...2015-05-21 - Dag 4: Düsseldorf!

Här korsar jag Rhen för första gången. Bron heter Fleher Brücke och är Tysklands största hängbro med ett spann på 368 meter och en pylon på 146 meter. Dagligen passerar på autobahn 76 000 bilar. Tur att det då fanns en cykelbana men den var svår att hitta, vi var kusligt nära att komma ut på motorvägen. Dagens etrapp Köln-Düsseldorf blev 40 km.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-05-20 - Dag 3: Varför så få tiggare i Tyskland?

En utslagen tiggare utanför Kölnerdomen. Här såg vi en del tiggare men annars finns det inte så många på de tyska gatorna.

Koblenz, Bonn, Köln . . .  Tiggarna lyser med sin frånvaro i de stora tyska städerna. Varför kan man undra eftersom tiggeri inte är förbjudet i Tyskland.

De stora och eleganta utflyktsbåtarna ligger tätt längs kajerna utmed Rhen i Köln. Det är ett myller av turister och skolklasser. Pensionärerna dominerar och det vilar ett lugn och välstånd över allt.  Men var finns tiggarna? undrar Jan och jag när vi rullar in i Tysklands fjärde största stad. Här borde vara rena paradiset för dem.

Vi fortsätter in i centrum- Kölns affärscentrum är enormt, flera gånger större än Stockholms. Hemma är vi vana vid att det sitter tiggare över allt men här finns knappt några. Varför? Och dom få vi ser verkar mestadels vara "vanliga" tyskar, inga romer. Inga har handtextade skyltar, sitter bara tysta bakom sina pappmuggar.

Inne på McDonalds tvärsöver gatan vid centralstationen går en tiggare runt bland matborden. Han verkar smått aggressiv, går på varenda kund och några ungdomar intill oss gräver djupt i fickorna efter mynt. Är det verkligen tillåtet i Tyskland att tigga inne på restaurangerna? Tydligen inte, en polis stormar in men brådskan visar sig bero på att det var toaletten som pockade. Men efter ett tag motas tiggaren ut av personalen. Nej, den typen av tiggeri är tydligen förbjuden.

Debatten i Tyskland om att förbjuda tiggeri är den samma som Sverige. Vissa vill ha ett totalförbud men tiggeri på offentlig plats är tillåtet i hela Tyskland. Vad vi har förstått är reglerna i stort sett de samma som i Sverige med några undantag; har du en skylt måste du kunna bevisa att allt som står på den är sant, att bluffa till sig pengar är brottsligt.

Återstår då frågan; varför ratar romerna Tyskland? Landet ligger ju närmare Rumänien, har ett behagligare klimat och en rikare befolkning. Kanske finns det ändå vissa restriktioner? Eller kan det vara så att svenskarna är givmildare än tyskarna? Vi hoppas få svar på frågorna innan vi lämnar Tyskland och rullar in i Holland.

Dagens korta (29 km) och platta etapp avslutades i Köln. För att få lite "backträning" sprang jag upp de 553 trapporna och 98 höjdmetrarna i Kölnerdomens södra torn. Artosknät protesterade inte. Jans frustande hördes dock ända till Duisburg men nerför behärskade han carvingtekniken till fulländning. Klokt nog lämnade vi joggingvagnen och rullskridskorna på hotellrummet.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-05-19 - Dag 2: Lättlöpta Rhen

Perfekta  löpförhållanden längs Rhen; medvind, ingen trafik, naturskönt och en osynlig nerförsbacke på flera mil. Det bidrog till att dagens etapp på 32 km till Bonn avverkades snabbt och enkelt. Enda missödet var att Jan råkade bryta sönder spetsen på sin stav. I morgon intar vi Köln!

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-05-18 - Dag 1: Vi har startat!

En paus längs Rhen. Trots att vi följer floden var vi idag sällan särskilt nära den.

Sol och medvind. Vi fick en kanonstart på äventyret.

Nu har vi börjat rulla längs Rhen fast så mycket av floden har vi faktiskt inte sett idag. Samma sak hände i Värmland då vi rullade på Klarälvsbanan, då såg vi inte så mycket av Klarälven på grund av allt sly. Nu var problemet snarare att vägarna inte löpte längs floden eller att hus och industrier skymde utsikten. Idag passerade vi t ex ett nedlagt kärnkraftverk.

Men när cykelbanorna gick alldeles intill Rehn öppnades fantastsika vyer; vingårdar över allt i branterna, här och var en gammal borg eller slott och livlig pråmtrafik på floden. Don må flyta stilla men det är strömt i Rhen. Det märks; prämarna krypkör motströms och har dubbla hastigheten medströms. Även vi drar nytta av höjdskillnanden, fallhöjden från Koblenz till slutmålet i Amsterdam är cirka 100 meter.

Vi tar många pauser och här har vi stannat till utanför rådhuset i Bruhl-Lùtzing.

Dagens 34 km till Rheinhotel Vier Jahreszeiten i Bad Breisig gick ganska tungt. Visst kände jag av gårdagens tävling. Och svårnavigerat var det också, utan gps förstår jag inte hur vi skulle ha hittat. Morgondagen till Bonn blir förmodligen mycket lättare och cykelbanan slickar Rhen nästan hela vägen.

Keep on running!

 

Läs / skriv kommentar

...2015-05-17 - Deutchland über alles

Ett stort glas öl (alkoholfritt) smakade gott efter målgång. Tyskarna kan det här med att arrangera löpartävlingar.

Tyskland är favoritlandet när det gäller långlopp i Europa. Här har jag sprungit åtta gånger och idag hade jag turen att för första gången vinna min åldersklass.

Europas bästa långlöpare på veteransidan finns i Tyskland. Tyskarna är också mycket bra på att arrangera löpartävlingar. Hög materiell standard i största allmänhet, rimliga hotell- och restaurangpriser, cykelbanor över allt och en vacker natur gör Tyskland oemotståndligt för en svensk långlöpare. Det är väl nästan bara USA som kan konkurrera fast när det gäller cykelbanorna och löparna, ja då hamnar USA långt ner.

Min bror Jan och jag är just nu i Tyskland för att från staden Koblenz ta oss upp till Amsterdam, cirka 40 mil längs Rhen. Vi gör det på var sitt sätt; Jan åker rolerblades och jag springer med en baby jogger där vi har vår packning. Vi bor på hotell och lever lite lyxliv.

Jag laddade upp med att idag söndag springa en halvmara i Koblenz. Tyskarna är viserligen bra på att arrangera lopp men en klar miss var att man förlagt nummerlappsutdelningen till ett köpcentrum en mil utanför stan, ungefär som om Stockholm Marathon skulle ha nummerlappsutdelningen i Kungens Kurva. Skandal! Vad göra när man inte har bil och måste ha en nummerlapp? Springa dit naturligtvis men det blev bussen tillbaka.

Halvmaran gick längs Rhen och omgivningarna var fantastiskt vackra med borgar och slott på höjderna. Vi "fuskade" med att springa medströms så det här var en snabb halvmara trots några motlut.

Jag ställde mig långt bak i det cirka 800 personer starka startfältet. Det resulterade i att jag första halvtimman fick kryssa och springa om folk hela tiden. Jag tror det här var första loppet då knappt någon löpare sprang om mig, det var jag som plockade folk hela tiden. Jag blev etta i min åldersklass, M65 och vann en startplats till en annan löpartävling i Koblenz.

Av detta skulle man kunna tro att jag gjort ett storlopp. Men icke, mina 1.39.20 var en av de långsammaste halvmaror jag sprungit och tiden lär knappast räcka för att hamna på den svenska tiobästalistan i åldersklassen när året är till ända. Jag är dåligt snabbhetstränad, har nyligen kommit tillbaka efter skadeproblem (piriformis syndrom). Det här var årets första långlopp för mig så förhoppningsvis ska det gå bättre framåt höstkanten.

Överst på pallen, första gången någonsin i Tyskland.

Nu ska vi njuta av LSD i Tyskland och Holland, det vill säga long slow distance. Följ oss här på bloggen, du fårdagliga rapporter.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-05-10 - En 17-milavecka!

Jag får se mycket på mina långlöpningar, här backsippor längs Lundavägen norr om Vallentuna. Joggingvagnen är med på de flesta löpningar. Klicka på bilden så ser du sipporna.

En härlig mängdvecka är över. Jag fick ihop 17 mil ganska lätt. Så är det när man är skadefri och fått löpglädjen tillbaka.

Jag har ägnat mig åt formtoppning inför Jans och mitt Tysklandsäventyr om en vecka. Då ska vi under nio dagar springa/rulla cirka 36 mil längs Rehn, från Koblentz till Amsterdam. Nu väntar en lätt träningsvecka och förhoppningsvis inträffar superkompensation efter hårdsatsningen.

Ska du göra en sådan här satsning gäller det att lägga upp träningen lite smart. 17 mil på sju dagar innebär i snitt 24 km per dag. Det skulle både vara tungt och farligt att springa så mycket bara på ett löppass, bättre då att dela upp det på flera. De flesta av veckans dagar har jag kört dubbelpass och ibland trippelpass. Där har du fördelen med att vara pensionär! Vi har det som de flesta andra inte har; tid.

Så gott som all träning har varit lugn distanslöpning utomhus, ibland lite terränglöpning i Karlbergsparken. Men jag har också sprungit på löpband, mestadels långsamt. Fast idag "tävlade" jag mot en annan pensionär på bandet intill- så fort han ökade hastigheten ökade jag lite till. Till sist gav han upp. Fånigt, javisst men träningseffekten ska kanske inte underskattas.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-05-07 - Det rullar på bra för oss

Jan rullar in i Söderfors efter en 30 km lång tur över Mehedeby. Nu ska det smaka gott med lunch på Söderfors Herrgård.

Min tur  från Tierp  till Söderfors Herrgård blev 23 km. Här har vi varit flera gånger och snart föräras vi kanske ett stambord.

Äntligen skadefri! Löplusten är tillbaka och nu ligger jag åter på höga träningsmängder. Dagens tur med brodern Jan gick till vackra Söderfors vid Dalälven.

Det var idag  lite av en generalrepetition inför vårt stundande Tysklandsäventyr. Om drygt en vecka börjar vi rulla längs Rehn, Jan på sina skridskor och jag springandes med min babyjogger. Vi startar i Koblentz och avslutar i Amsterdam, cirka 35 mil. Det här blir en behaglig tripp;  dagsetapper på beskedliga 3-4 mil, vi springer på cykelbanor, tar in på ganska hyggliga hotell, följer floden medströms, får en fallhöjd på cirka 100 meter och passerar metropoler som Bonn, Köln, Düsseldorf och Duisburg.

Löpningen har börjat gå lätt igen, borta är besvären med piriformis syndrom. Jag vet inte riktigt vad som gjorde mig frisk men alla stretchövningar har nog gjort sitt. Det där riktiga klippet i steget saknas dock fortfarande varför jag tvekar att ställa upp i tävlingar men kanske blir det en i Tyskland ändå.

Vilken underbar löptur jag fick på småvägarna mellan Tierp och Söderfors! Dessutom årspremiär för solkräm och kortbyxor. Det blev faktiskt lite av coast to coast-feeling över det hela. Och gissa vem som kom först fram till Söderfors? Jo jag, men Jan rullade sju kilometer längre.

Korsar Dalälven vid Söderfors.

 

 

Keep on running!

 

Läs / skriv kommentar

...2015-05-01 - Lärjungen och läraren

Rune Larsson har varit min mentor och utan hans stöd och råd hade jag aldrig vågat mig på mina coast to coast. Nu möttes vi på Bislet i Oslo där vi medverkade som föredragshållare på ett löparseminarium.

"Kontinentlöparnas Konung", kallar Rune Larsson mig för. I hans kommande bok, som ges ut i februari, har han tillägnat mig en sida. Hedrande att få sådana omdömen från sin lärare.

Ja, ultralöparen Rune Larsson, som tre gånger vunnit Spartathlon, sprungit över USA, rott över Atlanten och utfört en mängd andra bedrifter har betytt mycket för min löpning. Jag gillar Runes filosofi, som har likheter med min egen. Rune är för det enkla, man ska inte krångla till saker och ting- Just do it som Nike, säger och Keep on running, som jag uttrycka saken. Men på en punkt är vi olika; Rune checkar helst in på sunkiga motell som har kvar skylten "color tv" medan jag söker lite lyxigare boende.

Igår möttes vi på en löparkonferens i Oslo. Rune höll ett inspirerande tal om vilka egenskaper som krävs för att bli en bra ultralöpare och själv berättade jag om de psykolgiska aspekterna bakom ett coast to coast.

Inför mina första långa ensamlöp tog jag kontakt med Rune och bombarderade honom med frågor. Rune hade 2004 sprungit ensam med en baby jogger över USA och i Sverige gjort några långa ensamlöpningar med ryggsäck, fri som fågeln. Det här inspirerade mig oerhört och Runes svar var helt oemotståndliga. Ändå vågade jag inte ta det stora språnget, att springa över en hel kontinent, utan valde den kortare distansen (160 mil) mellan Chicago och New Orleans. Sett så här i backspegeln var just det löpet det mest krävande av alla, främst för att jag sprang med en ryggsäck men också för fukten och värmen i sydstaterna. Värre skavsår har jag aldrig haft!

Rune har inte slutat att inspirera. I Oslo tände han gnistan att jag kanske ska pröva att springa mitt första riktiga ultralopp i livet. Varför inte ett 6-timmarslopp, ja kanske 100 km eller 100 miles? Jag tror mig i alla fall ha en av de egenskaper en ultralöpare bör ha- plåtmage! Jag har inga som helst problem med att behålla maten och kan springa proppmätt.

Efter konferensen tog Rune bilen hem till Trollhättan. Jag tror dock han hade uppskattat tåget mera. Tågresan  mellan Stockholm-Oslo ger resenären vibbar av 50- och 60-tal. Långsamt tempo, sjöar, skogar,  husruckel i Värmland,  nedlagda industrier, kaffevagn, rosslande högtalare och plyschsäten, helt i Runes stil!

Vigelandsparken besökte jag senast som sjuåring med pappa och mina två bröder. Det "skräckminnet" sitter fortfarande i, samma att vi erbjöds valbiff på restaurangerna. 60 år senare upplever jag skulpturerna som fantastiska och valbiffen slapp jag. Löpare och turist är en bra kombination och under min löprunda hann jag se väldigt mycket av Oslo, en pärla minst lika vacker som Stockholm.

Keep on running!

 

Läs / skriv kommentar

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 Next
 

In english in english

Prenumerera - rss rss

Startsidan

Om löpet

Om Björn

Länkar

Gästbok


Arkiv:

Antal km sprungna i år:
1851

Antal km sprungna förra veckan:
59

Get Firefox!

RSS-feed
[Valid RSS]