Kommentarer på Dag 32: Jag är i Illinois!


Många bilar stannade när jag hoppade vid välkomstskylten till Illinois. "Is everything OK?" frågade dom och verkade tro att de mött en sjuk person som behövde hjälp.

En tredjedel av löpet är nu avklarat. Allt går över förväntan och idag korsade jag gränsen till Illinois efter en rekordlång dagsetapp.

När jag anlände till den lilla staden Hoopeston (5 300 invånare) i Illinois väntade en välkomstkommitté från Handelskammaren (chamber of commerce). Det är andra gången jag är här och vid det förra besöket slog man också på trumman. Nu blev  jag presenterad för en mängd människor, bjuden på middag och man ordnade också logi för mig. Märkligt nog har stan inget motell men ett är på gång och staden är på väg att resa sig efter att en jättelik majsfabrik för många år sedan flyttade.

Några ur välkomstkommittén: Valarie Hinkle, Hoopeston, Sue M Frenland, Danville och Carol Hicks, Hoopeston.

Hoopeston minns jag både med glädje och skräck . Det var här jag för fyra år sedan glömde kvar plånboken på McDonalds. Det upptäckte jag först en bit utanför stan. Jag lyckades då få någon att ringa till restaurangen och man skickade ut en anställd  som körde vilse men till sist fick jag plånboken där mitt enda kreditkort fanns.

Verkstadsägaren David Gardener minns mycket väl incidenten med plånboken 2014. Det var han som ringde McDonalds. David berättade att han ska sälja sin verkstad och flytta verksamheten till Kentucky. "Då ska jag bara arbeta tio timmar om dagen".

Indiana lämnar jag med saknad, bästa delstaten hittills; vackert, lummigt och inga backar. Illinois lär också bli platt men sedan kommer Iowa med sina "roling hills", en utmaning för löparen. Klart jobbigast har dock New York varit, kanske den jobbigaste delstaten av alla.

Dagsetapperna har den senaste tiden var för långa. Ändå har det gått förvånsvärt bra. Dagens etapp från W Lafaytte till Hoopeston blev 70 km, den längsta hittills. Dessutom var det mest ödebygd hela tiden.

Efter 30 km löpning stannade jag till för lunch (spagetti med köttbullar och 1,5 liter Coke) i det lilla samhället Pine Village . Vad tror du det kan vara för märke på lastbilen?

I förra rapporten berättade jag om Paul Staso, mannen som inspirerade mig till att springa över USA. Jag skrev att Paul lät som countryartisten John Denver, särskilt när han skrattade. Detta fick Paul att göra följande reflektion på sin blogg som du kan läsa HÄR

Keep on running!

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Bernt - 2018-05-18 07:31:02

Du går dom tåget! Starkt! Jag är på väg till Nederländerna för att springa och cykla utmed kanalerna med medföljande hotell&restaurangpråm.

#2 Ulf - 2018-05-18 08:58:44

Det är en Chevrolet Truck 1951 års modell.

#3 Ragnar - 2018-05-18 11:05:02

Roligt att läsa Pauls kommentar om John Denver. Var själv stor beundrare av J D på 70-talet och har fortfarande kvar LP.n Rocky Mountains High. Kanske inte så snällt att likna honom i rösten, för viss tyckte fler än jag att J D lät mesig?

#4 sverker - 2018-05-18 11:48:58

Detär mirakulöst! på windfinder får jag 5 sm från öster. Här nu 5 sm från söder.
Vad säjer alla dietister om ditt käk? Och inga kosttillskott tar du men tydligen glukosamin? Järnbrist? Vad säjs om ett shot Blutsaft? Kalk? D-vitamin? Vaselin funkar verkligen bra för fötterna - hur är det med naglar? Är det Sacony Triumph 12 Du har?

#5 Jan Suneson - 2018-05-18 12:38:14

Favoriter i repris var något som fanns i Kalle Anka då jag var liten. Här kan du åter läsa om när Björn glömde kvar sin plånbok på Mc Donalds. Det hade kunnat bli slutet 2014.
http://www.suneson.se/kommentarer.php?id=2196#formular
Själv minns jag Hoopeston som hålan där jag och gula gubben letade motel. Jag hittade ett men telefonen hade en spärr ton. Björn lyckades hitta ett privatboende 5 km utanför H. Det var därför han åt frukost på Mc Donalds och att etappen blev rekordlång 73 km.
2014 ställde Björn den här frågan (som är mycket bättre än dagens om lastbilen)
Hur kunde plånboken passerade gränsen till Indiana en timma före mig?

#6 Willis Monroe Clayton - 2018-05-18 19:55:44

Det var trevligt att traffa dig i gar. Lycka till med resten av din korning. Sorry I don't have the Swedish keyboard :) If you are in Hoopeston again please feel free to look us up! Jag hoppas at du gillade mina lator.

#7 Patrick - 2018-05-18 21:44:22

Kul att följa ditt dagliga rapporterande från USA som jag ju känner mig lite bekant med sedan jag reste omkring där när jag var ung. Men det är klart att jag också imponeras av din löpning, dag efter dag, vecka efter vecka. Jag ska ju också föreställa maratonlöpare, i samma åldersklass som du, men det är ytterst sällan jag springer längre på en vecka än du springer på en dag. I söndags sprang jag faktiskt mitt längsta träningspass någonsin, 34 km, med Team Stockholm Marathon, i rätt lusigt tempo. Längre än så har jag bara sprungit med nummerlapp på bröstet!

#8 Björn - 2018-05-19 07:29:23

#Ulf: Javisst är det en Cheva, årtalet vet jag inte.
#Sverker: Det är Sauconi Kinvara, skorna jag sprang Boston Marathon i. De är nu utslitna och ska ersättas med samma modell eller ett par Nike Free. Gäller att ha så olika skotyper som möjligt.
#Willis: Yes, I have listen to your music and I love it very much. I send an email to your webpage.
#Patrick: Du är bra och 34 km är långt. Helt annan sak att springa långt på en vanlig träningsrunda än det jag gör just nu.


Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg