Kommentarer på Då tiden inte spelade någon roll


Starten har precis gått och ca 150 löpare är på väg in i Hagaparken i det 298:e loppet som anordnats här. Själv ställde jag mig sist i ledet med min babyjogger och tog det väldigt lugnt.

Parkrun är inga riktiga tävlingar. Ändå ser jag dessa 5 km gratislopp som tävlingar och är smått nervös varje gång. Men idag tog jag loppet som en lugn joggingrunda.

Jag var inte inställd på att tävla idag. Var ute i det vackra vårvädret i Lill-Jans skogen, löpningen gick tungt, men svängde ändå förbi Hagaparken för att kolla. Varför inte ställa upp ändå? tänkte jag.

I vanliga fall ställer jag mig långt fram men idag blev det i sista ledet. Här skulle springas långsamt och vagnen fick hänga med. Och visst tog jag det långsamt men redan när jag passerat grindarna till parken var jag förbi den sista löparen. Och i backen upp mot koppartälten började en del gå, själv krypkörde jag men här passerade jag massor. I nerförsbacken efter koppartälten blev det fart på löparna och här tog jag bara någon enstaka men på platten verkade luften gå ur många och en del gick. Det här är scener jag aldrig sett.

På andra varvet bestämde jag att jag skulle dra på lite men inte ta ut mig. Ytterligar en massa löpare passerades och nu inträffade det märkliga; jag kände mig plötsligt väldigt stark (nåja, i alla fall mentalt). Det kände som att alla löpare framför mig var lätta byten, normalt blir jag omsprungen mot slutet. Nu gick andra varvet drygt två minuter fortare än det första och det är ganska mycket på 2,5 km.

Det låter som att jag gjorde ett kanonlopp men det här var ett av mina långsammaste parkrun; 30.19 och plats 101, dock betydligt bättre åldersomräknat. Målet är att i år försöka gå under 25 minuter, kanske omöjligt i Hagaparken men större chans i Uppsala eller Malmö.

Långpass 45 km. Det var meningen att jag på påskdagen skulle springa till Sigtuna (65 km) men tidsbrist gjorde att jag vek av efter Ängsjö Café norr om Stäket och tog skogsvägar till pendeltåget i Upplands Väsby.

Keep on running!

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 CC - 2024-04-01 06:24:02

En riktig fighter som aldrig ger sig :D

#2 John Jensen - 2024-04-01 21:27:00

Dåligt med kommentarer vilket alltid är ett nöje att läsa. Herr Suneson får nog göra comeback på Lidingöloppet om han gillar springa om massa löpare på slutet som gått ut för hårt... jag, de som inte ligger ner och får hjälp av kiropraktorerna längs vägen.