Jag tar en mugg Gatorade var femte kilometer. Vägmätaren bestämmer, inte törsten. Vägvinnande att promenera under drickandet och inte stanna till.
Det gäller att löpa taktiskt under ett coast to coast. Kan du tjäna någon kilometer här och där blir det många mil i slutändan.
Jag märker mer och mer att jag lever på erfarenheten. Löpförmågan blir annars sämre med åren även om det just nu går väldigt bra. Så vad gör man för att kompensera t ex att löphastigheten sjunkit något?
Jo, då tar man fram diverse knep man lärt sig under åren. Ett är att aldrig stanna när man dricker. Jag tar en mugg Gatorade var 4-5 kilometer och promenerar under drickandet, tidigare stod jag för det mesta stilla. Eftersom jag springer cirka fem mil om dagen blir det minst tio muggar på en dag. Jag hinner gå 300-500 meter innan glaset är urdruckit, på en dag får jag alltså 3-5 km "till skänks". Att promenera har samma viloeffekt som att stå stilla.
Rune Larsson och andra ultralöpare har lärt mig att en ultralöpare går uppför backarna, man springer inte för det det tar onödigt mycket kraft. Man har t o m myntat begreppet "ultrabackar". Men det där är en "sanning" jag börjat ifrågasätta. På ett coast to coast finns det mycket att vinna på att gå så lite som möjligt i backarna. Jag springer därför numera uppför backarna men naturligtvis väldigt långsamt.
På slätmark är min normala löphastighet med kärran 9-10 km/tim, ibland 11 km/tim. Jag är en dålig gångare och håller bara 4-5 km/tim. I backarna springer jag dock i 6-8 km/tim (och nerför 7-9 km/tim). Skillnaden mellan att gå uppför eller att springa blir alltså 2-3 km/tim. Eftersom backarna här i Nevada är minst en mil långa har jag tjänat mycket tid på att springa.
Backarna är 10-12 km långa. Här Pequop summit på 6,967 ft (2,124 m).
Men är det inte kraftdödande att springa uppför? Nej. Jag har dom senaste dagarna sprungit uppför och nerför varenda milslång backe. Idag t ex besteg jag två toppar, den ena på 2 124 meter. Liksom lastbilarna krypkörde jag. Jag nästan längtade efter backarna så jag fick "vila". Däremot tycker jag det är rätt jobbigt att springa nerför, både fysiskt och mentalt, att förlora höjd känns aldrig bra.
Rent kroppsligt befinner jag mig nu i Utah. Men det är först imorgon onsdag jag springer in i staden Wendover, UT. Så kan man göra när man har lyxen av att ha följebil.
Dagens distans: 54 km i måttlig medvind
Keep on running!
#1 Patrick Bjurström - 2016-05-11 10:29:35
Trevligt att läsa din varierade dagliga rapportering, USA betraktat från vägkanten. Och att läsa är ju ett bekvämt sätt att resa. På tal om Coast to Coast och riktning så plockade jag fram Erik Bengtsons bok â?California here I comeâ?, från 1980. Erik Bengtson startade i öster, i Maryland. Titeln får nog uppfattas som självironisk, för han kom aldrig fram till California. En massa problem fick han, men det blev en läsvärd bok. Jag måste faktiskt läsa om boken för att påminnas om vad det var för problem. Du kanske är gjord av hårdare virke och/eller så har du bättre support. En annan bok om löpning adresserade Erik Bengtson särskilt till â?dårar, drömmare och poeterâ? och där kände jag mig inkluderad. Dessa böcker bidrog nog till att jag började träna för maraton då kring 1980, däremot lockades jag aldrig att pröva på något coast to coast. Det ska bli intressant att läsa om Utah, en som jag tror något udda delstat dit jag aldrig kom under mina resor USA. Keep the good work! / Patrick
#2 Per S - 2016-05-11 15:16:37
Roligt att du tycker att du får kilometer "till skänks" när du ändå tillryggalägger dem själv!
Björn - på vilken höjd ligger bergen som har snö som man ser i bakgrunden i bilden?
Kämpa på!
#3 Klas-Peter Suneson - 2016-05-11 15:42:16
Du är fantastisk! Ullegård & jag gick Bankeryds leden i dag 25 km. Startade kl 0815 och var hemma igen kl 14.30. Ã?ndå har vi inga höjder att bestiga. Bara trevlig kuperad terräng i försommargrönska. Liljekonvaljen har redan börjat att blomma i Bankerydsdalen. Den senaste veckan har det varit högsommarvärme.
Keep on running!
#4 Björn - 2016-05-12 07:38:31
@Patrick Bjurström: Jag har också boken, gillar den. Nej, jag är inte av hårdare virke än Bengtsson, möjligen har jag lite större resurser än han hade. Hans problem bestod i att han fått en "galen" följebilschaufför som plötsligt hoppade av och lämnade Bengtsson i sticket. Bengtsson började då själv köra följebilen, lifta tillbaka och sedan springa till bilen. Det höll naturligtvis inte i längden, sedan fick han trassel med bilförsäkringen och tvingades bryta. Jag känner igen mig i mycket och Bengtsson var den förste svensk som försökte springa över USA men Rune Larsson blev först med att lyckas. Jag har haft en del kontakt med Bengtsson under mina löpningar över USA och hans böcker är en inspirationskälla.
@Per S: Cirka 2 800 meter. Nu är jag i Wendover, UT, och här är höjden cirka 1 300 meter men efter Salt Lake City bär det upp igen.
@Klas-Peter: Ni var ute nästa lika länge som jag brukar vara, ett rejält dagsverke. Gång är inte min specialitet och så långt har jag knappt gått.
#5 sverker - 2016-05-12 13:18:43
Kebnekaise är alltså knappt 2000 möh - kom att tänka på sex-dagars - ett cykellopp på vanliga standardcyklar genom hela Sverige - de flesta tältade på nätterna...
som sagt det är nog bara nyttigt att springa 500 mil litet då och då?
#6 Ingmarie/blog.nemonisimors.com - 2016-05-12 22:47:36
Ã?r det inte också som så att "det beror på". Jag är en usel gångare och går jag för länge blir jag slö och omotiverad. (Andra ord för lat...) Tycker det är bättre att springa sakta upp för att inte tappa gnistan medan andra verkar resonera helt tvärtom. :-) Bra jobbat hur som helst! Härlig läsning!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg