Kommentarer på Düsseldorf språngbrädan till Boston


Maratonbanan i Dússeldorf är platt och snabb. Här står jag på startlinjen den 30 april 2017. Målet är att få en tid som kvalificerar mig till Boston Marathon 2018.

Tankarna kretsar just nu kring Boston Marathon 2018. För att över huvud taget få vara med där måste jag ha en tid som kvalificerar mig till loppet. Därför anmälde jag mig idag till Düsseldorf Marathon.

Düssseldorf är tillsammans med en handfull andra stora maror i Tyskland "official Boston Marathon qualifier", i Sverige är det Stockholm Marathon. År 2018 är jag 70-år, målet är då att vinna åldersklassen. Tufft naturligtvis men det kan knappast sägas om kvaltiderna. För att delta i årets lopp hade det räckt med en tid på 4.10 (har 3.26 i år) medan en 35 åring måste klara 3.10.  Åldersomräknat är dock kvaltiderna för gammal som ung rätt likvärdiga.

Kanske är du också intreesserad av Boston? Då gäller det att hänga på låset. Anmälningar till nästa års lopp startar måndagen den 12 september. Startavgiften för utlänningar är anmärkningsvärd hög; 250 dollar (ca 2 250 kr) att jämföra med mina 54 euro (550 kr) för Düsseldorf.

Närmast på tävlingsprogrammet står Holaveden Ultra 1 oktober (springer halvmaran med min son Erik) och Göteborgs halvmaraton den 8 oktober.

Målet att i år springa 1 000 mil känns greppbart. För att klara det krävs nu ett snitt på 13,5 mil per vecka. Men jag ångrar nästan att jag satte upp det målet- mängdmål inom löpning är idiotiska. Risken finns nämligen att du knäcker dig både fysiskt och psykiskt även om jag inte tror att jag ligger i farozonen. Löpningen flyter på bra och det är roligt- har nu sex veckor på raken med 14-17 mil, dock avsevärt mindre än mina 35-40 milaveckor i USA. Men det räcker med att jag blir sjuk några dagar för att planen ska spricka.

Och tänker jag efter "bör" kanske inte en 68-årig pensionär vara den person som i år springer längst i Sverige. För så kan det faktiskt vara. Debattråden jag startade på jogg.se ger indikationer på det. Där kan jag också läsa om ett sorgligt löparöde, en kvinnlig motionär, som sprang kopiöst mycket och där löpningen blev ett tvång och knäckte henne. Dessbättre verkar hon nu ha tillfrisknat.

Här hennes egen berättelse i en video från Smålandsposten.

Veckans distans: 16,1 mil

Årets distans: 788,7 mil

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 bureborn - 2016-09-12 20:40:27

Ler för mig själv när jag läser, och fascineras som så ofta över hur olika vi löpare kan resonera om löpning. Där jag just nu strävar efter att reducera måltänkande, går du i direkt motsatt riktning. Ã?verst på pallen i Boston är ju allt annat än ett blygsamt mål. :-) Men absolut möjligt för dig, det är jag helt övertygad om.
1000-mila-målet är garanterat uppnåeligt, men klokt? Det vete tusen.

#2 Lars L - 2016-09-12 23:35:11

Ja, att kvala in blir ju inget problem, det är bara att fullfölja ett godkänt lopp i normal vardagsform. Men att vinna M70 i Boston kräver en del tur förutom bra träning. Såg just en resultatlista från Eindhoven 2015 där en i M70 varit under 3:10, en i M65 under 3 timmar och 2 i M60 under 2:50. Så det finns potentiella övermän, det gäller då att inte någon sådan väljer Boston just 2018. Lite som VSM men mycket större urval och större osäkerhet.

#3 Klokare med åren... - 2016-09-13 19:38:38

Hade ett år försökt att löpa 500 mil - men det blev 497. Det tar inte bara tid att springa. Det ska också förberedas mat - vila. Genomförde detta år ett marathon strax under 4 timmar. Men jag kom till insikt i att man missar alldeles för mycket av allt annat i livet. Jag mådde inte bra mentalt av detta jagande av mil. Men det var jag.

#4 Mårten - 2016-09-13 22:38:35

Så sant. Ingenting får gå till överdrift. Lagom är bäst. Motionera när du har tid och lust. Och visst är det roligt med ett lopp när man känner för detta. Men varför ska det kosta så mycket ? Om det vore billigare så skulle det bli fler lopp.

#5 Björn - 2016-09-14 21:02:36

#Bureborn: Nä, mängdmålet var kanske inte så klokt. Fast dagar jag känner mig stark ångrar jag det inte . . .
#Lars: Absolut, övermän finns och självklart kan jag inte vara säker på något. Minns t ex när jag och en kompis var helt övertygade om att vi skulle ta var sin medalj på ett VSM- vi kom hem med två fjärdeplatser. Och när jag gjorde mitt livs lopp i Hamburg Marathon blev jag också "bara" fyra.
#Klokare: Jo, som sagt, mängdmål kan vara knäckande om de är för tuffa. Detta kan även drabba mig men jag har tiden och vanan att under långa perioder springa mycket långt och delar man upp det med två pass om dagen några dagar i veckan så behöver det inte bli så blodigt. Gott hopp om att greja det hela men inte heller här kan jag vara helt säker.
#Mårten: Ja, att springa 1 000 mil ett år är egentligen too much men skulle jag klara det har jag något att berätta för barnbarnen . . .

#6 Alex - 2016-09-17 22:01:29

Häller med dig i kommentaren;" mängdmål inom löpning är idiotiska"
Tänker på Anders Hansson, född 42, som är världsklass på 10 000m och springer ifrån de flesta över 60 också på Marathon med måttliga träningskilometer.

#7 Alex - 2016-09-17 22:02:46

Ursäkta: Hansson är född 1944.

#8 Björn - 2016-09-19 18:18:19

Ja, Anders Hansson har kommit mycket starkt de senaste tre fyra åren. Tidigare var han mera mänsklig. Vad som ligger bakom förbättringen vet jag inte men jag gissar att även han ökat mängden.

#9 K - 2016-09-20 07:47:24

Tror snarare att AH gör som K-E Ståhl tränar smartare än mycket, då den träningen är överlägsen alla som bara jagar mängdmil!

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg