Kommentarer på Löpartidningarna åkte ut
Alla löpartidningar från mitten av 90-talet fram till i år kastades. Men de gamla godingarna från 80-talet behöll jag.
Det kändes lite vemodigt att kasta bort sina löpartidningar. Men tiden har "sprungit ifrån dom".
Det var med viss tvekan tidningarna åkte ut. Kanske skulle jag ångra mig? Men hur ofta har jag egentligen bläddrat i dem? Nästan aldrig och nu var det dags att ta itu med hyllvärmarna, som hotade att ta över hemmakontoret.
Men innan de las i pappersinsamlingen skulle jag i alla fall bläddra igenom dem. Så var det tänkt. Det gick bra några årgångar men sedan började det kännas som en mara. Jag blev tröttare för varje årgång och för att ta mig i mål var jag tvungen att kasta resten osett.
Ärligt talat missade jag nog inte så mycket. Specialtidningar av det här slaget har en tendens att upprepa sig. Har du som jag prenumrerat nära 30 år på Spring Time (föregångaren till Runners World), svenska och amerikanska Runners World, Marathonlöparen (Svenska Marathonsällskapets tidning), och Kondis (norska motsvarigheten)- ja då känns det mesta igen.
Snabbspolningen blev ändå intressant. En ung Evy Palm, en ung Rune Larsson och andra affischnamn fladdrar förbi. Tidens flykt märks mest på utrustningen- i RW från 1999 dyker en annons upp för världens första gps-klocka, ett riktigt muskedunder av märket Casio Protrek Satelite Navi. Det enda som är sig likt från forntiden är Perfekta vätskebälte.
En helsidesannons från Nike i oktober 1999 får mig att haja till. Krigsstilsrubriken lyder:
Tänk att ingenting är omöjligt
LUDMILA
Två år tidigare hade häckdrottningen fått Svenska Dagbladets bragdguld men 2001 var sagan över då hon avslöjades för dopning. Andra sorgliga löparöden som dock gladde några år var Sven Nylander och Sara Wedlund, båda på RW:s förstasida.
Allt åkte dok inte ut i rensningen. Russinen i kakan behölls; Springtime från 1984-1995. Numren kan idag tyckas lite töntiga rent redigeringsmässigt men vilken äkthet, skrivglädje och entusiasm artiklarna utstrålar. Och tipsen då är lika hållbara som idag. Allt var dock inte bättre förr, bara löparna höll jag på att säga!
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Helene - 2013-01-08 20:42:05
Har haft en jobbig dag i dag men det blir som bortblåst när jag ser att du skrivit i din blogg,känns som julafton
#2 Anette Grinde - 2013-01-09 19:24:00
Hysterisk blir jag nu, Björn. Släng inte Marathonsällskapets tidningar. De vill jag ju ha! Jag behöver dem!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg