Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 8775 km. Denna vecka: 7 km. Idag: 7 km

2019-05-23 - Dag 97: Jag gjorde det för sjunde gången!

Jag var helt ensam på stranden, ingen grattulerade mig men jag var lycklig ändå och firade med att dricka 1 liter Gatorade och sedan kasta mig i Atlanten.

Inte ens ett skavsår. Mitt sjunde löp över USA blev förvånande nog ett av de enklaste.

Idag den 22 maj avslutade jag mitt sjunde ensamlöp över Amerika på en folktom strand i Avon By the Sea i New Jersey. Totalt cirka 525 mil på 97 dagar vilket innebär i snitt 54 km/dag, alltså ungefär som tidigare år.

Jag har haft en fruktansvärd tur med allt, frånsett vädret; kallt och regnigt. Annars har allt gått bättre än väntat. Som 71-åring har jag känt mig nästan lika stark som när jag var 59 och gjorde mitt första coast to coast. Detta har naturligtvis varit oerhört stimulerande.

Jag har aldrig tvivlat på att det inte skulle gå vägen. Och jag har aldrig vaknat en morgon och tänkt att jag inte vill springa. Lite naivt har jag varit fullständigt övertygad om att jag kommer att klara dagens etappmål oavsett hur besvärliga de yttre förutsättningarna varit. Rutinen har hjälpt mig mycket, ibland har det känts som om jag varit en maskin. När du inte är skadadad eller har ont, ja då är det härligt för det mesta.

Detta löp har skiljt sig något från de tidigare. Nu har jag varit mera intresserad av min omgivning, pratat med en massa människor. Själva löpningen har nästan varit en bisak, jag vet att jag klarar mina mil.

Och hur roligt har det varit? Man har väl inte gapskrattat alla dagar men jag har aldrig haft riktiga svackor eller känt stark hemlängtan. Men nu längtar jag verkligen hem.

Blir det ett åttonde coast to coast? Troligen inte. Även om krafterna skulle finnas vill jag inte utsätta mig för riskerna i trafiken. Detta löp har varit farligare än de tidigare, särskilt i Pennsylvania med mycket trafik och dåligt med vägrenar.  Det är ett under att inget allvarligt hänt. Och jag skulle inte råda någon att springa ett coast to coast, alldeles för farligt.

Men det är kanske ändå inte slut med långa löp i Amerika. Tanken på att springa och kanske tävla i de fem delstater jag inte varit i lockar. Det blir en logistisk utmaning för min bror Jan.

På torsdag flyger jag hem från JFK. Men innan vill jag tacka för allt stöd jag fått från er läsare. Ni är många och ni har betytt mycket. Jag har cirka 1 800 unika besökare per dag, många från USA.

Keep on running!

Postad av Björn kl 03:49:30

Läs / skriv kommentar (73)


2019-05-22 - Dag 97: Förslitningsskador

Mina Brooks Adrenaline är totalt utslitna efter ca 250 mil. Gummihandtaget på babyjoggern har spruckit efter att jag hållit handen på vagnen under hela färden från Stillahavet till Atlanten.

Själv är jag inte det minsta sliten. Men min utrustning tar stryk efter över 500 mil på vägarna.

Detta skrivs på en restaurang bara 2,5 mil från Atlanten. Målgång alltså om bara några timmar. När jag var nu så nära målet tänkte jag att jag kunde passa på att  komplettera en del sliten utrustning så jag rullade in på en stor sportkedja. Ibland förvånas man över hur ointresserad personalen är av sina kunder. Jag behandlades som luft varför det inte blev något köpt där.

Ni minns kanske att jag bytte bakdäck på kärran i Lincoln, Nebraska? Jag måste ha fått världens bästa däck- inte en enda punktering efter ca 250 mil. Ännu ett nytt coast to coast-rekord!

Snart dags att plocka fran handduken inför det stunande doppet!

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:58:06

Läs / skriv kommentar (8)


2019-05-21 - Dag 96: Målgång imorgon

Målgången sker imorgon den 22 maj klockan 18-19, svensk tid 00-01. Råkar du ha ”vägarna förbi” Avon By the Sea, NJ, är du välkommen ner till stranden.

Uppmärksamheten lär bli obefintlig den här gången, ingen press, inga av mina barn och troligen heller inga strandflanörer kommer att vara närvarande. Ledsen för det? Nej, jag känner mig så mentalt stark att jag klarar finalen helt på egen hand. Rent praktiskt gick det inte att få ihop logistiken med barnen som annars varit med vid fem tillfällen.

Sverker, bloggens flitigaste kommentator, har förvarnat om att Atlanten är iskall. Vid de två senaste finalerna har jag inte kastat mig i Stillahavet respektive i Atlanten men den här gången tror jag ändå att det måste bli ett dopp.

När jag idag kom fram till mitt näst sista motell tog jag fram datorn och på google maps knappade in Los Angeles-Avon By the Sea. Jag visade rutten för personalen i motellets restaurang. De blev så imponerade över mina tillryggalagda 525 mil att de bjöd på min lilla festmåltid! Att matgäster bjuder förekommer rätt ofta men inte att  restaurangerna bjuder.

Imorgon onsdag väntar drygt en mara, sedan kvällsdoppet och på torsdag flyger jag hem. Skönt att det hela ändå snart är över, höll jag på att säga. Borta bra men hemma bäst!   

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:55:47

Läs / skriv kommentar (15)


2019-05-21 - Dag 95: Han är världens snabbaste i 70-årsklassen

Gene Dykes från Philadelphia, är jämngammal med mig och är en av världens bästa långdistanslöpare i 70-åsklassen. Han har ett 20-tal amerikanska rekord och ifjol sprang han som 70-åring i Jacksonville en mara på 2.54.23.

Ifjol utklassade han mig på Boston Marathon (där jag blev fyra i M70). Samma sak hände i höstas på Veteran VM i Toronto (jag tvåa i ett lopp med få deltagare). Vad är hemligheten med 71-årige Gene Dykes, som vinner allt han ställer upp i, från  5 km upp till 100 miles eller längre?

Idag träffade jag denne världslöpare när jag passerade Philadelphia. Självklart pumpade jag honom med frågor om hur han tränar.

Vi träffades på Walnut Street Bridge i centrala Philadelphia och gick iväg till ett café i närheten. Jag förstod ganska snart att det här är en man som tränar väldigt fokuserat på att göra bra resultat på tävlingar.

-Jag vet ofta före start nästan exakt vilken tid jag kommer att göra. Jag gör den tid jag är tränad för. Sällan några överraskningar, berättar han.

-Resultaten kom när jag anlitade en tränare. Vi minskade antalet mil, la in två vilodagar i veckan men körde de flesta passen i högt tempo.

Gene började springa på allvar först i 60-årsåldern. Han tävlar flitigt och det är ultraloppen, gärna i terräng, han gillar bäst.

Hans träning har få likheter med min.  Kanske knycker jag några av hans idéer för att få till en bra mara sent i höst.

Årets varmaste dag i Philadelphia, 90 F (32 grader).

New Jersey blev min trettonde och sista delstat på detta coast to coast. Delawarefloden bildar gräns. Tyvärr fanns ingen välkomstskylt på Ben Franklinbron.

Dagens löpning genom Philadelphia  och Camden, NJ, blev besvärlig. Jag hade stora problem att hitta och trafiken var livsfarlig. Just trafiken skrämmer mig mer och mer. Nu bara två löpdagar kvar.

Dagens distans till Sleep Inn i Cinnaminson: 58 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 03:04:17

Läs / skriv kommentar (8)


2019-05-20 - Dag 94: ***BILDEXTRA***

Dagens text blir kort, tidig start till Philadelphia imorgon. Bjuder istället på några bilder från dagens löpning på 58 km till ett lyxigt Clarion Suites i Glen Mills, PA. Idag varmt, backigt och hög luftfuktighet.

Keep on running!

 

 

 

 

Postad av Björn kl 04:56:17

Läs / skriv kommentar (2)


2019-05-19 - Dag 93: USA bleknar i jämförelsen

Mycket symbolik i den här bilden: färgerna i den amerikanska flaggan är på väg att försvinna medan den svenska flaggan nästan har kvar sin ursprungliga lyskraft. Lilleputten Sverige är i flera avseenden ett bättre land att bo i än jätten Amerika, som  dock på pappret är ett rikare land.

I Norden bor världens lyckligaste människor och vi har också ett relativt högt välstånd. Men USA slår Sverige stort när välståndet mäts per capita.

Jämförelser melllan länder är svåra att göra och ofta tycker man naturligtvis att det egna landet är bäst. Sedan finns det hårda fakta i form av siffror och statistik som säger något annat.

När jag springer på vägarna, pratar med folk, tar in på motellen, äter på restaurangerna, ser på tv och läser tidningarna är det svårt att undvika att göra jämförelser. Vad är bättre i Amerika och vad är sämre?

Här min mycket subjektiva jämförelse mellan USA och Sverige:

* Vänlig befolkning. USA vinner på knock out hur vanligt folk uppträder mot varandra och i synnerhet mot mig som löpare och vit europé. Man är artig och väldigt uppmuntrande, man gillar galningar som satsar 100 procent. Därför återvänder jag ständigt till USA.

* Infrastrukturen generellt sämre. Vägarnarna bra men ofta dåligt underhållna, gångbanor, cykelbanor saknas nästan helt och närmast obefintlig kollektivtrafik utanför storstäderna.

* Bilsamhälle. Allt uppbyggt kring bilen, döda stadskärnor, stora avstånd, utspridd bebyggelse och "alla" städer ser likadana ut med en lång geomfartsgata med bilhandlare, motell och snabbmatskedjor.

* Fetmaepedemi. Befolkningen blir allt fetare och fetare, många har svårt att gå, rullar eller bär syrgastuber, många bilar har handikappskylt, mängder av p-platser för handikappade utanför affärerna, i princip inga joggare på gatorna, på gymmen går man på löpbanden. Jag tycker mig ha sett förfallet från 2005 då jag gjorde mitt första långa löp och fram till idag. Detta är kanske nationens största problem med en sjuk och pillerätande befolkning och ett nattöppet apotek i varje stor gatukorsning.

* Trashankar, slum och förfall. Många på landsbygden och i de små städerna ser (och är) fattiga, hus rivs aldrig, många städer ser väldigt förslummade ut samtigt som det kan finnas mycket fina områden. USA är kontrasternas land!

* Partiska tv-nyheter. Antingen är kanalen för eller annars emot Trump. Det går inte att lita på CNN eller Fox News. Och ofta är journalisten, inte den intervjuade, huvudpersonen.

Sammanfattningsvis vinner Norden inklusive Sverige i min subjektiva jämförelse. Men när det gäller välståndet per capita slår USA Sverige (men inte Norge). Enligt Ekonomifaktas "välståndsliga", som mäter OECD-ländernas köpkraftsjusterade BNP per capita och är ett ungefärligt mått på ett lands levnadsstandard, hamnar Sverige på tolfte plats och USA på femte. Problemet är bara att välståndet i USA är så ojämnt fördelat och jämförelsen blir då missvisande.

---

Svagt nerför, ingen vind, varmt och soligt gjorde att dagens löpning gick lätt. Jag korsade den 1,6 km långa bron över floden Susquehanna och  passerade staden Lancaster (60 000 invånare).

Lancaster. En av världens störta fabriker för tillverkning av paraplyer har blivit bostäder.. .

men fängelset är fortfarande fängelse med plats för nära tusen intagna.

Dagens distans till dåligt och dyrt Rodeway Inn, Paradise: 51 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 03:53:16

Läs / skriv kommentar (11)


2019-05-18 - Dag 92: Ladda batterierna

Varje dag laddas ett tiotal prylar. Under mitt första coast to coast hade jag knappt en enda elektrisk apparat men jag skulle inte vilja återgå till papperskartor, kompass och en mekanisk vägmätre på joggingvagnen.

Ett coast to coast är mycket teknik. Massor av tekniska prylar måste laddas varje dag.

Har tekniken gjort tillvaron enklare för mig? Absolut! Jag skulle inte vilja vara utan min gps med USA-kartan, som jag använder för navigering. Den är den näst viktigaste prylen efter datorn. Förstår inte hur jag tidigare klarade mig med papperskartor.

Att kunna mäta avstånden är också en stor hjälp. Allt blir mycket enklare och lugnare när man vet hur långt man sprungit, hur långt det är kvar att springa etc. Jag har en liten cykel-gps på kärran och den tittar jag ständigt på. Battertiden är bara några timmar så den måste laddas vid lunchstoppet..

Jag har dubbel uppsättning av en del prylar, bl a gps-klockor, telefoner (använder dem mycket sällan, ringer med Skype på datorn).

Det enda dumma med tekniken är då den inte fungerar. Jag är inte särskilt tekniskt lagd och när datorn eller gps:en med vägkartan inte fungerar är det nära till panik.Även löparen behöver ladda batterierna. Jag skulle önska att jag hade mer tid över för sömn.  Nu blir det några timmar mindre per dygn jämfört med hemma. Men ändå återhämtar jag mig bra. Är det kanske mina powernaps som räddar mig?

--

York, Market St. Många vackra gamla byggnader men som i flera större och medelstora amerikanska städer också slum och utslagna människor.

Jag har nu kommit till York i Pennsylvania (40 000 invånare). Idag ännu en varm dag och lätt nerför samt medvind. Skönt! Men ändå tycker jag det känns lite tungt, ungefär som i ett maratonlopp vid 30 km då man önskar att det vore över. Fem löpdagar återstår.

Bilmärke och årsmodell? Under huven satt en motor från Ford Camaro.

Dagens distans till Quality Inn,York: 55km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:33:03

Läs / skriv kommentar (10)


2019-05-17 - Dag 91: Trampar historisk mark

8 000 man stupade i slaget vid Gettysburg den 1-3 juli 1863. Det blev vändpunkten i det amerikanska inbördeskriget där totalt 600 000 dödades. Kriget ledde till att USA enades och att slaveriet avskaffades.

Idag rena idyllen med betande kor på fälten men för över hundra år sedan utkämpades här det blodigaste slaget under det amerikanska inbördeskriget. Jag är i Gettysburg, Pennsylvania.

Ja, det är lite kusligt att vandra runt på dessa fält. Jag har varit här tidigare under ett coast to coast men försöker denna gång att sätta mig in i bakgrunden till detta krig. Det är lättare sagt än gjort för informationen ute på fälten är synnerligen knapphändig. Det finns ett stort Visitor Center en bra bit utanför stan men den omvägen hade jag inte tid att ta.

Däremot hann jag igen att besöka klassiska Mr G's Ice Cream på 404 Balitimore Street.Tyvärr var inte Mr G (Mike Gladfelter) hemma så jag tröstade mig med en jätteglass i rån för dryga 5 dollar.

Rena invasionen av Mr G:s glassbutik.

En slö och för ovanlighetens skull en varm dag, dessutom nerförslöpning. Bättre kan det knappast bli. Men uppenbarligen ser jag ut som en trashank. Folk frågar var jag sover, de utgår från att jag är en uteliggare. Ja, när jag idag stannat till vid en Dollar General och halsade en kall kaffedryck en bit bort från kärran stoppade en kvinna några dollarsedlar i fickan bak på vagnen. Ungefär som att lämna några mynt i romens pappmugg utanför Konsum i Sverige.

Dagens distans till Quality Inn i Gettysburg: 42 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:49:32

Läs / skriv kommentar (9)