Ja, vad är på gång här? Återkommer ikväll med en förklaring. Nu en löptur i det underbara vädret.

Keep on running!

Vallentuna FK:s tränare Ola Nordstrand får en kram av Brittis Söderlund och lite presenter från nöjda klubbmedlemmar efter terrängloppet.

Dagens mediokra tävlingsresultat får skyllas på att jag är dåligt tränad, inte på artrosen. Jag blev helt enkelt trött, hederligt trött. Kanske ett fall framåt?

Det går så där. Jag har inte ont när jag springer. Och jag kan utan större problem springa två mil och klara veckodoser på minst åtta mil. Men det går inte fort och egentligen springer jag på ett och halvt ben, får inget riktigt frånskjut i vänsterbenet där jag har artros i knät. Ändå tycker jag nog att jag blir lite starkare och snabbare för var dag.

Idag var det dags för den tredje av totalt sex deltävlingar i Vallentunas KM i terräng. Tiidigare har vi sprungit tre respektive två varv på en något kuperad skogsslinga, idag gällde ett varv. Sträckan var 2,6 km och min tid blev 11.49. Om jag räknat rätt är det 4.33-tempo.

I väntan på start. Efter tävlingen sprang jag några stationer på Roslagsbanan söderut och fick ihop totalt 18 km.

Keep on running!

Bremen har gjort mål och ståplatsläktaren kokar. Här dracks enorma mängder öl och det röktes friskt- jag passade på att smita i halvtidspausen.

-Isch!

En äldre kvinna snörper på munnen när hon känner urindoften utanför ingången till Hauptbahnhof. Igår doftade det inget här men idag stinker det, det är ju hemmamatch för Werder Bremen.

I Bremen heter ölet Beck´s. Jag har aldrig sett så många öldrickande människor som här. Var och varannan går med en flaska i handen. De är klädda i hemmalagets färger; grönt och vitt. Det är gemytligt, ingen direkt fylla trots alla Beck´s.

På morgonen tar jag en joggingrunda längs Weser . Klockan är 10 och det är fem timmar kvar till avspark. Det är varmt och på båten Friedrich värmer supportrarna upp, naturligtvis med en och annan Beck´s.

Det var väl 100 år sedan jag senast var på en fotbollsmatch. Så jag har inte så mycket att jämföra med. Men jag misstänker att jag var en av de mest nyktra, äldsta och tråkigaste personerna bland de 42 000 i publiken. Jag trängdes i vimlet på ståplatsläktaren, insöp i dubbel bemärkelse allt; ölen som skvättes och cigarretterna som bolmades. Stämningen var på topp, nästan lite kusligt med denna masspsykos. Samtidigt härligt med alla hejarramsor och framför allt sången- tysken kan det här. Redan i första matchminuten fick Bremen en straff som man slog in och snart stod det 2-0 och Hoffenheim verkade slagna. Jag  lämnade arenan i pausen och tog en Beck´s på en restaurang i närheten med storbilds-tv ute på gatan (matchen slutade 2-2). Även här lika hysteriskt men ändå intressant att få uppleva.

Igår tungt, idag lite lättare löpsteg. Totalt blev det 19 km. Till Bremen återvänder jag gärna. Nu återstår bara en löptur på morgonen innan jag på söndag tar Ryan Air hem.

Keep on running!

Mjukt underlag och platt- Bremen har utmärkta löparförutsättningar. I bakgrunden Weserstadion där jag på lördag ska se när hemmalaget Werder Bremen möter Hoffenheim i Bundesliga. Utsålt men jag fick en ståplats för 13 euro.

Jag har åkt till Bremen för att klippa mig, höll jag på att skriva. Nej, för att springa. Men varför är det så dyrt att klippa sig i Stockholm? undrar jag vid varje utlandsbesök..

På fönsterrutan till frisersalongen finns prislistan uppsatt. 11 euro för klippning och hårtvätt, ungfär en hundralapp  (tre gånger billigare än hos min frisör i Stockholm). Jag är inte i något uland utan i Tyskland. Kontantbranschen i Sverige har rykte om sig att vara en fifflarbransch. Kanske är förklaringen till den enorma prisskillnaden att tyskarna är ännu större skattesmitare? Jag fick inget kvitto fast det har jag aldrig fått från min frisör i Stockholm heller. Och trots att lagen kräver det har han inte priserna i fönstret.

Vi pensionärer är lyckligt lottade- vi kan åka när vi vill och plocka russinen ur flygbolagens magra kaka, Pengarna lägger jag istället på bra hotell. Tyskland är ett av favoritresemålen och här brukar jag ofta tävla men inte den här gången. Är inte alls i det skicket nu, blir rena  pensionärslöpningen och det går tungt. Påståendet "Tillbaka" i förra inlägget var nog lite överdrivet. Men skönt är det ändå att lufsa runt längs Weser och alla dess förgreningar och springa i stora Burgerpark där boken precis har slagit ut. Som springandee turist ser man dessutom så mycket mera.

Keep on running!

Idel glada miner i Vallentuna FK. Tränaren Ola Nordstrand (sittande)  prickar av löparna inför starten. Han känner alla och har alltid ett uppmuntrande ord att säga.

Nej, rubriken ljuger inte. Nu känns det i alla fall som om jag är tillbaka. Det var underbart att få tävla igår och sist kom jag faktiskt inte.

Jag springer  på "ett och ett halvt ben" (har inte fullt frånskjut i vänsterbenet), är dåligt tränad och går på trekvarts maskin. Men nu tror jag att jag är på G. Första deltävlingen i klubbmästerskapet i terräng gick bättre än väntat. De 7,8 km gick på 37.47, alltså i 4.50-fart. Efter rådande omständigheter är jag nöjd med det.

Pustar ut efter de tre varven på skogsslingan. På måndag är det ny tävling, då två varv (5,2 km). Klicka på bilderna för större storlek!

God tillväxt i Vallentuna FK!                           

Bengt Lindgren, Torbjörn Andersson och            Segraren i ungdomsklassen.

Arne Lekström, alla duktiga veteraner.

Keep on running!

Nyheten i SvD den 21 juli 1989 om Jaco Palmstiernas husaffär slog ner som en bomb och tvingade senare bort bankmannen från posten som koncernchef i S-E Banken. Turerna redovisas i memoarboken Jacobs stege. Klicka på bilden så kan du läsa texten!

Löpningen förändrade mitt liv. Men min löpning förändrade också Jacob Palmstiernas liv.

Jacob Palmstierna, Sveriges kanske störste bankman efter Marcus Wallenberg, är död. Han blev 78 år.

Som ekonomireporter på Svenska Dagbladet blev mitt förhållande till Jacob Palmstierna lite speciellt. Och det var faktiskt mitt joggande som indirekt bidrog till att han senare tvingades lämna posten som koncernchef i S-E Banken.

Så här ligger det till. På länsrätten i Stockholm hade jag sommaren 1989 vid en rutinmässig diariebevakning hittat en skattedom mot Jacob Palmstierna. Han hade bara betalat 3 000 kronor i månadshyra för en stor villa i Djursholm och inte deklarerat bostadsförmånen. Att nyheten var stor förstod jag direkt men inte att den skulle få så enorma konsekvenser.

Innan vi publicerade nyheten tog jag en joggingtur ut till Frejavägen i Djursholm där Palmstierna bodde. Jag ville se huset och insupa miljön för att få ett bättre underlag till artikeln och också kunna skicka ut en fotograf. Nu 24 år senare läser jag ur min joggdagbok: "Danderyd, tid 1.34, spanade på Palmstiernas villa, pigg, sprang ut 05.17, distans 20 km".

Publiceringen dan därpå fick enorma konsekvenser. Alla medier hängde på, senare gjordes husransakan på S-EBanken och en rättegång om grovt skattebedrägeri inleddes (han friades helt men slapp ej skattetillägget). Det var just under rättegångsdagarna jag insåg Palmstiernas storhet som privatperson. Jag bevakade rättegången för SvD och i pauserna kom Jacob Palmstierna fram och småpratade. Inte ett hårt ord fälldes. Samma i samband med memoarboken. Respekt för den mannen!

Keep on running!

Hundlöp. På språng över Järvafältet. Finns det någon mer trogen följeslagare än en hund? Klagar aldrig på något- bra nu när löpningen går trögt. Aika fick idag bestämma vilka vägar och stigar vi skulle springa på och ibland stannade hon till för att rulla sig i  en vattenpöl. Förvånasvärt torrt och helt snöfritt i skogen men blött på ängarna.

Keep on running!

Testlöpning. Jag spang 3 varv på elljusspåret (3x2,6 km). Måtte det gå lite fortare på onsdag då det är tävling.

Jag ställer upp i Vallentunas klubbmästerskap i terräng nu på onsdag. Det finns risk för att jag kommer sist!

Jag är otränad och inte helt återställd men tänkte ändå delta när KM i terräng drar igång på onsdag. Totalt blir det tre tävlingar på våren och tre på hösten. Jag tror benet ska hålla, lördagens testlöpning gav ett positivt besked även om det gick förskräkckligt långsamt (5-6 minuter långsammare än för två år sedan på den 7,8 km långa slingan).

Det var vår i luften men fortfarande fanns det idag lite snö och is kvar i skuggiga lägen. Det här är dock inget som kommer att besvära löparna på onsdag. Själv gladdes jag åt att kunna springa utan uppehåll 7,8 km i relativt kuperad terräng. Nåja, jag stannade två gånger för att knyta skorna.

Keep on running!