Va, inga bilder på bloggen idag! Jag har problem med tekniken. Men löpningen går strålande.

Dagens rapport blir på grund av teknikstrulet kortfattad-jag råkade boka inkvartering på ett vandrarhem utan internet och den restaurang jag nu sitter på har den sämsta uppkoppling jag någonsin upplevt.

Nåväl, jag är i Nyköping efter en tuff backig sexmilare i motvind. Faktiskt förvånad att det ändå gick så bra. Sista milen slog jag följe med en cyklist, Helene  från Nyköping. Vad mycket lättare det går när man har någon att prata med.

Imorgon Norrköping och då förhoppnings en mustigare rapport.

Keep on running!

Vagnen är packad lätt den här gången. Jag är i utkanten av Görvelns naturreservat i jämnhöjd med Spendrups bryggeri i Vårby.

Det luktar smultron från vägrenen, en gulsparv sjunger sitt se-se-se-se-skiiiit, en sjö skymtar mellan lövverken och det är nästan helt  tyst på gamla Riksettan  frånsett  lokalbuss 702 och en och annan fartdåre som passerar mig. Svensk högsommar är underbar!

Äventyret har startat. Vid lunchtid drog jag iväg söder ut med min vagn,  jag kastar en blick bakåt och ser hustrun vinka i fönstret. Tomtebogatan ligger öde och Sankt Eriksgatan är riktigt fridfull, det märks att det är semestertider.

Utanför tullarna gör jag sällskap någon kilometer med en joggare, som sedan viker av upp mot Hägerstensåsen. Det  går lätt idag, de sprillans nya joggingskorna  känns riktigt sköna  och eftersom jag sprungit i det här skomärket i snart 30 år  behöver jag inte frukta några skavsår.  Det är molnigt och känns lite kvavt och det går åt en hel del vätska.

Nog skulle det vara skönt med ett bad? Efter 18 km bromsar jag in vagnen vid Fittjabadet. Här var jag häromdagen och badade bastu, nu är  simhallen stängd så det får bli ett dopp i Albysjön bland alla Kanadagäss  och en och annan badare.

Årets första bad. Här krävdes ingen omklädning, joggingbyxorna hade jag ju på mig.

Att springa så här, utan tider och krav, det är frihet för mig. Ibland springer jag relativt fort, jag kan knappt hejda mig när allt känns så där lätt men för det mesta går det i lustempo och i backarna brukar jag gå. Varför slita ut sig i onödan, det här är ingen tävling och jag känner ingen som helst press på mig. Enda tiden jag hade att passa i dag var att komma fram innan vandrarhemmet i Håknäs utanför Järna stängde.

Vandrarhemmet ja, det är en gammal Essomack från 50-talet, får jag veta av paret som driver stället. Då med Riksettan utanför var det säkert liv och rörelse här. Fast nog var det tur att jag bokat rum iförväg, ikväll var det fullbokat.

Imorgon bär det av på småvägar ner till Nyköping. Det kan säkert bli en rätt tuff 6-milare eftersom det går upp och ner hela tiden. Det har du säkert märkt när du suttit på flygbussen från Stockholm till Skavsta. Roligt är när vägarna inte är spikraka, spännande att gissa vad som döljer sig bakom nästa krök.

Ett gott tecken för en joggare.

När man är ute och ränner så här har man alltid mat i tankarna. Längs vägrenen plockar jag lite smultron, lite torra och säkert inte bästa ekomaten, men goda. Morgondagens high light blir Åstugan utanför Nyköping. Denna pärla, som jag fått tips om, ska servera underbara räksmörgåsar. Och jag har börjat fantisera om hur Skogaholmaren ska smaka. Rapport om detta oerhört viktiga ämne och mycket annat i morgon kväll.

Keep on running!

Södertälje till vänster och Fittja rakt fram. Här vid Albysjön ska jag ta av på min färd till Mölle.

På måndag startar jag min 60-milatur till Skåne. I dag lördag var jag ute och provsprang delar av "banan". Jäklar vad jag är löpsugen!

Allt kändes bra på testlöpet med baby joggern ner till simhallen i Fittja, cirka 18 km. Löpningen blev rena bastubadet och väl framme blev det ytterligare ett bastubad, nu dock för 40 kronor. Det är alltid lika spännande vad jag ska betala. Ska ungdomarna i luckan tro att luffaren uppnått pensionsåldern eller inte? Senaste gången måtte jag ha sett riktigt sliten ut, 20 kronor alltså, men idag var jag tydligen lite fräschare och fick betala ordinare taxa. Ingen verkar "våga" fråga om åldern. Nåja, jag må se ut som en gammal gubbe men känner mig ännu inte som en sådan.

Häng med på turen ner till Mölle! Jag hoppas kunna blogga varenda dag. Övernattning under tak är med ett undantag också fixat. Här körschemat:

Dag 1: Stockholm-Järna 54 km

Dag 2: Nyköping 61 km

Dag 3: Åby (Norrköping) 54 km

Dag 4: Linköping 54 km

Dag 5: Sommen/Tranås 59 km

Dag 6: Eksjö 57 km

Dag 7: Vrigstad 53 km

Dag 8: Vittaryd 52 km

Dag 9: Strömnäsbruk 63 km

Dag 10: Munka Ljungby 67 km

Dag 11: Mölle 37 km

Keep on running!

Min första löpartidning- Nr 1 av Spring Time 1984. Tidningen känns fortfarande aktuell trots 27 år på nacken.

Långdistanslöparna var generellt bättre förr. Men var inte också löpartidningarna det?

Först tänkte jag kasta eller skänka bort alla mina gamla löpartidningar. De börjar ta för stor plats på hyllan där hemma. För ett antal år sedan åkte "medaljerna" ut, flera kilo försvann och bara de riktiga priserna behölls.

Men skulle tidningarna också ryka? Jag började blädda i några och blev fast direkt. Herergud, jag sitter på guldgruva!

Snabbt konstaterar jag:

* Tidningarna håller hög klass- fortfarande angelägna. Layouten känns däremot lite ålderdomlig vilket förstärks av de svart vita bilderna.

* Egentligen inte så mycket nytt under solen: träningsråden som gavs då håller fortfarande. Samma med synen på löpningens alla hälsoaspekter, filsoferandet kring löpningen etc.

* Några skribenter är de samma, till exempel Bertel Österdahl med sina träningsråd. En kul detalj i Spring Time, föregångaren till svenska Runners  World är att artikelförfattarnas bästa maratontid alltid finns med. Bertel hade 2.26.26, Bertil Sjödin (träningsråd) 2.56.42, Anna-Karin Walstam (kostråd) 2.47.37, Per Eric Nordquist (kolumnist) 3.04.15, Ulf Wickbom (kolumnist) 2.49.37, Carter Farrell (läkarråd) 2.59.00 och Ulf Johansson (debatt)  2.23.

* Tidningarna förr var mer kritiska, ja ibland riktigt fräna. A Lennart Julins sågning av Per Eric Nordqvists hyllning av orienteringsstjärnan Annichen Kringstads eventuella OS-chanser på maraton går inte av för hackor.  Det är förresten min egen erfarenhet som journalist- tidningarna var som bäst i mitten på 80-talet då journalistiken var mer kritisk och granskande och reportern stod i bakgrunden. Det handlade mycket om orättvisor, sätta dit och avslöja makthavare, företag etc. Idag är det lite väl mycket av egotripopade, harmlösa, flamsiga och intetsägande artiklar- ytan verkar ibland viktigare än innehållet. Och hur många tränings- och kostråd har vi inte serverats under alla åren? Samtidigt har resultaten dalat.

* Både mycket och lite har hänt på skofronten. Efter snart 30 år är vi tillbaka på ruta 1 med lätta och inte så dämpade skor. Tänk då kostade skorna bara runt 400-600 kronor, ett par svenska Lejon (Kjell-Erik Ståhl sprang i dessa) kunde man få för cirka 200 kronor.

Allt var naturligtvis inte bättre förr. På löpområdet tror jag de största förbättringarna skett på kläd- och teknikorådet, inte på tränings- och skofronten. Men i nummer 1 av Spring Time 1984 finns en klocka med pulsmätare för 1 675 kronor från  Running Center på Porjusvägen. Priset motsvarar ungefär tre par löparskor alltså ungefär vad de dyrare puls- och GPS-mätarna kostar idag. Och kläderna förr var inte bara tillverkade i bomull- i Nr 2 av Spring Time 1985 ser jag en annons från New Line med en komplett vindoverall för 445 kronor som "andas".  Brooks hade sedan flera år tillbaka skor med sin kil som dämpade pronation. Och på avdelningen Nya produkter läser jag om radiomössan "Radiocap" med inbyggd radio.

Så nog fanns det folk på 80-talet som sprang i funktionskläder och pronationsskor och lyssnade på musik. Jag började springa 1981 men tyvärr blev det ingen radiomössa!

Vad är din egen erfarenhet? Tycker du att utvecklingen på löpområdet går framåt med stormsteg?

Keep on running!

Vikingen lever men knappt mycket mer. Vikingatåget runt Vallentunasjön krävde sina offer. Foto: Lennart Klingenstierna

Vi drog ut i stora skaror i väster- och österled. En del stupade längs vägen men 217 tappra krigare, män och kvinnor, nådde ändå hemmahamnen i Vallentuna. Mjöd hade blivit vår död, sportdryck däremot var mumma för våra torra halsar.

Ingen viking hade varit så korkad att han gett sig ut på långfärd och bytt ut skeppet mot apostlahästarna denna underbart vackra sommardag med 28 grader i luften och lätt nordostlig vind. Men den moderne vikingen snörde på sig skorna och sprang Runrundan.

Det hade nog gått fortare om vi hissat segel. Våra 21 km runt Vallentunasjön blev visserligen en skönhetsupplevelse, vi sprang på våra anfäders vägar och fick se deras runor. Men det kändes som vi hade grundkänning hela tiden. Backarna var många, hettan olidlig och även de tappraste klagade. Jo, det gick långsamt idag för alla, sanden ville aldrig nå botten i timglasen.

Jag kom inte hem med några troféer från vikingatåget. Tiden 1.40.55 är min sämsta någonsin men gav ändå en 26.e plats. Inte ens segraren och stormannen Jarlabanke (Peter Broberg från Hässelby SK) fick med sig något guld hem till släkten i Täby. För guldmedalj hade krävts en tid på 1.24. Kanske var det mjöd i Jarlabankes dryckeskrus? Nåväl, bra kämpat ändå trots att tiden "bara" blev 1.28.

Vikingahövdingarna får sina belöningar från folket . Överst från vänster segraren Peter Broberg, Hässelby SK, Johan Sandler, Anders Ternow, Enskede och nedre raden Patrik Karlsson, Team Skavsåret och Alberto Ramus, Huddinge AIS.

Bakom erövringståget stod Vallentuna FIK. Välarrangerat! Om det går att ändra rutten lite till nästa år så att den blir mera lättseglad, ja då tar jag på mig vikingahjälmen och brynjan igen.

Keep on running!

Tappar andan. Fantastiska naturscenerier men också en massa backar kommer att få halvmaratonlöparna att tappa andan.

Vacker men jobbig bana. Imorgon lördag springer jag och cirka 300 andra Rundrundan. Jag skulle ha kommit urstark men är tröttkörd, allt på grund av en fatal planeringsmiss.

Igår testsprang jag stora delar av Runrundan, den nya halvmaran i Vallentuna som går ett varv motsols Vallentunasjön.  Det blev en både positiv och negativ överraskning. Positiv i så motto att här får du springa i ett underbart vackert kulturlandskap på slingrande grus- och asfaltsvägar, du får se betande kor och hästar, vete- och havrefält, blommande vägrenar, gamla ekar, massor av runstenar men faktiskt väldigt lite av Vallentunasjön.

Negativt tycker jag är att banan är för backig, i alla fall på västra sidan av sjön där jag nu sprang. Det är ständigt upp och ner, kanske inga mördarbackar, men det är inte banan du sätter pers på. Det är bara att hoppas att de flesta löpare inte bryr sig om detta utan istället njuter av naturupplevelsen.

Tävlingen anordnas av Vallentuna FIK, klubben jag tränar med. Igår fick jag på en funktionärsträff lite inblick i hur mycket arbete som ligger bakom. Inte mindre än ett 80-tal funktionärer är engagerade.

Genomgång för funktionärerna på målområdet vid Vallentunasjön. Längst till vänster i kortbyxor och blå jacka tränaren Ola Nordstrand och längst till höger min son Olof i kortbyxor och svart tröja.

Och så till det fatala misstaget. Först igår i samband med funktionärsträffen insåg jag att det är nu på lördag, inte nästa lördag, Runrundan springs. Jag hade denna vecka laddat upp med 15-16 mil, för att tävlingsveckan knappt springa något. Planerad superkompensation blir istället oplanerad superreduktion! Nu brukar jag visserligen snabbt återhämta mig och idag fredag blir vilodag. Men att igår kväll springa Vallentuna-Sollentuna, 22 km, var korkat. Klarar jag imorgon att springa under 1.40 får det betraktas som en framgång.

Keep on running!

Första provturen. Oj, vad vagnen rullade lätt och vad stabil den kändes. Nya modellen är klart bättre än den gamla. Norra Stationsgatan i bakgrunden.

Idag var jag ute och provade min i USA nyinköpta Baby Jogger. Trots relativt små förändringar är   jubileumsmodellen 25th Anniversary en klar förbättring jämfört med klassikern Performance.

Nej, jag är inte sponsrad av Baby Jogger. Jag har visserligen fått ett sponsorerbjudande från detta amerikanska barnvagnsföretag, som numera tillverkar sina vagnar i Kina. Kanske lite smickrande att en 63-åring får sådana erbjudanden. Men som gammal journalist vet jag att det är bäst att inte ha några bidningar, friheten har också ett värde.

Så du får tro mig: den nya vagnen är en fullträff. Kanske världens bästa löparvagn. Mina gamla vagnar har jag på Rune Larssonmanér försett med racerdäck, den nya vagnen har från början stora supersmala däck och rullar därför otroligt lätt.

Vagnen har 20"-hjul både fram och bak, en fördel, särskilt  i terräng, vid kantstenar m m. Den gamla Performance hade också 20"-hjul men nya modellens hjul är 3 cm högre, ganska mycket faktiskt. Hela vagnen är dessutom högre, handtaget sitter 105 cm från marken mot 99 cm på den gamla. Eftersom jag inte är särskilt lång (167 cm) trodde jag det skulle bli problem men det kändes bättre att hålla handen lite högre upp.

Den gamla Performance hade svampigt gummihandtag, den nya hård räfflad plast. Det är också en fördel eftersom handtaget nu inte suger åt sig vatten. Under senaste coast to coast höll jag på att förfrysa händerna efetrsom mina vantar blev genomvåta bara av att hålla i handtaget. Nu slipper jag det problemet.

Sämre däremot är handledsremmen som inte längre sitter fäst i handtaget utan i ramen under vagnen. Remmen är för kort och omöjliggjorde ett naturligt armsving. När du springer med vagn är det absolut nödvänigt att alltid ha denna "livlina" runt handleden. Problemet är dock lättlöst, jag kommer att flytta remmen till handtaget.

Bra, men inte nödvändigt för en långlöpare, är att den nya modellen har fotbroms. Samma med att den har fjädring. Att sittutrymmer är vadderat är också oväsentligt, där ska ju i mitt fall bara packningen ligga.

Den nya vagnen väger exakt samma som den gamla, 8 kg exklusive sufflett. Suffletten skruvade jag bort, den tar bara vind och då är det bättre att jag vid nästa coast to coast slår in väskan i en plastpåse. Jag köpte visserligen till ett regnskydd men det tror jag också är ett vindfång. Helst hade jag velat testa hela ekipaget i en vindtunnel men när idén framfördes till hustrun trodde hon med viss rätt att jag blivit galen.

Jag betalade med en smärre rabatt 400 dollar för vagnen i en löparbutik i Lincoln, Nebraska. Butiken hade jag varit inne i under mitt första coast to coast så jag var lite kändis där. Det är mindre än halva priset jämfört med vad du får betala i Sverige. Men helt lätt är det inte att köpa en Baby Jogger i USA, den säljs nämligen nästan enbart på postorder men kan tas in till butiker om du säger till. När Jan och jag var i miljonstaden Oklahoma City sökte vi som galningar efter en Baby Jogger men fick ge upp, ingen butik sålde vagnen. Är du i USA är frakten inga problem, jag fick inte betala något extra på flyget hem.

LIlla julafton. Vagnen packas upp. Observera kartongen, den är bra att ha nästa gång jag åker till USA. Då lär vagnen klara "Arlandakrossen", det gjorde inte min gamla.

Nästa coast to coast, ja. Jo det blir ett sådant men det får jag återkomma till. Närmast väntar Mölle men då tar jag den gamla vagnen. Jag vill inte riskera något.

Keep on running!

Syndens Mölle. Runt sekelskiftet började män och kvinnor bada tillsammans. Det syndiga levernet kom från Tyskland och under många år var Mölle mer tyskt än svenskt.

Det är snart dags att dra på sig den heltäckande och tvärrandiga baddräkten. Jag ska kuta till Mölle och bada.

Den 11 juli lastar jag babyjoggern och springer till Mölle. Skåneresan blir cirka 60 mil och ska enligt planerna klaras av på 11 dagar, alltså cirka 5,5 mil om dagen. Det blir ett litet äventyr i ett sommarfagert Sverige.

Varför Mölle av alla orter? Ja, först hade jag tänkt springa till Malmö men stan lockade inte. Sedan fick jag en inbjudan från en gammal arbetskamrat med sommarnöje i Mölle och eftersom jag aldrig besökt den klassiska badorten var saken klar.

Rutten var enkel att planera. Jag använde som vanligt Google Map, ett utmärkt verktyg där du också får logitips. Sverige har fantastiskt många små hotell, konferensanläggningar, herrgårdar, vandrarhem, B&B, pensionat och camingstugor. Det förvånade lite, vi slår USA, i alla fall sommartid. Fast prismässigt ligger vi i lä, här kostar ett vandrarhem nästan lika mycket som ett ordinärt motell. Men övernattning över tak ska det ändå bli varenda natt så  campinggrejorna lämnar jag nog hemma.

Länk till kartan

Keep on running!