Kommentarer på Dag 49: Därför tutar alltid tågen
Farligt. De flesta järnvägsövergångar i USA saknar bommar och tågen tutar hela tiden.
Jag springer längs en av de mest trafikerade järnvägslinjerna i USA. South Pacifics koltåg från Idaho och Wyoming tutar hela tiden. Nu förstår jag varför.
I början tyckte jag det var lite charmigt med det ständiga tutandet. Godstågen (passagerartrafik förekommer inte) för ett hisekligt oväsen. Folk har vant sig och så här har det alltid varit. Det är lag på att tågen måste tuta vid varje vägövergång, oavsett om det är bommar eller inte.
Varför kan man undra? Det verkar ju minst sagt ålderdomligt, ungefär som i bilismens barndom då man tutade för allt. Den bittra sanningen är att det är penningen som styr- USA har inte råd att bygga planskilda korsningar, något som Europa satsat på.
Jag intervjuar en ingenjör från South Pacific längs banvallen. Han medger att säkerhetstänkandet idag är det samma som för 100 år sedan.
-Vi skulle nog vilja ha fler planskilda korsningar men det har vi inte råd med, säger han. I vissa tätorter behöver tågen inte tuta, där har vi satt upp signaler på bommarna.
Tutandet verkar inte ha någon större effekt. I Amerika jämfört med Sverige omkommer dubbelt så många vid kollisioner mellan tåg och bil räknat till folkmängden. Godstågbolagen är mycket lönsamma, de äger banorna men de har ingen press på sig att bygga bort de farliga passagerna.
Ingenjören berättar också att lokföraren sköter tutandet manuellt genom att dra i ett rep. Det finns 14 olika signaler, väldigt raffinerat. Kanske finns det ändå 15, en "Suneson-signal", för ibland tutar lokförarna enbart på mig i uppmuntrande syfte. Det skulle vara intressant att veta hur många lokförare som blivit döva av sitt tutande.
Diselloken ser ålderdomliga ut, är väldigt smutsiga och skulle behöva målas.
-Ommålning kostar bara pengar, men loken är i bra skick, ingen motor är äldre än nio år, försäkrar mannen.
Och så säger jag något kritiskt om att kol inte är bra för miljön.
-Ja,men det är clean coal vi transporterar, mycket renare än kolen från Kentuckey.
Dagens löpning från Kearney till ett enkelt motell nere vid motorvägen söder om Wood River blev 47 km. På Subway i Gibbon blev jag igenkänd. Det var där jag för fem år sedan mötte en coast to coast-gångare på väg i motsatt riktning. Märkligt att möta någon mitt i Amerika som gör samma sak.
Detta vackra hus i Shelton, Nebraska får inte rivas eller ändras exteriört.
På Visitor Center i Shelton stannade jag också till. Det drygt 100 år gamla huset har inrymt en bank och är nu kulturminnesskyddat, berättade en kvinna från stans historiska sällskap.
Vem tog initiativet? frågar jag.
-Det var vi.
Bra att det ändå finns lite bevarandeintressen kvar. Men nog hade det varit bättre om det varit myndigheterna som krävt att detta och andra intressanta hus ska skyddas. Så är det i Sverige men inte här.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Uhlie - 2012-05-08 18:14:41
Grymt är så imponerad av dig HALVÄGS
själv sprang jag sönder vaden i dag ,
så det blir till att vila ett tag ,
va rädd om dig hälsningar från 13 gradit soligt stockholm.
#2 bureborn - 2012-05-08 19:04:50
Läste ikapp lite på bloggen idag, och reflekterade över ngt du skrev för ett par dagar sedan, den första gången du haft medlöpare. Skulle du vilja ha det oftare - medlöpare alltså?
#3 Rune Larsson - 2012-05-08 19:33:43
Hur långa är koltågen där du springer? Jag mätte upp ett stillastående tåg som var 1850 meter långt.
Roligt att du hedrar kontinentlöpningen med dina reflektioner och beskrivningar.
#4 Roger - 2012-05-08 21:13:59
Tar du kostilskott, vitaminer, salt tabletter eller liknande som komplement. Att bara dricka vatten o cola vid vätskeförlusten verkar vara lite väl hårt tycker jag.
#5 Jan Suneson - 2012-05-09 00:43:34
Det skall bli intressant att läsa Björns svar på Rogers fråga. Själv vet jag att det bara var vatten (om det fanns) cola (enorma mängder ibland) och Gatorade (utspädd med vatten för att hålla nere kostnaderna) som gällde.
#6 Jens - 2012-05-09 05:58:56
Varför och på vilket sätt skulle det vara bättre om en myndighet krävt att hus ska bevaras? Är det inte smakfullare om det sker på folks initiativ snarare än att staten beordrar det?
#7 Björn - 2012-05-09 07:53:19
Uhlie: Aj då, det var tråkigt.
Rune: Jag har inte mätt längden men förra gången räknade jag antalet vagnar och varje tåg hade exakt lika många vagnar. Hur många minns jag inte men långa är tågen.
Bureborn: Jo, en och annan medlöpare hade varit trevligt. Skulle säkert kunna få sådana om jag kontaktade löparklubbar men jag har inte den tiden för att organisera sådant.
Roger: Jag tar inga kosttillskott, vitaminer etc utan äter vanlig mat, kanske 30-50 procent mera än normalt men lär väl ändå se tärd ut när äventyret är slut. Jag kör med hälften vatten och hälften sportdryck och dricker mycket pepsi och coke på restaurangerna. Gatorade köper jag i pulverform på Walmart, bara en tredjedel av priset jämfört med macken. Just nu är det kallt så jag behöver bara bära med mig 2 liter vatten i kärran.
Jens: Folk kan göra vad som helst med sina hus vilket innebär att många fina hus rivs eller förfaller. Jag bor själv i ett 100 år gammalt hus i Stockholms innerstad och är tacksam att vi inte får göra vad som helst med det huset. Och myndighererna skulle heller inte acceptera att det står och förfaller. Visst är det bra med egna initiativ men det behövs också krav, annars blir det som i USA.
#8 rotsa - 2012-06-02 08:28:06
sex
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg