Kommentarer på Skamgränser


Löpning längs Tranebergsstrand på Kungsholmen, en av mina tidigare favoritrundor. I bakgrunden höghusen i Huvudsta.

Vi löpare brukar ha våra minimigränser, gränser vi ogärna underskrider. Här är mina skamgränser:

* En mara om året

Sedan starten 1982 har jag sprungit minst ett maratonlopp om året. Det vore trist att behöva bryta denna svit men något år har jag mer eller mindre tvingat mig att springa trots att motivationen saknats. Att försöka springa så många lopp som möjligt har aldrig lockat, fortfarande är det tiderna som är viktigast. Hittills har det blivit 58 lopp, alltså drygt två om året.

* Löpning minst 5 dagar i veckan

Sex löpdagar och en vilodag i veckan brukar det bli och ofta kör jag dubbel eller trippelpass men som nybliven pensionär kan det nu räcka med högst två gånger om dan. Det där med en vilodag i veckan är jag lite kluven till. Visst, alla talar om hur viktig vilan är men under mina långlöp i USA "vågade" jag inte ta några vilodagar för risken att stelna till.

* Löpning minst 10 mil i veckan

Jag prioriterar mängd framför kvalitet. Ju fler mil desto bättre. Sett strikt ur tävlingssynpunkt har det kanske inte varit optimalt. Men med många mil i benen har du som maratonlöpare en väldigt bra grund att stå på. Numera skriver allt fler att vi äldre bör dra ner på mängden och i stället öka antalet snabba och korta pass eftersom skaderisken ökar med åldern. Men så länge jag tycker det är roligt att springa långt och långsamt fortsätter jag med detta. Under 1982-2001 låg jag på 300-400 mil om året för att därefter öka till 500-900 mil. I år kommer jag med ett skrik upp till 500 mil.

* Maran på minst 3.15

Tidsmålen får naturligtvis justeras med åldern. Men som hårdsatsande löpare i M60 tycker jag skamgränsen går vid  3.15-3.20 på maran. Det målet har jag i år inte klarat och mina två maratonlopp på 3.27 resp 3.26 får ses som misslyckanden. Fortfarande lever drömmen om att gå under 3 timmar på maran. Senast det skedde var 2005 i Hamburg (2.55) varför tiden börjar rinna ut.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Staffan - 2009-12-13 19:28:18

Tuffa bud Björn. Ska som 56-åring nästa år ta mig under 3.27 för att få Sällskapets bronsmedalj. OM det nu går. För övrigt har jag gjort 36 maror på 12 år och springer max 4 ggr/vecka, normalt 3. 10 mil har jag aldrig varit uppe i, som mest 250 mil på ett år. Då gjorde jag 3.28, men det var 2005.
Får se om man orkar kämpa på i mörkret med kvalitetspass. Kanske skulle man slappa av lite och bara köra distans ett par månader?

#2 Oliver Sture - 2009-12-13 20:22:26

Intressant att du bara tar en vilodag i veckan och att du tycks springa ungefär lika långt varje vecka! Kanske är det påstådda behovet av återhämtning överdrivet?

#3 Petra - 2009-12-14 22:05:17

Här är en kollega som börjat maratonblogga! Man kanske skulle få haka på något pass :-)

#4 Björn - 2009-12-15 13:20:40

* Staffan: Mycket mängd och nästan enbart distanslöpning nu under vintern och tidig vår och kvalitetspass först veckorna innan tävlingarna börjar tror jag är melodin. 3.27 ska inte vara någon omöjlighet för en ungdom som du. Fö att komma in på tiobästalistan i år i M55 krävdes 3.13.

* Oliver: Ja, "problemet" hos de flesta med lite ambition är nog snare för mycket vila än för lite och att man toktränar kortare perioder och då också blir skadad. Den som ligger på en jämn och hög nivå hela tiden märker lättare när det blivit för mycket av det goda och förstår när det är dags för vila. Själv varvar jag hårda med lätta dagar och skulle i princip kunna springa alla veckans dagar (men man vill ju vara lite social också). Under coast to coast-löpet låg jag förmodligen på exakt rätt nivå -om jag inte fått full återhämtning varje dag hade jag naturligtvis sakta brutits ner.

* Petra: Ja, gärna. Jag läser din välskrivna blogg på SvD. Hör av dig så tar vi ett träningspass tillsammans på din eller min hemmaplan. Jag finns i tidningens mejlsystem tom januari, annars bjorn.suneson@bredband.net