Kommentarer på Mannen som aldrig gav upp
Världslöparen Jesper Olsen bland lokalbefolkningen i Ecuador. Sydamerika var den besvärligaste kontinenten att passera med undantag för Afrika där han drog på sig tropiska sjukdomar och utsattes för stenkastning. Foto: World Run II.
Keep on running! Det är mitt valspråk. En som aldrig gav upp var Jesper Olsen. "Överger du ditt mål uppnår du inget", säger denne evighetsmaskin i en intervju jag fått med honom efter målgången i New Foundland den 28 juni.
Inte en rad i tidningarna, nu är det bara OS som gäller. När en av världens största sportprestaioner avslutats, ja då råder tystnad i svensk och utländsk press. Sportjournalisterna förstår inte att värdesätta extrema prestationer, som t ex den danske ultralöparen Jesper Olsens World Run II. Den 28 juni gick han i mål i New Foundland efter att under fyra år ha sprungit runt klotet i nord sydlig riktning, totalt cirka 3 700 mil. Tidigare rundade han jorden i väst-östlig riktning, totalt 2 600 mil.
I ett mejl ställde jag 36 frågor till Jesper och jag har nu fått svar på 10.
-Ursäkta mig att jag inte hunnit svara förrän nu, jag har haft dålig internetkontakt. Men du är den förste som får en officiell intervju med mig efter målgång, skriver den försynte 40-årige dansken och lovar återkomma med fler svar.
Övervägde du någon gång att bryta?
-Egentligen hade jag gärna gett upp efter 7-8 månader då jag drabbades av flera tropiska sjukdomar i Afrika. Men man uppnår inget om man överger målet. Det är i de kritiska stunderna det råder en konsrtant kamp mellan "komfort" (att ge upp)- och "vision" (att fokusera på de positiva värdena i sitt projekt). Då måste man vara envis, då går det bra!
Även om du utsattes för enorma strapatser, har du på det hela taget haft roligt?
-Ja, annars hade jag inte utsatt mig för detta. Men med "roligt" inbegripes mycket. Självklart har jag inte skrattat hela vägen. . . Men det har alltid varit mycket givande, även i de hårdaste stunderna. Det är då man lär sig mest om sig själv och andra människor, om sin kapacitet, var gränserna går, kort sagt hur flexibel man är.
- Om man sitter i sin soffa och ser på tv hela dagarna då lär man sig kanske inte så mycket om sig själv eller hur världen ser ut. Som människa och statsvetare tycker jag världen måste förstås och upplevas i sin helhet och fulla komplexitet. För mig har löpet varit ett privilegium även om jag under vissa perioder lidit svårt. Det är betalningen man måste göra.
Så World Run II blev besvärligare än du räknat med?
-Ja, mycket. Men World Run I var heller inte lätt, t ex att springa genom Ryssland och Sibirien och den australiska öknen. Men detta löp var hårdare såväl mentalt som fysiskt. Det berodde främst på två saker:
* Det går inte att springa steg för steg genom det väldiga Afrika (Jesper är dock den ende i världen som gjort det) utan att drabbas av precis samma sjukdomar och problem som lokalbefolkningen dagligen kämpar med. Men vitsen med löpningarna har varit att just se och uppleva världen inifrån och inte bara 10-15 minuters nyheter om "katastrofer, hungersnöd och krig".
* Tidsfaktorn. Att inte ha en fast boplats under så lång tid tror jag generellt tär på oss som sociala människor. Ny platser, nya människor, nya förutsättningar och nya kraftansträngningar. Visst det är charmen men också något som påverkar din dagliga energi.
Hur lång tid skulle det hela ta och hur blev utfallet?
-World Run II var beräknat till att ta 3 år. Det blev 4 år och 1 månad. Och det säger väl lite om hur hårt det blev. Etapplängderna var satta till 40-50 km per dag och helst non stop. Planen höll ändå tämligen väl fram till Sudan där jag redan första dagen drabbades av tropisk sjukdom (amöbisk dysenteri). Jag fick välja mellan att följa planen eller överleva löpet. Jag justerade planen och la mig på en realistisk nivå och ändrade etapperna till 30-40 km per dag och la också in en vilodag i månaden.
Varför sprang du en andra gång runt jorden?
