Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 3926 km. Denna vecka: 56 km. Idag: 56 km

2011-09-04 - Jag behöver ingen bil

Skördetid. Äpplena jag plockade idag transporterades inte hem i någon bil utan miljövänligt i min joggingvagn.

Jag är gubben som uträttar alla ärenden springandes. Bil har jag inte ägt på 30 år. Varken kroppen eller privatekonomin har blivit lidande av det.

En gång ägde familjen fyra bilar. Det var för cirka 30 år sedan och vi hade då inga barn. Sedemera blev det fem barn och bilarna avyttrades. Tack och lov för det, som löpare och småbarnsförälder behövde jag ingen bil. Skulle någon idag mot förmodan skänka mig en bil skulle jag säga nej tack.

Sedan jag började springa har jag aldrig saknat bil. Alla transporter har kunnat utföras antingen med allmänna kommunikationer eller springandes.  Under årens lopp har tusentals ärenden uträttats på springande fot- snabbt, billigt och effektivt. Jag har under en massa år sprungit varenda dag till jobbet. Ibland har jag haft ryggsäck, ibland burit stora kassar i händerna. Allt är möjligt, bara viljan finns. På semestern hyr vi bil. Så någon bilhatare är jag inte.

Att äga en bil med ett nypris på runt 200 000 kronor och som körs 1 500 mil per år kostar totalt 75 000-100 000 kronor per år, inklusive värdeminskningen. Det har Motormännen räknat ut. Själv uppskattar jag att jag sparat miljonbelopp på att vara billös.

Även om jag bott på landet hade jag förmodligen inte haft någon bil. Men jag hade aktat mig för att bosätta mig allt för långt ifrån civilisationen. Allt går inte att uträtta springandes. Men nästan. Sedan joggingvagnen för 5-6 år sedan kom in i mitt liv var det nästan som att skaffa bil igen. Plötsligt ökade transportmöjligheterna med flera hundra procent!

Jag tänker på det sorglösa bilfria livet när jag är ute på grannens kolonilott i Stora Mossen. Jag lastar baby joggern full med äpplen och springer hem. Innan har jag tagit en tur ut till det stora byggvaruhuset och handlat lite grejer. På parkeringen såg jag inga joggare eller cyklister, bara bilister. Och när de kommer hem med sina stora fina bilar hittar de ingen parkeringsplats. Själv ställde jag in kärran i källarförrådet och tänkte: skönt att jag inte har bil!

Shoppingrunda på stormarknaden. Det ryms mer i en abby jogger än du kan ana.

Keep on running!  

Postad av Björn kl 23:18:25

Läs / skriv kommentar (4)


2011-09-03 - Fulingen i Lilla Edet

Jag blev totalt tia i Edet Runt och var nöjd med placeringen. Bilden från den idylliska idrottsplatsen Ekaråsen i Lilla Edet.

I dagens Edet Runt körde jag en fuling. Jag dök upp som gubben ur lådan och överraskade konkurrenterna.

Vissa tävlingar måste man bara springa. Lördagens Edet Runt, 10,5 kilometer i Lilla Edet, var en sådan. Men egentligen hade jag helst sluppit åka ner till Göteborg.

Ska man raljera kan man kalla Edet Runt för en "skittävling". För jag tror det är den enda löpartävling där priserna utgörs av bland annat toalettpapper- närproducerat och av märket Edet. Visst sket det sig för en del men några sken upp och verkade lättade när de bar hem sina tröstpris på rulle.

Annars var arrangemanget ordnat av IK  Bergsatröm (Lilla Edet hette förr Bergaström) alldeles förträffligt. Själv blir jag alltid så nostalgisk på gamla idrottsplatser- Ekaråsen är från 1937 men andas mycket 50- och 60-tal. Vilken pärla, idrottsplatsen ligger vackert inbäddad mellan bergen och skogen. Här var start och mål och den något kuperade banan följde till stora delar Göta Älv på slingrande stigar där de uppstickande stenarna var gulmålade. Jag fick lite Bore Cup-feeling- ju enklare arrangemang desto bättre. Vatten och en banan var vad som bjöds på, däremot ingen skräning musik. I omklädningsrummet satt flera gamla bruksarbetare, kanske hade de ett finger med vad gäller prisbordet?

Nätet är enkelt, billigt och blixtssnabbt. Man jag noterar att många småklubbar är förvånasvärt långsamma med att lägga ut resultaten på sin hemsida. Har det inte blivit sämre med den saken under senare år? IK Bergaström ska dock inte beskyllas för detta, här var resultatlistan föredömligt tidigt ute och informationen inför loppet var också mycket bra.

Nå, vad var det för fuling jag körde? Jo, normalt brukar jag alltid tala om vilka tävlingar jag tänker springa, i alla fall om de ingår i klubbens interna tävling, Majornas Grand Prix. Innan Edet Runt ledde jag med knapp marginal GP-tävlingen och kände mig nu piskad att springa för att försvara ledningen och eventuellt också vinna cupen. Därför smög jag med mitt deltagande i Lilla Edet, inte ett ord i Gästboken- risken fanns ju att  om klubbkompisarna förstått att jag skulle springa i Lilla Edet hade de istället åkt till Vrångö där det samma dag gick en annan tävling som också ingick i MIK:s GP. Nu överraskade jag motståndarna och kunde plocka sköna GP-poäng. Ingen ska känna sig säker- jag kan dyka upp oanmäld var som helst . . .

Och tiden då? 44:16, den är jag nöjd med. Bara att konstatera, jag klarar inte längre ett 4-minuterstempo. Men nästan.

Gammal är äldst. Jag flankeras av Lennart Bengtsson och Berndt Hallberg i Majornas IK. Lennart fick trösta sig med en sexpack toalettpapper.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:36:05

Läs / skriv kommentar (4)


2011-08-29 - På benen igen

Äntligen frisk! Jag känner mig helt återställd efter magbesvären och tog idag min första löptur på sex dagar.

Vallentuna hade förlagt träningen till Lidingöloppsspåren varför jag och klubbkompisen Arne Lekström hängde på och sprang Sista Milen. Jag var lite undrande om benen skulle bära men det var inga problem. Vi joggade runt på 51 minuter. Med tanke på att Arne nästa år tävlar i 70-årsklassen var tiden riktigt skaplig -ifjol hade den gett en femteplats i M70.

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:05:11

Läs / skriv kommentar (2)


2011-08-26 - Matförgiftad!

Jag ligger sedan tre dagar utslagen av matförgiftning. En maträtt som troligen legat alldeles för länge hemma i frysen blev mitt fall.

Alla som drabbats av matförgiftning vet vilket fruktansvärt illamåend man kan drabbas av. Det är andra gången jag råkar ut för det här eländet. Till skillnad från 2002 då en välsmakande och kryddig kalvfärsbiff på en restaurang i Gamla Stan däckade mig verkar nu lidandet bli aningen kortvarigare men intensivare. Jag har varit på vippen att falla ner medvetslös och slå mig fördärvad på badrumsgolvet.

Förra gången tog det cirka en vecka från insjuknandet till att jag var ute och sprang igen. Efter ytterligare en vecka var jag helt återställd, alltså ändå en rätt kortvarig historia. Då besökte jag läkare och lämnade prover som visade att restaurangmaten innehållit campylobacter. Vårdcentralen rapporterade sedan restaurangen till Miljöförvaltningen och ganska kort efteråt las restaurangen ner (det var visst skatteskulder och inte mina campylobacter som var orsaken).

Löpmässigt gör egentligen det här avbrottet inte så mycket. Närmste tävling är Stockholm Halvmarathon om tre veckor och  jag räknar med att vara på springande fot nu på måndag.

Det enda trevliga som inträffat i veckan var ytterligare ett försenat löparpris med posten. I sommarens halvamara i Nebraska fick jag av misstag fel medalj; första priset för män 70 år eller äldre. Nu blev det rätt ålderklass på medaljen och jag känner mig plötsligt tio år yngre.

Vilken service- från USA skickades hem den rätta medaljen samt en ursäkt och inbjudan till nästa års halvmara i Norfolk, NE.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:59:20

Läs / skriv kommentar (1)


2011-08-20 - Här kommer jag att starta

Seaside, Oregon. Stranden vid Stilla Havet är storslagen och det kryllar av turisthotell i den lilla kuststaden. Här avslutade 1806 Lewis and Clark sin  drygt två år långa forskningsexpedition som startade längs Missourifloden. Jag drar istället öster ut och klämmer hela USA på 100 dagar,

Den 19 mars nästa år står jag med fötterna i Stilla Havet utanför Seaside i Oregon. Då tar jag mina första steg på ett 500 mil och ett 100 dagar långt äventyr tvärs över Amerika.

Nej, det blir ingen start i Californien på mitt tredje coast to coast. "Alla" startar visserligen där men ju fler bloggar jag läst desto mer tveksam har jag blivit. Öknar, oändliga vidder med ingen bebyggelse, dessutom nära mexikanska gränsen med människosmugglare, knarkhandlare och gränspoliser, nej det lockar inte. Alldeles för farligt för den som springer utan följebil.

Jag väljer i stället att igen starta i norra USA, i staden Seaside, nästan exakt mitt mellan Florence (OR) och Westport (WA), där jag inledde 2007 respektive 2010. Idag köpte jag flygbiljetten med slutdestination Portland, Oregon.

Linda Feldman, min amerikanska släkting i San Francisco, har lovat att komma och möta och liksom vid de tidigare tillfällena vara med vid starten. Kanske är hon också med vid målgången, som troligen blir i den underbart lilla vackra staden Ocean Grove i New Jersey vid Atlantkusten någon timmas bilresa från New York.

Målgången planeras i Ocean Grove.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:03:14

Läs / skriv kommentar (7)


2011-08-18 - 400 mil!

Barfotalöpning i Karlberg. Löparbanan runt  fotbollsplanen i bakgrunden har plogfåror och är knappt springbar. Renovering på gång?

Idag passerade jag 400 mil räknat sedan årsskiftet. Därmed är möjligheterna goda att 2011 blir tionde året i följd med en årsdos på minst 500 mil.

400 mil innebär cirka 12 mil i veckan, absolut inga extremmängder. Lite kul är det att jag numera springer mer än Anders Szalkai. Slut på jämförelserna. Jag springer också mera än vad jag gjorde under mina 20 första löparår. Att mängdökningen kommit sent i livet kan möjligen ha bidragit till att jag i stort sett varit skadefri.

Under alla åren har mängden prioriterats framför kvaliteten. Ju fler mil desto bättre. Så har jag trott men rent resultatmässigt har det  inte varit optimalt även om jag inför tävlingar brukar springa en del intervaller och backpass.

Nu är det väl inte just det optimala på tävlingsfronten som varit det viktigaste. Snarare handlar det om att optimera välbefinnandet. Med åren har jag märkt att det är just långspringandet i sävligt tempo som är min grej, inte att pina sig kort och intensivt. Det som framför allt gjort att jag mentalt kunna ligga kvar på dessa mängder är att jag facineras av att en gammal kropp klarar distanserna. En dag tar det naturligtvis slut men visst ger det en kick att veta att jag hänger av de flesat unghingstar ju längre sträckan är.

Nu när jag inte längre arbetar borde det ju egentligen vara lättare att få ihop en massa mil, jag har ju tid på ett helt annat sätt. Men så är det inte. När jag arbetade sprang jag varje dag till och från arbetet och hem på lunch, alltså ofta tre (kortare) träningspass per dag mot nu  i regel ett längre pass per dag. Därför glädjer jag mig åt att det ändå hunnit bli 400 mil hittills i år, även om det är lite mindre än de senaste åren.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:18:01

Läs / skriv kommentar (1)


2011-08-16 - Ett riktigt pris

Bucklan är i "guld" men det är ett andrapris. Den färgglada gratiströjan är från halvmaran i somras i Nebraska, ett lopp där jag vann i klassen  M60. Foto: Anna Suneson

Den som väntar på något gott . . . Först idag, 80 dagar efter målgång i Stockholm Marathon, fick jag mitt pris.

Den här bucklan kastar jag inte till skillnad från en massa andra "priser". Nej, min andraplacering i årets Stockholm Marathon är jag stolt över. Tiden 3.12.16 står sig fortfarande som årsbästa bland svenskar 60 år eller äldre. I Stockholm var jag som 63-åring före 395 män i klassen män 60-64 år. Det är förresten min andra andraplacering i M60 i Stockholm. Segrade gjorde maltesen Alfred Debono på 3.07.03 och bara fem sekunder efter mig kom Erik Rollborn, Västerviks OK.

Det som förvånar är att det även i år tog sådan hiskelig tid att få priset hemskickat. Synd också att namnet inte graverades in. Men tur var kanske det- på paketet från Sporrong stod det "Björn Svenson".

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:46:26

Läs / skriv kommentar (0)


2011-08-14 - Skippa allt lull lull

Under eken vid starten på Koltorp. Inte en löpare i sikte. Denna vackra sommarsöndag sprang jag de två första av de tre milen på den fantastiskt vackra Lidingöloppsbanan. Helt gratis dessutom.

Skippa "medaljerna", t-tröjorna och annat lull lull. Det är ett sätt att hålla nere de skenande startavgifterna i massloppen.

Det brukar blir några tusen kronor för mig  bara i startavgifter varje år i diverse löpartävlingar. Dyrt? Ja, det tycker jag nog och då särskilt Stockholm Marathon där ordinarie startavgift nu är uppe på 885 kronor. I Lindingöloppet 30 km är avgiften i år 645 kronor, Stockholm Halvmarathon 435 och nästa Göteborgs Varv kostar 495.

Eftersom pengarna ändå går till  idrottsföreningar är det kanske inget att orda om. Ännu verkar inte smärtgränsen nådd och vi löpare tycks beredda att betala vad som helst. Fast utnyttjas pengarna på bästa sätt? Nej, jag tror inte det.

Jag tänker på alla dessa sk medlajer vi får oavsett placering. Under årens lopp har det för egen del blivit flera kilo av denna vara. Häromåret kastade jag allt och behöll bara de riktiga priserna. Bra vore om det gick att välja bort "skräpet" vi inte begärt och samtidigt få sänkt startavgift, alternativt att de som önskar plakett, tröja m m, får betala för detta. Miljövänligt dessutom.

Idag när jag joggade 23 km på Lidingloppsbanan (1.58) sprang jag i den löpartröja jag fick vid målgång i årets Stockholm Marathon. Till skillnad från de flesta andra tröjor man fått är den här användbar, men jag behöver den inte och skulle inte betala extra för för att få den vilket man kan få göra i en del andra lopp.

I Dagens Nyheter från den 13 augusti  berättas om alla sköna miljoner löpararrangörerna drar in i anmälningsavgifter. Det som förvånar är att överskottet inte blir ännu större (Stockholm Marathon/Tjejmilen AB, där flera lopp ingår omsatte ifjol 39 miljoner och lämnade 8 miljoner till ägarna IK Spårvägen och Hässelby SK. Det är mycket pengar till klubbarna och sänkta startavgifter skulle inte öka vinsten om inte också kostnaderna sänktes minst lika mycket. "Medaljer och dricka hör till det som kostar", skriver DN. Just det, medaljerna kan vi nog undvara.

Ägare av bolag vill ha så jämn och bra utdelning som möjligt under många år. Jag misstänker att idrottsklubbar över lag är nöjda med vad dom får och inte ställer samma avkastningskrav som t ex ägare i börsnoterade bolag. Det riskerar att verksamheten inte drivs så effektivt som möjligt. Rensade man bort allt lull lull, ja då kanske såväl löpare som klubbar blir vinnare.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:31:50

Läs / skriv kommentar (5)