Kommentarer på Från ensamlöpare till grupplöpare


Jag springer ensam i Lill Janskogen. I bakgrunden Ugglevikskällan.

Det skulle bli en dag för mig själv på Djurgården. Men plötsligt befinner jag mig mitt i en löpargrupp på uppåt 50 personer.

Hört tals om Team Stockholm Marathon? Det är ett gäng på hundratals löpare som varje söndag tillsammans med ledare samlas på Stadion för att ta ett långpass som förberedelse inför Sthlm Marathon. Av en ren händelse råkar jag idag under mitt eget långpass slinka in på Stadion.

Team Stockholm Marathon samlas  i olika grupper inne på Stadion. Själv ramlade jag in som snyltgäst  i 3.30-gruppen (inte löphastigheten utan de som hoppas göra maran på under 3.30).

Plötsligt befinner jag mig  i en löpargrupp på kanske 50 personer. Stämningen är uppåt och mycket påminner om förra helgens löpning i Göteborg då jag sprang Gbg Varvets ursprungliga bana från 1980 med 200 andra löpare. De här har dock betalat en slant så jag känner mig lite som en snyltgäst. Men en av ledarna, Thomas Melén, tycker det är helt OK att jag hänger på.

Thomas Melén, en av ledarna i Team Stockholm Marathon. Han peppade och höll ordning på gruppen. Bilden från Haga Norra med kontorshusen i Solna i bakgrunden.

Vi tar en slingrande tur ut på Djurgården och tempot ligger på cirka 5,15 minuter per kilometer, alltså pratvänligt men betydligt snabbare än i Göteborg. Många verkar känna varandra och jag ligger mitt i gruppen och "smyglyssnar" på snacket. Jag förstår att det även här är rätt många blåbär och att det blir svårt för dem att nå en tid under 3.30. Men är det inte så vi fungerar- innerst inne vet vi att vi att vi kanske klarar 4 timmar men inte vill man då springa i 4-timmarsgruppen utan väljer 3.30?

Djurgården och Kaknästornet. Exemplariskt ligger löparna nära vägkanten och ledarna i de gula västarna fångar in eventuella får som förirrar sig i skocken.

Det som slår mig är hur exemplariskt det hela är organiserat. En massa ledare i gula västar håller ihop gruppen, vi stannar vid trafikljus, vi är inte fler än två i bredd, när vi möter någraryttare på  förskrämda hästar passerar vi dem gående och när det dyker upp olika hinder sträcker vi upp armen för att varna bakomvarande. Själv blir jag tillsagd när jag springer för nära löparen framför mig. Samtidigt peppar ledarna och ger lite löptips. I backen vid Linvävartorpet i Haga Parken ropar en av kvinnovästarna:

-Härligt! Korta steget, blicken rakt fram, pendla med armarna och räta på ryggen!

Och visst var det en härlig tur. Löparna i Team Stockholm fick 25 km denna dag, för egen del blev det lite längre. Synd bara att jag själv just nu är i dålig form.

Denna vecka 123 km

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Löparleffe - 2009-03-29 17:44:23

Denna veckan har jag kört 12 mil med bilen. Skönt att slippa springa!!!!