Vallentuna FK ställde upp med två löpare, till vänster Bengt Lindgren.

Det blev 12 405 meter under onsdagens entimmeslöpning på Sundbybergs IP (4.50 min/km). Ingen racerfart, ändå nöjd, särskilt för att varven gick så otroligt jämnt.

Kanske var det lite av ett positivt formbesked jag fick igår. Jag var inte särskilt trött efter de nästan 34 varven. Ju längre loppet led desto mer drygade jag ut avståndet till de något långsammare löparna och fartkanonerna fick allt svårare att varva mig.

Fast ska det här hålla för att ge 3.30 på maran i Veteran SM i Växjö den 19 oktober? Det är just den tävlingen hela mitt 18 veckor långa träningsprogram är uppbyggt kring. Nej, jag måste bli snabbare, uthålligheten är nog ok. Gårdagens tempo skulle på ett maraton ge en sluttid på 3.24 men som bekant sackar man mot slutet.

Samling inför start.

Detta var mitt andra entimmeslopp. Under det första i Eksjö 2016 sprang 13 184 meter. På tre år har jag alltså tappat 779 meter. I Sundbyberg blev jag totalt 9:a bland 15 löpare varav 3 bröt.

Roger Richter gratulerar hemmalöparen Niklas Henningsson till det nya klubbrekordet.

Överlägsen segrare blev Niklas Henningsson från arrangörskluibben med 17 556 meter. Han överträffade med ca 200 meter ett 109 (!) år gammalt klubbrekord.

Vi fick uppleva en varm sensommarkväll på Sundbybergs idrottsplats och ett synnerligen välarrangerat lopp. Tro det eller ej, men politikerna i Sundbyberg har haft planer på att riva denna vackra idrottsplats, den enda i kommunen med löparbanor. Här fanns planer på att bygga bostäder- tänk vad pengar kan förblinda när byggbolag lockar med stora penningsummor! Kanske visade vi löpare och alla fotbollstränande knattar intill att idrottsplatsen behövs.

HÄR resultatlistan.

Keep on running!

Hur långt hinner jag springa på en timma? Gissningsvis nästan 13 km. det exakta svaret får jag nu på onsdag,

Då ställer jag upp i en mycket udda tävling; ett entimmeslopp på Sundbybergs IP. Entimmeslöpning var förr en rätt vanlig tävlingsform men numera ordnas i Sverige bara några sådana lopp om året. 2016 sprang jag ett entimmeslopp i Eksjö och klarade då 13 184 meter. Överlägsen segrare blev jämngamle och loppets andra deltagare, Hans Eriksson (14 321 meter).

Löparbanorna på Sundbybergs IP mäter inte 400 meter utan 366 meter. Nu tror jag inte det ska spela någon roll. Snurrigt blir det i alla fall men förhoppningsvis bra fartträning. Någon som vet varför banorna fått denna udda distans?

Lingonsäsongen är här. Under ett besök i helgen i Kramfors plockade jag mycket lingon och av dessa görs lingondricka- världens bästa måltidsdryck. I år hoppas jag kunna plocka rekordmycket lingon och snart styr jag kosan mot Uppland och Gävleborg. Ser fram emot dom löpturerna!

Veckans distans 125 km

Keep on running!

Magnus Bergh (i mitten) vann på 45,58, tvåa Hans Eriksson på 46,11 och jag på 47,13. I M70 deltog fyra löpare och vi fick alla storstryk av en 75-åring . . .

. . .vid namn Anders Hansson, Vilsta IK. Anders satte nytt svenskt rekord i M75 på 42.21.48. I bakgrunden Bo Andersson, Genarps IF, som blev tvåa i M65 på 46,40.

Hur är taktiken inför ett 10 000-meterslopp? Jag är ett blåbär på banlöpning men hade turen att idag ändå knipa ett brons på VeteranSM i Huddinge.

I omklädningsrummet snackade jag lite med favoriten, jämgamle Hans Eriksson från Alvesta och tävlandes för Eksjsö Södra.

-Spring så jämnt som möjligt. Har du krafter kvar så öka lite de sista varven, var hans råd.

Sagt och gjort. Jag la mig på ett jämnt tempo, och hade som mål en sluttid på runt 46 minuter, alltså ett tempo aningen högre än under mina senaste parkrun. Men redan efter några varv ledde Hans och den andre gamle storlöparen, Magnus Bergh från Heleneholm IF, med en långsida. Men sedan drygades avståndet inte ut så mycket och även jag lyckades varva en del löpare.

Nöjd? Ja, självklart. Skönt att den här gången inte behöva känna någon press- jag hade inget att bevisa på 10 000 meter (har bara sprungit ett sådant lopp tidigare och det var för många år sedan). Med mer specifik träning på distansen borde jag ha möglighet att kapa tiden. För vad jag har förstått är 10 000 meter, till skillnad från maraton, ett jäkla räknande på varv- och kilometertider, sluttiden på maran är alltid skriven i stjärnorna.

Efterår pratar jag kort med Anders Hansson, som är en av Sveriges bästa veteraner på långdistans. Hur mycket tränar han egentligen?

-Fyra fem dagar i veckan och 6-7 mil.

Lite, tycker jag, och han nickar instämmande. Han är dock inte ensam om att ligga på måttliga nivåer. Karin Schön, IF Kville, är outstanding i K55 på långdistans och vann idag överlägset 10 000 meter (41,14), Även hennes träningsmängder är relaitivt blygsamma, läste jag nyligen i tidningen Spring. Dessa två storheter tränar i mängd väsentligt mindre än jag. Less is more!

Börje Holst, Borlänge LK, var nöjd med sin fjärdeplats på 10 000 meter i M50 (37,00).

Keep on running!

Inte mindre än fem rullstolar deltog i premiären på Växjö parkrun. Efteråt bjöd Medley på fika och dusch i simhallen.

Växjöborna är att gratulera till en vacker och snabb parkrunbana. Jag var med på premiären i lördags och det blev mitt 50:e parkrunlopp.

Ja, banan är snabb, helt platt och följer Växjösjön runt. Merparten går på grus, lite på asfalt och lite också på en träbrygga. Eftersom jag i oktober springer i stort sett samma bana på Växjö Marathon (8 varv) blev besöket i Alvesta och Växjö också en rekognoseringsresa. Hade hoppats på en bra tid idag men det gick segt- 23.09 gav en åttonde plats bland totalt 48 deltagare. Annars ett perfekt arrangemang och till nästa gång får vi hoppas att man sätter upp några km-skyltar och ytterligare några hänvisningsskyltar. Jag kunde ha genat på två ställen men vågade nu inte.

Imorgon söndag springer jag 10 000 meter på VeteranSM i Huddinge. Där har jag inga som helst förhoppningar, kommer att få storstryk. Minns jag rätt har jag bara tävlat en gång på 10 000 meter bana. Får ursäkta mig med att det inte är min distans och att loppet ingår som en del i mitt träningsprogram inför Växjö Marathon.

Keep on running!

Sex timmar efter stölden var jag ägare till en ny Baby Jogger Performance 25:th Anniversary. Jag hade turen att hitta en på Blocket. Joakim, själv löpare, triathlet och aktiv med swimrun, tyckte det var roligt att hans vagn kommit i trygga händer.

Idag blev min joggingvagn stulen utanför Friskis & Svettis i Hagastan. Vagnen lär jag aldrig få tillbaka men tjuven lär få svårt att sälja den, i alla fall i Sverige.

Var det en stöldliga från en öststat eller knäpp svensk som stal min joggingvagn? Någon gång mellan klockan 14 och 16.30 stals vagnen, som jag hade parkerad (olåst) utanför F&S i Hagastan, dock inomhus och väl synlig från entrén.

-Vi observerade att vagnen plötsligt var borta men såg ingen rulla iväg med den. Tråkigt, tyckte personalen, som känner mig väl.

Jag gjorde några rundor i kvarteren men fann naturligtvis inte vagnen. Jag kan i alla fall glädja mig med att den blir svår att använda i Sverige. För det första är den här typen av vagn väldigt ovanlig och väcker viss uppmärksamhet- jag ser kanske 1-2 exemplar om året under mina joggingturer runt om i Storstockholm. Jag har dessutom många läsare på bloggen, som nu vet om att vagnen är på drift och som skulle tipsa mig. Att lägga ut den på Blocket vore rena självmordet.

Nå, vad är kännetecknen på just min vagn? Ja, skulle du se en liknande, kolla då ventilerna, jag har olika typer av ventiler på bakdäcken. Suffletten har oljefläckar och på handtaget sitter ett litet runt fäste för en gps samt på stötdämparen en klisterremsa med texten "USA 2018, 2016". Ta en bild och tipsa mig!

Trots att jag redan hade två vagnar av samma modell var det ingen tvekan om att den stulna vagnen skulle ersättas. Skulle det bli ett åttonde coast to coast eller ett annat megalöp vill jag ha de absolut bästa grejer som finns. De få Baby Jogger Performance som säljs i Sverige är i det närmaste i nyskick och det spelar egentligen ingen roll hur många barn som brukat vagnen-den är nästan outslitlig. Dessutom tillverkas inte vagnen längre. Den stulna vagnen hade kanske rullat 1 500 mil men var i gott skick. Det kan vara svenskt rekord i antal mil för en barnvagn om nu inte Rune Larssons första vagn rullat längre.

Slutet gott allting gott. Får väl pliktskyldigast skicka in en polisanmälan. Tvivlar att jag skulle få något på hemförsäkringen.

--

Hoppsan- mitt försäkringsbolag If där jag har stor hemförsäkring som jag aldrig behövt utnyttja ersätter mig med 2 000 kronor. Det räckte med en telefonanmälan men att på nätet göra en polisanmälan var lite bökigt.

--

Lördagens parkrun i Hagaparken gick hyfsat bra- 22.57, bara tre sekunder långsammare än i Malmö men den banan är kanske 1-2 minuter snabbare. Träningsprogrammet verkar bita! Nästa lördag springer premiären på parkrun i Växjö och dan efter veteran SM 10 000 meter i Huddinge.

Den 5 km långa parkrun-banan runt Växjösjön har i stort sett samma sträckning som Växjö Marathon, loppet jag satsar på i höst.

Keep on running!

Nerjogg efter sprungna 5 km Malmö parkrun Ribersborg. Detta är den snabbaste parkrunbanan i Sverige. Det var svettigt värre så jag borde nog ha tagit ett dopp i kallbadhuset i bakgrunden.

Ambitionen i lördags var att återta åldersrekordet i M70 på parkrun i Malmö. Jag var ganska nära men ”tvingas” nu göra ett nytt försök.

Nej, mina 22.54 räckte inte, jag hade behövt springa de 5 kilometerarna på Malmös snabba och flacka bana längs Ribersborgsstranden på 22.31 (rekordet i M70 är 22.32 och innehas av Nils H Persson, Heleneholms IF). Kul i alla fall att jag hade den bästa åldersomräknade tiden av alla i loppet och att detta var mitt bästa parkrun i år.

Jag har nu klarat av 7 av totalt 18 träningsveckor i mitt program som är inriktat på Växjö Marathon den 19 oktober. Målet är att där springa på 3.30. Möjligen har det börjat lossna något men jag är fortfarande för långsam. Noterade t ex i Malmö att jag lätt får mjölksyra i höger ben som jag är svagare i. Får bli lite extra gymträning på det benet!

Utmaningen Spring tills du stupar avslutades den 31 julii. I år var det rekordmånga med. Av de cirka 230 deltagarna kunde ett 90-tal utropa sig som segrare, det vill säga de stupade inte. Jag tillhörde segrarna men var inte den som i år sprang längst av alla, det gjorde Benny Eriksson med totalt 944 km under juli, ett dagssnitt på dryga 30,5 km. Jag fick ihop 620 km, exakt 2 mil per dag där en mindre del utgjordes av promenader.

Jag har nu lagt ut en högst preliminär lista på halvmaraton 2019. Kolla om du finns med bland de tio bästa i din åldersgrupp. Mejla mig om du platsar på listan. Du hittar den under Maratonstatistik överst på sidan.

Veckans distans 103 km

Keep on running!

Totalt fem kilo hjortron fick jag med mig hem till Stockholm. Bären plockades på otillgängliga myrar mellan Bollstabruk och Sollefteå i Ångermanland.

Gunder Hägg missade nog hjortronen under sin löpträning på de norrländska myrarna. Det gjorde inte jag.

"Gunders mosse" har du kanske hört talas om? Det var på myrarna i jämtländska Vålådalen Gunder Hägg byggde upp sin löpstyrka. Men "Björns mosse" i Ångermaland har du aldrig hört. Var mer exakt denna mosse ligger avslöjar jag inte. För hjortronmarker är minst lika hemliga som kantarellställen.

Det var vid mitt senaste besök i Kramfors gamla arbetskamrater berättade om hjortronen. Eftersom jag aldrig plockat denna stenfrukt i hela mitt liv blev jag väldigt intresserad. Kunde jag kanske få hänga med på en tur ut på myrarna? Jo, det gick bra och idag blev jag visad ut på de hemliga ställena. Och hemligt var det verkligen, ett högt beläget militärområde avstängt med en vägbom. Men mina följeslagare hade nyckel till bommen så det var bara att köra in med bil till de jungfrueliga markerna!

Myren var inte särskilt stor, det lyste gult på tuvorna. Bären var ganska små och de var på väg att bli övermogna. Men vi gick systematiskt till väga och finkammade, fick ihop drygt fem kilo på två timmar. Efteråt kände man sig ganska mör i ben och rygg, kaffet och mackorna från bakluckan på bilen blev pricken över i:et. Hit kommer jag tillbaka nästa sommar!

Jag är nu inne i en tung del av mitt träningsprogram. Förra veckan var en backvecka med två pass på 20 och 22 ruscher uppför en backe i Hagaparken och i söndags en 38 km lång löpning till Nynäshamn med efterföljande bad. Den här veckan är det en intervallvecka. Ännu märks inga resultat men det tar väl sin tid, gissar jag.

Målet är att i oktober springa på 3.30 på veteranSM i maraton i Växjö och att göra en halvmara på 1.30. Det första målet är kanske realistiskt men 1.30 på halvmaran är för tufft. Mera rimligt är 1.35-1.40.

Vaniljglass och hjortronsylt, ingen dum kombination.

Keep on running!

Som 34-åring sprang jag mitt första maratonlopp på ca 3.45 (Höga Kusten Marathon). Samma år var jag nära att gå under 3 timmar, tider jag idag som pensionär inte är i närheten av. Men är jag för den skull en sämre löpare? Bilden från Västernorrlands Allehanda 1982.   

Förr sprang jag om de flesta, nu springer de flesta om mig. Hur mycket långsammare blir man egentligen med stigande ålder?

Ja, nog är det lite vemodigt att resultaten blir sämre för varje år trots att träningen inte trappats ner. Detta drabbar alla som passerat 35-40 år.  Därför kan jag hålla med hustrun när hon säger:

-Du är ingen ungdom längre, du är 71 år.

Eftersom jag är lite av en statistiknörd är det ganska enkelt att se hur jag blivit långsammare för varje år. Från runt 40 brukar det gå utför för de flesta, annars klassas man inom friidrotten som veteran redan från det år man fyller 35. Jag noterade visserligen min bästa tid på maraton vid 43 år (2.51) men sedan har det bara gått utför. Eller har det det?

Nej, egentligen inte. Man kan vrida och vända på siffrorna- jämför man mina maraton- och halvmaratontider med dom som tävlar i samma åldersgrupp, ja då har jag snarare gått framåt. Och det är väl så man måste se på saken.

Att vi alla blir långsammare med stigande ålder är ett obestridligt faktum. Från 40 år och uppåt handlar det på maraton om en försämring för män med nära 5 procent per åldersklass (5-års intervall) eller cirka 2 minuter per år. Om jag som 43-åring gjorde 2.51 skulle jag alltså idag, 28 å senare och vid 71 åras ålder vara nära en timme långsammare. Men där är jag ännu inte. Alltid något att glädjas över!

Det finns dom som räknat på det här med åldersförsämring. En av dem är Sven Gärderud (pappa till Anders Gärderud). Han, Carl-Erik Särndal och Ivar Söderlund kom efter att ha studerat en massa årsbästatider för veteraner i diverse grenar fram till den här tabellen, som  publicerades 2010 på Fridrottsförbundets veteransida

En tröst för oss äldre är åldersomräknade resultat. Snabbaste tiden i en tävling behöver då inte vara den bästa prestaionen. Glädjande nog räknar park run om  sina resultat i en särskild kolumn och ibland kan det hända att en 71-åring toppar listan . . .

---

Lördagens park run (5km) i Hagaparken gick tungt- 23.47 vilket var exakt samma tid som veckan innnan.

Det är gott om blåbär i markerna (bilden från skogarna mellan Rosersberg och Vallentuna). Långpass och bärplockning är bland det bästa jag vet.

Förra veckans distans: 155 km.

Denna veckas distans : 143 km

Keep on running!