Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 4283 km. Denna vecka: 0 km. Idag: 0 km

2014-05-28 - Dag 34: Inget kunde stoppa mig

På flera ställen längs cykelbanan hade laviner utlösts och knäckt träden som tändstickor. Det var mycket vårt att ta sig igenom dessa hinder och ibland tvingades jag plocka av hela packningen för att orka bära kärran.

Rekorddistans, rekordhöjder, översvämmade floder, felspringningar, nerfallna träd efter laviner, mörkerlöpning, stänga restauranger . . . Visst var svårigheterna många idag men inget kunde stoppa mig. En underbar dag!

Minns du turgubben Alexander Lukas i Kalle Anka? Jag är som han, allt tycks gå min väg. Trots en massa besvärligheter ordnar det upp sig till sist. Jag oroar mig inte ens. Knepet är att ta det lugnt och lita på rutinen. Det är kanske just det som är grejen med ett coast to coast; man lär sig att det finns en lösning på det mesta hur dystert det kan verka just för stunden.

Dom här topparna skulle jag över idag. Min gps visade att högsta höjden på Vail Pass var  3 244 meter. Från Vail och upp till toppen var stigningen nära tusen meter. Jobbigt för mig med kärra men cyklisterna som var många verkade inte ha några problem.

Det är väldigt fina skidorter jag passerat, bl a Vail och Copper Mountain. Här håller det unga, rika och vackra folket till. Vårt Åre framstår som den fattiga kusinen från landet. Allt verkar väldigt välordnat, husen är nya, vackra och påkostade och det är dyrt på restaurangerna trots att skidsäsongen avslutades för några veckor sedan (min hotellfrukost kostade 120 kr!). Vail håller igång med sommarturism, mycket cykling, forspaddling och andra utomhusaktiviteter.

Jag sprang mestadels på en underbart vacker bike trail. Eftersom vägen slingrade sig hela tiden blev distansen extra  lång.

Jag visste att dagen skulle bli lång och krävande. Jans körschema visade 54 km, det stämde inte alls eftesom han ritat rutten på I 75 (där jag var förbjuden att springa). Men det är mycket svårt att planera, att det gick en cykelväg hela sträckan Vail-Copper Mountain-Silverthorne gick inte att utläsa på google maps.

Eftersom datorn nu fungerar igen lämnade jag tillbaka min nyinköpta när jag passerade Walmart i Frisco. Inga som helst problem, jag fick tillbaka pengarna trots att förpackningen var bruten.

Imorgon nya svårigheter, hur ska jag ta mig igenom Eisenhower Tunnel? Alternativvägen, en brant serpentinväg, är 16 km längre men har varit stängd de senaste dagarna på grund av allt vatten.  Så vad ska jag göra när fotgängare inte får vistas i tunneln? Jag har en lösning också på det problemet. Vad tror ni jag kommer att göra?

Dagens distans: 64 km

Keep on running!

 

 

Postad av Björn kl 09:21:48

Läs / skriv kommentar (3)


2014-05-27 - Dag 33: Ã?ter till det normala

Det här var en skylt jag inte skulle ha trotsat. Vattenmassorna blev allt svårare att forcera.

Floder som svämmar över är ett jätteproblem i USA. Också för mig. Min kamp mot Coloradofloden var en av de värsta strider jag utkämpat som löpare.

Jag utsatte mig  kanske inte för livsfara igår men inte långt ifrån. Normalt tar jag inga risker men att det blev så dramatiskt i en vägtunnel på en cykelbana under Intertate 70 i canyonen mellan Glendale Springs och Eagle berodde på att jag fått felaktigt information. Vattensituationen skulle bli bättre ju längre upp jag kom längs floden men det blev tvärtom. Efter att ha forcerat några småsjöar började vattnet stiga över knäna på mig.

Ännu så länge bara några småsjöar. Snart skulle det bli mycket värre men det har jag tyvärr inte på bild- kameran och datorn dränktes i vattnet som gick en bra bit över kärrans hjul.

Datorn hade jag i en ryggsäck fram på kärran, idiotiskt nog inte inkapslad i en plastpåse. Och kameran förvarade jag i fickan bak på vagnen. Försent insåg jag misstaget. Snart uppstod nästa problem; hur skulle jag kunna ta mig upp på motorvägen som gick 1-2 meter högre upp än cykelbanan? Att springa tillbaka var otänkbart, jag satt fast i en fälla!

Motorvägen gick högt ovanför mig. Observera övervakningskameran på stolpen, att springa på motorvägen här i canyonen var förbjudet.

Tillsist fann jag ett ställe där jag skulle kunna ta mig upp. Nu var nästa svårighet polisen, för här fick jag inte vara- vägen ansågs för farlig. Jag hade inte mer än hunnit in på en sidoväg förrän jag såg första polisbilen söka efter mig. Räddad, tänkte jag. Men icke, man hade sänt ut storpatrull efter galningen som sprang med ett barn i vagnen.

-Var du ute på Interstate? frågade poliserna.

-Ja, men vattnet gick upp till knäna .  . .

Plötsligt blev dom vänliga, dom betraktade mig som en hjälte, frågade intresserat om löpningen och jag fick dela ut mina visitkort.

-Nice talking to you, sa poliserna och när dom for iväg gav dom mig en liten uppmuntringstutning och blinkade med ljusen

Den vattenskadade datorn har plötsligt börjat fungera igen. Tyvärr hann jag köpa en ny innan men den får jag byta när jag kommer till Walmart i Denver. Skönt i alla fall att tekniken verkar fungera igen och att livet kan återgå till det normala. Fast snart väntar nästa utmaning: hur sjutton ska jag ta mig igenom Eisenhower Tunnel?

En tredjedel av hela distansen avklarad!

Dagens distans 47 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 07:46:29

Läs / skriv kommentar (6)


2014-05-26 - Dag 32 Datorhaveri!

Min dator och kamera har forstorts av vatten i samband med att Colorado River svammat over (gps fungerar). Jag forsokte forcera vattenmassorna men packningen blev skadad. Tog mig 60 km till Eagle, CO och ska idag mandag vidare till Vail. Laget kaotiskt men har inte gett upp, i bra fysiskt skick.

Anvander grannhotellets dator. Kan logga in pa min webmail sa jag har lite kontakt med yttervarlden.

 

Allt stangt har, Memorial Day. Ska forsoka kopa ny dator pa Walmart, 35 km bort i staden Avon.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:08:44

Läs / skriv kommentar (6)


2014-05-25 - Dag 31: Min första medlöpare

Efter löpturen tog jag en fika på McDonalds i sällskap av Dewayne Miner. Han berättade att han var sugen på att någon gång i livet också springa ett coast to coast, nu blir det mest terränglöpning, "trail running", en mycket populär löpgren i USA och i synnerhet i Colorado.

Plötsligt hoppar en man ut i vägbanan framför mig. Det visar sig vara en av Colorados bästa långdistaslöpare. Han vill springa med mig och nu skruvas farten upp.

Det är inte ofta jag får löpsällskap. Minns jag rätt har det bara hänt tre gånger under mina coast to coast. Men idag fick jag en medlöpare och inte vilken som helst; 42-årige Dewayne Miner, från New Castle, CO. Han har i år sprungit halvmaran på 1.08, gjort milen på 30 minuter och var under skoltiden en av Colorados bästa löpare. Han och hans fru var ute och körde bil, de fick syn på mig och Dewayne grep tilfället i flykten:

-Får jag springa med dig en bit? undrade han.

Vilken fråga! Självklart fick han det. Nu kunde jag inte  längre med att springa i mitt vanliga lustempo (9-10 km/tim) utan ökade farten obemärkt till 12 km/timman och i alla backarna sprang jag. Uppenbarligen var sällskapet rena vitamininjektionen, vi pratade hela tiden, jag kände mig väldigt stark och var knappt trött efter detta "snabbdistanspass" på 8 km. För Dewayne var det knappt joggingtempo. Vad han tyckte om vår runda kan du läsa i gästboken här på bloggen.

Frihet, skönhet! Man kan inte annat än känna sig fri och lycklig när löpturen  går i ett så vackert landskap. Bilden från I 70 mellan New Castle och Glenwood Springs, i bakgrunden Coloradofloden.

Jag bor på ett väldigt flott motell (Quality Inn) alldels intill Coloradofloden. Från tredje våningen ser jag den brusande floden och iband passerar ett koltåg. Här finns ett motionsrum men tyvärr saknades just dom redskapen jag behövde.

Surfare i forsen utanför mitt motell. De lever kanske inte så farligt men det gör korna som dricker vattnet ur floden. De har inte en chans om de ramlar i och surfarna berättade att de varje år ser någon död ko flyta förbi. Klicka på bilderna för större storlek!

Dagens distans: 28 km

Keep on running!

 

 

 

Postad av Björn kl 04:35:24

Läs / skriv kommentar (4)


2014-05-24 - Dag 30: Här kretsar allt kring naturgasen

Borrning efter naturgas utanför Parachute, CO. Just här fann man gasen på 400 meters djup men ofta får man borra betydligt djupare. Colorado har de tredje största gasreserverna i USA.

Naturgas är stort i Colorado. Längs gamla highway 6 där jag springer står borrtornen tätt. Men någon hit för bilisterna har den inte blivit.

Jag frågar kvinnan på Shellstationen i Rifle hur många kunder som tankar gas.

-Ungefär två av tio. De flesta kommer utifrån, svarar hon.

Det låter ju ändå som en väldigt hög andel. Men när jag senare på motellet kollar uppgiften visar det sig att stationen är den enda som säljer naturgas just i denna stad. Och då åker gaskunderna naturligtvis dit. Men annars ligger gasmackarna glest i hela Colorado. Av delstatens 4,5 miljoner motorfordon drivs bara drygt tusen med gas. I Sverige är andelen märkligt nog högre- cirka 50 000 gasfordon på totalt fem miljoner fordon.

Många bilar jag möter på vägen har någon koppling till gasproduktionen i området. Vad används då all gasen till? Ja, det mesta går till industrin, för uppvärmning av bostäder och för att framställa ström.

Gaspump i Rifle. Gasen är något billigare än bensinen men bilarna är mycket dyrare i inköp vilket får amerikanen att tveka, miljöargument räcker inte.

Idag var en "vilodag", knappt en mara att springa. Det blev därför tid över för planering och sådan gör man lämpligen inne på Mac Donalds med bra wifi och i sällskap av en kopp kaffe och en ice cream cone. Jag författade ett mejl till vägmyndigheten (Department of Transportation) och frågade om jag kunde få specialtillstånd för att springa genom Eisenhower Tunnel. Cyklister och fotgängare är förbjudna i tunneln, som är 2,7 km lång och går på 3 400 meters höjd.

Jag vet att man gjort undantag för cykelgrupper och annat men att en svensk pensionär släpps igenom är nog inte så troligt. Det skulle bli stopp i ena filen under 15 minuter. Försöka duger men går det inte har jag andra lösningar på gång.

Om dagens etapp blev kort blir morgondagens ännu kortare, bara 27 km till Glenwood Springs. Att det blir så där kort ibland beror på svårigheter i logistiken, det hade inte gått att slå ihop två etapper.

Jag har haft tur med vädret med undantag för en dags snöoväder i Utah. Idag föll de första regndropparna på mig och imorgon kan det också bli lite regn.

Har kommit till hålan Silt med 2 900 invånare. Staden för tanken till vilda västern men marknadsförs som "Gateway to the Outdoors".

Dagens distans: 40 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:17:30

Läs / skriv kommentar (6)


2014-05-23 - Dag 29: En lång skön dag längs floden

Coloradofloden är en av Nordamerikas största floder med en längd på 233 mil, nära ett halvt coast to coast. Själv kommer jag att följa floden cirka 20 mil. Observera att vattnet är brunt.

Jag springer motströms längs mäktiga Coloradofloden. Det stiger sakta uppåt hela tiden men löpningen känns ändå behaglig. Interstate 70 och gamla highway 6 följer floden i det storslagna berglandskapet.

Det är riktigt trevligt att följa en flod. Bäst är naturligtvis att springa medströms men motsröms brukar inte vara så farligt. Coloradoflodens vatten är brunt som en chokladpudding, det flyter trädgrenar och annat bråte i vattnet som också är väldigt strömt. Det vore livsfarligt att bada här och jag vågar inte ens svalka mina trötta fötter. Det är faschinerande att se hur floden grävt sig ner i berglandskapet, på några ställen ser jag små forsar. Trafiken på interstate är ganska tät och överröstar floden, ibland hör jag godstågen tuta.

Coloradofloden ska vara en av Nordamerikas mest exploaterade floder men just här finns varken kraftvefk eller större bevattningsanläggningar. Jag läser att floden har en vattenföring på 500 kubikmeter per sekund. Det är naturligtvis mycket men vår Luleälven är snäppet vassare och Umeälven kommer inte långt efter. Coloradofloden är mycket viktig för bl a Los Angeles, San Diegos och Phoneix dricksvattenförsörjning.

Tunneln var förbjuden för cyklister och fotgängare men jag fick en mycket vackrare väg vid sidan av. Bilden till höger vinodlingar i Palisade.

Först efter 38 km löpning kunde jag ta matpaus vid en bensinmack. Då förstår ni att det fortfarande är väldigt ödsliga områden jag springer i. Tyvärr visade sig macken innehålla en Subway-restaurang. Jag gillar inte denna kedja, bara lukten därinne förskräcker och smörgåsar är ingen mat för löpare, dessutom tvingas man göra en massa val för att få ihop mackan. Det blev istället en halvgod kycklingsallad.

Men mackbesöket blev ändå en höjdare. Från mitt fönsterbord  kunde jag se hur den ena leriga monsterbilen efter den andra rullade in. Ur en av dessa hoppade en yngling ut, byxorna var nefhasade och man såg kalsongerna. Hm, en slyngel, tänkte jag.

När jag kom ut i den sköna värmen (jag fryser alltid på restauranger) kom "slyngeln" fram till mig, tryckte min hand, stoppade andra handen i sin byxficka och drog upp några dollarsedlar.

-Jag beundrar vad du gör, ta dom här, jag har inte mer, sa han.

Jag blev helt paff och väldigt rörd, ja nästan gråtfärdig. Här kommer en 22-årig arbetslös yngling fram och ger mig pengar. Det är så typiskt Amerika. Detta beteende är något amerikanerna ska vara stolta över, denna generositet och uppskattning av personer som gör något utöver det normala, den känner jag inte igen från Sverige. Här tycker jag nog vi har en hel del att lära.

Jesse Hammet från Debeque, Colorado, visade sig vara en generös och omtänksam person. Hans mamma är ägare till den stora bilen.

Dagens distans: 58 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 08:08:52

Läs / skriv kommentar (6)


2014-05-22 - Dag 28: Kör dubbelpass

Tränar knäna på Gold´s Gym i Clifton, CO. Här var det fullt med folk men ute på gatorna såg jag inga löpare.

På tidigare coast to coast skrattade jag åt gymmen. De var inget för en svensk viking, bara för feta amerikaner. Nu försöker jag besöka gymmen så ofta jag kan.

Idag blev det "dubbelpass"; först den vanliga löpningen, sedan träning av artrosknäna i gymmaskiner. Jag skulle vilja träna på gym betydligt oftare men det är svårt att hitta dem eller annars hinns det inte med. Trots att jag bor på ganska lyxiga motell saknas ofta ett "fitness center", däremot kan det finnas pool. Och ibland är gymmen ute på stan obemannade medlemsgym och då kommer man  inte in.

I Sverige springer de flesta på löpbanden. Här verkar det normala vara att man går. Går gör man däremot inte utomhus, den längsta promenaden amerikanen gör är när han/hon stiger ur bilen för att tanka eller gå in på en snabbmatsrestaurang.

Under tidigare coast to coast har jag knappt sett några joggare. Föreställ dig: inga joggare på 100 dagar, något otänkbart i Sverige. Läget är lika bedrövligt nu. På landsbygden och i småstäderna springer man inte. Därför blev jag mäkta förvånad när jag idag blev omsprungen av en ung kvinna i hålan Palisade där jag nu befinner mig. Men efter några hundra meter var jag om henne och när jag vände mig om lite senare såg jag henne stiga in i en bil. Nej, sportig är inte amerikanen.

Mina löparskor slits i rasande takt och idag var det dags för skoköp nummer två. Men i den fina löparbutiken i Grand Junction betraktades jag av personalen som varande något katten släpat in. Någon "coast to coast-rabatt" var det inte tal om. Så köpet gjordes i en vanlig skoaffär och där fick jag rabatten plus intresserade frågor kring löpet.

Frågor fick jag också av en polis när jag korsat gatan vid sidan av ett övergångsställe. Han verkade aldrig ha sett en löpare i hela sitt liv.

-Vad håller du på med? frågade han argt och krävde att jag skulle visa leg.

Mitt intryck är att poliskåren är undersysselsatt i småstäderna. Jag misstänker att man gör ingripanden bara för att behålla jobbet och snygga till statistiken.

Dagens distans: 44 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 06:43:49

Läs / skriv kommentar (5)


2014-05-21 - Dag 27: Ã?ntligen Colorado!

Ett glädjehopp vid delstatsskylten i Colorado. Nu har jag lagt under mig fyra stater; Kalifornien, Nevada, Arizona och Utah.

Herregud, jag är redan i Colorado! Löpet går som på räls- jag följer körschemat exakt, är helt skadefri, har egentligen inte haft några problem och känner mig lycklig och förväntansfull. 

Nej, jag brer inte på. Det går bättre än jag vågat tro. Lite oroande, när kommer smällen? undrar jag själv ibland. Men varför skulle den komma? Jag har snart varit igång en månad och fått in en fin rutin, tycker jag. Därför fortsätter jag på inslagen linje och nu gäller det att inte förivra sig.

Många tror att ett löp av det här slaget är en fysisk utmaning. Men det är det egentligen inte. Den som har en bra träningsbakgrund klarar att dag ut och dag in springa 4-6 mil om dagen. Om något är svårt skulle det vara den mentala biten men den har jag inga problem med. Jag lever på rutinen, förivrar mig sällan och brukar ta det lugnt när motgångarna kommer. Jag "vet" att allt brukar ordna sig. Och så tycker jag att det är så roligt, annars hade det inte gått. Stödet, inte minst från familjen och alla läsare av bloggen, betyder mycket. Samma med alla vänliga ord jag får längs vägen.

Utah är nu avklarat efter 13 dagars löpning. Jag misstänker att jag kommer att klassa Utah som den svåraste staten av alla när löpet  är över. Någon ödsligare stat har jag aldrig varit med om men också en av de vackraste delstaterna även om vissa partier varit trista. Utan följebil hade det aldrig gått- jag har i princip sprungit två 15-16-milasträckor där det inte funnits någon service alls.

Jan har skött sitt uppdrag perfekt. Ni ska veta att det inte är världens roligaste syssla att sitta vid en enslig motorvägsavfart och vänta på en pensionär som aldrig verkar dyka upp. Men han har aldrig klagat och jag tror att han haft roligt. Nu när jag kommit in i Colorado är hans uppdrag över, hyrbilen körs tillbaka till Las Vegas och han avslutar med några dagar i Los Angeles och San Francisco. Väldigt mycket bilåkande för hans del, säkert 3-4 gånger mer än jag sprungit.

Plötsligt är jag ensam, både på gott och ont. Om det här ska kallas för ett "äventyr" är det kanske nu det börjar?

Eric Diehc i cykelaffären Colorado Backcountry Biker i Fruita fixade handbromsen och spända ekrarna på kärran. Här köpte jag också nya slangar så nu är det problemet löst. Just lilla Fruita är ett cykeleldorado för mountainbike-åkarna i Colorado.

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:33:47

Läs / skriv kommentar (5)