Kommentarer på Dag 23: Bergtagen!


Kan man bli annat än glad när man springer i detta fantastiska berglandskap i södra Utah? Bergarten heter Navajo Sandstone, är 190 miljoner år. Stenen smular sönder sig när man tar i den och vatten gör att det bildas de mest otroliga formationer.

Bergtagen var ordet för dagen. Jag är helt förstummad- så här fantastiska berg som i södra Utah har jag aldrig tidigare sett.

Jag tycker jag har fått valuta för varenda dollar jag satsat på detta coast to coast. Att välja Kalifornien som startplats och sedan springa i Utah har visat sig var helt rätt. Nu har jag fått se helt andra naturtyper än under de tidigare kontinentlöpningarna. Visst, det är löpmässigt besvärliga områdena jag korsar men jag känner mig stark och motiverad. Löpningen går faktiskt otroligt bra.

Klicka på bilderna för större storlek!

Vi har nu tagit oss till staden Green River, vilket vackert namn. Men staden med 900 invånare ser förskräcklig ut, mest fallfärdiga byggnader och en massa motell. Tyvärr var de flesta fullbokade så vi bor på ett av de sämre. Green River kommer vi ha som bas under tre dagar för våra expeditioner österut i ödebygderna. Vi får leva på naturupplevelserna - och Burger King.

Dagens distans: 52 km

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Hindér - 2014-05-17 08:33:52

Följer din blogg med stor glädje och skall tänka på dig när jag idag skall springa värdens största halvmara, Göteborgsvarvet. Vilka kontraster. Skulle dock hellre kört en mara i Utah.

Kämpa på.

#2 Jan Hindér - 2014-05-17 08:35:42

Följer din blogg med stor glädje och skall tänka på dig när jag idag skall springa värdens största halvmara, Göteborgsvajrvet. Vilka kontraster. Skulle dock hellre kört en mara i Utah.

Kämpa på.

#3 Kalle - 2014-05-17 08:39:10

Ni får väl försöka byta till ett bättre motell efter första natten.

#4 Calle O - 2014-05-17 09:34:49

Hej! Sitter på verandan på Fotö och blickar ut över havet, så vackert. Jag sitter, det jag minns från mina maraton var det att jag inte mindes så mycket från själva sträckan utan hade 100 fokus på målet. Du noterar så mycket under dina löpningar och har väl precis motsatsen till mig all fokus på allt det vackra som du passerar, du njuter av dina upplevelser och förmodligen känner du en vilsenhet när målsnöret väl är passerat. Du gör en stor prestation oavsett var det slutar. Läste någonstans att man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre, så du hinner nog med att korsa USA några gånger till. Hejarrop från Calle

#5 Björn - 2014-05-18 06:12:47

Jan: En mara i Utah hade säkert blivit ganska tufft på grund av alla backarna. Här finns flera bergsmaror varav en del går nerför. Jag sprang en sådan för två år sedan och trodde jag skulle göra en kanontid. Men så blev de inte- jag blev skadad.
Kalle: De andra är också fullbokade så vi får härda ut. Värst för Jan som har ett rökrum som granne och röken väller in i hans rum. Nä alla dessutom ska ut på internet (porrsurfa?) funkar inte internet.
Calle O: Så är det. Alltid fokus på dagens etappmål men också ögonen vidöppna på omgivningen. Som erfaren löpare och journalist är just den här typen av löpningar perfekt. När den riktiga målgången sker i augusti blir det säkert som vanligt; vilsenhet. Brukar då varken känna eufori eller sorg. Det är helt enkelt bara slut och vardagen tar vid.

#6 Tomas A - 2014-05-19 11:40:37

Hej Björn! Jag var i södra Utah för två år sedan. Jag håller med dig om naturen: helt fantastisk. Men vi sprang inte - vi åkte bil, red och vandrade. Hur har du det med värmen på lägre höjder? När vi var där var det smällhett! Tomas, (f d arbetskamraten).

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg