Kommentarer på Dag 82: Konsten att bedöma avstånd


Kastad glassbytta från Diary Queen i Barnesville. Men kan man genom att studera vägskräpet lista ut hur långt det är till olika platser? Rune Larsson trodde det.

Det finns bra och dåliga metoder för att mäta avstånd och för att försöka förstå var olika restauranger, butiker med mera kan finnas. Till de sämre metoderna hör "Rune Larsson-metoden". Och det är ofta meningslöst att fråga lokalbefolkningen, den vet ändå inget.

Jag har nästan slutat att fråga folk om vägen. Ofta får jag felaktiga upplysningar eller inga besked alls. Det är märkligt hur dålig kunskap folk har om sitt närområde. Motellen borde vara bra informationscentraler men är det inte. Är vi själva kanske lika inkrökta?

Det kan ligga en restaurang ett par kilometer bort och ändå verkar ortsbefolkningen inte känna till det. Och uppfattningen om avstånd är närmast obefintlig. Idag t ex frågade jag två personer här i Barnesville var närmaste motell kunde finnas. Jo, de kände till var motellen fanns men hur långt var det dit?

-Det är nära, bara 5 miles.

Jag tog fram min gps och bad dem peka ut motellen. Det visade sig då att det var 20 miles, alltså fyra gånger längre.

Med mina två gps är jag tämligen oberoende, har stenkoll på avstånd, restauranger etc men en gps har ändå inte all information. Hur jag kunde klara mig med bara papperskartor på mitt första coast to coast förstår jag inte idag.

Rune Larsson hade också papperskartor. Men han kollade också vägskräpet. När det började dyka upp muggar från t ex  McDonalds förstod Rune att ett samhälle snart var att vänta. Genom att göra en kalkyl över hur lång tid det tar att dricka en mugg cola och hur fort bilen kört kunde han räkna ut avståndet. Jag tror nog Rune skämtade men helt värdelös är nog inte metoden ändå.

Vackra småvägar i östra Ohio. Jag befinner mig vid foten av Appalacherna, vackert och lummigt men backarna blir nu värre och värre.

Även lördagens löpning, 45 km,  från Cambridge till Barnesville (4 000 invånare) gick lätt trots att det var 30 grader och backigt. Den tidigare tröttheten verkar ha släppt och jag är vid synnerligen gott mod. Märkligt nog fanns det inget motell här men däremot en privat gammal villa med några rum. På Harrison House bor jag förstklassigt och ägaren, Jim Grear, visade sig vara en generös person. Eftersom jag är mycket intresserad av allt som har med gruvdrift att göra skjutsade han mig till en kolgruva och berättade också utförligt om den oljeboom som nu råder i östra Ohio, Pennsylvania och West Virgina.

-Det här är jättestort och jag tror att dessa annars så fattiga områden komer att bli rika.

Själv känner jag av oljeboomen i så motto att motellpriserna är galet höga. Morgondagens Super8 i Wheeling, West Virgina, har jag ännu inte bokat. Jag ska försöka hitta ett billigt "Rune-motell".

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan - 2012-06-10 10:54:45

En stad med 20 000 invånare utan ett motell skulle ha varit en sensation. I Barnesville bor det runt 4000 invånare, men under den sedan 1967 årliga pumpa festivalen "växer" man till 100 000. Var man då bor är en annan fråga. Som "planerare" gäller det att ha en viss koll på festivaler och andra evenemang som fyller alla motell inom en stor radie. Värst är nog ändå alla klassträffar.

#2 Björn - 2012-06-10 13:20:41

Jan: Hoppsan, 4 000 ska det vara. Jag ändrar i texten direkt. Fick också en guidning i stan av Jim, som just nu håller på och bygger en RV Camp utanför stan. Han blir kanske Barnesvilles nya Steve med monopol på allt boend ei stan.

#3 Robert - 2012-06-10 17:27:09

Har förstått att det här med en "Steve" kommer från att någon som hette Steve hjälpt dig nån gång. Finns det mer intressant om "original-Steve"?

#4 Rune Larsson - 2012-06-10 22:04:41

Nej Björn, jag skämtade inte om skräpnavigeringen. Den fungerade. Jag hade AAA:s kartor i skala 1:650 000 och de var ofullständiga. Första muggen cola i diket indikerade att det var 10 km till ett samhälle där det finns snabbmat. Jag såg det gång på gång.