Kommentarer på Dag 87: Spökstäder
De flesta stora byggnader i Brownsville, Pennsylvania, står övergivna. Bilden från Market Street med Second National Bank till vänster.
Spökstäder eller ghost towns är ett begrepp i USA. Det är städer som mer eller mindre övergivits när industrin eller annan näring försvunnir från orten. Kusligt!
I veckan passerade jag Brownsville, en stad som 1940 hade 8 000 invånare. Men när stålindustrin, kolgruvorna, skeppsvarven och järnvägstationen las ner under 70-talet flydde människorna stan. Idag bor här cirka 2 000 personer och stan skullle kunna klassas som en spökstad även om den inte finns upptagen på de mer eller mindre officiella listorna över spökstäder.
Det var riktigt ruggigt att vandra på gatorna i Brownsville. Nästan alla butiker var igenbommade, liksom banker, restauranger med mera och jag såg knappt några människor. Jag gick till biblioteket för att få internetkontakt. Där träffade jag bibliotekarien, en 70-årig kvinna, som beklagade att stan nyligen figurerat i medierna som en spökstad.
Även om många orter i Sverige också drabbats av stora industrinedläggelser är de inte lika ödsliga och förfallna. Vad kan det bero på?
Det är exakt åtta kilometer till backkrönet i fjärran. Mitt i denna ödebygd längs Lincoln highway 30 låg en Subway i en vägkorsning.
Den andra bergsetappen i Appalacherna blev något lättare, backarna var inte fullt lika branta som igår. Totalt sprang jag 57 km, från Somerset till Bedford. Jag var inne på flera småvägar, hörde fågelsång, porlande bäckar och på hwy 30 var det serpentinvägar och de mest vidunderliga utsikter. Kort sagt, en underbar dag.
En ny topp och lite högre än gårdagens. Väggmålning längs Lincoln hwy 30.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Klas-Henrik Adergaard - 2012-06-15 08:45:46
Hej och Heja!
Angående din fundering varför vi i Sverige inte ser riktigt samma fenomen med spökstäder, trots att t ex bruket slagit igen på orten, går nästan inte att svara på utan att bli politisk, men jag skall ge det ett försök.
Min teori rörande detta har att göra med två saker:
1) Amerikanens "inbygda" förhållningssätt om att man flyttar dit jobben finns, dit man kan försörja sin familj och sig själv. I Sverige är vi mer trögrörliga, åtminstone mer så än man är i USA.
2) I Sverige har vi, av någon anledning, fått för oss att folk skall "få bo" precis var som helst, även om det därstädes knappt går att försörja sig, och kunna förvänta sig att de flesta bekvämligheter skall finnas till hands. Post o Telestyrelsen ser till att det byggs kommunikationer till minsta lilla by alldeles nära slutet av kartan. Rälsen går ända fram från Banverket. En vårdcentral hålls igång osv osv. Detta är något som inte finns i USA, på gott och ont naturligtvis.
Jag vill som sagt inte lägga alltför stor vikt vid huruvida det är bra eller dåligt. Ovan är i alla fall vad jag tror ligger bakom skillnaderna mellan våra två länder i just det här fallet.
Tack för en inspirerande och mycket trevlig krönika.
Vänligen
Klas Henrik Adergaard
#2 Jan Suneson - 2012-06-15 13:08:14
Det var en riktigt bra analys Klas-Henrik. Det är väl bara vår post som faller något mellan stolarna.
Minns ni Cairo i Illinois från turen 2010 en stad med samma tråkiga utveckling som Brownsville. På 50 talet byggde man flodbåtar och Ray Charles sjöng för första gången What'd I Say på en sylta i Brownsville. Björns bild beskriver mycket bra vad som har hänt sen dess. Min "matprick" hamnade inte inne i staden utan på ett McDonald's någon kilometer utanför.
Nu återstår fyra "bergsetapper" på "För touren till Tour de France". De är alla under 4 mil och blir även topografiskt lättare än de två senaste. Det här kommer att gå bra. Skall vi inte försöka att övertala Björn att springa tillbaka till Seaside efter målgången i Ocean Grove den 25 juni?
#3 Rune Larsson - 2012-06-15 21:03:42
I USA har det uppstått många spökstäder där kolgruvor lagts ner. I Missouri sprang jag längs en järnväg som höll på att tas över av gräs. Den slutade i en spökstad som heter Novinger. Att äta lunch på Chevy's Bar bland männsikorna som blev över när gruvan slog igen- det var en kulturell upplevelse. Alla satt och höll käften. Det enda som hördes var TV:n som stod inställd på Weatherchannel, och det enda som rörde sig var takfläkten. Spökstäder är intressanta.
#4 Peter Malmqvist - 2012-06-16 00:12:27
Tillåt mig göra en kompletterande "spökstadsanalys". I Sverige, liksom i Europa i övrigt (och definitivt även Japan), upplever jag en betydande lokalpatriotism. Det gör att en drivkraft för människor är att få bo kvar. Därför anstränger vi oss mer för att hitta sysselsättning lokalt, vilket också backas upp politiskt.
Ett extremt exempel är Kiruna och Gällivare, där vi ju historiskt satsat stora statliga belopp på gruvbrytningen. Under ett decennium var det en tveksam satsning, som knappast hade överlevt en renodlat kapitalistisk kalkyl. Idag är LKAB Sveriges mest lönsamma storföretag, för vilket vi kan tacka det långsiktiga statliga ägandet, liksom Kina.
Björns beskrivningar visar att det visserligen finns lokalpatriotism i USA, men att den inte kan mäta sig med den drivkraft som kapitalismen utgör. Dessutom är USA, till skillnad från Europa och Japan ett till ytan stort och ödsligt land (vilket ju Björns beskrivningar också tydligt visar). Därför går det nästan alltid att starta upp ny verksamhet någon annanstans (jämför Silicon Valley eller Las Vegas). Nyetableringar får också väldigt ofta delstatliga bidrag, men ingen politiker verkar vilja satsa pengar på bara "överlevnad". Därför flyttar amerikanen, medan europén och japanen stannar kvar och försöker överleva. Den politiska apparaten i Europa och Japan backar även upp denna överlevnadsstrategi.
En närbesläktad amerikansk "spökstad", som nog de flesta upplevt, är de många tomma och övergivna industriområden, som finns i utkanten på nästan alla större städer i USA. Det existerar knappt i Sverige eller i Europa och inte alls i Japan. Vi slösar helt enkelt inte på materiella resurser på samma sätt som amerikanen.
Nåväl, det är i alla fall min reflexion. Ursäkta att det blev lite långt.
Björn - fortsätt skriva även om spökstäder! Blandningen och detaljrikedomen i din blogg gör den väldigt läsvärd.
Keep up the good work!
/Peter
#5 Björn - 2012-06-16 04:01:45
Klas-Henrik och Peter: Jätteintressanta inlägg! Och ni har säkert rätt i era analyser.
Jan: Ja, jag har ibland lekt med tanken på att göra en "forrest gump", ingen har sprungit tvärs över Amerika fram och tillbaka. Men ska man göra det måste man lång tid innan vara mentalt inställd på det, att nu göra det skulle vara fullständigt omöjligt även om jag fick full uppbackning hemifrån och hade alla ekonomiska resurser. Den som gör en Forrest Gump skulle säkert kunna få hur många sponsorer som helst och massor av press, om nu det vore något att sträva efter. Tanken är i alla fall rolig!
#6 mialena - 2012-06-17 17:13:23
Tycker det vore alldeles kanon om du sprang tillbaka också, det är så spännande att läsa om alla eskapader, och se bilder på och höra om de vanliga människorna och platserna. Sånt där som man aldrig hör något om annars.
#7 Algot Runebjörk - 2012-06-18 17:02:38
Hästhagen utanför Söderfors i Uppland är ett exempel på en övergiven plats i Sverige:
http://www.suneson.se/kom.php?id=1715
#8 Algot Runebjörk - 2012-06-18 17:03:28
Länken blev fel:
http://jornmark.se/places_intro.aspx?placeid=45&lang=
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg