Kommentarer på Dag 56: Iowas äldsta apotek


Charlene Brownfield och Ashley Ward arbetar på Penn Drug CO, som öppnade 1863 och inrymmer Iowas äldsta apotek. Drugstoren har varit i familjen Penns ägo sedan starten.

En drugstore är något väldigt typiskt amerikanskt. I grunden är det ett apotek men här kan handlas det mesta. Drugstoren i Sidney, Iowa, borde kulturminnesförklaras, den har ägts av samma familj i 160 år.

Vad är nu detta? Hungrig och lite förvirrad anländer jag till Sidney,"rodeostaden", med 1 300 invånare. Där slinker jag in på något jag tror är en restaurang men som snart visar sig rymma så mycket mera.

-Du har kommit till Iowas äldsta apotek, säger Charlene Brownfield och sticker till mig ett papper om drugstorens spännande historia. Dessutom känner jag igen dig, jag såg dig och vagnen på gatan här utanför för fem år sedan.

Vilket minne! Nej, en coast to coast löpare passerar knappast obemärkt genom en så här liten stad. Och själv har jag också en massa minnen från Sidney. Att färdas i samma spår är väldigt trevligt. Under färden till Sidney undrade jag t ex när jag skulle bli stoppad av polisen. Iowa var ju rena polishelvetet. Tanken hade knappt tänkts förrän lokalpolisen var på mig. Vad har jag nu gjort?

- Vi har fått samtal om att du är i vägen för mötande trafik. Och man undrar om du har ett barn i vagnen. Det är bara för din säkerhet . . .

Polismannen verkar nästan skämmas för att han stoppat mig. Jag som dessutom varit så exemplarisk och gått av vägen vid nästan alla möten. Men polisen verkar inte ha mycket att göra och det är rätt fantastiskt att småstäderna i USA kan hålla sig med egen poliskår.

Iowas äldsta apotek, Sidney.               Denna bild kommer i nästa Sidney Argus Herad.

Dagens löpning till Days Inn i Shenandoah blev tämligen kort, 45 km, men ändå inte helt lätt eftersom det är kuperat. Idag var var det dessutom kvavt. Vägarna är som fruktat hemska, vägrenen består av grus. Jag får förklarat att det beror på Iowas dåliga ekonomi.

 

Gruset är hemskt på hwy 2 . . .            men vägen är också bitvis vacker.

På Days Inn har jag ett "brottsligt förflutet". Här råkade jag ställa till en översvämning när jag tvättade mina kläder. Jag glömde stänga av kranen och massor av vatten rann ut på heltäckningsmattan. I korridoren snodde jag åt mig handdukar för att torka upp och som jag sedan gömde i en skrubb. Hårtorken fick gå hela natten och på morgonen var det hjälpligt torrt men golvet måset ha blivit skadat. Dessbättre var det ny ledning i år på motellet och mitt besök 2007 var glömt.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Ove L - 2012-05-15 21:22:39


Man blir mäkta imponerad av din otroliga prestation i flera dimensioner. Först den fysiska. Du visar verkligen vad lång, idog och klok träning kan åstadkomma. Sen den psykologiska. Att du orkar genomföra denna tuffa prestation själv. Dessutom orkar du skriva intressanta och underhållande blogg-inlägg.

Det är svårt att komma på något liknande att jämföra med. Din prestation är riktigt unik!

Kämpa på!

#2 Björn - 2012-05-16 07:39:18

Ove; Det är bara att tacka och slicka i sig berömmet.