Alabama, stat nummer 13 och den nast sista!

Har gar det undan. I forrgar Tennessee, igar Mississippi och idag Alabama. Snart ar det bara Georgia kvar och doppet i Atlanten.

Tuffa dagar vantar mig, tre sexmilare pa raken. Ska jag klara  det? Ja, jag tror det. Jag kanner mig fortsatt stark. Markligt- jag har haft manga problem under det har aventyret- men lopningen har hela tiden fungerat. Knappt ens ett skavsar. Sadant haller mig uppe. Jag forundras varje dag over att kropen klarar det har och inte plotsligt brakar ihop. Men annu sa lange inga tecken pa det. . .

Men visst ar det tufft. Baksidan med de langa dagarna ar att fritiden blir begransad. Jag anlander ofta till motellen pa kvallen och da skall alla foreberedelser infor morgondagen goras och sa ska det bloggas. Tyvarr hinner jag aldrig se staderna jag besoker. Men det som jag lagger ner tid pa ar att snacka med folk. Idag tillexempel med jarhnadlarbitradet Curtis i Cherokee.  Vi fortsatte diskussionen over en lunch. Sadant ar guld vart och jag tror att alla moten med vanligt folk kommer att bli behallningen efter det har fantastiska aventyret.

Dagens etapp blev 57 km, fran Iuka till Tuscumbia i Alabama. Valdigt segt hela dagen men sedan plotsligt pang, maskinen gick igang och jag holl 5-minuterstempo de sista tva milen. Hur forklarar man det?

Gardagens fraga var latt; det som skulle handa mig idag var att jag korsade gransen till Alabama.

Keepon running!

Mississippi var jag i 2005 nar jag sprang mellan Chicago och New Orleans. Da var det fuktigt och varmt och det var det aven nu men ett gladjeskutt blev det anda.

Igar hade jag ingen aning om att jag skulle ta mig in i Mississippi. Men nu ar jag  har och det kanns fantastiskt bra att Jan med den nya rutten lyckats utoka antalet delstater fran planerade 12 till 14.

Det ar varmt, det ar fuktigt och det ar backigt. Men det ar ocksa fantastsikt vackert har i Mississippi med floderna och den stora  transportleden Tennessee Tombigbee waterway. Mindre trevligt ar alla blodsugande insekter som alskar en svettig och varm kropp sa det galler att  forsoka springas ifran dem.

TennesseeTombigbee waterway utgors av bland annat Tennesseee River och ar valdigt vacker.

Det kanns som jag gor ett hopp framfor delstatsskyltarna vareviga dag men staterna ligger tatt. Att jag ar i Mississippi och inte som planerat i Alabama beror pa att  jag vill sova pa motell, inte campa, och med ursprungsrutten riskerade det att bli just camping.

Dagens etapp fran Savannah, TN, till staden Iuka, MS, blev 52 kilometer. Motell Iuka var bland det varsta jag sett och jag blev varnad for att ta in dar.  Tatuerade man och kvinnor satt utanfor och drack ol medan deras hundar sprang runt och skallde pa alla. Det ruffiga  motellet var fullt men motellagaren erbjod mig ett rum som han beklagade att duschen inte fungerade i. Men rummer bestod av ett ratt betonggolv, en stor byggflakt, en sang utan sanglinnen samt brate over allt.

-Du far det billigt, sa han och det verkade som han ville ha mig som gast bara for att fa lite motvikt till oldrickarna.

Nar jag skakade pa huvudet erbjod han mig att bo gratis. Jag blev da sa rord att jag tog honom i hand men stod fast vid beslutet att valja ett annat motell. Nu bor jag pa Victorian Inn for 52 dollar och det ar vart varenda dollar. Inga restauranger finns i narheten men jag verkar ha blivit sa amerikaniserad att jag bestaller hem maten till motellet.

Dagens fraga: Vad for nagot speciellt kommer art handa mig imorgon?

Keep on running!

En stor skylt pa gräsmattan upplyste alla om vem den har villaägaren har som favorit. Kyrkorna lag ocksa tätt här i sydöstra Indiana.

-Du har kommit till bibelbältet. Här kan du kanna dig trygg, säger kvinnan pa macken och vill inte ha betalt for den stora pizza hon nyss bakat till mig.

Savannah! Det blev en fin skalp jag tog idag. Jag verkar vara en varanndagsgubbe; igar svag idag stark. Tänk vad roligt det ända ar att springa nar man känner sig sa där stark. Det är som i ungdomens dar när man korde moped och tävlade med kompisarna om vem som hade den snabbaste moppen. Man lag jämnsides och kompisen trode man hade fullgas men det fanns lite kvar att vrida i gashandtaget. Precis sa där var det, jag hade lite krafter kvar även mot slutet av dagen, totalt blev det 60 km fran Lexington.

Visst känner jag mig trygg, jag är inte rädd for manniskona. Jag  ar sa liten och kan krossas hur lätt som helst och da tvingas man lita pa alla.  Inte ens den argaste hund kan skrämma mig. Det ar nästan sa jag längtar efter att de ska springa ut och skälla pa mig. Jag maste ha fatt ett bra handlag med hundar for efter ett tag viftar de pa svansen och är mina kompisar.

Ingen dag utan viss dramatik. Igar glömde jag kvar planboken pa toaletten pa en liten landsortsmack. Efter nagon kilometer blev jag medveten om katasrofen, rusade tilllbaka med den högsta hastighet jag hallit i USA- planboken lag kvar!

Idag lyckades jag forstöra saval min mp3-spelare som mobiltelefon. Isvatten lackte ut fran kylväskan fram pa vagnen och blötte ner ryggsäcken dar sakerna lag. Synd, for nu kan jag inte lyssna pa mina favoritlatar. Pa nästa Walmart far ny billig telefon inhandlas. I fortsättningen blir det varma drycker.

Morgondagen (onsdag) till en vägkorsning alldeles intill gransen till Alabama kan ocksa bli dramatisk. I korsningen finns en butik med restaurang men inget motell. Risken for att jag tvingas campa ar stor, jag avskyr camping. Men motellägaren här i Savannah kanske löser problemet for mig. Han blev sa exalterad vid min ankomst att han fotograferade mig, gav mig kontinentlöparrabatt och kanske fixar han ocksa sa att nagon kommer ut och hämtar mig i bil efter avslutad arbetsdag och kör ut mig morgonen därpa.

Keep on running!

Dessa Cokemaskiner langs vagarna, ofta utanfor smaforetag, ar en gladjekalla for mig. Bilden fran gardagens lopning mellan Huntingdon och Lexington.

Igar skrev jag att jag tvingades ta ett tillfalligt bloggstopp pa grund av allt datastrul. Det blir kanske inget stopp alls- nu verkar det fungera igen!

I ren gladje lagger jag ut en bild har pa bloggen fran igar. Det ar inget markvardigt alls men jag ar sa glad att jag nu verkar kunna fa in bilder pa bloggen igen. Det var det som kranglade igar och jag var beredd att ge upp allt bloggande.

Vi hors fran Savannah, det ar dit jag ska nu pa morgonen (tisdag).

Keep on running!

Just nu har jag sa stora tekniska problem att jag tvingas avbrytra bloggandet, forhoppningsvis bara tillfalligt. Den nya datorn har ocksa medfort att bloggandet tar orimligt mycket tid. Somnen har blivit lidande och jag maste koncentrera mig pa lopningen.

Jag ar i Lexington, TN. Lopningen gar dessbattre fortsatt bra och i morgon tisdag springer jag cirka 60 km till Savannah, dock inte det Savannah i Georgia som ligger intill Tybee Island, mitt slutmal.

Keepon running!

Som ni kanske har upptäckt har Björn och Jan ändrat rutten och kartan under kartblad 4 gäller inte längre.

Björn befinner sig nu i Huntingdon och har tillryggalagt 4279 km.

Klickar du på nedanstående kartlänk så får du fram en karta över etapperna från Huntingdon till Forsyth, en sträcka på 628 km

Efter Forsyth gäller den ursprungliga rutten till slutmålet Tybee Island, en sträcka på 367 km.

maps.google.com/maps

/webmaster

Tröjan vrids ur fran svett i skuggan under traden. Snart var det dags for strumporna.

Hur ofta vrider du ut löparkladerna under din löptur? Jag gör det flera ganger om dagen!

Kanske har jag kommit pa modellen hur jag ska hantera den enorma svettningen. Svettiga klader i kombination med rörelse ar liktydigt med skavsar. Darför springer jag numera helt naken och utan skor. Nej, jag skamtar, jag byter i stallet klader stup i kvarten. Och det har faktiskt fungerat ganska bra, de blöta kladerna har idag torkat pa karran. Egentligen skulel jag ocksa skifta skor men det har inte gjorts vilket resulterade i en ny blasa.

Jag gick idag mest pa sportdryck (Powerade) som inhandlas pa Dollar General for 1 dollar flaskan före skatt. En sportdrycksmissbrukare som jag hade inga svarigheter att fa tag i det livgivande vattnet- Dollar Generalerna lag tatt langs vagen. Och i en butik bad man till Gud om det skulel ga bra for mig. 

Gud hör bön, sags det. Och det gick verkligen bra. De 65 kilometrarna fran Arthur till Huntingdon i 40 graders varme tog visserligen sin tid men fram kom jag. Jag hade ocksa tur att en bilist stoppade mig och varnade for att vagen till motellet var avstangd pa grund av tva broarbeten. Jag fick darfor i kolmorkret ta en omvag men det gick bra att hitta med GPS:en. Vilken toppeninvestering!

Nej, det ar inte dags for malgang men bara  20 procent aterstar nu. Bilden fran en motorcykelklubb dar det pa dörren upplystes om att slagsmal, sprit och vapen var förbjudna. Tyvarr var ingen dar sa jag kunde inte ansöka omrunning!
 medlemsskap, annars sympatiserar jag med klubbens principer.

Keep on running! 

Jag ar i Tennessee! Luftfuktigheten ar den varsta jag hittills varit med om. Annu varre lar det bli nar jag nar Georgia.

Tyvarr inga bilder pa bloggen idag, datstrul igen. Men det blev ett hopp vid granspassagen vid staden Fulton, som ligger pa bagge sidor av gransen

Ni har val trottnat pa mitt gnall over vadret? Men idag var det nastan omojligt att springa. Kladerna drop av svett och nar jag bytte blev de nya omedelbart blota. Trots varmen gick det inte att fa nagot torrt i det lilla vinddraget fram pa karran. Ny vit lopartroja och nya loparstrumpor har inhandlats idag, kanske gor de att det blir lite lattare.

Skavsaren besvarar mig inte sa mycket. Idag forsokte jag att torka benen for att forhindra att svettenrann ner i skorna. Men det var resultatlost.

Om jag nu har det besvarligt verkar det vara annu varre for djuren. Jag sag kor bada i dammar och hundar skaka i hela kroppen nar de flasandades. Synd att jag inte kan visa bilderna pa tva gulliga hundar som fick vatten av mig vid vagkanten.

Igar 54 kilomter fran Mayfield, KY till den lilla universitetsstaden Martin, TN dar jag tagit in pa Econo Lodge. Jag fick ett rum utan luftkonditionering och holl pa att forgas men lyckades byta. Imorgon 62 km till Huntington. Pust och ston!

Keep on running!