En kall ol (Colt 45) smakade gott nar det var 33 grader (92 F). Men hellre dricker jag  en iskall Cola eller vanligt kranvatten. Tyvarr har jag problem att halla drycken kall.

Idag hade jag halvdag pa jobbet. For forsta gangen pa lange kande jag mig los och ledig. Det ar sa har det ska vara!

Den senaste tiden har jag kant mig lite jagad. Mil efter mil ska lopas, flera langa 5- eller 6-milspass pa raken ar lite for mycket for mig. Jag kommer till motellen nar det borjar eller blivit morkt (klockan 20 borjar det skymma, 20.30 ar det halvmorkt och 21 helmorkt). Jag far ingen fritid nar dagarna blir sa langa.

Darfor var det underbart idag nar det bara skulle springas 26 kilometer, fran Tallapoosa till Carrollton. Det ar en distans som for de flesta anda  ar ett langpass men blev  for mig en  vilodag- man tappar proportionerna! Antligen kande jag ingen press. Och jag gjorde som ni foreslagit, tog en ol och slappade. Dessutom hann jag med en del skrivbordsarbete- det ar mer planerande an man kan ana.

Upplagget med ett  tidsschma som maste foljas ganska exakt, oaavsett om du ar trott eller pigg, har varit bade pa gott och ont. Du maste ha vissa ramar eftersom du inte kan vara borta hur lange som helst fran familjen. Men med ett strikt schema tappar du lite av spontaniteten och gladjen. Gor jag nagot liknande igen  i USA maste det bli mera spontanlopning.

Robbin Corn stod med sina kokande katsruller och salde jordnotter langs vagen. Jag kopte en mugg av henne for 2 dollar. Hur de smakade? Sa dar.

Morgondagen till Newnan blir ganska kort (42 km) men kan anda bli jobbig eftersom det ska bli annu varmare.Ska forsoka komma ivag tidigt men sa sager jag alltid.

Keep on running!

Hej, lite information angående den totala sträckan kommer här:

Den totala sträckan för Björn har nu korrigerats med +10 mil då den den ursprungliga rutten har ändrats då Björn nu sprang i missisippi och Alabama. Även i Montana skedde vissa justeringar av sträckan och vi har även räknat med felspringningar i mätningen.

(Distansen avser sträckan Björn har rullat vagnen, inte sträckan mellan motellen.)

/webmaster

Newborn Truck stop i Tallapoosa i Georgia. Härligt att se en Volvo bland alla de stora amerikanska monstren.

En kvinna gar och skjuter med ett vapen pa sin tomt ute pa landsbygden  i Alabama. Pa en bensinstation i Tallapoosa i Georgia star personalen och roker medan kunderna tankar. Och pa ett truck stopp star lastbilarna packade som sillar med motorerna igang medan forarna sover i bilarna. Amerika ar ett markligt land.

Far man verkligen ga runt och panga med sitt vapen hur som helst? Nagon som vet? Att vapenlagarna ar liberala här och att folk ar skjutglada, vet jag. Men nagra regler maste val anda finnas-folk är ute och ovningsskjuter pa sina tomter, har jag noterat flera ganger. Idag var jag rent av lite skraj med kvinnan som avlossade ett 20-tal skott nar jag passerade utanfor hennes tomt.

Truck stop ar nagot valdigt amerikanskt. Det jag sag utanfor mitt motell i Tallapoosa var ett av de storsta jag sett. Det här ar männens  värld men 5 procent av forarna är kvinnor, andelen har okat efter krisen, far jag hora fran personalen pa New Born truck stop. Forarna sitter for sig sjalva, de flesta ar medelalders eller aldre, nastan alla har en kulmage, nagra ar tauterade och de flesta ser lite udda ut.

Truck stoppen är ocksa min varld. Jag har upptäckt att  där far man utmärkt mat. Bufferna där inget saknas är underbara for att inte tala om efterrätterna. Jag smorjde kraset for elva dollar. Inte undra pa att foarna med sitt stillasittande liv blir feta. Inne pa toaletten noterade jag att bara varannan forare tvättade händerna efter toalettbesoket.

Jag ar alltsa i Georgia, min sista delstat och nummer 14 i ordningen.

Georgia! Det var pa smavagar jag tog mig in i Georgia och nagon skylt att hoppa framfor fanns inte.

Det skulle bli en tämligen lätt lopning idag, bara 42 km men det slutade med  54 km och nära genomklappning. Jag vet inte om det berodde pa hog luftfuktighet men idag blev det mycket gang. Bitvis grusvägar, hiskeliga backar , inga matstallen langs vagen och en  felspringning holl pa att knäcka mig. Jag hade programmerat in fel adress till motellet Comfort Inn och var pa vag norrut istallet for soderut.  Nu upptacktes dock felet i sista stund sa det blev anda inte sa mycket fel, dessutom valde jag ett annat motell an Jan foreslagit varfor morgondagen till Carrolton blir ovanligt kort.

Vackra hus i Tallapoosa.

Dagens fraga/or blir:

1. Far man verkligen ga runt och skjuta pa sina villatomter?

2. Vad är det for ras pa den har snalla  hunden som foljde mig flera kilometrar innan jag borjade min bergsklättring?

Hundras?

Keep on running!

En loparryggsäck och en 30-liters sportbag samt ett vattendunk (10 liter) är min packning. Onodigt  mycket.

När nu äventyret närmar sig sitt slut inser jag att jag släpat pa onodigt mycket bagage. Campingutrustningen utgor halva packningen och campat har jag ju knappt gjort.

Det är latt att ta med sig for mycket grejer pa en resa. Eftersom jag bara tvingats campa tva ganger skulle den utrustningen ha kunnat utga och ersatts med en overlevnadspase. Jag sag en sadan i en sportäffar i South Dakota men hur bra den är vet jag inte. Dyr var den i alla fall sa jag väntar med ett inkop till nästa äventyr.

Den stora vattentanken med kran tyckte jag var jättebra forra gangen. Men i ar, trots värmen, har dunken mest varit halvfull och istället har jag  haft losa flaskor i vagnen. Jag har alltsa varje dag släpat pa cirka 5 liter vatten i onodan for att efter dagens pass släppa ut vattnet. Vatten ar ofta lätt att fa tag pa sa en  tiolitersdunk är onodigt sttor. Med en mindre dunk skulle utrymmet under vagnen kunna användas for en kylväska. Finns det  sma "kylskap" som drivs med solceller?

Dagens lopning mellan Attalla och Piedmont, 49 km, gick problemfritt fransett lite felspring i morkret i sokandet efter motellet. Imorgon tisdag kommer jag till Georgia, min sista delstat. Lite vemodigt for Alabama har jag gillat. Värmen märks även hos befolkningen. Och här verkar man vara ovanligt stolt over sin delstat.

Keep on running!

Kan det har vara vagen till Attalla? Med gangfuktionen paslagen visade min GPS mig in pa rena byvagar dar jag  fick oppna grindar. Men genvagarna var senvagar.

I Montana sprang jag mest pa motorvagarna. Idag provade jag den andra ytterligheten- byvagarna. Det var ett stort misstag.

Jag vet att Rune Larsson dromde om att springa pa microvagnatet i USA. Jag har ocksa haft den langtan och idag gav jag mig ut i spenaten. Jag hade aldrig vagatom jag inte haft min GPS. Den fick styra mig helt och de forslag jag fick var det mest otroliga. Jag var nere pa rena stignivan.

Men att folja gangfunktionen ar aventyrligt. Visst fick jag se underbar natur, miljoer som ingen turist normalt far se. Men att komma  pa knaggliga grusvagar, vagar som ar brantare an Molndals Kraka och vagar som man tror slutar tvart ar inget att rekommendera om man springer med en vagn med omtaliga racerdack. Dessutom tar det en evig tid.

Grusvagar ar rena tortyren for min vagn med smala racerdack. Har var det nastan omojligt att springa.

Ibland litade jag inte pa GPS:en och vid ett tillfalle fick jag storta ut pa ett akerfalt och fraga en bonde om jag var pa ratt vag. Han  sa det inte men kroppsspraket sa allt: du ar inte klok. Samma med en polis jag talade med inne pa McDonalds i Snead.

-Har ni inte springbara vagar i Sverige?  Med den fragan insag jag att jag inte hade nagot att gora har.

Idag var det Fourth of July, sjalvstandighetsdagen, USA:s nationaldag. Jag slapp raketerna, smallarna och sag istallet familjer umgas i tradgardarna, sitta pa sina verandor och lappja pa nagon kall dryck och se barnen leka. Det sag riktigt gemytligt ut.Och akerfalten doftade sa gott av nyslaget ho. Svensk sommar!

Sjalv slet jag som ett djur. Det har var en av mina varsta dagar rent fysiskt och det blev inte lattare av en felspringning, GPS:en visade mig pa en vag som inte existerade. Totalt blev det 69 km fran Arab till Attala. Med tre dagar i foljd med distanser pa over 6 mil kanner jag mig sliten. Nu blir det lite lattare de narmastev tre dagarna, barav nagra maror.

Kul? Nej, uppriktigt sagt var det inte alls roligt idag.

Vad tycker ni jag ska fordriva fritiden med under d ekommande latta dagarna? 

A. Sova

B. Dricka ol

C. Ta en traningstur i stadsparken for att fa upp snabbheten

D. Nagot helt annat. Vad?

Keep on running!

jag fick placera ut alla Amerikas motell med fem mils lucka och sedan sockra pärlbandet med en vägrestaurang efter varje mil. Då skulle Björns löpning ha varit mycket enklare liksom mitt dagliga planerings arbete. Det är de förutsättningarna som nästan alla andra Coast to Coast löpare har. En följebil hämtar upp och kör ut löparen till och från motellen läs hotellen. När han blir hungrig eller törstig finns alltid staben där med varma burgare och kall sportdryck. Han behöver inte dra runt en kärra över USA, tvätta sitt byk, se om sin utrustning, och leta Brooks. Dessutom kan ibland tjäna en slant på sitt löpande. Det är skillnad på att spela i gärdsgårdsserien och La Liga.

Björn har tre medarbetare i sitt team. Det är jag, Jan (storebror) som hjälper till med detaljplaneringen, Ragnar (storebror) som står för den engelska översättningen och Nils (Björns äldsta son) som ser till att den krånglande bloggen inte alltid krånglar. Björn har bett mig att berätta lite om mitt arbete.

Grunden är den utmärkta grovplaneringen som Björn gjorde i våras det vill säga de fyra kartblad som finns på bloggen plus lite fotnoter om motell, uteliggningar och terräng. Planen har till stort kunna följas från Washington till och med Kentucky. Tyvärr var jag i frankrike och åkte skidor under våren och kunde inte delta i arbetet. Jag har dock viss erfarenhet då jag gjorde planen för vår gemensamma tripp mellan Denver och Oklahoma sommaren 2008. Egentligen gjorde jag två. Den var tänkt att gå från Denver till Kansas City med det sket sig på slutet. Det är mycket typiskt för planerings jobbet. Något som ser ut att hålla faller på en alltför lång och jobbig etapp. 2007 då Björn sprang från Oregon till West Virginia sprang han i stort efter en annan kontinental löpares plan.

Google Maps och Internet är mina främsta hjälpmedel. Google Maps är mycket bra men det finns också en del felaktigheter. Mindre motell och mindre restauranger är som regel felplacerade och väldigt få mackar är utsatta. Nästan alla vägar och samhällen är fotograferade och man kan tillsammans med den ”Gula Gubben” virtuellt springa etappen. Han och jag har tillsammans upptäckt ett stort antal glömda mattillfällen längs vägarna.  Wikipedia, lokala hemsidor, andra bloggar, telefonkataloger, företagsregister och inte att förglömma Weather Underground (värdens bästa väder sajt) är andra bra hjälpmedel. Jag jobbar alltid samtidigt med två datorer. Skulle egentligen ha behövt en tredje.

En detaljplanering och en rapport av en etapp kan ta mellan en timme upp till fyra att göra. Jag börjar alltid med att spåra, checka och lägga ut slutmotellet. Sedan gäller det att hitta ett lämpligt lunch- middagsställe som i bästa fall ligger på mitten av sträckan. Ibland tvingas man att förlänga etappen med en liten tamp eller slinga. Huvudmålet är mycket viktigt för Björn. Kanske inte alltid främst för kaloriintaget. Lika viktigt är att komma in i ”kylan”. En bra plan skall också innehålla morgon- och eftermiddagsfika. Rapporten innehåller också alltid väderläget, lite fakta och kuriosa om etappmålet exempel varför heter Arab arab, varför passerade tidigare nästan alla bananer Fulton och vad sker på posten i Valentine kring Alla Hjärtans Dag? En del av informationen använder Björn i bloggen. Kort om vad som händer här hemma brukar också ingå. Sedan är det dagliga frågor som skoinköp, utrustningen, pep-talk, ja listan kan göras lång. I bästa fall har Björn rapporten på kvällen då han kommer hem från arbetet men alltid senast på morgonen innan har går till jobbet.

Även om det ofta är ett roligt arbete så ser även jag fram mot lördagen den 17 juli då Björn går i mål och jag kan ägna mig till Tour de France till 100 %. Får jag abstinensbesvär så kan jag väll skissa på nästa äventyr. Min dröm tour går längst Östkusten från St Francis i Maine till Key West (halvvägs till Cuba) i Florida, en sträcka på runt 3200 km Om man får springa på Over Seas Hwy? Den dagen den sorgen.

Jan

Sheriffens valarbetare vinkade glatt till alla bilar som  passerade.

Det pagar val av sheriff i staden  Decatur, Alabama. Ska Greg Bartlett bli omvald for en ny fyraarsperiod? Kanske for nu ingar jag  i sheriffens kampanjteam!

Jag forstar inte riktigt hur det gick till. Nar jag idag pa morgonen passerar en stor gatukorsning i Decatur star en massa valarbetare och vinkar till alla som passerar. De haller upp skyltar om nagon sheriff som heter Greg Bartlett. Jag tar nagra bilder och plotsligt har jag ett gult gummiarband runt min handled, ett band som alla valarbetare bar.

-Greg,  har ar en kille fran Sverige, sager en av skyltviftarna och ringer till sheriffen som star i andra andan av korsningen.

-Bra, han far inga i kampangteamet, svarar Greg.

Bandet bar jag under hela dagens lopning, 61 km, till staden Arab. Jag ser sheriffens  valaffischer langs vagen och  pa en av mackarna jag stannar till propagerar jag pa skoj om Gregs forttrafflighet. Personalen tar mig pa fullt allvar och instammer att Greg ar en hyvens kille.

Det har sina fordelar att vara en lite udda figur. Pa det fina motellet Jameson Inn i Arab far jag kraftig rabatt. Och det blir aven sedvanlig kontinentloparrabatt nar jag gor mitt tredje skobyte. Pa Academy Sports i Decatur far jag ett par Brooks Adrenaline for 88 dolllar, inte jattebilligt men pa Stadium i Sverige kostar skorna 1 200 kronor.

I morgon sondag blir det den tredje sexmilraen pa raken, nu till Attala. Jag gillar egentligen  inte sa har langa distanser men jag har knappt nagra val, motellens placering styr. Men sedan vantar nagra dagar med mer manskliga distanser.

Keep on running!

Jag gillar mycket i USA. Men det finns ocksa en massa saker som vi ar battre pa i Sverige. Har nagra av Amerikas "baksidor", foretelser i vardagslivet amerikanen inte har nagon anledning att vara stolt over.

1. Det feta Amerika

Man slas av hur overviktig befolkningen ar, fetast ar kvinnorna. Skrapmaten, bilakandet, fattigdomen och brist pa motion ar nagra orsaker. Jag har inte sett nagon forbattring de senaste tio aren, snarare tvartom.

2. Det privata Amerika

Har existerar ingen allemansratt. Priavt egendom ar inhangnad, i vissa stater sitter skyltar pa varenda trad dar det talas om att har far du inte vara. Installningen ar att en besokare bara forstor for markagaren.

3. Det forfallna Amerika

Hus rivs inte utan far forfalla. Det ser fattigt och trist ut, sarskilt pa landsbygden och i de sma staderna. Stadskarnorna ar ofta doda med igenbommade butiker, amerikanen aker bil til kopcentrumet utanfor stan.

4. Det skrapiga Amerika

Folk slanger ut allt fran sina bilar varfor det ar mycket skrapigt langs vagarna. Nagon ordentlig renhallning verkar inte finnas, mycket bygger pa frivillig basis (Adopt a highway), som har dar kyrkans folk rojer upp.

5. Doda djurens Amerika

Trafikdodade djur far ligga kvar alldeles for lange och vagarna stinker. Inte heller  husdjur som hundar och katter tas om hand, ett djurliv verkar inte vara vart mycket har. Viltstangsel existerar knappast.

6. Okunskapens Amerika

Har ar installningen bland gemene man att USA ar varldens medelpunkt. Be amerikanen rakna upp nagra lander i Europa och han/hon klarar mojligen England och Tyskland. Sverige och Skandinavien ar okanda begrepp.

-----

Dagens lopning mellan Tuscumbia, Alabama till Decatur blev hela 67 km men gick forvanasvart bra trots varmen, dock ingen storre luftfuktighet idag. Behallningen blev stoppet i den lilla staden Courtland dar den enda storre affaren  var en jarhandel- har har Clas Ohlson inte slagit ihjal dem. Jarnaffarerna pa landsbygden ser ut som barndomens; massor av sma lador och en salig rora.

Scotty Letsow ager PP:s Hardware i Courtland. Affarerna gar sa dar, sager han, och berattar att butiken ar fran 30-talet och att han agt den elva ar. Scotty ar ocksa pastor i baptistforsamlingen i Courtrland. Har finns allt, aven kall Pepsi till en torstig kontinentlopare.

Dagens fraga: Vilka "baksidor" ser du i amerikanskt vardagsliv?

Keep on running!