En bild från starten förra gången, Silla Havet, Oregon, Florence, juni 2007. Snart står jag igen i detta mäktiga hav och låter surfingvågorna skölja över min kropp.
Snart börjar jag springa tvärs över USA. Jag blir en av de få coast to coast-löparna utan följebil eller sponsorer. Lyckas jag blir jag dessutom en av de äldsta. Den 8 april står jag med fötterna i Stilla Havet utanför den lilla staden Westport i Washington för att börja springa öster ut. Jag räknar med att min 525 mil långa ensamlöpning till Atlanten och Tybee Island i Georgia kommer att ta cirka 100 dagar. Det kommer alltså att gå relativt fort och jag gör drygt ett maraton om dagen. Jag är väl förberedd- har tränat bra, är mentalt stark, har den bästa utrustningen och behöver inte snåla med pengarna. Ändå är jag inställd på att det här kan misslyckas trots att löpet 2007 gick helt problemfritt. Man kan inte ge några garantier och i ärlighetens namn är jag kanske nu mer osäker än för tre år sedan. Då var jag 59, idag 62, och åldersskillnaden är ingen fördel. Varför gör jag det här? De flesta som springer coast to coast samlar in pengar till behjärtansvärda ändamål. Själv springer enbart av egoistiska skäl men inte för att vara märkvärdig utan för att det är så roligt. Frihetskänslan är enorm och det är egentligen det som är grejen, att klara allt själv. Statistiken säger att cirka 200 personer sedan början av 1900-talet korsat kontinenten till fots. Ett 20-tal har liksom jag varit ”Journey single runner unsuported”, den hårdaste gruppen. För det handlar minst lika mycket om mental- som fysisk uthållighet. Upplägget blir ungefär som tidigare- jag springer i snitt fem mil om dagen med en trehjulig babyjogger där jag har all packning. Jag tar in på motell men ett tiotal nätter kan jag tvingas sova utomhus där det inte finns övernattning. Totalt kommer jag att korsa elva stater varav flera är nya för mig. Nytt är också att jag nu springer med en gps varför jag vågar mig ut på det mindre vägnätet. Jag ser fram emot de underbara småvägarna även om det den här gången också blir mycket motorvägslöpning, särskilt i det 100 mil långa Montana. För det senare har jag ordnat nödvändiga ”tillstånd” från polisen. Denna vecka 148 km. Keep on running!
#1 Garmin Garminsson - 2010-03-29 07:27:58
Du kommer säkert trycka start och stopp varje dag på din GPS. Det vore kul om du efter hand la upp dessa koordinater, Vi har själva en Garmin GPS och när man kopplar den till Google Earth, kan man se hela sin löpsträcka på karta med riktiga hus och allt sånt. Skulle va nice att se exakt hur gatorna ser ut som du sprungit på via Google Earth.
#2 Anders - 2010-03-29 08:38:36
Äntligen! Ser fram emot att följa din resa - igen.
#3 Vistor! - 2010-03-29 09:59:29
Hej din tok! (tokig är en bra egenskap) det ska bli superkul att följa dig genom amerikat! Ta gärna mycket kort och försök att njuta så mycket du kan, men det kommer du säkert göra även om ja inte tipsar ;)
Lycka till!
#4 Pelle - 2010-03-29 16:31:41
Hur går du tillväga för att skaffa dina "tillstånd" att springa på de större vägarna? Fungerar denna process likadant i Sverige?
#5 Gunnar Bruun - 2010-03-29 18:02:57
Gleder meg til å følge turen din på nett igjen. Bare synd jeg ikke får løpt med deg denne gangen. Stå på!!!
#6 Björn - 2010-03-29 19:21:06
Svar till Pelle:
Jag har mejlat Highway Patrol i Missoula, MT och Rapid City, SD och fått besked om att jag får springa på Interstate (motorväg). Kan vara bra att ha dessa papper om/när jag blir stoppad. Generellt får cyklister, gångare och annat löst folk vara på motorvägarnas vägrenar i några av de västra delstaterna, beror väl på att såväl trafik som vägnät är glesare. I Sverige förmodar jag att det skulle bli nej att springa på motorväg. Och vem skulle vilja, här finns ju annat att välja på.
Svar till "Garmin G"
Ja, varför inte? Mina koordinater är inga problem att lägga ut. Kanske blir det så.
#7 Arne Lekström - 2010-03-30 06:57:58
Jag ser fram emot att följa din resa, för mig blir det bara Bertilbackar.
Lycka till !!!
#8 Jan Suneson - 2010-03-30 16:24:57
Hej
Sitter på turistbyrån i ett snö-grått Flaine och studerar dina fina kartor. Du har verkligen lärt dig. Beundrar smygvägen mellan Appalacherna vid Chattanooga - Dalton. Tänk om Ylva ville ställa upp i sommar - höst så skulle jag kunna rulla i dina fotspår.
Lycka till
Jan
#9 Rikard Kelloniemi - 2010-03-30 21:26:58
Jag håller tummarna för dig. Ska bli kul att följa detta. Vad har du för budget?
Lycka till
Rikard
#10 Björn - 2010-03-31 07:46:10
Rickard,
grovt räknat 100 000 kr. Jag har medvetet valt att inte tjäna något på trippen i form av sponsring, artiklar, föredrag eller bokprojekt. Jag behöver inte av ekonomiska skäl men det handlar också om trovärdighet inför läsarna. Upplevelsen i sig värderar jag dock till mycket mera så äventyret går med "vinst". Och jag räknar med att kunna göra flera liknande resor framöver.
#11 Oliver Sture - 2010-03-31 08:06:30
Lycka till på resan! Jag kommer att följa den med stort intresse!
#12 Magnus - 2010-04-01 09:11:12
Jag ser fram emot att följa din resa igen. Koppas du får ett äventyrlig resa med många möten och inte "bara" löpning.
Kommer man kunna följa din resa med RSS-feeds?
#13 Nisse - 2010-04-01 09:32:04
Magnus: Japp, det finns på http://www.suneson.se/rss/feed2.php
#14 Peter Hälsingland - 2010-04-01 17:13:48
Lycka till!
Blir som sagt kul att höra mer i från dig under resans gång.
#15 Marie N - 2010-04-02 15:45:04
Hej. Vill bara önska dig lycka till. Det låter helt fantastiskt.
#16 uhlie - 2010-04-04 20:56:11
Lycka till . du är en fantastisk idrottsman
hoppas du får vara frisk och skadefri !
ska tänka på dig när det tar emot på träningen
#17 Lola - 2010-04-05 12:52:00
Spring så det ryker och visa alla att gammal är - äldst? Nej, jag menar ju BÄST!!! Du är en förebild Björn!
#18 Dan Nilsson - 2010-04-08 18:14:57
Heja Björn
Lycka till på turen
Jag kommer att följa dig på bloggen.
Hilsen Dan/SvD
#19 Claes Reimegård - 2010-04-09 13:31:46
Lycka till med fortsättningen. Den går säkert lika bra som startern. Kör hårt!
#20 thomas ring - 2010-05-03 10:58:04
jag följer dig varje dag på min dator.Alltid kul att läsa det du skriver.Jag människokroppen är onekligen fantastiskt tålig och slitstark.Vilket du bevisar för den som tvivlar.Gäller bara att känna efter signaler när det är läge att ta det lugnare.Hjärnan är viktig i samspelet.Fortsätt att underhålla oss med bilder och text.Åter igen: lycka til!Sprang själv maraton 1986 i stockholm under hällande regn.Har i dag samma vikt som då.
#21 Gunnar Olsson, Solvikingarna - 2010-05-06 14:44:23
Hej Björn
Jag hade alldeles glömt hur fascinerande det är att följa dig på dina utflykter men nu är jag på spåret igen!
Love running and running will love you back
G
#22 Gunnar Olsson, Solvikingarna - 2010-05-12 18:04:11
Hej igen Björn
Jag är fortfarande fascinerad av dina äventyr och med vilken beslutsamhet du tacklar svårigheterna. Drömmer själv om att göra något liknande men det lär sluta vid drömmar. Skulle kanske klara en tredjedel av dina dagsetapper.
Var kan man se svaren på frågorna Du ställer?
#23 Kristofer - 2010-06-01 11:25:08
Jag är mållös...
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg