Kommentarer på Varmaste dagen


Efter 46 kilometers löpning i stekande värme var det skönt att kyla av sig genom att hälla vatten över huvudet. Observera den amerikanska flaggan som hängde utanför mitt fönster.

Bara mad dogs and englishmen go out in the midday sun. Och så bröderna Suneson förståss. I dag var det fruktansvärt hett, minst 40, men idag var jag också fruktansvärt stark!

Hur kan man springa i 40-graders värme, mil efter mil, utan att gå in i väggen? Ja, jag förstår det inte själv. Men det är just detta, det oberäkneliga, att ingen löpardag är den andra lik och man klarar så mycket mer än man själv kan förstå, som gör löpningen så enormt rolig. Idag var en sådan dag. Jag bara sprang, sprang och hann nästan inte bli trött under den 46 kilometer långa etappen.

Nu var det visserligen inget vanligt marathonlopp. Det gick i ett behagligt  tempo, det blev två fikapauser och en lång lunchpaus och massor av vätska, kanske uppåt 8 liter. Det gäller att dricka kontinuerligt, missar du vätskeintaget bara under en så kort tid som 20 minuter, ja då kan det vara kört.

Nog är det underbara miljöer vi kommer till. Som till exempel diversehandeln i Manzanola, där vi satt i en garageliknande byggnad och bälgade i oss iste medan det ena originalet efter det andra kom in i butiken. Två glassar för 75 cent, rena fyndpriset, synd att man inte kan ta hem ett parti och börja konkurrera med GB Glace. Eller vad sägs om en burk Pepsi i automaten utanför motellet för ynka 50 cent? Och på Wall Mart kostade en 1,9 litersflaska Gatorade (sportdryck) knappt 2 dollar. Medan amerikanen klagar på höga bränslepriser jublar vi över att vårt "bränsle" är så billigt.

Idag träffad jag borgmästaren i Fowler igen. Nej, det blev inget köp av hans motell. 1,8 miljoner för klabbet tyckte jag var lite dyrt. Men han verkade inte särskilt ledsen. Tyvärr lär han väl få fortsätta med sitt extraknäck att köra lastbil för att få ihop ekonomin.  Jan  tog en bild  under frukosten på denne hyvens karl och bilden hittar du  på vår bildsida.

På tal om Jan, idag blev han lokalkändis hemma i Gävle. Gefle Dagblad skrev om hans rolerbladesbedrifter och nu hoppas han att många Gävlebor följer hans och mina fortsatta äventyr i det stora landet i väster.

Nu följer vi Arkansas River. Imorgon bär det av till Las Animas där ett förmodat lyxmotell väntar.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Henke - 2008-07-12 12:29:57

Kul att följa ert löp-/rollerbladesäventyr! Keep on running/rolling!

Och visst är det häftigt vad en människokropp klarar av att leverera.

#2 Ulla - 2008-07-12 23:18:59

Hej Björn och Jan!

Vad roligt allt låter.Hur lägger ni up era dagar? Det måste väl gå mycket fortare på rullskridskor än att springa så startar Björn först på mornarna? Lycka till på färden mot Oklahoma!


Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg