Kommentarer på Ultradebut
I mål efter ett blåsigt och kallt 6-timmarslopp i Oxelösund, mitt första ultralopp. Totalt fick jag ihop 61,287 km. Till vänster Stig Söderström, 73, Kvarnsvedens IF. Stig är en av Sveriges mest erfarna långdistanslöpare med över 800 maratonlopp och idag kom han upp i 45 235 km under sina sex timmar.
Är det ultralopp jag ska satsa på istället för halvmaror och helmaror? Nej, jag tror inte det även om det gick bra i mitt första ultralopp.
Märkligt nog har jag aldrig tävlat på ultradistanser (lopp längre än ett maraton) men i lördags sprang jag ett 6-timmars i Oxelösund. Hur skulle det gå för ett blåbär bland ett 40-tal ultrarävar? Hur lägger man upp taktiken? Frågorna var många men egentligen hade jag inget att bevisa och för ovanlighetens skull var jag inte nervös.
De yttre förutsättningarna var dåliga; blåsigt (8 sekundmeter), 7 grader och mulet. Motvinden var besvärande och medvinden kompenserade inte. Dessutom var nog inte uppladdningen den bästa- jag hade 13 träningsmil i benen samma vecka som loppet. Tur då att motorn på löpbandet på mitt hotell i Nyköping dagen innan var trasig . . .
Loppet var välarrangerat. Däremot förstår jag inte vad en del löpare hade där att göra. Några hade bestämt sig för att promenera under sex timmar. Varför ställer man då upp i en löpartävling? Andra verkade ha bestämt sig för att avbryta när de nått maratondistansen trots att det var ett 6-timmars lopp de anmält sig till. Dessutom ingick ett 1- och 3-timmarslopp i tävlingen, något som förvirrade när dessa löpare svischade förbi.
Blåbär till trots förstod jag att knepet var att hålla en så jämn hastighet som möjligt. Noterade att några rävar sprang väldigt ojämnt och dessa blev senare upphunna och omsprungna flera gånger om Varvet mätte 1 233 meter men blev aldrig monotont, Från början hade jag bestämt att dricka en mugg var femte kilometer men efter fyra mil blev det en mugg vid varje varv. Jag hade i åtanke senaste halvmaran i Göteborg där jag tappade 2-3 kilo i vikt trots att det var kallt.
Efter marapasseringen bestämde jag att byta skor, från ett par väl dämpade till tunna och lätta träningsskor (Nike Free). Det var så jag gjorde i USA- alltid ett skobyte mitt under dagen för att minska skaderisken. Sett så här i efterhand var nog skiftet ett misstag; jag hade inga problem och bytet sinkade mig tre minuter, dessutom började varvtiderna bli allt längre efter att tidigare ha sprungit väldigt jämnt.
I USA lyssnade jag mycket på musik under löpningen. Men här ”vågade” jag inte göra detta, det skulle inte se seriöst ut att springa med lurar i öronen, trodde jag. ”Fjantigt”, var hustruns kommentar efteråt. Men jag såg flera löpare göra detta, dessutom synnerligen ”seriösa” löpare.
Särskilt kvinnorna imponerar i ultralöpning. Jag blev varvad massor av gånger av t ex 31-åriga Jennifer Honek från IF Linnéa. Hon gjorde 70,6 km, bara 6 km kortare än bäste mannen, 44-årige Jonas Brantvall från UT Kolmården.
Med undantag från de sista varven vid vätskekontrollerna sprang jag hela tiden. Jag var inte slut och hade nog mera att ge men efter maratonpasseringen kändes det rätt ointressant hur långt jag skulle komma. Synd, jag hade nämligen ett svenskt åldersrekord i M65 inom räckhåll. Nu blev det 61,287 km och en åttonde plats, bara cirka 2 km från det svenska rekordet (Kjell-Ove Skoglund, Strands IF 63,220 km år 2007).
Mersmak? För tidigt att säga.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 ? - 2016-10-16 13:35:32
Varvet mätte 1 233 meter? många som blev yra?
#2 Björn - 2016-10-16 14:10:04
Nä, så funkar det inte. Tidigare trodde jag också att det skulle bli väldigt monotont men genom att springa på en rundbana har man total kontroll. Dessutom trevligt att alltid ha nära till ett depåstopp. Folk som springer ultra inomhus på 200 metersbanor lär heller inte bli snurriga fast det det har man ju svårare att tro på.
#3 Löparvän... - 2016-10-16 21:46:35
Grattis Björn. Nästa gång tar du rekordtiden.
#4 Mårten... - 2016-10-17 14:23:01
Björn. Var inte orolig. Du har tiden framför dig. 85 åriga Ed Whitlock sprang Toronto marathon i söndags på 3.56. 58 5.36 på varje km.
#5 Jan Suneson - 2016-10-17 15:56:51
Jag tycker att tävlingsformen borde passa dig. 61 km är ju så nära man kan komma en etapp på Coast to Coast.
Gjorde själv cirka 20 mil på de turiska stränderna i härliga 25-30 grader. Hotellet hade också ett väl fungerande gym. Tyvärr vattenskadades iPoden under det enda skyfallet. Hoppas att den går att laga då modellen inte längre tillverkas. Var rädd om din.
#6 Holmen - 2016-10-17 19:05:59
Age-Graded Score: 95.18%
Age-Graded Time: 2:09:10
#7 Holmen - 2016-10-17 19:06:52
^ Ed Whitlock glömdes bort ovan.
#8 sverker - 2016-10-18 10:13:20
snurrigt - maran på vattentornet svampen i Ã?rebro - meter per varv? sen finns det 24-timmars på vanliga 400-metersbanor - tex i London - Tooting Bec - en svenska vann ett år. innerbenet?
#9 gunilla.franzén - 2016-10-18 16:36:26
Hallå där Björn! Jaså, du förstår inte tjusningen med ultralopp? Det härliga med dessa lopp är att man kan springa/gå hur fort/sakta man vill, utan att ha någon tidspress. Vänta bara några år (för jag hoppas att du inte lägger av som nästan alla gör som bara blivit pensionärer) Själv älskar jag att springa och det är klart att det inte är så kul som när allt gick på räls. Nu är det många lopp jag inte kan delta i pga tidsgräns på 5 timmar ja, tom 5.30. Förr nästan hånade man dessa slöfockar, men nu är man själv där. Tack vare ultraloppen kan vi hålla på ett tag till. Visst tycker jag att det är tråkigt att det går så sakta nu, men vad kan man göra? Om bara de bästa ställer upp får arrangörerna ställa in. De flesta lopp kan genomföras tack vare oss lufsare. Vi har tid att prata lite också, så det där med lurar i öronen är ett otyg. Jag antar att det är förbjudet för eliten, så det är bäst att avstå, så man inte riskerar att diskas. Keep on running to the bitter end! Som den fantastiska Barbro Nilsson
#10 gunilla franzén - 2016-10-18 17:03:40
PS Man vänjer sig, både med åren och med tiden, vid de där rusande ultralöparna. Dom hittar man ju lite varstans. DS
#11 Lars L - 2016-10-18 22:28:10
Grattis Björn! Riktigt bra gjort. Jag visste inte att någon höll reda på åldersrekord för ultradistans men för tidslopp går det ju hyggligt bra att jämföra olika lopp. Någon kalkylator för åldersomräkningen har jag inte heller hittat men jag har bara gjort en hastig sökning. Den där Whitlock "förstör" statistiken för oss andra.....ligger inte han på 100% så är det för att WAVA jämnar ut tiderna mellan åren.
På inomhuslopp har jag hört att de byter riktning var tredje timme, säkert välbetänkt för annars blir man extra sliten på ena sidan.
#12 Björn - 2016-10-20 14:00:22
#Jan: Jo, ett och annat åldersrekord på ultradistanser lockar naturligtvis. Så det blir nog fler ultralopp framöver.
#Holmen: Ja, Ed Whitlock är världens bäste verteranlöpare på många distanser, på maraton toppar han i klasserna 65+ till 85+. Ende svensk som kommer i närheten är Erik Ã?stbye med 2.26.35 i M55 och 2.41.36 i M60. Eftersom Ed satte nytt världsrekord i M85+ borde han nu ha 100%.
#Gunilla: Absolut, du har en poäng. 6-, 12- och 24-timmarslopp är ju perfekta för äldre löpare eftersom de inte behöver riskera att bli avplockade från banan. Fler maratonlopp borde tillåta att de långsammaste får starta i förväg.
#Lars L: Det är DUV (Deutche Ultramarathon Vereinung) som försöker hålla reda på åldereskorden i världen. På deras hemsida påpekar man att statistiken inte är officiell. Annars har svenska ultradistans.se väldigt utförlig statistik men jag har inte hittat någon åldersklassuppdelning.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg