Provspringning av banan i Hemlingby. Om en vecka är det allvar.

Brukar du också bli nervös inför tävlingar? Trots rutin har mina tävlingsnerver snarare blivit sämre med åren.

Nästa lördag startar Bore Cup med fyra deltävlingar och första går i Gävle. Ifjol vann jag alla fyra, det lär jag inte göra i år.

Kondisen finns men inte snabbheten. Om jag inte visste det innan fick jag detta bekräftat i dag då jag och löparkompisen Erik Lundqvist från arrangörsklubben Hemlingby Löparklubb provsprang de två varven på en nästan helt isfri bana. Jag avslöjar inte tiden här men de cirka 10 kilometrarna gick 5-6 minuter för långsamt.

Inser själv de smått galna i att provspringa en tävlingsbana. Det har jag aldrig gjort tidigare men jag är så osäker på formen. Mindre tokigt blev det ju inte av att jag fick ta hyrbil de 18 milen upp till Gävle. Med en vecka kvar är det  inte så mycket att göra, det blir nu en hel del vila eftersom jag känner mig aningen sliten men något intervallpass skall ändå hinnas med. Så det är för tidigt för gubbsen i 60-årsklassen att pusta ut!

Keep on running!

Ultralöparen Dean Karnazes i full karriär- ett löparfenomen eller mest ett massmedeialt dito?

I senaste numret av svenska Runners World jämför Sveriges mest kände ultralöpare, Rune Larsson, mig med en av världens mest omskrivna långlöpare, amerikanen Dean Karnazes. Smickrande, som att bli jämförd med Strindberg!

Du har kanske hört talas om evighetsmaskinen Karnazes- mannen som i ett sträck sprungit 50 maror på 50 dar i 50 delstater i USA och vunnit extremloppet Badwater? I tv-soffor och tidningar har han fått enorm uppmärksamhet. Att han kan tala för sig råder ingen tvekan om. Men är han det fenomen som han låter påskina (han har dock aldrig sagt att han är bäst i världen)?

Karnazes har naturligtvis massor av sponsorer och full uppbackning längs vägarna.

Så här skriver Rune i RW:

"Samtidigt som Karnazes genomförde sitt löparäventyr sprang svensken Björn Suneson tvärsöver amerika. Han tillryggalade i genomsnitt 53 kilometer om dagen i 95 dagar och tog aldrig en vilodag. Han hade ingen support alls och transporterade sin utrustning i en kärra som han sköt framför sig. Karnazes avslutade sina 50 maratondagar med New York City Marathon. Därefter skulle han springa hem till San Fransciso. Han orkade nästan halvvägs över kontinenten innan han gav upp".

Kul och smickrande att bli jämförd med en sådan storhet. Likheterna- och olikheterna- är dock mycket större mellan Dean och Rune. Jag vet ingen som håller en så låg profil som just Rune Larsson. Under sitt coast to coast (82 dagar) nobbade han till exempel samtliga tidningsintervjuer. Han tog in på de billigaste och enklaste motellen, ju enklare desto bättre är hans filosofi.

Vad Rune inte nämner i sin krönika är en "journalistisk skandal" kring Karnazes och amerikanska Runners World. Tidningen hade gjort er reportage om amerikanskan Pam Reed, som slagit Karnazes i bland annat Badwater. Eftersom Karnazes har The NorthFace som huvudsponsor skulle en publicering av artikeln hota såväl hans som The NorthFaces image. Med risk för att förlora The NorthFace som annonsör valde tidningen att inte publicera reportaget. Svagt!

Keep on running!

Där satt den! Jag har anlänt till Vaxholm och det har precis börjat mörkna. Busschauffören var mycket imponetrd när han fick höra att jag sprungit hela vägen från stan. Gud vad gott läsken och  bananen smakade på vägen hem!

När jag springer långt väljer jag helst medvind. Idag bar det av till Vaxholm och jag känner nu att formen är på gång. Härligt!

Med två Festis och två clementiner i ryggan stack jag idag iväg på ett riktigt långskubb; upp till Vaxholm, totalt 39 kilometer. Eftersom det var såpass varmt, ca 8-9 grader, lämnade jag vindoveralljackan och mössan hemma, ett klokt val visade det sig.

Det blev varmt i medvinden. Att jag valde Vaxholm var just för medvindens skull. Varför slita ut sig i ondödan i motvind, bättre då att plussa på med några kilometrar. Personligen tycker jag det känns bättre att på de riktigt långa distanserna springa en enkelsträcka och inte en runda. Det tar visserligen lite längre tid med buss eller pendel hem men konstigt nog upplevs distansen som längre när det inte är en runda.

På tal om rundor.Det är lätt att bli fast i sina vanliga slingor och för att hitta nya har jag ett knep jag tycker du skall pröva. Säg att du skall springa 15 kilometer. Ta då fram en karta och klipp till en bit snöre som motsvarar denna distans. Fäst sedan bägge snörändarna, exempelvis vid den punkt på kartan där du bor. Sedan kan du dra i snöret och forma det i en mängd variationer. Du kommer att bli förvånad över hur många nya rundor du kan skapa på det här sättet!

Totalt 154 kilometer denna vecka.

Keep on running!

Stockholm-Oslo (Gardermoen) är cirka 55 mil och det blir tio övernattningar. (Klicka för större bild)

Gråväder vid Tranebergsbron. Sådana dagar är det skönt att tänka på kommande äventyr.

När det är mörkt och trist ute vill jag tänka på något roligt. Som till exempel att springa till Oslo nästa sommar.

Det blir nog inget USA-löpande till sommaren, har tyvärr inte tiden. Däremot har jag preliminärt bestämt att kuta med vagn från Stockholm till Oslo, en sträcka på cirka 55 mil på tio dagar. Det fina i kråksången är att jag förmodligen inte behöver ligga ute en enda natt. Städerna ligger med 5-6 mils lucka. Perfekt!

Närmast laddar jag upp inför Bore Cup som drar igång i början av december. Kondisen är bra men jag är fortfarande för långsam. Därför har jag börjat med en del snabbare pass  och terränglöpning. Men ren intervallträning och backpass, som jag egentligen skulle behöva, orkar jag psykiskt inte med. Sådana övningar är för tråkiga!

Fick denna vecka ihop 141 km och en hel del kvalitetsträning. Bra!

Keep on running!

Gammel man gör så gott han kan. Själv blev jag i år 2:a i klass M60, en sekund efter  Åke Palmqvist.. Bilden från helgens träningsrunda till Rinkeby.

Sveriges bäste veteran på marathon heter Stefan Hult från klubben TV88. Och Sveriges bästa marathonklubb är Solvikingarna i Göteborg.

Med New York Marathon och Vintermaran avslutade kan också veteranstatistiken för marathonåret 2008 summeras. Omräknat med wava blir Stefan Hults 2.35.56 i M45 på Skräckelmaran i Vänersborg den bästa prestationen bland männen. Lilan Magnusson i K40 blev bästa dam med 2.39.02 i Frankfurt.

Göran Sander från Solvikingarna har den snabbaste tiden, 2.31.55, satt i Berlin. På tiobästalistorna har klubben med sammanlagt nio löpare, fem män och fyra kvinnor. Jana Jobe med sina 3.10.45 från Frankfurt i K50 knep klubbens andra klasseger.

Om du saknar resultat eller ser felaktigheter, mejla mig då: bjorn.suneson@bredband.net

Keep on running!

Länk till 10-bästalistan:

http://www.kajko.nu/Veteranstatistik2.xls

På väg mot Enköping i motvinden några kilometrar väster om avtagsvägen mot Skokloster.

Som synes blev min helgtripp 80 km, kanske närmare 85 km efter alla idiotiska felspringar i Enköping.

Största behållningen var kanske att efteråt krypa ner i badkaret hemma. Ni skall veta att det är kallt att ligga ute så här års.

Vid 18-tiden i fredags rullade jag ut min packade kärra från jobbet på Mäster Samuelsgatan. Fram på vagnen blinkade ilsket en vit lampa och bak en röd. I all hast hade rutten ändrats igen- nu skulle jag till Västerås som det från början var planerat.

Väderrapporterna utlovade måttlig sidvind och regn. Men varken regnet eller vinden kände jag så mycket av under de första milen. Löpningen gick ovanligt lätt och där jag satt med min lövbiff, dubbla portion pommes frittes och en lättöl på första stoppet, en restaurang i Kallhäll, kände jag mig lycklig. Det här kommeratt gå bra!

Men sen började vinden öka och nu kom den mer framifrån. Löpningen gick tyngre och tvivlen började komma. Är jag riktigt klok som är ute och springer när de flesta sitter hemma framför tv:n och har det skönt eller har precis gått och lagt sig? På öde gator i Bålsta tittade några poliser i en passerande bil misstänksamt på mig men de lät mig löpa.

När jag äntligen framåt 1-tiden nådde kvällens slutmål, en skog och ett friluftsområde strax norr om Bålsta, svajade det rejält i trädkronorna. Utpumpad och påpälsad (dubbla tajts varav ett per vintertajts, tjocktröja och mössa) kröp jag ner i min tunna sovsäck placerad i en "sovpåse" med liggunderlag av högsta kvalitet. Jag trodde jag hade bra grejer- de funkade i USA men inte i Sverige en oktoberdag. Sömen blev dålig, jag frös och suset från trädkronorna höll mig vaken.

Morgondagen blev besvärligare eftersom vinden nu ökat och nu fick jag den ofta rakt emot mig. Det var därför uteslutet att som planerat springa till Västerås utan nu var det Enköping som gällde. I Skolsta, där jag för fyra år sedan snöpligt fick bryta och ta bussen till Västerås,  lassade jag på restaurangen in en jättepizza. Mina barn skulle skämts ögonen ur sig om de sett pappa sitta och snarka vid bordet.

Sista milen in till Enköping, "Sveriges närmaste stad", gick trots den starka motvinden lätt. Pizzan och tuppluren hade gjort mig gott. Sedan var det tåget hem. Kanske gör jag ett tredje försök att springa till Västerås. Men då under sommaren-att springa vid den här tiden på året är inget jag vill rekommendera.

Keep on running!

I "Sveriges närmaste stad" trodde jag järnvägsstationen skulle ligga i centrum. Jag irrade runt i hela stan innan jag hade vett att fråga någon var stationen ligger.

På grund av väntad motvind till Västerås ändrar jag rutten. Jag drar istället iväg upp mot Roslagen. Bilder och rapport väntas på lördag kväll.

Keep on running!

Startklar. Vagnen packad och nu är det bara att dra iväg i mörkret och regnet upp till Västerås.

Jag älskar galna upptåg. Som sådana får väl betraktas att springa Stockholm-Västerås.

Efter jobbet idag fredag sticker jag iväg på min cirka 12 mil långa tur till Västerås. Brr, väderrapporten lovar regn och 8 plusgrader.Blir kanske besvärligt att ligga i storskogen i natt.  Förhoppningsvis hinner jag hem till familjen och middagen på lördag (jag tar tåget hem).

Det här blir andra försöket att springa till Västerås. Hösten 2004 tvingades jag avbryta och ta de sista milen med buss in till Västerås, jag var för trött och dessutom i tidsnöd. Om det skall lyckas den här gången är skrivet i stjärnorna. Jag har visserligen bättre utrustning nu när jag springer med vagn men är samtidigt sämre tränad.

Rapport och bilder utlovas till lördag kväll.

Keep on running!