Halvvägs! På söndag korsar två svenska långlöpare, Kristina Paltén och Carina Borén, gränsen till Polen på sitt 300 mil långa löparäventyr.
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Men är två löpare som springer tillsammans dag ut och dag in starkare än ensamvargen? Ja, det återstår att se.
Deras äventyr, som startade den 30 april i Istanbul och går till Åbo med avslutande paddling till Stockholm, har stora likheter med t ex Rune Larssons och mina kust till kustlöpningar i USA; ingen följebil, all packning på en baby jogger och relativt långa dagsetapper (Kristina och Carina har hittills snittat på 40 km per dag).
Men det är på en punkt det skiljer- de är två och de springer tillsammans. De är ett sammansvetas gäng, kompletterar varandera och verkar ha väldigt roligt tillsammans. Alltså mest fördelar.
Helt klart blir det en helt annan upplevelse för ensamlöparen jämfört med den som som springer i grupp. Bägge alternativen har sina fördelar- och nackdelar. Själv övervägde jag aldrig att springa tillsammans med någon över USA och vill heller inte göra det på mitt fjärde coast to coast. Samtidigt hade min bror Jan och jag väldigt trevligt tillsammans på vårt 100-milalöp för fem år sedan mellan Denver och Oklahoma City. Så trevligt att vi gör om det hela fast nu mer på hemmaplan och i kortversion; Lübeck-Fredrikshamn.
Är man två kan man hjälpa varandra om det uppstår problem. Men man kan också stjälpa varandra. Vad gör man t ex om den ena löparen blir skadad och inte kan fortsätta att springa medan den andra är hur stark som helst? Avbryter löpet, tar paus och hoppas att skadan läker sig eller fortsätter på egen hand? Mariga problem som Kristina och Carina ställts inför.
Nu verkar det hela ändå avlöpa väl trots att Carina ganska tidigt drabbades av en löparskada. Jag förstår hennes frustration- var det hon som skulle spoliera hela löpet? Dom löste dock problemet på ett bra sätt. Carina köpte en cykel och har nu omväxlande cyklat och ibland sprungit de senaste två veckorna. Cyklandet har minskat, skadan verkar läka och förhoppningsvis parkeras cykeln för gott i Polen. Ska Jan och jag kanske också tvingas köpa en cykel på vårt stundande Tyskland-Danmark-äventyr?
Här kan du följa deras spännande löparberättelse. Synd att dom inte bloggar tillsammans, med två bloggar blir det lite rörigt.
Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg