Kommentarer på Dag 59: En nostalgitripp


Dinky Dinner, Decatur City, Iowa. Vilka miljöer jag får se, rena nostalgitrippen. Hamburgaren, salladstallriken, colan, kaffet och krusbärspajen, det var prima löparmat.

Det här äventyret rymmer så mycket mera än bara löpning. Jag märker mer och mer att det är människorna jag är mest intresserad av. Samtidigt är det också rena nostalgitrippen, här finns till exempel de gamla grillbarerna kvar från 60-talet, dom som sedan länge är borta i Sverige.

"I hålan Decature City finns ett skjul som heter Dinky Dinner", skrev Jan i sin ruttbeskrivning till mig. Som ni kanske vet har Jan redan sprungit hela rutten, han har åkt runt med gula gubben på Google Maps och spanat in eventuella matställen, colamaskiner och annat intressant i varenda håla. Ibland vet han mera än jag som ändå är på plats.

Men Dinky Dinner visade sig vara mera än ett skjul. "Skjulet" var en stålkonstruktion från 1967 byggd i Kansas och flyttad hit för fem år sedan. 25 liknande exemplar har byggts och finns utspridda över hela USA. Inredningen var intakt och jag fick vibbar från tonårens grillbarer och caféer i Göteborg. Det pepitarutiga golvet och de galonklädda, runda, röda barstolarna gjorde mig lyrisk.

-Prova deras pajer, sa mannen som just lämnade restaurangen.

Det gjorde jag och blev ännu mer lyrisk. Dinky borde kulturminnesförklaras, tänkte jag. Det var just Dinky och liknande amerikanska företelser som vi tonåringar förknippade med det framgångsrika och spännande USA. Kanske är allt snart borta även här? Samtidigt ser jag en man utanför restaurangfönstret fotografera byggnaden.

-Det är många som stannar till här och faschineras, säger kvinnan i köket.

Dinky Dinner är mer än ett skjul.           Beav Paulson från Yankton, SD.

Vägarbete i Kellerton. Obs en Volvo!   Postkontoret i Kellerton, Iowa.

I Kellerton (375 invånare) stannar jag till efter 15 km löpning. Jan trodde sig veta att det där "i bästa fall kan finnas ett matställe". Nästan rätt, en bar utan sprit och mat. Jag slår mig ner vid bardisken där tre personer sitter, dricker en cola och slänger käft med lokalbefolkningen. Jag får veta en massa om Kellerton. En äldre kutryggig man sitter tyst hela tiden och smäller då och till med en flugsmällare. Absurt. Utanför pågår vägarbeten och jag pratar med chauffören Beav Paulson som kör för The Road Guy i South Dakota. Gud, vad jag älskar det här fria, sorglösa livet!

Idag var jag stark, sprang totalt 64 km i ett mycket kuperat landskap. Jag har checkat in på Little River Motel i Leon (2 000 invånare). Här har jag bott tidigare och jag är vän med ägarinnan på Facebook. Från Leon gjorde jag också min sista "Steve". Den kostade många dollar men det var det värt eftersom morgondagens löpning till Centerville nu blir väsentligt kortare.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Anders Karlsson - 2012-05-18 08:21:36

Hej Björn ! Det är så roligt att följa din resa man riktigt längtar att läsa varje dag.Jag undrar om radio eller tv har hört av sig till dig?Det är så själv
vill göra nogot liknade .Kämpa på ha det så bra.

#2 Tomas A - 2012-05-18 10:38:45

Jag kan bara instämma i att din skildring av det "riktiga" USA är fantastisk!
fd kollegan Tomas

#3 Jens - 2012-05-18 13:44:24

Väldigt trevligt att läsa dina beskrivningar av USA!
En eloge till Jan som fixar och donar!

#4 Per S - 2012-05-18 22:27:58

Björn - hur gick det med klippningen? Det var ju stängt hos Nancy. Har du löst det eller avvaktar du måsnöret? Kämpa på Björn!

#5 Björn - 2012-05-19 03:29:41

Per S: Jag ser för hemsk ut. Ska snarast klippa mig. Det ska ske i en håla och då jag har gott om tid.