Kommentarer på Ã?rsbästa i Bromölla
En grillad korv efter målgång satt fint. Efterår bjöd Ryssbergets IK alla deltagare på fika i intilliggande Dalaskolan. Ett perfekt arrangerat lopp!
Revansch är kanske ett för starkt ord. Men efter fiaskot med den brutna halvmaran för två veckor sedan i Veberöd kunde det knappast gå sämre på nästa halvmara.
Succé är också ett för starkt ord. Men jag tog mig i alla fall i mål i lördagens halvmara i Bromölla. Och med tanke på hur kvällen före tävlingen förlöpt är jag ändå nöjd.
Natten blev orolig. Jag vaknade flera gånger och kände mig trött på morgonen. Oroande var också att pulsen verkade högre än normalt men exakt vilken vilopuls jag har kunde jag inte minnas. Till råga på allt blåste det sex sekundmeter. Det här kunde bara sluta på ett sätt; katastrof.
Det sista jag gjorde innan jag lämnade hotellet var att stjälpa i mig några koppar kaffe och på datorn kolla upp vilken puls jag normalt brukar ha. Kaffet gjorde gott och beskedet om vilopulsen lugnade mig. Allt var i sin ordning.
Taktiken var att gå ut lugnt på första varvet och sedan om möjligt öka på andra. Jag la mig i en grupp om tre löpare som fångade vinden. Nu visade sig vinden inte vara så besvärande och när jag sedan sprang om den längste i gruppen tänkte jag inte ens på vinden. Första varvet gick lätt, samma med det andra och jag kunde dra på en liten spurt.
Sista 10 kilometrarna gick några sekunder fortare än de första 10. Sluttiden blev 1.38.05. Men eftersom det var drygt 1 minut snabbare än halvmaratontiden från Koblentz i Tyskland var jag nöjd. Synd bara att den inte räckte för att klättra på den svenska årsbästalistan i M65 där jag för närvarande ligger sjua. Så det blir nog ett nytt försök i höst, kanske i Tyskland.
Vilken kämpe! 77-årige Sven-Erik Fredricsson från Solvikingarna har gått i mål på halvmaran. För tre år sedan slutade han springa maror.
Nästa år blir det 40-årsjubileum för Bromölla Marathon, som arrangeras av Ryssbergets IK. Själv föredrar jag lopp i den lilla skalan framför t ex Stockholm Halvmarathon och Göteborgsvarvet. Inget skrik och ståhej, ingen trängsel men omklädningsrum, gratis fika och massage efteråt samt en resultatservice fullt i klass med det stora loppen talar för Bromölla. Dessutom är startavgiften bara en tredjedel och på köpet får man en trevlig weekendresa.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 länk - 2015-08-29 21:16:02
http://www1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_591158/cf_87178/Resultat_Halvmarathon_2015.PDF
#2 Helene - 2015-08-31 09:26:25
Bra kämpat Björn.Jag gillar inte heller lopp med trängsel men av praktiska skäl bör det vara nära hem.Egentligen gillar jag inte att tävla alls men vem vet-ett av mina mål är att bli bästa 50 åringen.Keep on running😊
#3 Lennart - 2015-08-31 17:52:38
Grattis Björn. Det brukar gå bra när det känns illa innan :-)! Kanske det som behövs för att ta ner förväntningarna och kunna springa avslappnat.
Sven-Erik Fredricsson hade också många klubbkompisar (är inte Solvikingarna din gamla klubb?) representerade på Sälen Fjällmaraton. Såg många tröjor :-).
#4 Björn - 2015-08-31 22:08:59
Helen: Jag gillar egentligen inte heller att tävla men gör det ändå fast allt mera sällan. Tävlar gör jag mest för att få en tid att jämföra mig med andra (och mig själv) men själva tävlingsmomentet är sällan angenämt.
Lennart: Minst en Solviking ser man på praktiskt taget på alla lite större tävlingar. De är största klubben på t ex Sthlm M och Lidingöloppet. Jag var dock med i Majornas IK, en lilleputt jämfört med Solvikingarna.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg