Kommentarer på 53 km/dag under 100 dagar
Många veckor framför datorn har ägnats åt att planera min rutt över USA. Varenda dagsetapp med uppgift om avstånd, motell, lunchställe etc finns inlagda i ett excelark. Mycket skissande på papper har också skett för att få ihop rätt distanser, det vill säga 5-6 mil/per dag.
Äntligen är rutten utstakad. Återstår bara att springa de dryga 500 milen . . .
Det har varit ett mödosamt men roligt arbete att planera löpvägen från Boston i Massachusetts till Newport i Oregon. När jag nu summerar siffrorna i excelarket blir sträckan 526,3 mil och antalet dagar exakt 100. Löpning varenda dag, inga vilodagar, alltså som tidigare gånger då snittet också legat på 52 km per dag.
När jag väl står med fötterna i Stilla havet den 24 juli kommer det kanske att visa sig att sträckan blivit rekordlång (hittills längsta distansen är från 2010 och mätte 532 mil). Det brukar alltidbli lite längre än vad man planerat, diverse felspringningar bidrar till det.
Jag har velat lite fram och tillbaka med rutten. Från början var det tänkt att jag skulle springa Boston-San Diego, alltså diagonalen. Men Jans färdigritade rutt fick överges, det skulle bli alldeles för varmt att springa i Arizona, New Mexiko och södra Kalifornien mitt i stekheta sommaren.
Den här gången kommer jag att bo lite lyxigare än tidigare. Just bra boende är den enda lyxen jag unnar mig. Om det går som planerat blir det bara en campingnatt. Och som vanligt kommer jag att ha all packning i min trehjuliga joggingvagn
Det svåra med att planera en rutt är att hitta boende- motellen ska helst ligga på "rätt avstånd", alltså på 5-6 mils lucka. Sedan är det ju bra om det också finns något matställe efter 2-3 mils löpning. Men så ser sällan verkligheten ut. Ibland känns det som man har hundra bollar i luften och tvingas laborera med en mängd olika väg- och boendealternativ. Min "smärtgräns" går vid cirka 8 mil. Inga av dagsetapperna blir så lång men jag har några 7-milare, mängder av 6-milare men ingen kortare än 3 mil.
Jag använder mig av Google Maps i planeringen. Kartorna har blivit något bättre med åren, t ex finns nu fler restauranger och motell markerade och man kan också få fram höjdkurvor med mera. Facebook har betytt mycket; en recension av t ex ett motell utan hemsida kan ge besked om motellet över huvud taget är öppet. Samma med airbnb- när det inte finns motell kan rum från privatpersoner vara räddningen. Rutten genom Utah kunde ändras till det bättre tack vare just en privatuthyrare.
.jpg)
Mina olika löp i USA. Den övre svarta streckade linjen visar den planerade rutten 2018 från Boston till Newport. Alla sex coast to coast sammanstrålar i staden Gothenburg i Nebraska, nästan mitt i USA.
Sträckningen är till största delen på okänd mark. Men som vanligt styr jag kosan till Gothenburg i Nebraska, mitt i USA. Och i stora delar av Iowa, Nebraska, Wyoming och Idaho kommer jag att springa på för mig bekanta vägar. Just att återse städer och ibland även människor ger en kick.
Äventyret startar den 16 april i samband med att jag springer Boston Marathon. Efter loppet tar jag tåget tillbaka till mitt hotell utanför starten i Hopkinton och dan därpå, dag Nr 2, börjar jag springa väster ut. En löparkompis, Bernt Hedlunnd, som också springer maran kommer att följa mig de två första dagarna. Min bror Jan kommer att vara min följebilschaufför under de två sista veckorna i Oregon.
Hur ska då det här gå? Ja, helt säker kan man naturligtvis inte vara men jag tror nog att det ska gå vägen Jag känner mig i bra form, ser fram emot det hela och hoppas att erfarenheten ska kompensera den lilla fysiska försämring det innebär att nu vara 70 år och inte 68 som senast. Jag har ett par idéer om förbättringar, såväl kring utrustning som själva löpningen. Mer om det senare.
Här rutten i detalj, dock ej exakt
____________
Att springa många parkrun-lopp (5km), tror jag är nyttig träning nu under pågående Bore Cup. Bara 13 löpare och en hund ställde upp i lördagens lopp i Kungsängen där jag gjorde 23.43 på en något tungsprungen bana Jag slog i alla fall husse med hunden och putsade tidigare åldersrekord för 70-åringar med ca 10 minuter. Funderar på att nästa helg springa i Örebro.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Mats-Erik - 2018-01-18 21:18:36
Roligt, väntar!!
#2 Mårten... - 2018-01-19 08:46:37
Det är inte tips - bara ren avundsjuka.
Etta på bokbörsen är "Att umgås med Idioter".
Vilken härlig 70 års present till dig att uppleva
detta. Ett stort lycka till från mig och alla andra
som inte får vara med.
#3 sverker - 2018-01-19 12:42:29
bra idé med lyxhotell? Simmaren Michael Phelps äter bara hamburgare och 7000 kalorier per dag - det var vad skogshuggare förr beordrades äta - oset av stekt amerikafläsk låg över kojorna....(jag är inte avundsjuk kan jag säja - byter du arm med babyjoggern? Som sagt släta däck och hårt pumpade.)
#4 André - 2018-01-20 10:03:43
Brukar du aldrig bli sjuk på dina löp? Alltså vanliga förkylningar med halsont, som gör att du tvingas till löpvila? Eller springer du ändå? 100 dagar är ändå en ansenlig tid att vara kärnfrisk.
#5 Björn - 2018-01-20 15:23:46
André: Nej, jag har faktiskt aldrig varit sjuk under mina USA-löp, inte ens en förkylning. Kanske lite förvånande att jag heller inte råkat ut för matförgiftning, många matställen ser inte så fräscha ut men det verkar som manär npgra med handhygienen, skyltar över allt. Har inte ens drabbats av någon skada mer än att jag under första löpet tvingades linka fram en dag.
#6 sverker - 2018-01-21 12:50:13
vissa tror ju inte på det här med blodgrupper men den äldsta O påstås älska motion och har en plåtmage full med saltsyra. Vet Du Din? Jag har O och kan bara instämma.
#7 Jörgen - 2018-01-21 18:35:38
Kan inte annat än imponeras av dina bedrifter! Hoppas att allt klaffar för dig. Kanske vi ses på nån Bore Cup före.
#8 Jan Suneson - 2018-01-22 01:26:44
Det som jag fruktar mest är någon form av sjukdom. Allt är planerat dag för dag flygresan hem den 26 juli, många av övernattningarna och min medverkan. Det finns inte plats för någon maginfluensa eller 40 graders feber. Peppar, peppar om nu det värsta skulle hända vad tycker du Björn skall göra? Kasta in handduken och bryta loppet eller vila ut och försöka få skjuts framåt och hoppa över missade etapper? Milen kan säkert tas igen på hotellens löpband och eller kompenseras med alla ?felspringningar?. Själv tycker jag det senare. Jag njuter mer av att läsa Björns bloggar från Amerikas alla hålor än av löpandet. Jag tror att Björn skulle vara intresserad av att veta din åsikt och jag vet att han inte skulle missbruka den och lägga in vilodagar då det går tungt.
Ps
Själv bokar jag bilen och mina flygbiljetter i början av juni när vi vet mer
#9 Eric L - 2018-01-22 13:51:29
För mig är solklart, ska man springa över USA så är ju just löpningen över USA som är grejen. Blir man sjuk på vägen får man vila upp sig och fortsätta sin resa när man är pigg nog. Att man missar flyget hem eller att de tar 120 dagar istället för 100 är sekundärt. Hoppas man över etapper för att man är sjuk de dagar man borde sprungit, då har man ju inte sprungit över USA, Så ser jag på saken i alla fall. Men det är ju ingen tävling så man får göra som man vill.
#10 Björn - 2018-01-22 14:47:46
Eric L: Ja, så ser jag också på saken.
#11 Tobias - 2018-01-22 16:17:17
Ska bli kul att följa dig på din resa igen! :)
Hur ser budgeten ut för denna resan, vad ligger en medeldag på ?
#12 Björn - 2018-01-22 23:28:41
Det är motellen som kostar. Jag bor ju varje natt på motell och snittkostnaden ligger på kanske 600 kr/natten (inräknat den rabatt jag har hos en av de finare motellkedjorna). Maten är billigare än i Sverige och äta måste jag ju göra ändå. Utrustningen har jag redan och inköpet av kanske 4-5 löparskor sker till ca halva priset jämfört med i Sverige. Gissningsvis skulle motell+mat+utrustning+resa+annat totalt uppgå till totalt 80 000-100 000 kr vilket gör 800-1 000 kr/dag. Det är alltså ett ganska dyrt nöje (men värt varenda krona). Vid tidigare löp har jag dessutom bjudit flera av mina barn att möta mig vid målgången, kanske kommer något barn över även i år.
Främsta orsaken till att det är så få som springer över USA beror säkert på att det blir ganska dyrt. Och vem kan vara borta från familj och jobb i 100 dagar? Som pensionär, förstående hustru och med utflugna barn är jag lyckligt lottad. Budgeten för camparen skulle dock se helt annorlunda ut. Jag minns att jag efter första löpet ansåg att jag vunnit miljonvinsten.
#13 Ingmarie Nilsson(blog.yoging.se - 2018-01-23 14:09:03
Åh! Jag är lika avis som förra gången. :-) Visst är det mycket pengar men samtidigt får du ju galet mycket för dem! Du är en sann förebild som visar att det mesta går även om man är + 40-50-60-70. :-)
#14 Robert - 2018-01-23 16:30:48
Lite nyfiken på Dag 37, står "fängelse" som notering, var det väldigt små rum på det motellet eller vad menas? ????
#15 Robert - 2018-01-23 16:32:13
Skulle vara en glad gubbe och inte massa feågetecken...
#16 Björn - 2018-01-23 18:40:35
Oj, det var observant! Jo, jag planerar ett matstopp på en restaurang i hålan Fulton där det finns ett gammalt fängelse med två celler som var i bruk fram till 1930-talet. Har en kul bild på bloggen från 2014 ; http://www.suneson.se/kommentarer.php?id=2185
#17 Klas-Peter Suneson - 2018-01-24 10:01:28
Med tillönskan om fortsatt god hälsa och bibehållen spänst och styrka, följer vi dig med spänning och glädje.
Stort lycka till !!
Ullegård & Klas-Peter
#18 NIclas Fridén - 2018-01-24 21:28:12
Jag ser fram emot att följa bloggen även den här gången. Du imponerar och inspirerar stort. Lycka till! /Nicke
#19 Pelle - 2018-01-25 11:29:38
Ska du inte glida ner i Colorado någon dag och reta poliserna lite?
#20 Björn - 2018-01-25 14:02:43
Ha, ha. Nä du, Colorado med sina nitiska poliser och fri marijuanaförsäljning undviker jag. Men det var ytterst nära att jag var tvungen att besöka CO för att få boende. Tack vare airbnb och bostad i Nebraska slapp jag det.
#21 Jens - 2018-01-25 16:15:43
Hur kommer det sig att du aldrig sprungit genom svenskbygderna (Minnesota)?
#22 Björn - 2018-01-25 17:41:59
Ja, nog är det lite märkligt. Hade gärna besökt dessa svenskbygder (varit bara någon mil från gränsen till Minnesota). Att jag varje gång "måste" besöka Gothenburg i Nebraska har styrt rutterna väldigt mycket. Kanske får jag ta några uppsamlingsheat" och ta alla kvarvarande stater.
#23 Erik H - 2018-01-26 12:18:37
Du har planerat rutten in i mista deltalj men hur mycket har du planerat slitage och återhämtning? Hur långt ska man maximalt springa utan att stanna och vila? Hur lång ska vilan vara för att kroppen ska börja återhämta sig? 5min eller 20min?
#24 Björn - 2018-01-26 15:33:16
Du tar upp något mycket viktigt. Återhämtningen är helt avgörande. Skulle jag inte ha 100=procentig återhämtning varje dag, ja då skulle jag sakta men säker kollapsa. Nu är jag rätt säker på att jag får full återhämtning trots avsaknaden av vilodagar. Först har jag en bra träningsbakgrund med mycket mängd så 5-6 mil per dag är överkomligt. Men det gäller att inte överskatta förmågan; att t ex en dag springa 7-8 mil vore förödande. Jämnt milantal är bäst och lugnt tempo. Jag håller 8=10 km/ tim, alltså nästan vanligt joggingtempo. Jag går egenligen inget, inte ens i kilomerlånga backar utan går ner på en vägvinnande krypfart, något fortare än gång. Under en löpdag på säg 8=12 timmar (bruttotid) gör jag många korta stopp, läser på minnesskyltar etc. Några planerade stopp efter viss tid gör jag aldrig. Däremot gör jag ett långt lunchstopp på minst en timma, ibland två. Då passar jag också på att sova 10-15 minuter. Oerhört effektivt, jag kan vakna som en ny människa. Är jag trött ute på vägen kan jag
också ta ett kort sovstopp under något träd eller buske. Vilken frihetskänsla att få känna sig som luffaren!.Konstigt nog verkar jag inte behöva så lång nattsömn, sover sällan 8 timmar utan det blir ofta 6 timmar.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg