Jag är i Holly, staden som ifjol våras träffades av en fruktansvärd tornado. Jag går runt och pratar med människor om deras upplevelser den där hemska kvällen då allt blev svart och det lät som expreståg passerade.
Först några korrigeringar. Motellet i Holly, som jag påstod raserades, står kvar intakt. Det hade stängt innan katastrofen. Men fortfarande är skylten uppe och allt ser ut som om rörelsen är igång. Mannen i spritbutiken tvärsöver gatan ringer ägaren och försöker fixa ett rum till mig, men tyvärr, motellet i Holly är stängt för gott.
Vad minns du av den där kvällen? frågar jag.
-Jag tittade på tv och plötsligt blev allt svart, svarar han medan han hiver upp en 30-pack Bud Light på disken till en kund. Det brukar blåsa mycket här men jag förstod inte att det var en tornado.
Kände du några av de drabbade?
-Ja. Alla känner alla här. Jag kände den unga kvinnan och också den gamla damen som avled några dagar senare. Hemskt, men livet går vidare.
På grillbaren vid östra utfarten av highway 50 komer jag i samspråk med en av de unga flickorna i köket.
-Jag jobbade den där kvällen. Huset skakade till men klarade sig. Men några hus där borta förstördes, säger hon och pekar i riktning upp mot High School (som dock klarade sig).
Vad gjorde ni efter att tornadon klingat av?
-Det upprättades ett katasrofläger i några lastbilar alldeles i närheten. Hjälp kom från alla håll, från Kansas, från Lamar och från Granada.
På gatan träffar jag en äldre man.
-Min svärdotters hus träffades, det lyftes rakt upp i luften. Hade de varit hemma hade de varit döda idag, säger han och börjar gråta.
Utanför High School stöter jag ihop med 11-årige Mason Pierce. Han hade just gått och lagt sig när hans föräldrar ryckte upp honom ur sängen.
-Det lät som ett tåg susade förbi. Mitt fönster skakade och vi sprang ner i källaren. Men då var allt över. Grannhuset skadades men inte vårt, berättar han.
Jag träffar också skolans rektor när jag sitter på skoltrappan och snyltar på skolans internet.
-Vi höll skolan stängd någon vecka efter katastrofen. Jag har aldrig upplevt något mer fruktansvärt även om jag inte var i stan när det hände.
Har barnen tagit skada?
-Kanske. Man märker på dem när oväder är på gång, de blir rastlösa, säger hon.
Skador efter tornadon syns inte till. Nya hus har byggts upp men en del stora nedblåsta träd ligger kvar. Holly ger som många andra amerikanska småstäder ett fattigt intryck. En del familjer har flyttat på grund av att de inte vågar bo kvar. Men utflyttningen beror mest på att det inte finns jobb här.
Tyvärr hade jag inte kameran med mig- Jan har den och han fortsatte vidare till Syracuse i Kansas. Jag har fått rektorns och polisens (!) tillstånd att övernatta på skolans gräsmatta. I morgon tar jag mig också till Syracuse.
Keep on running!
#1 Larry - 2008-07-15 03:50:19
Heavy!, som man sa förr.
Måste skapa ett existentiellt vägval om man vet att ens bostadsort kan skapa allt detta, vilket år som helst. USA har ju dock detta med, tornado alleys, orkaner söderut, bränder, jordbävningar o landslides i California, USAs väder är det mest dramatiska jag hittat. Tur att man gillar väder...
Orkar inte ens tänka på hur våra försäkringar funkar.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg