Kommentarer på Dag 86: Räddade livet på en sköldpadda


På säkrare mark. Sköldpaddan låg mitt på vägen men jag flyttade in den på vägrenen och snart försvann den ner i gräset igen. Klick på bilden så ser du hur vacker den är!

Det mesta av vilda djur jag ser är överkörda. Men idag såg en livs levande sköldpadda ligga blixtstilla mitt på vägen. Bilarna kryssade runt den vilsekomne, som nu fick min räddade hand.

På tidigare coast to coast har jag sett mycket överkörda ormar, nu knappt några alls. Nu handlar det mest om döda rådjur. Jag kan känna skillnad på dofterna, rådjuren är de som luktar värst. Jag förvånas över att djuren får ligga kvar så länge och vissa plockas aldrig bort. Det här ser jag som ett fattigdomsbevis, den här typen av vägunderhåll är väldigt eftersatt och det ligger också mycket grenar, träd och stora stenar längs vägarna. En ren trafikfara!

Det här är toppen! Högsta punkten nådd efter stor ansträngning.

Dagens stora händelse var naturligtvis den första klätringen i Appalacherna. Två stora berg skulle besgeras och där emellan en massa andra backar. Tufft men jag klarade det. Bitvis var det så brant att jag tvingades gå upp på tå för att orka knuffa kärran. Idag var det nästan lika mycket gång som löpning. Dagen blev lång, cirka elva timmar med alla raster inräknade, totalt 59 km till Somerset, PA. Sista milen då det var någorlunda plant var jag riktig stark höll nära femminuterstempo. Var det kanske chipspåsen från Dollar General som gav ny kraft?

Appalacherna med alla sina backar och lövträdsklädda berg är bland det vackraste jag sett på denna resa.

När det är så här brant är också nerförsbackarna jobbiga. Allt bromsande gör att du får ont på framsidan av låren men nu har jag sprungit så mycket utför så jag känner inget längre. Är inte kroppen en fantastisk skapelse som vänjer sig vid allt?

Från botten till toppen. Motellet igår var bland de sämsta jag legat på men idag har jag checkat in på lyxiga Comfort Inn i Somerset. Under hela dagen tänkte jag på lyxen som väntade och då gick det mycket lättare. Morgondagen blir också lång men även då kan jag se fram emot ett toppenmotell.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Erik - 2012-06-14 07:59:45

Hjälte!!

Keep on running!

#2 Lennart Lundquist - 2012-06-14 08:01:29

Härmed får du Lilla förtjänstorden av tredje graden för räddandet av sköldpaddan! Bra gjort Björn!

#3 lelle - 2012-06-14 08:34:13

Alla Duracellkaniner kan slänga sig i väggen när Björn kommer.-He is the best!

#4 Susan K - 2012-06-14 09:14:53

Heja dig!
Kommer att sakna dina underhållande och informativa blogginlägg när du (snart!) har gått i mål.

#5 Ragnar S - 2012-06-14 09:58:11

Särskilt vacker var väl inte sköldpaddan? Tror nog att blickarna hos de flesta dras till det trehjuliga monstret bakom den, en Can-Am Spyder Roadster. En leksak världen kunde klarat sig förbaskat bra utan. För övrigt kusin till våra utskällda tåg, Bombardier.

#6 Anders C - 2012-06-14 21:36:52

Snabb hälsning från Onsala där jag vet att du har släkt.Din släkting jobbar ihop med min fru i Mölndal.Läser med stort nöje .din blogg varje dag.Du skriver trevligt med personliga värderingar ,En resa genom USA utan att själv var där men nästan faktiskt.Björn hade jag haft hatt så hade den varit av för länge sedan Keep up the good spirit !

#7 Sven - 2012-06-15 00:03:39

Jag kan inte förstå att du törs ge dig ut på de där farliga vägarna. Knappt någon vägren och dessutom en liten vagn att hålla reda på. Jag vet inte vad jag skall bli mest imponerad av. Det eller de långa dagsetapperna. Antagligen är bilisterna i USA mer hänsynsfulla än i Europa. Du verkar ju ännu inte ha råkat ut för någon bilist som försökt skrämma ned dig i diket, genom att styra ut i vägrenen. Lycka till med resten av löpet.

#8 Björn S - 2012-06-15 03:50:38

Svn: Jo, det har hänt några gånger att bilister skrämt ner mig i diket. Det tror jag knappast skulle hända hemma. Trafiken är naturligtvis den största faran och vägarna är generellt något sämre här och saknar ofta en vägren. Bilisterna kör annars lugnare men jag vet att fler också kör onyktra. I Oregon, Idaho och Wyoming där jag sprang på motorvägar med mycket breda vägrenar kände jag mig säkrast.

#9 Rebecka/Oldmolly - 2012-06-15 07:05:16

Hej du!
Tack för besök på min blogg.
Jag tänkte på dig i förra veckan, du sa tid. att du gör dina löpresor för att du tycker om att vara ensam. Jag var då på Gotland, där jag köpt en liten strandbod (lite specifikt med stranbodar på Gotland). Där kan jag verkligen koppla av. Ingen TV, ingen dator, bara jag och min hund. Tog långa, dagliga promenader (ersättning för löpning), ibland flera samma dag, och höll nästan på att ta kål på hunden.
Vist är det så att man mediterar bäst när man gör någonting som upprepas om och om igen, exempelvis springer/går?

#10 Björn - 2012-06-16 04:05:03

Rebecka: Ja visst är det så. En strandbod, det låter underbart.