Kommentarer på Dag4: fortsättning


Internet är uppe! Här fortsättning på gårfagens drama.

Ja, hur gör man när katastrofen är nära? Det är inte första gången en avstängd väg ställer till problem. Tänk bara på händelsen i Utah för flera år sedan då snön hindrade fortsatt färd över fjället till Wyoming. Den gången lyckdes jag få en ortsbo att köra mig med sin snöskoter över fjället.

I nödsituationer tänker jag: take it easy, take i easy. Det här fixar du. Det finns alltid folk som kan hjälpa, nio av tio vill hjälpa. Fast det här staketet verkade svårforcerat. Själv kunde jag slinka förbi vid sidan men inte vagnen. Då såg jag räddningen; ett par kommer gående innanför staketet, mannen verkde stark. Han lyfte helt enkelt bort staketet och jag kunde rulla in.

-Men se upp längre fram, där är också avspärrningar, varnade kvinnan.

Nästa staket verkade vara ännu mera svårforcerat. Lite desperat började jag rycka i det och ljudet fick en vakt att rusa fram. När han såg skylten med Coast to Coas sken han upp:

-Oh, sir, I shall help you. But don´t tell anbody what we have done.

Voilà, jag var igenom och slapp en omväg på ett par mil.! Det hela var lite extra turligt eftersom Linda och jag skulle ha en avskedsmiddag bara några hundra meter på en fin restaurang vid ett vattenfall. Jag blev bara lite försenad . . .

En vacker gammal bro från sekelskiftet.

Vägen jag hade sprungit på var den vackraste jag sett; slingrig, ingen trafik, små vattenfall, mäktiga träd, lummig grönska och helt betagande utsikter över Colubia River långt nedanför. Det var tredje gången jag var här. Just det där med att ha varit på en plats tidigare förhöjer upplevelsen. Men jag borde ha sett skyltarna långt innan som varnade för avstängningen.

Ett av många vattenfall längs vägen.

Jag stannade till vid en liten lokal fest, en insamling för kommunens public school. Här var skylten också till hjälp; folk kom fram och pratade och jag fick veta en del om bygden.

Motorvägslöpningen senare på dagen var mindre trevlig, särskil när det blivit mörkt. Nu väntar några dagar med mycket motorväg. Fördelen är att dessa vägar inte är så backiga och att vägrenarna är breda.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 John - 2025-05-04 18:09:05

Vilka bilder!
Hur känns kroppen efter dom första dagarna ?

#2 Klas-Peter Suneson - 2025-05-04 18:39:16

Din erfarenhet, ditt sätt att möta människor och ditt mål "The Atlantic ocean", gör att hindren blir överkomliga. Det som inte går att stoppa är tiden. Det Du förlorar blir svårt att ta igen. Men vad gör det. Vi som har förmånen att få ta del, får ytterligare några "poster" med upplevelser. Keep on running!