Kommentarer på Dag 33: Backar, backar, backar


Dagens 55 km mellan Evanston och Fort Bridger bestod av en tre långa backar., Three Sisters. Hur lång tror du denna backe är upp till krönet?

Långt, backigt, varmt och vattenbrist. Att jag inte stupade är ett under. 

Wyoming är en rysare. Det är den delstat  jag fruktar mest- oerhört ödsligt, trist landskap, generellt höjder på över 2 000 meter och så alla dessa backar. Det är så att man längtar till nästa delstat, Nebraska. Där börjar civilisationen, brukar jag säga.

Idag råkade jag ut för vattenbrist. Orutinerat! Efter att ha kört torrt ett timma räddade en lastbilschauifför mig med några flaskor.  Hur gör man egentligen när man har för lite vatten, är det någon idé att snåla och sprida ut intaget eller dricka upp allt i början? På ett truckstopp efter 42 km drack jag minst 2 liter Cola och då hackade motorn igång igen. Det är ändå inte fruktansvärt varmt, bara cirka 25 grader. Morgondagens etapp till Little America är lika lång men då ska jag ha mera Gatorade.

Inget lyxhotell i Fort Bridger men 63 dollar är billigt. Det gamla paret som driver Wagon Wheel Motel kände igen mig från minst tre tidigare besök. Eftersom kortläsaren inte accepterade mitt kreditkort bjöd dom stamgästen. Det var på detta motell min dator kapades och slocknade men Nils, min son, lyckades hemifrån fjärrstyra och återställa allt. Den gången var det nära att jag bröt.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Lennart - 2025-06-02 09:01:26

Ca 10.6 km...=).

#2 Erik H - 2025-06-02 09:07:42

3,5 km

#3 Ed. - 2025-06-02 09:28:40

Hur har landskapet förändrats över alla de år dun prungit i USA, med vindkraftverk och solpaneler?
Med dricksvatten brukar man säga att det ska man inte ransonera, dvs du dricker efter törst.

#4 Klas-Peter Suneson - 2025-06-02 09:45:28

Dag 33, 55 km! Backen - ca 6 km? När jag jobbade i skogen, Norra British Columbia Canada, så var det allmänna uttrycket bland mina vänner Lumberjackas är de såg en vacker kvinna; ?A long-legged woman from Wyoming!? Den hägringen bär dig igenom det ödsliga trista hårda landskapet.
Utgår ifrån att Du inför start lastar vagnen med vatten. Dina berättelser indikerar att Du slukar mängder. I senaste programmet av Fråga Lund berättade kemisten om olika gifter. Även Vatten kan vara dödligt vid stora intag. Lagom är bäst, men vad som är lagom i ditt fall handlar om rutin. Den rutinen har bara DU!

Keep on running.

#5 Mats - 2025-06-02 11:25:18

Backarna är till besvär
inga vilostunder
blir man utan vatten här
krävs ett smärre under.

Just i detta fall är en
åtta kilometer
man får inte vara klen
- vet ni vad dom heter?

Jo, tre systrar kallas dom
och är ganska sega
springa här är hårt liksom
inget för dom fega.

#6 Björn - 2025-06-02 14:55:57

#Lennart: Rätt. Jag har ställt samma fråga tidigare.
# Ed: Fler vindsnurror ock kanske lite mindre skräp längs vägarna och mera trafik, särskilt lastbilar. Antog att det är lönlöst att snåla med vattnet.

#7 Peter M - 2025-06-02 20:18:45

När du började att springa coast-to-coast kändes din fantastiska vilja som din största tillgång (förutom en extrem fysik, givetvis). Det är uppenbart inget fel på viljan nu heller, men nu har du dessutom en enorm rutin som måste vara en stor tillgång. Alla dina tidigare fyra Oregonstarter jag studerat har nämligen bjudit på synnerligen tuff löpning i dessa trakter, med långt mellan motellen. Det är därför inte konstigt om du känner dig sliten. Nedan har jag plockat fram skildringar efter ungefär 32 dagars löpning. Mycket känns igen.

2007-07-14 ? Mina tuffaste dagar
En tredjedel av distansen avverkad! Två dagar i närmast öken och utan motell väntar. Det blir förmodligen mina tuffaste dagar någonsin. Om jag når slutmålet är skrivet i stjärnorna. Just nu är jag ganska tröttkörd efter två dagars camping, stekande hetta och sömnbrist. Det senare beror på myggen, det är omöjligt att sova med deras surrande runtomkring mig. Jag är också ganska illa myggbiten. Dagens löpning höll på att sluta med katastrof. Det enda motellet i stan var fullbokat och tre nätter utomhus hade tagit knäcken på mig. Men en kvinna (Patty Moore) på en bensinstation upplät sin pappas (Glen) hem till mig. Jag fick mat, en säng, en dusch och allt jag behövde. Familjen är mormoner och fann det helt naturligt att hjälpa en krake som jag.

2010-05-12 ? Ingen höjdare
Det är alltså nu problemen börjar. Så sent som för bara några timmar sedan hade jag ingen aning om hur logistiken skulle lösas. Jag ringde ett av motellen som i sin tur kontaktade en privatperson, som imorgon skall komma ut och hämta mig när jag avslutat dagens löpning. Jag får skjuts till ett motell i Ashland och blir skjutsad tillbaka morgon därpå, där löpningen avslutades. Dagens löpning var ingen höjdare. Det blev 67 kilometer på en urtrist och ödslig motorväg i hård motvind och regn. På något märkligt sätt nådde jag ändå Super8 i Hardin. Trött och uthungrad vacklade jag in på Pizza Hut och nu känns allt normalt igen. Tänk, det är egentligen bara mat och sömn och lite löpning människan behöver för att känna sig tillfreds.

2012-04-21 ? Det gick tungt
Hade inte Greg Hale från Salt Lake City, mormon och tillfälligt arbetande på det stora kolkraftverket uppe i bergen utanför Point of Rocks, hjälpt mig med hemtransporten, ja då hade det blivit mycket besvärligt. Dagens 50 km gick tungt, trots den kraftiga medvinden, men jag var desto starkare i psyket. Greg skulle plocka upp mig vid en mack 42 km från Rock Springs. När jag utpumpad nådde macken med alla dess frestelser bestämde jag mig för att fortsätta 8 km till, allt för att morgondagens löpning till Wamsutter inte skall bli så lång. Det beslutet stärkte självförtroendet!

2023-06-08 - En lång men lyckad dag
Känner fortsatt av den höga höjden, minsta fartökning och jag blir jättetrött. Har praktiserat att ta en powernap i det fria de senaste dagarna, fungerar bra och krafterna kommer åter. I sanningens namn har jag nog ändå lite för långa distanser. Fyramilare istället för femmilare skulle varit bättre i bergsstater som Oregon, Idaho och nu Wyoming. Med mitt långsamma tempo blir dagarna också ganska långa. Ofta är jag ute minst 8-10 timmar.

Keep up the good work! :-) /Peter

#8 Björn - 2025-06-03 06:40:40

För mig intressant att läsa dessa tidigare kommentarer. De är fortfarande giltliga idag, bl a att distanserna borde vara kortare, att jag sover för lite och att det tar lång tid att vänja sig vid hög höjd. Oj, vad jag längtar till platta och gröna Nebraska!