Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 7136 km. Denna vecka: 79 km. Idag: 6 km

2019-04-01 - Dag 45: Nebraska!

Det här går ju strålande. Snart halvvägs och idag passerade jag gränsen till Nebraska.

Ja, det här löpet går faktiskt bättre än jag räknat med. Inte ens ett skavsår på snart gjorda 250 mil. Jag följer schemat exakt. Och snittdistansen ligger på 54 km per dag, faktiskt aningen högre än under de första löpen (kommer dock att sjunka något eftersom etapperna är något kortare på andra halvan).. Och inte en enda vilodag. Så inte undra på att jag är tillfreds. Men jag är en försiktig general- här tas inga segrar ut i förskott.

Det som gör mig sig extra upprymd är ändå att jag nu är i Nebraska, en av mina älsklingsstater. Att komma in i Nebraska kännns som att ha lämnat Vilda Västern och komma tillbaka till civilisationen. Här ligger städerna tätt, här finns träd och här är grönt även om våren ännu inte kommit. Och om två dagar återser jag mitt Gothenburg, faktiskt för nionde gången!

 Igår iskyla, idag lite varmare, igår kraftig motvind och idag lätt medvind. En "missionär" dök idag upp när jag hade lunchpaus i en vägkorsning. Aningen obehagligt eftersom det tog minst en kvarts kallprat innan jag förstod vad han var ute efter. Men att höra guds ord tar ingen skada av.

Dagens distans: 54 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 03:30:55

Läs / skriv kommentar (6)


2019-03-31 - Dag 44: Här står tiden stilla

LandMark Inn i Oberlin, Kansas. Denna pampiga lokal var från början en bank.

När jag fotograferar Oberlins finaste hus, ett bankpalats från 1886, hör jag någon ropa:

-Are you walking across USA?

Mannen som ropar presenterar sig som Gary Anderson, svenskättling i tredje generationen. Han är sedan 22 år tillbaka ägare till LandMark Inn, en fin gammal restaurang med hotellrörelse. Han bjuder in mig till middag och servitrisen föreslår att jag ska ta en rundtur i den anrika byggnaden. Här har tiden verkligen stått stilla, allt ser ut som det gjorde när huset byggdes.

Gary Andersons anfäder kom från Jönköping, Värnamo och Rättvik.

Garry berättar att banken gick omkull under den stora depressionen 1893 och bara existerade under åtta år. Sedan fungerade huset som domstol (court house) fram till 30-talet och därefter till diverse verksamheter och nu alltså restaurang. Garry är väldigt intresserad av min löpning och berättar om Ben Clagett, en man som gått två gånger över USA, och som tog in på LandMark Inn och också jobbade där. Omedelbart skickar Garry ett meddelande till gångaren som snabbt svarar att han känner till mig.

Gloria på Midway Cafe Motel i Selden. Här verkar också tiden ha stått stilla. I december ifjol inträffade dock något dramatiskt; en pickup körde in i ett av motellrummen och demolerade det totalt. Hon visar bilder från olyckan, troligen en rattfylla men ej klarlagt.

Symbolen för amerikanska landsbygden, en väderk arn som pumpar upp vatten till djuren (pumpen fungerade dock inte). HÄR en videosnutt.

Översvämningarna i östra Nebraska riskerar att ställa till stora problem för mig. Jag kontaktade ikväll polisen i Nebraska City och fick veta att flera broar över Missourie River är stängda. Rutten måste nu ritas om i Iowa och min bror Jan är inkopplad.

Dagens löpning var kort, 36 km, men mycket besvärlig. Jag hade kraftig motvind och bara några plusgrader. Det kändes som flera minusgrader, jag fick ta på mig allt jag hade och ha handwarmers i vantarna. Ändå frös jag fruktansvärt! Morgondagen utlovas bli rnågot varmare.

Keep on Running!

Postad av Björn kl 07:25:28

Läs / skriv kommentar (9)


2019-03-30 - Dag 43: Så ser de amerikanska småstäderna ut

"Downtown" i Oakley var lätt att missa eftersom centrum varken låg längs Interstate 70, hwy 40 eller hwy 83. Butikerna verkade föra en tynande tillvaro.

Småstäderna jag passerar är inte så små som man först tror. Ta t ex Oakley i Kansas (2 000 invånare) där jag nu varit i två dagar. Stan har bio, bowlinghall, stort fint bibliotek, minst tre motell och mycket annat.

Visst, jag ser det som den svenske USA-turisten inte ser; den amerikanska landbygden och alla småstäderna. Men jag stannar aldrig mer än en dag, kommer på kvällen och springer vidare på morgonen, och missar därför det mesta. Idag hade jag dock lite tid över för sightseeing i Oakley.

Stan ser ut som de flesta amerikanska småstäder; ganska ruffig, ett centrum från sekelskiftet med tynande affärsliv och med igenbommade butiker, ofta tegelbyggnader, flera banker, breda och folktomma gator medan de lite mer livskraftiga restaurangerna och motellen finns ute vid motorvägen (Interstate). Jag ser poliser som åker runt och inte verkar ha något att göra men ser inga cyklister, gångare eller joggare.

Oakley är en stad med väldigt utspridd bebyggelse. Lite charmig men tänk vad mycket vackrare och trivsammare den här typen av städer hade varit om bebyggelsen komprimerats, gatorna varit smalare och det funnits träd.

Jag kikar in genom fönsterrutan på stans biograf/teater. Här visas film varje fredag och lördag och verksamheten sköts av eleverna på Oakley High School. Jag pratar med en fyrbarnsmamma som säger att hon är född i stan, trivs väldigt bra här och jobbar med att tvätta lastbilar på ett truck stop ute vid motorvägen. Hon får naturligtvis ett av mina skrytsamma visitkort. Jag stegar in på motsvarigheten till svenska Trafikverket (Department of Transportation, DOT) för att få lite information om översvämningarna i Nebraska. Men där vet man inget om läget i granndelstaten. Risk finns nämligen att min väg genom Nebraska City och över Missourifloden är avstängd. Det kan skapa stora problem och tvinga mig att rita om rutten i Iowa.

Ett mer närliggande problem är morgondagens väder. Ikväll snöade det och jag fruktar busväder imorgon- 5 grader och kraftig motvind. Blir nog lunch i ett dike igen. Huga!

Dagens distans: 44 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:18:27

Läs / skriv kommentar (10)


2019-03-29 - Dag 42: Värsta dagen

Kolla min raspiga VIDEO från blåsiga  backiga och ogästvänliga hwy 83. Här var det nära jag klappade ihop av utmattning.

Igår varmt, soligt, nerförslöpnin och medvind. Idag kallt, molniigt, uppförsbackar och värsta motvinden. Detta var nog en av mina tuffaste dagar under ett coast to coast.

Nej det var inte roligt. Rena helvetet. Jag frös som en hund, stod nästan stilla i motvinden. En dryg sexmilare i detta väder kändes nästan oöverstigligt. Och till råga på allt dök några nyfikna poliser upp. Om dom frågade om jag behövde hjälp? Nä.

Min räddning var att följa samma rutiner som alltid; framåt oavsett hur långsamt det än går, inte slarva, ta på extrakläder omedelbart, dricka och ta en lunchpaus hur vidrigt vädret än är. Jag skakade där jag låg i ett dike och försökte få i mig min lunchmat men lyckades ändå somna och återfick lite av krafterna. I det läget är det skönt att ha en gps som talar om beräknad ankomsttid vid gång. Målet var att försöka klara gångtiden och det gick med knapp marginal.

Morgondagen kan bli ännu värre. Det utlovas bara ett par plusgrader, kanske regn eller snö och hård motvind. Som om det inte vore nog, mitt B&B som skulle ha öppet har stängt. Jag har ingenstans att bo. I det läget beslutade jag att stanna två nätter på lyxiga Sleep Inn i Oakley, springa på hemmaplan och ta en steve på lördag.

Dagens distans: 61 km

Keep on Running!

 

 

Postad av Björn kl 05:51:30

Läs / skriv kommentar (13)


2019-03-28 - Dag 41: Idag kom värmen

Lunchpaus längs hwy 83 på gränsen mellan Scott och Finney county.

Jag har fått vänta 41 dagar på värmen. Men idag kom den. Skönt!

Helt klart startade jag detta coast to coast för tidigt. Det var dock nödvändigt, näst äldste sonen Erik gifter sig i sommar med sin Marianne och då kan pappa inte vara borta och springa i Amerika. Och så ville jag ju undvika värsta hettan i Arizona (Phoneix) och i New Mexico. Nu råkade dock vädret i år vara onormalt kallt i dessa delstater.

Jag är en värmelöpare, älskar värmen och klarar höga temperaturer. Och tänk så mycket trevligare allt blir när det är varmt. Med åren har jag börjat frysa allt mer, gissar att det beror på förlite underhudsfett. Vikten har däremot inte ändrats.

Kansas är ingen rolig delstat; monotont landskap, oändliga raksträckor, glesbygd där städerna inte ens ligger på 5-6 mils lucka. Man får ta sikte på en silo eller ett vattentorn i fjärran. Vattentorn brukar alltid betyda ”civilisation” och kanske möjlighet till ett fikastopp. Om fyra dagar är jag i Nebraska och det är först där jag tycker civilisationen börjar när man kommer springande från väst.

Punkteringarna fortsätter och det är lite oroande eftersom jag nu bara har två reservslangar och slangarna är ganska lappade. Men nu har jag ordnat så att en cykelbutik i Lincoln, NE, beställer såväl nya slangar som däck. Men jag är först där om två veckor. Ska löpet stupa på punkteringarna? Det har varit nära förr. . .  Nej, jag har en lösning även på det problemet. Och så har jag på inrådan från signaturen ”Larry” förstärkt däcken med silvertejp på insidan.

Bor på ett väldigt fint Best Western här i Scott City. Tänkte nyttja hotellets jacuzzi men när en manlig hotellgäst parkerade sig i den med två ölburkar avstod jag.

Dagens distans: 62 km

Keep on running!

PS

Det har blivit något fel med dagarna i rubrikerna. Men idag var det löpdag 41

Postad av Björn kl 06:43:44

Läs / skriv kommentar (9)


2019-03-27 - Dag 39: Faror från luften och från marken

Besprutningsplanet flög flera gånger över mig då jag sprang på hwy 53 mellan Sublette och Garden City. Men piloten stängde dessbättre av sprutan då planet var precis över mitt huvud.

Rena spikmattan. Väl framme i Garden City fastnade massor av små taggar från en växt i gräset och punkterade mina bakdäck. Jag tvingades kasta en slang, som fick ett tiotal punkteringar. Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu har jag bara två reservslangar kvar och läget börjar bli kritiskt. Slangarna är svåra att få tag på men  jag ska be en cykelaffär i Nebraska beställa ett mindre lager så att jag klarar mig.

Dagens distans: 60 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:31:09

Läs / skriv kommentar (7)


2019-03-26 - Dag 38: Matbutikerna slås ut i småstäderna

Gloria i Venture Foods i Sublette. Hon kontaktar lokalpressen som rycker ut och intervjuar mig.

Butiksdöden härjar i de små amerikanska  landsortsstäderna. Sublette (1 400 invånare) i Kansas har en ”riktig” livsmedelsaffär. Hur länge kan den klara sig i konkurrensen?

Lågprisbutiker som Dollar General och Family Dollar är rena giftpillren mot den etablerade handeln. Ofta är det just livsmedelsbutikerna som slås ut.  De två kedjorna finns i småstäderna och de säljer i princip allt, även en del livsmedel. Men färskvarusortimentet inskränker sig till mjölk, ägg och korv. Alltså inga grönsaker, färskt kött med mera, däremot djupfryst.

Dollar General i Sublette.

Och det är här problemet ligger. När Dollar General m fl slår ut den lokala mataffären återstår bara skräpmat för folket. Kedjorna satsar hårt på godis och läsk. I Sublette möter den lokala livsmedelsbutiken Venture Foods konkurrens från just Dollar General.

Hur klarar ni konkurrensen? frågar jag Gloria som står i kassan på Venture Foods

-Den är tuff men kunderna är ganska lojala. Vi har ju grönsaker, frukt, kött och mycket mera. Och vad folk inte tänker på är att förpackningarna hos Dollar General är mindre.

Själv är jag storkund hos Dollar General, Family Dollar och Dollar Tree. Skäms lite, det är Snickers, Cola och annat skräp jag köper till billig penning. Men även en del småprylar, idag ett anteckningsblock och en datorkontakt.

Andra polisstoppningen inträffade idag. Och även denna gång blev jag haffad på en rastplats. Varför förstår jag inte och det gjorde nog inte heller den unge sheriffen från Liberal. Han hade fått ett samtal från någon bilist och kände sig nödsakad att kolla upp mig. Märkligt nog fick jag också visa legitimation.

Vad är det för fågel jag håller i handen? (tyvärr är den död)

Dagens distans: 55 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:26:08

Läs / skriv kommentar (23)


2019-03-25 - Dag 37: Rutinen min räddning

Kansas! Men egentligen inget glädjehopp. Delstaten tillhör inte mina favoriter.

Idag sprangs en rekorddistans under detta coast to coast- lika många kilometrar som min ålder i siffror. Och så korsade jag gränsen till Kansas.

När amerikaner ställer frågor om mitt löp brukar de mot slutet lite diskret undra hur gammal farbror är. Då blir mitt svar:

-71 but the age doesn’t matter so much in long distance running.

Lite överdrivet men ändå ganska sant. För visst klarar vi gubbar mycket längre distanser än de flesta kan föreställa sig. Har du en bra träningsbakgrund så går det. Jag vågar nästan påstå att det är lika lätt/svårt nu som under mitt första coast to coast då jag var 59 år.

Hur kan det vara möjligt? Själv tycker jag att det borde vara omöjligt men nu när det är möjligt, ja då blir jag så glad och stolt. Och då går ju allt så mycket lättare. Visst springer jag långsammare än tidigare (men då sprang jag kanske istället för fort) och visst klarar jag kanske inte dryga åtta mil som förr. Men dagsdistanserna har inte minskat, snarare ligger jag nu på ett något högre genomsnitt.

Det som jag ändå tror är det mest avgörande är rutinen. Jag lever på den. De flesta problem som nu dyker upp (ingen dag är problemfri) har jag haft tidigare. Jag har alltså en hum om hur jag kan lösa problemet. Och jag vet att det mesta ändå brukar ordna sig till sist.

Min svit på Comfort Inn& Suites i staden Liberal (21 000 invånare) i Kansas.

Dagen var lång och tämligen händelsefattig. Hwy 54, en dubbelfilig väg med ganska lite trafik, är trist men ganska lättlöpt. Oklahoma och nu Kansas tillhör inte precis de mest natursköna delstaterna. Nej, ska jag kora några delstater som trista så är det just dessa två. Jan på rolerblades och jag springande avverkade OK och KS för några år sedan. Det luktade mest koskit, inget att se och under ett tidigare löp genom Kansas City slogs jag av fattigdomen, kriminaliteten och vakter i varenda butik. Jans och mina minnen från Oklamhoma City är en ful stad med enormt mycket trafik och inget att se.

Ja, som du förstår vill jag snabbt ut från Kansas. Jag längatr till sköna gröna Nebraska. Fast hotellet jag bor på här i Liberal, Comfort Inn och Suites, är bland de lyxigare ag bott på. Mitt rum är stort som en modern tvårummare och badrummet som en liten etta.

Dagens distans: 71 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:52:37

Läs / skriv kommentar (5)