-Under det första löpet såg jag i stort sett bara den västliga världen: Europa, Ryssland med Sibirien, Japan, Australien och Nordamerika. Nu fick jag också se Mellanöstern, Afrika och Sydamerika. Jag har nu slagit det "det sista rekordet i extremlöpning". Ska någon slå mig får det bli genom att springa snabbare, att bli förste kan inte göras om.
Kommer löpningarna att registeras som rekord, t ex i Guiness rekordbok?
- Det får jag fundera på när jag kommit hem. Jag är inte så imponerad över Guiness krav på "dokumentation". Enligt mitt tycket är det för mycket "underhållning" och för lite "seriositet". Det viktigaste för mig har varit att offentligt dokumentera löpningarna med bilder, utförlig logbok och daglig gps-tracking. Öppenhet och transparans har varit min ledstjärna.
Skulle du ha kunnat genomföra löpningarna utan följebil, bara med en baby jogger?
-Det hade kanske varit möjligt men det hade varit extremt riskabelt. Det är kanske skälet till att ingen gjort det i Afrika. I Sahara är det 110 mil mellan försörjningspunkterna och hur ska man kunan bära vatten för en så lång sträcka? Betänk att Nordens kanske modigaste världslöpare, norrmannen Ernst Mensen, dog på gränsens mellan Egypten och Sudan för omkring 100 år sedan.
Hur ofta har du campat respektive sovit under tak och har campinglivt slitet hårt på dig?
- Wild camping, det vill säga camping utanför campingplatser, på öde savanner, i öknar och på bergskammar, i små byar etc, det har varit mest faschinerande. Man kommer så nära naturen och människorna, dessutom är det billigt. I genomsnitt har jag bott 10-15 dagar i månaden i tält. Om man ofta bor på lyxhotell, ja då skulle det säkert vara svårt att klara de dagliga påfrestningarna.
Vad har din budget legat på och hur mycket har du själv fått satsa?
- Inför World Run ! sålde jag min lägenhet och min bil. Då hade jag bara sponsorer för 10 000 euro samt sponsor för skor och löparkläder, allt för en period av två år. Under detta löp hade jag sponsorsbidrag på 200 000 euro plus anann utrsutning jag behövde under fyra år.
Hade det varit lättare om du haft fler sponsorer?
-Jag har inte inför World Run II aktivt sökt sponsorer. Visst, det har varit svåra perioder men jag tycker ändå jag haft den budget jag önskat. Det fick inte bli någon lyxresa, då skulle jag inte fått uppleva så mycket.
--
Förhoppningsvis återkommer Jesper med fler svar på mina frågor, bl a om han kan garantera att han aldrig fuskat genom att lifta vissa sträckor.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Jonas Wincent - 2012-07-31 23:19:20
Kul, hoppas att det kommer mer.
#2 Amanda Smill - 2012-08-01 11:47:11
Mange tak for interview, det er godt!
- Og hjertelig TILLYKKE til Jesper Olsen!
#3 Magnus - 2012-08-01 12:12:26
Jättekul läsning, tack för det. Bra att du uppmärksammar denna imponerande prestation.
#4 Bosse - 2012-08-01 15:53:01
Tack för intervjun och hoppas det kommer mera. Det är stor skam att inte extremprestationer som denna uppmärksammas mera, man tjatar just nu bara om alla medaljer vi inte fick, om och om ingen för att fylla sändningstiden.
#5 Henrik Møller - 2012-08-01 18:50:34
@4 Det samme sker i Danmark... Det er lidt surrealistisk. Alle ønsker medaljer, og her står en landsmand som - just nu - har overvundet en af de største kraft- og sportspræstationer i Verden, og man hører ikke et ord. ...What to say??!
Tak for interview :-)
#6 Helene - 2012-08-01 19:57:16
Tack Björn för att du delar med dig av detta,mycket bra läsning
#7 Jan Suneson - 2012-08-02 00:09:32
Jag vill inte förringa program som "Mot alla odds" (handikappade som tillsammans med en jätte stab utsätts för vissa strapatser) eller Robinson där flashiga människor får chansen att gå ner i vikt och förbättra solbrännan. Varför TV inte satsar på verkliga program med dom riktiga äventyrarna och deras otroliga prestationer är och kommer att förbli en gåta för mig. Jag menar naturligtvis Jesper Olsen, Björn Suneson, Rune Larsson och många flera.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg