Fri som fågeln. Jag får oceaner av tid och kan ägna mig åt det jag helst vill- löpning i full frihet där varken tider, människor eller pengar styr mig.

Rubriken ljuger inte. Snart behöver jag inte arbeta utan kan springa hur mycket jag vill och dessutom få betal under tiden.

Min arbetsgivare har erbjudit mig avgångspension och jag har tackat ja. Jag får visserligen något minskad inkomst under under de kommande tre åren fram till jag fyller 65 men erbjudandet är ändå förmånligt. Eftersom jag dessutom sparat mycket under mina 40 år som journalist kommer jag att få en god privatekonomi. I princip kan jag göra hur många löparresor jag vill (om min fru tillåter) livet ut.

Jag slutar jobba kanske redan i början av november. Mera om hur jag ser på denna plötsliga "frihet" får jag återkomam till. Just nu är jag bara väldigt nöjd och tacksam för att jag fick den här chansen.

Efter maran i Hultsfred i förra veckan  har jag vilat upp och bara sprungit  5 mil. Loppet var ett av mina sämsta (3.27) men gav mig ändå blodad tand och nu tänker jag springa Veteran SM i Växjö den 17 oktober. Förväntningarna är lågt ställda.

Något nytt om USA-löpet? Nej, egentligen inte. Avgångspensionen gör dock att jag kanske startar lite tidigare än planerat, i början av april. Rent temperaturmässigt är det perfekt.

Keep on running!

Vad härligt- äntligen iklädd Majornas löparlinne, nummerlapp och tävlingsskor. Jag pustar ut efter att ha gått i mål och fått medalj  i nya Hultsfred Marathon.

Hultsfred är inte orten jag älskar. Här slet jag ont i början av journalistkarriären och skulle inte drömma om att åka hit igen-om det inte vore för maratonloppet.

Grattis Hultsfred LK! Ert nya maratonlopp är ett av de bästa jag sprungit i Sverige. Banan är närmast perfekt; en fyravaarvsslinga lagd i en åtta, helt platt längs sjön Hulingen och ut en sväng på landet i pasoral miljö med betande hästar. Lägg därtill mycket grusvägar och entusiastiska arrangörer, ja då blir det bra.

-Välkommen tillbaka nästa år, säger Anders som kör mig tillbaka till hotellet efter loppet.

Jag har inte sprungit några halvmaror eller maror i år, haft skadeproblem och veckan före loppet nya känningar av värk i rumpan. Därför var det osäkert in i det sista om jag skulle ställa upp i Hultsfred. Jag åkte ner med tanken att förmodligen  tvingas bryta. Målet var inte högre satt än att ta mig runt, jag ville inte bryta en 28-årig tradition att sprinag minst en mara om året.

Trots att tiden blev en av de sämre jag gjort (cirka 3.27) är jag jättenöjd. Kroppen höll, tiden räcker också till att slå mig in, viserligen långt ner, på årets tiobästalista i M60.

En som har anledning att vara supernöjd idag är Stig Samuelsson från Norrköpingsklubben Tjalve. Han tävlar också i M60 och har under storhetstiden gjort tider på runt 2.40.

-Jag har inte sprungit ett maratonlopp sedan 1986 eftersom jag haft skador och varit sjuk så det här var skoj, berättade han efter målgång.

Maratonveteranen Jan Paraniak (M55), också med stora skadeproblem i år, var oerhört nöjd att foten höll. Och Stig Åsberg i M60 gjorde ett kanonlopp och klättrade rejält i listorna. Mycket gubbs som ni hör, ja omklädningsrummet var rena ålderdomshemmet.

Hultsfred- orten jag aldrig skulle återvända till . . .

Och varför älskar jag inte Hultsfred, en ort jag var lokalredaktör på under några månader 1971? Jag skulle förstärka socialdemokratiska Oskarshamns Nyheternas  enmansredaktionen. Den gamle redaktören var sträng. Inget dög, jag slet som en hund och jag fick jobba hela julhelgen, kunde  inte resa hem till Göteborg. När allt var julstängt satt jag på socilademokraternas  partiexedition en trappa upp från redaktionen och kokade mina Bullen Berglunds pilsnerkorvar. Till råga på allt krävde min hyresvärdinna, tillika släkt med den gamle redaktören, att jag skulle betala extra för rummet eftersom jag hade en en egen tv som påstods dra en massa ström.

Sådnat glömmer man inte. Jag sa upp mig och svor att aldrig återvända till Hultsfred. Det löftet är nu brutet men jag höll det i 38 år.

Keep on running!

Egentligen behövs det inte så mycket utrustning. Ett par joggingskor, en klocka och lite löparkläder räcker i de flesta sammanhang. Och så en joggingvagn om du ska springa långt.

Långdistanslöpning är till skillnad från många andra sporter tämligen befriad från prylar. Hemska tanke, är jag ändå på väg att bli en "materialare"?

Webmaster (min son) brukar skämta om löpningens materialare, folk som älskar prylarna mer än själva löpningen. De snackar hellre om vilken utrustning de köpt än om hur löpningen går.

Häromdagen pratade jag länge med Leif Andersson hemma i kvarteret, en mycket erfaren kanotist och en av av dem som paddlat flest gånger runt Sverige. Jag insåg snabbt  att vi hade stora likheter och att det här var så långt ifrån en materialare man kunde komma. Visst, han har en mycket bra kanot och ett bra tält men det får räcka med det. Han berättade om bekanta som satsat på hur mycket utrustning som helst . Hur hade det gått? Ja, inte särskilt bra.

Spänner du bågen och ska lyckas, ja då gäller det att ha få men bra grejer. Under coast to coast-löpet satsade jag på minsta och lättast möjliga utrustning. De nödvändiga grejerna var dock av högsta kvalitet.

Därför blir jag lite orolig för mitt plötsligt nyvakna intresse för prylar. Nyligen köpte jag en handhållen GPS-mätare som jag ska ha för att mäta avstånden under kommande coast to coast. Och jag har ägnat veckor med att försöka få tag i extra stora bakhjul till min Baby Jogger så att den ska rulla ännu lättare. Det finns knappt en amerikansk barnvagns- eller cykelbutik eller europeisk återförsäljare som jag inte varit i kontakt med. Men nej, hjulen finns inte att få tag på. Baby Jogger har upphört med tillverkningen. Smått desperat försökte jag till och med få en privatperson på Hawaii att sälja sin vagn men han sa klokt nog nej.

Hjuljakten kommer nog sluta med att jag går till en cykelaffär här i Sverige och låter dem tillverka dessa 24" hjul (jag har i dag 20"). Efter att blivit lite invigd i cykelvärlden förstår jag att cykelsporten om någon är prylälskarnas himmelrike. I den världen vill jag inte leva.

Keep on running!

Det är inte bara motell som står till buds i USA. Här en liten söt stuga med självhushåll jag fick hyra i östra Oregon 2007.

Idealet är när motellen ligger med 5-6 mils lucka. Tyvärr är det sällan så på den amerikanska landsbygden  varför det kan vara knepigt att dra upp en rutt.

Jag har börjat lite försiktigt med att skissa på min nästa rutt tvärsöver USA. Det är ett tidsödande men jätteroligt jobb. Jag har arbetat mig igenom halva Washington. Målet är att minimera antalet övernattningar utomhus (hatar myggen!) och då gäller det att motellen ligger tätt.Av mina första åtta stopp verkar ännu så länge bara ett behöva ske utomhus och då talar vi ändå om ödemark på hög höjd i bergen. 2007 behövde jag bara ligga under the stars cirka 10 av 95 dagar.

Jag avser att springa mesta delen på highways och eventuellt  blir highway 12 min följeslagare genom större delen av USA. Bäst är när en highway går väldigt långtifrån en motorväg (interstate) eller följer interstate. Varför? Jo, i första fallet har vägen en hel del trafik och därmed ockå motell. Och i det andra fallet är det inte långt till motellen eftersom de ligger som ett pärlband vid avfarterna till interstate.

Arbetsverktygen i denna rekognosering är Google Map och vanliga Rand Mc Nallys bilkartor på papper, flera inköpta i USA men kartbutikerna i Stockholm är välförsedda. Ibland kastar jag iväg ett mejl till någon lokal polisstation och frågar om vägval eller om jag får springa på interstate, något som kan vara tillåtet i vissa stater och möjligen också tillåtet när highway och interstate utgör samma väg.

Goggle är suveränt; man får uppritat en lämplig rutt, man justerar för att slippa motorvägar, får avståndsuppgifter, kan se terrängformationer och satelitbilder, dessutom uppgifter om motell, hotell etc. Det går att göra länkar som sparas i datorn. Min bror Jan är fena på det här och ibland funderar jag på att överlåta jobbet på honom. Men just att planera en resa är ju ändå halva resan sägs det så jag håller nog ut ett tag till men behöver antagligen experthjälp senare. Förra gången var det ju lättare- då "snodde" jag ju en rutt från två andra löpare. Först när jag började avvika från denna rutt fick jag problem. Jag kom helt enkelt för långt norrut och i stället för Virginia Beach höll jag på att hamna i staden Washington.

Denna vecka väldigt mycket löpt. Kolla räkneverket till höger.

Keep on running!

Ett väldigt enkelt motell i Oregon. Men alla motell är alltid lika välkomna för ett trött coast to coast-löpare.

Linda Feldman tar ut kursen på amerikakartan. Hon har lovat vara med vid starten på mitt nästa coast to coast.

Ändra aldrig ett vinnande koncept. Min amerikanska släkting Linda Feldman har lovat vara med igen vid starten nästa år på mitt nästa coast to coast i USA.

I söndags fick jag besök från USA av min släkting Linda Feldman bosatt i San Franciso. Hon och hennes avlidne man, Robert, var ett stort stöd när jag 2007 startade från Florence i Oregon. Linda kunde nu ge mig en hel del matnyttiga tips bland annat om lämpliga vägar och avlägsna släktingar jag kunde besöka på nästa USA-äventyr.

Rutten är ännu inte bestämtdoch inte heller starttid. Men troligen tar jag denna gång en något nordligare rutt och börjar  våren 2010 utanför Seattle i staten Washington. Just nu pågår ruttplanering. Blir det start i Washington blir jag en av de få coast to coast-löpare i världen som startat här. Det skrämmer mig lite samtidigt som det sporrar mig. Vad är det för fel på Washington? undrar jag. Bergen är fantastiska och jag måste se dem!

Keep on running!

Du håller väl koll på min statistik över svenska maratonlöpare i veteranklasserna? Jag har nu uppdaterat listan med sommarens maror i Sverige och utomlands. Det är inga jätteförändringar som skett men ett och annat nytt namn finns med- kanske ditt?

Som vanligt vill jag att du mejlar mig om du ser felaktigheter eller önskar komplettera med ett resultat som platsar på listan. Vad jag förstår är jag den ende som för den här statistiken. Med lite ojämna mellanrum läggs listorna ut på Marathonsällskapets hemsida men det är här du får senaste nytt.

Kompletteringar och ändringar skickas till:

bjorn.suneson@bredband.net

Keep on running!

Nåttarö eller Nåtarö ligger utanför Nynäshamn och är ett naturreservat. Här finns inga bilar eller privata sommarstugetomter, perfekt för en löpare.

Mjukt underlag i form av gräs, sand eller grus, lagom kuperat, hyggligt mycket stigar och vägar, lite folk men gott om vattenkranar gör Nåttarö till ett litet löparparadis.

I alla paradis finns en orm. I Nåttarös fall kan ormen bytas ut mot en mygga elle rättare sagt massor av myggor. Frånsett detta och en och annan fästing gör Nåttarö till ett paradis för löparen.

Jag är just återkommen från en semestervecka på Nåttarö. Här i stadsvåningen i Birkastan finns varken myggor eller fästingar men däremot gott om fruktflugor eftersom jag missade att plocka bort frukten från fruktfatet innan familjen åkte iväg.

Vi har tillbringat många somrar på Nåttarö och på denna ö som mäter ett par kilometrar har jag under årens lopp sprungit över hundra mil. Vid det här laget bör jag vara en rätt välkänd person bland stugfolket.

I år höll jag mig lite för mig själv, sprang mest på södra delen av ön där det inte finns några stugor. Här möter man lika ofta hjortar som människor. Det är en fantastisk miljö här ute och också lite spännande. Militären med sina bunkrar och kanoner försvann för några år sedan och området öppnades upp. Nya löpslingor med andra ord och egentligen behövs inte så mycket vägar och stigar, det går att få variation i löpningen även inom ett begränsat område. Jag tyckte till exempel inte det var trist härom vintern att springa en halvmara i ettparkeringsgarage. . .

Men nog är det konstigt; här har man hur mycket tid som helst och absolut ingenting att göra men ändå blir det lite av "pliktlöpning". Jag är inte riktigt van vid att ha oceaner av tid och kunna springa precis när jag vill. Därför blev det inte mycket mer än tio mil sprungit på ön och högst två träningspass om dagen.

Nästa vecka återställs ordningen då semestern är över. Nu blir det löpning både till och från jobbet och dessutom hem på lunch. Jag är van vid detta och det känns lättare än den där fria löpningen. Stigar och gräsunderlag i all ära men asfalt är lättare och stadsmiljön i Stockholm är inte heller fel.

Nyplockade blåbär, mums!

Keep on running!

Ändlösa raksträckor (Interstate 25 utanför Casper i Wyoming juli 2007, en av få delstater som tillåter fotgängare på motorväg). Sådana här partier behöver inte vara svårare än andra- ta sikte på horisonten och keep on running!

Många tror att det krävs enorma träningsmängder för att springa riktigt långt. Men ska du vara igång dag ut och dag in och springa längre än en mara om dagen är psyket viktigare än fysiken.

När jag berättar att jag ensam sprungit tvärs över USA, snittat på 53 km om dagen och inte tagit en enda vilodag under de 95 dagarna är ofta första frågan:

-Hur orkade du?

Och då menar man rent fysiskt.. Min erfarenhet är att många, ja de flesta som klarar att springa en mara, också klarar att springa en mara flera dagar i sträck. Är du sämre tränad går du förmodligen sönder efter någon vecka men ligger du på träningsmängder på säg över 8 mil i veckan, ja då kan du hålla på i princip hur länge som helst. Rent fysiskt alltså.

Ett "bevis" på att du inte behöver vara så jättebra tränad är mitt senaste långlöp till Charlottenberg. Inga större problem med 53 km om dagen även där. Men här var det psyket som hjälpte mig mest. Och så var det också i USA. Jag är inte så säker på att elitlöpare i Sverige skulle mäkta med 35 mil i veckan. Många skulle lessna och längta hem, gissar jag.

Hur över man då upp ett starkt psyke om man inte är född med det och hur resonerar man inför ett flerdagarslöp? Några knep har jag:

* Du ska ha gått och tänkt på  löpningen långt innan. Min startsträcka inför coast to coast var ett helt år. Oslolöpet hade jag i tankarna flera månader innan. Det blir mycket lättare då och det finns liksom bara ett slutmål- man bryter endast vid skada.

* Du måste ha alla med på vagnen. Känner du att du är på rymmen från familjen, jobbet eller vännerna, ja då är det dömt att misslyckas.

* Du gör de för dig själv, inte för andra och defintivt inte någon grej för att skryta med.

* Du måste tycka att det är jätteroligt, annars är det ju ingen idé och du lär knappast heller lyckas. Tyck att du är fantastisk. Jag tänkte ofta; herregud, det är ju otroligt att du gamle gubbe kan springa så här långt. Det höll uppe mig.

* Men det är inte roligt varenda timma under löpningen. Ha därför alltid något att se fram emot under dagen; fikapausen, lunchen, middagen eller hotellet/vandrarhemmet. Jag fantiserade alltid om att jag snart skulle ligga i badkaret på motellet och ha en kall sportdryck och en chokladkaka på badkarskanten.

* Ha marginaler. Ingen snålbudget; gott om pengar och tid spar mycket bekymmer.

* Var spontan. Ta dagen som den kommer, planera inte sönder din tripp, stanna till när du ser något intressant, var beredd att ändra rutten om du får bra tips från andra. Planera i grova drag hur långt du ska springa i snitt per dag men gör inte upp några exakta körscheman. Däremot kan det vara klokt att ta reda på minst dagen innan var du ska övernatta.

* Lyssna på kroppen, den erfarne förstår ofta om någon skada  är på gång och vad som är farlig respektive ofarlig smärta. Men var överdrivet försiktig. Jag hade perioder under USA-löpet då jag hade känningar i en del muskler men visste att de skulle försvinna efter några dagar och den erfarenheten var en stor hjälp.

* Gå i backar. Och ta gångpauser när du är trött. Det är meningslöst att köra på när du är trött. Då är det mycket bättre att starta tidigt på morgonen och ta det lugnt under dagen. Var inte rädd för arbetspass på 12 timmar eller längre!

* Ryggsäck eller babyjogger? Självklart babyjogger. Med en vagn får du med dig allt du behöver och slipper skavsåren. Ju större hjul desto bättre. Och hotta gärna upp ekipaget med racingdäck, då rullar det otroligt lätt.

* Ha med dig två par skor, gärna olika modeller. Risken för skador minskar då, tror jag.

* Ät som en häst och drick mycket. Hela tiden. Cola och sportdryck är bra, skölj gärna med vatten efteråt. Ha alltid ett mindra matförråd med dig, restaurangerna ligger inte där du tror.

* Teknik i all ära men några prylar är bra att ha med sig: bärbar dator (kartplanering, surfning för info om hotell, turistattraktioner mm och för att ringa med). Har ingen större erfarenhet av handhållen GPS men en sådan kommer jag att ha med mig på nästa långskubb, främst för att mäta avstånden men också för att undvika felspringningar.

Keep on running!