I 6-timmarsloppet i Partille kom jag 52,942 km- nytt inofficiellt svenskt rekord i M75. Karbonskorna sattes på när två timmar återstod och då kändes som jag fått raketbränsle.
Tempot var långsamt men jämnt upp till tre timmar. Efter fyra timmar fanns en tendens till att det började öka. Efter drygt fem timmar skrek jag ut till flanörerna längs Säveån: nytt svenskt åldersrekord i M75!
Ja, det här gick långt bättre än jag förväntat. Jag hade bihåleinflammation, åt pennicillin och osäker på om jag skulle starta. Men allt kändes ok, hade inte feber eller var snuvig varför det blev start.
Hur lägger man egentligen upp ett 6-timmars? Har sprungit två tidigare men var ändå osäker och la mig bland dom sista. Vi var inte många denna soliga lördagsförmiddag, runt ett 20-tal. Vid starten blev jag presenterad som "legendaren" som sprungit fler mil än alla mina konkurrenter tillsammans, självklart en överdrift.
Varvet längs Säveån mätte knappt 1 km. Jag hade inte hunnit springa mer än något varv förrän jag hörde klappret från loppets stjärna, Beatrice Taavo. Hon skulle hinna varva mig massvis med gånger och hinna med 80 varv (75 km) mot mina 56.
Några av de medtävlande frågade i början vad jag hade för mål. Var lite hemlighetsfull och mumlade något om att maratondistansen skulle jag väl klara. Men i bakhuvudet fanns minst 46 km, vilket var åldersrekordet. Efter tre mil insåg jag att det var fullt realistiskt, började till och med att varva några löpare. Den sista milen blev en glädjens mil, jag skulle kunna promenera en timma och ändå klara målet. Sällan har jag känt mig så glad under en tävling, skojade med andra löpare och var otroligt nöjd med att aldrig behöva gå (det fanns en backe och där gick många mot slutet). När två löparkompisar dök upp och när stjärnan inte hade riktigt samma fart när hon swishade förbi, ja då kändes det som om jag var ostoppbar.
Arrangören Mikael Blomqvist häller upp cola i min medhavda mugg, Många hade med sig egna muggar eller flaskor och inte ett papper eller annat skräp syntes längs banan. Föredömligt!
Om fyra veckor springer jag ett backyard, mitt andra i Hultsfred. För två år sedan sprang jag 93,8 km. Målet i år? Det håller jag hemligt men svimma och ditkallad ambulans ska det inte bli.
Den tyska ultraorganisation DUV var snabb med att notera rekordet i sina tabeller. HÄR kan du se Sveriges bästa 6-timmarslöpare och HÄR alla resultat från Partille.
Keep on running!
#1 Mikael - 2024-09-15 17:53:13
Stort grattis! Ser fram emot rapport senare ikväll.
#2 Christoffer - 2024-09-15 21:32:38
Grattis
Bra kämpat och starkt jobbat.
#3 Jan Suneson - 2024-09-16 17:37:46
Grattis Att löpa mellan 5-6 mil är ju som gjort för dig då nästan varje Coast to Coast etapp är den längden. Visserligen är ju tiden längre kanske runt 10 timmar men då skall du ju äta och prata med dagens "bloggoffer".
#4 Ed. - 2024-09-17 18:20:58
Gratulerar! Svenskt rekord är det få som klarar av.
Vilka är dina bästa tips för ett backyard? Både för löpningen och hur man disponerar vilotiden bäst. Skulle vara kul att få ta del av.
#5 Björn - 2024-09-20 22:09:00
Att springa så långsamt som möjligt de första timmarna fram till 5-6 mil, sedan går det automatiskt långsamt. Att springa fort och få längre vilotid i depån passar inte mig, räcker med några minuter för att få i sig vätska och mat. Att sitta ner kan vara riskabelt, risk för blodtrycksfall och svimning, bättre att mestadels hålla sig i rörelse även under vilan. En bra pannlampa hjälper, att lyssna på radio/musik ska jag göra den här gången och det gäller också att hålla grejerna igång med ström, jag har dessutom ett par hörapparater som ska laddas. Myggmedel ska heller inte glömmas. Och så ska man vara lite lurig så att medtävlarna tror att man snart tänker bryta. Att ha 2-3 par olika skor är bra, börja med de långsammaste och mot slutet sätta på racerskorna.
#6 Ed. - 2024-09-21 05:53:00
Tusen tack för tips!