Kommentarer på Dag 67: En dag på jobbet


Vad gör jag under dagarna förutom springer 5-6 mil? Jo, jag träffar en massa människor. Och det är just dessa möten med vanliga amerikaner som är den största behållningen med ett coast to coast. För att du ska få en uppfattning om hur en dag kan se ut har jag gjort ett bildreportage med klockslag. Detta hände måndagen den 23 april då jag sprang 46 km mellan Canton och Pekin i Illinois:

07.30 Frukost (dålig) på Canton Inn.

09.17 Utanför McDonalds i Canton träffar jag min FB-vän Pam Tracey Derry-Grubb. Det är tredje gången vi råkas. Vi hade mycket att prata om. Pam jobbar med vuxna som har autism, en funktionsnedsättning som även ett av mina barn har.

10.05 På Dollar Tree i Canton köpte  jag bland annat solkräm. Solkräm är dyrt i Sverige men här får man en tub på 118 ml (4 FL OZ) för bara 1 dollar. Kedjan är klart billigare än Dollar General och Family Dollar men har färre butiker.

10.16 Träffade Robert Raymer som berättade att han brukar springa en del millopp. Han var mycket intresserad av min löpning. Robin tillhör Sista Dagars Heliga och senare åkte han ut med med ett antal broschyrer han ville att jag skulle sprida under min färd mot NYC.

11.18 På Josies Tap i Canton bjöd personalen Luci, Luann och Nanycy mig på en pizza. Alla ville fotografera mig.

11.45 En störtskur satte in och när det slutade regna blev det fruktansvärt varmt och kvalmigt. På kort stund hällde jag i mig två liter Gatorade.

12.24 Kan det vara en våg för att väga knark på som jag hittade på vägrenen?

12.50 Fikastopp i Banner. På denna bar kände fyra personer igen mig från ifjol då jag också stannade till här. Den kvinnliga bartendern visade mig bilder hon tog då och även i år fotade hon mig. En av gästerna gav mig en stor hembakad mjuk fruktkaka som jag smällde i mig under min färd mot Pekin. Många kalorier!

14.15 Brad Mefford och Amtrr Bozman från East Preoria hade varit ute och plockat  små champinjoner (White Morels). Svamparna är mycket eftertraktade och just nu är det säsong för dem. Svampställena hålls hemliga, berättade det. De äter svamparna råa, som snacks, och blandar i ägg.

17.54 Korsar Illinois River, som är en 43 mil lång biflod till Mississippi. Också en stor händelse för en coast to coast-löpare.

18.45 Pratar med folk från en kyrka som samlar in pengar till hemlösa. Insamlarna stod i en gatukorsning i Pekin och sträckte fram sina burkar när bilarna stannat för rött ljus. De tyckte det var helt OK att jag  under mitt löp inte samlade in pengar för välgörande ändamål.

19.20 Avslutar dagen med ett skrovmål på KFC i Pekin. Måltiden bestod av tre muggar Pepsi, två kycklingbröst, dubbla portioner potatismos och majs, allt för 10.25 dollar. Efteråt köpte jag på Sonic en Strawberry Classic Shake. Jag blev mätt!

Dagens distans 46 km

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 sverker - 2019-04-23 12:20:30

22 alltså? men kan man lita på billig solkräm? kommer ihåg 1962 i London
vid Leicester Square hur jag kände doften från KFC - som från en annan
värld! Sommaren innan första hamburgaren i Stockholm - Corner i hörnan
Norrlandsgatan/Birgerjarlsgatan. En skiva rå lök emellan. Nere vid Nybro-
plan Sveriges första grillkiosk som dessutom grillade brödet = gott. Jag
kände sonen till den som uppfann hackad gurka..... järnbrist - inte?

#2 Joakim Andersson - 2019-04-23 12:30:20

Hej Björn!

Som alltid rolig och intressant läsning från dina äventyr!

Det blir ju av förståeliga skäl en hel del mat att sätta i sig på resan. Hur brukar omställningen fungera när du kommer hem igen och kroppen inte gör åt lika mycket energi?

//Joakim

#3 Kenneth Alexandersson - 2019-04-23 20:37:15

Intressant att se i tidslinje! Man får bättre förståelse för etappen då. Roligt att det funkar, med kroppen och allt!

#4 Björn - 2019-04-24 04:52:21

#Sverker: Ja, jag tror att denna billiga solkräm är helt OK. Är inne på tredje typen, bränd har jag i alla fall inte blivit.
#Joakim: Inga problem. Jag äter automatiskt mindre när jag kommer hem, hungerkänslan styr. Här äter jag nästan så mycket jag kan, räknar inte kalorier men brukar välja de mest
kaloririka målen. Vid hemkomst har jag alltid vägt lika mycket som vid avresan. Det tyder på att kaloriintaget är rätt.