Kommentarer på Fast i gyttjan!


Dirt road. Hjulen skar ner så djupt att det var omöjligt att knuffa vagnen framför sig. Stora jordkokokor fastnade på däcken och skorna sjönk halvvägs ner i gyttjan.

Det kunde ha slutat riktigt illa för mig uppe i bergen utanför Lewiston i norra Idaho. På drygt 800 meters höjd i dimma på en avstängd väg körde vagnen fast i gyttjan. Ingen hjälp fanns att få.

Det går som på räls skrev jag igår. Men dagens etapp var den besvärligaste jag jag någonsin upplevt i USA. Ett totalt felaktigt vägval, istället för att springa på stora hwy 12 och följa Clearwather River mot Orofino, visade GPS:n in mig på en mindre och en fruktansvärt brant väg som stack upp i bergen. Asfalten övergick till grusväg och sedan blev det jordväg, sk dirtroad. Denna väg var avstängd på grund av allt regnande men jag fortsatte en bit ändå innan jag nästan utmattad gav upp och började reträtten

Jag trotsade skylten och kämpade vidare några hundra meter i gyttjan. Den här regionen, palousen, ska vara den mest bördiga i hela USA och vetefällten är enorma.

Hur behåller man lugnet i en sådan här situation? Efter ett tag insåg jag att jag hade två alternativ; antingen försöker jag för egen maskin ta mig tillbaka  till startpunkten eller annars måste jag bli skjussad. Men ingen var hemma i husen jag knackade på varför jag fick börja den mödsamma reträtten, drygt tre mil bortkstade utan att ha kommit en millimter närmare Atlanten,

Jag tvingades bita i det sura äpplet och springa tillbaka på serpentinvägarna jag kämpat mig uppför. Under de 4-5 timmar jag befann mig på dessa vägar såg jag bara 2-3 bilar passera.

Märkligt nog tappade jag aldrig modet. Plötsligt hör jag en en bil bakom mig. Det är Arley Murrill och Don Kaufman som kommer körande i sin pickup och undrar om jag behöver hjälp. Den utsträckta handen tog jag direkt. De körde mig i riktning mot Orofino och släppte av mig någon mil innan. Lite "fusk" var det men jag fick ändå nästan  ihop min planerade distans.

Vad lär man sig av detta? Tja, möjligen att inget är hopplöst, allt löser sig på något sätt.

Morgondagen blir kort, knappt en mara till staden Kamiah. Men det går hela tiden svagt uppför eftersom jag springer motsröms Clearwather River.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Johan Selander - 2010-04-23 08:31:51

Oj, oj,oj! Spännande som en thriller! Imponerad över din mentala styrka i utsatt läge. Heja!

#2 Jan Suneson - 2010-04-23 22:40:09

Jag är nu åter hemma i Sverige med första planet på torsdag från Genève. Till min förvåning var planet halvfullt. Hoppas att du inte har alltför många aktier i SAS.
Har ägnat några timmar i kväll att försöka hitta din dirtroad. Det finns ingen genväg som jag ser det mellan Lewistone-Orofino. Chansade du på att gå direkt på Kamiah? Men även dom vågarna ser hyggliga ut och går inte uppe i bergen.
Ett råd för att slippa liknade incidenter i fortsättningen.
Kvällen innan du ger dig iväg studerar du noga Google kartan.
Förstora upp dagens etapp.
Kolla om det finns några eventuella genvägar.
Placera sedan den gula gubben på den eventuella genvägen.
Om vägen inte är fotograferad så skippa den.
Gör en fingerar resa på den eventuella genvägen ex var 5 km och studera underlaget. Det syns mycket tydligt om vägbanan är asfalterad eller inte.
Lite om kommande hårda etapper.
Du är nu antagligen i Kamiah på 378 möh och nu börjar klättringen upp mot Lolo Passet på 1595 möh
Lowell ligger på 453 möh och ligger 50 km från Kamiah, Det bör inte bli några problem. Du har väll bokat in på Three Rivers Motell? Såg att utomhuspolen öppnar 1 maj så motellet bör vara öppet.
Till Lolo Hot Springs är det sedan hela 138 km. Du passerar passet och gränsen till Montana cirka 9 km innan källorna. Du befinner dig hela tiden i ren ödemark och måste naturligtvis övernatta utomhus och bunkra upp med mat. Tänk på att det kan bli ruskigt kallt. Jag har kollat nattemperaturen för söndag och den ligger på 0-2 grader.
Din nästa etapp är till Hamilton hela 97 km från Lolo Springs visserligen nedför men ändå en övernattning utomhus. Sedan är det Anaconda och ännu ett onödigt bergspass. Jag återkommer på söndag med ett mycket bättre förslag en ditt utan övernattning utomhus och klättringar.
Det här blev lång men jag hoppas att du har nytta av informationen. Som du säkert har upptäckt är vägrenarna nu nästan obefintliga. Lolo vägen är också ett kärt tillhåll för knuttar, det finns en massa YouTube clip på vansinniga körningar så ta det försiktigt.

#3 Björn - 2010-04-24 02:22:46

Ytterst värdefull info för mig, Jan. Har precis bokat rum på Three Rivers Motell. Fick där veta att jag redan här i Kamiah bör köpa mat inför stundande 2 uteövernattningar eftersom det bara finns restaurang i Lowell.
Aktierna i SAS har sålts- får i alla fall ett förlustavdrag i nästa års deklaration . . .
Ska bli spännande att höra vad du har för ruttförslag. Ev funderar jag på att ändra rutten och gå över Missoula och hälsa på en annan coast to coast löpare (Paul Staso) som jag haft mycket kontakt med.

Jo, de smala och hårt trafikerade (timmerbilar) vägarna upp till passet har jag blivit varande för.
Motellet Clearwater 12 i Kamiah är ett av de bättre jag legat på- bor närmast i en svit för 64 dollar inklusive frukost. Inget saknas och allt är i toppskick.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg