Kommentarer på Dag 51: Här tar man aldrig ner skylten


Motellet längs hwy 30 utanför Fremont stängde för länge sedan men skylten står kvar. Byggnaden tuttade brandkåren på i övningssyfte.

Charmigt? Ja, på sätt och vis, här vimlar det av övergivna byggnader. Bilden från hwy 30, Rogers, NE.

I Sverige får man inte lämna allt för vind och våg när verksamheten upphört. Men i USA vimlar det av förfallna och övergivna byggnader. Charmigt i vissa fall men ibland också väldigt skräpigt.

Imorgon säger jag bye, bye till hwy 30 i Nebraska, en av mina favoritvägar, och springer in i Iowa. Tolv dagar tog det att klara av Nebraska, som mot slutet inte alls blev en så lätt munsbit som jag trodde. Hettan och överlånga distanser höll på att knäcka mig.

Idag också en mycket tuff dag, temperaturer uppåt 40 grader. Jag blev dessutom nerstänkt av kobajs och urin från alla djurtransportbilar som svischade förbi. Jag tror ändå korna hade det betydligt värre än jag, de gjorde ju dessutom sin sista resa.

Nu var jag bättre förberedd på att det kunde bli besvärligt. Mycket vätska kånkades med, jag blandade saltdrinkar, tog is från två restauranger, höll nere tempot och det gav resultat. Jag var ute cirka tolv timmar och drack totalt cirka tio liter. Även idag var jag en turgubbe- där jag inte förväntade mig att få vätska fick jag vätska. I lilla Ames med bara några hus stannade jag till, kanske skulle det finnas en colamaskin där? Nej, men en privatperson gav mig det jag längtat efter: två burkar kalla Coke och björnbärsdricka.

Mycket mat efter en lång arbetsdag men kanske inte den festmåltid jag hade sett fram emot. Sirloinsteken var en hackebiff och jag frös som en hund eftersom jag var så svettig. Personalen var vänlig nog att stänga av luftkonditioneringen. En annan nitlott var att jag på Rodeway Inn fått ett rum för rökare. Att boka om skulle kosta 50 dollar. Det blev rökrummet- hemskt!

Dagens distans: 77 km (rekord detta löp)

Keep on runnig!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 sverker - 2016-06-11 08:11:10

detta är USA! man rör sig, lägger ner, bygger upp - och det kostar pengar ta ner skylten, måla den...förresten hittade jag en Bjorn Soneson i Cedar Falls, Iowa. engelskan kan inte hantera u, det blir o. (skylten är magnifik - troligen blinkande lampor på pilen?)

#2 Per S - 2016-06-11 08:50:06

Björn - 77 km var otroligt imponerande, särskilt med tanke på värmen! Vilket är dagslängdrekordet under samtliga CTC-löp?

#3 Klas-Peter Suneson - 2016-06-11 09:35:34

Efter nästan 8 mil och välfylld mage, utgår jag ifrån att sömnen tar ut sin rätt. Det nikotin stinkande rummet försvinner snart, i töcknet av passerade vyer, vilka vi får del av. En bedrift att Du orkar delge oss! Tack Björn!
Keep on running!

#4 Jan Suneson - 2016-06-12 01:49:04

Björn är jättestark men lite bättre planering hade det inte varit nödvändigt med två monster etapper i rad. Det hade nog varit vettigt att lägga in en eller två övernattningar men nu ser det ganska bra ut till Boston.

#5 Björn - 2016-06-13 04:51:48

#Sverker: Magnifik var ordet! Skylten r helt fantastisk, tycker jag.
#Per: MInns inte exakt, men på första coast to coast hade jag en etapp som var drygt två maror, dessutom var det backigt.
#Jan: Helt rätt. Här kunde man kanske ha lagt in en övernattning till. "Ganska"? Det ser väldigt bra ut tycker jag.

#6 sverker - 2016-06-13 21:40:37

ja och man kan tänka sig på den tiden hur amerikanarna åkte runt i sina pastellfärgade jättebilar med fenor och grejer och bensinen var billig men det är den visst fortfarande? raka breda asfaltvägar fanns inte här då. radion spelade pop och här var det morgonandakten och sjörapport att lyssna på.....


Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg