87-årige James Podey kör varje dag på sin Honda Goldwing från bostaden i Omaha till Shellmacken i Nickerson.Varför? För att dricka en kopp kaffe.
I USA är du aldrig för gammal för något. Medan andra pensionärer tvingas jobba långt efter pensionsåldern är 87-årige James Perley från Omaha i Nebraska ute och cruisar på sin trehjuliga Honda Goldwing.
Han ser ut som om han vore 65-70 men är 87 år. Jag träffar honom på en idylliskt belägen Shellmack i Nickerson, Nebraska. Utanför står en jättelik trehjulig motorcykel och blänker i solen. Vid ett av borden därinne sitter han med sin kopp kaffe. Det har han gjort i stort sett varenda dag sedan hans fru gick bort för två år sedan.
Han är nyfiken och undrar vad jag håller på med.
-Is that right? skrattar han när han får höra kortversionen av mit löp.
Jag gillar det där uttrycket ”Is that right?”. Det är möjligt att jag tolkar det helt fel men jag uppfattar det som att personen verligen är intresserad och vill höra mera om något närmast osannolikt. Till sådana personer brukar jag ge mitt visitkort. Men James får inget för han har aldrig ägt en dator.
-Good for you, får jag också höra. Det uttrycket uppfattar jag som ett totalt ointresse för vad jag gör men personen vill ändå säga något snällt. Inga visitkort till ”good for you personer”.
När jag börjar inse att det är James som är ägare till vidundret utanför är det nära jag utbrister:
-Is that right?
Jodå, Hondan är hans och han köpte den för 40 000 dollar, ungefär vad en bil kostar.
-Min fru var aldrig intresserad av motorcyklar. Jag älskar den och kör hit på småvägar nästan varje dag, träffar folk, dricker en kopp kaffe och kör hem igen, en tur på totalt 70 miles. Mc:n har cruise kontroll, så det blir i behagligt tempo, berättar han.
Vi skiljs och jag stånkar vidare i hettan. Idag skulle det visst vara värmerekord men jag märker ingen större skillnad. Det går åt enormt mycket vatten, tvingas nu dricka varannan kilometer. Men jag får påfyllning av "Anders i Omaha", en av mina trogna läsare på bloggen. Han har åkt ut från bostaden i Omaha för att träffa mig och bjuder på lunch i Blair. Mycket trevligt att träffa en Göteborgare i förskingringen!
Anders kom med sin pickup truck och i kylväskan fanns många godsaker till en törstig löpare.
Idag korsade jag Missourifloden och är nu i Iowa. Trevligt men Iowas vägar gillar jag inte, vägrenarna är grusade och otrevligt att gå ut med kärran i gruset vid möten.
Äntligen Iowa!
Dagens distan: 57 km
Keep on running!
#1 Klas-Peter Suneson - 2016-06-12 09:16:27
Kul! - när gammalt folk gör något åt sin vardag. Inser att en tvåhjuling skulle vara för tung, men ändå en Goldwing att glida på, för att känna livet susa och träffa människor på ett trevligt café. I bland stöta på någon udda intressant individ, som springer ofattbart långt. Keep on running.
#2 Hasse - 2016-06-12 15:16:34
Underbar berättelse!
#3 Gunilla Franzén - 2016-06-13 20:57:33
Angående senaste inläggen måste jag påpeka att vi har en del krut-gubbar och gummor i Sverige, men det har du förstås koll på. Ingvar Nyqvist 85 år, 5.50 på maran och Knut Ã?ngström 89 år och 6.13.
När det gäller göteborgare är det alltid roligt att träffas och det är ju kul att du fortfarande tävlar för Majorna. Själv ville jag flytta tillbaka till GBG och vara med i Solvikingarna, men maken Leif ville inte flytta från Sörmland. Ha dé gott i värmen
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg