...2015-08-29 - rsbsta i Bromlla

En grillad korv efter målgång satt fint. Efterår bjöd Ryssbergets IK alla deltagare på fika i intilliggande Dalaskolan. Ett perfekt arrangerat lopp!

Revansch är kanske ett för starkt ord. Men efter fiaskot med den brutna halvmaran för två veckor sedan i Veberöd kunde det  knappast gå sämre på nästa halvmara.

Succé är också ett för starkt ord. Men jag tog mig i alla fall i mål i lördagens halvmara i Bromölla. Och med tanke på hur kvällen före tävlingen förlöpt är jag ändå nöjd.

Natten blev orolig. Jag vaknade flera gånger och kände mig trött på morgonen. Oroande var också att pulsen verkade högre än normalt men exakt vilken vilopuls jag har kunde jag inte minnas. Till råga på allt blåste det sex sekundmeter. Det här kunde bara sluta på ett sätt; katastrof.

Det sista jag gjorde innan jag lämnade hotellet var att stjälpa i mig några koppar kaffe och på datorn kolla upp vilken puls jag normalt brukar ha. Kaffet gjorde gott och beskedet om vilopulsen lugnade mig. Allt var i sin ordning.

Taktiken var att gå ut lugnt på första varvet och sedan om möjligt öka på andra. Jag la mig i en grupp om tre löpare som fångade vinden. Nu visade sig vinden inte vara så besvärande och när jag sedan sprang om den längste i gruppen tänkte jag inte ens på vinden. Första varvet gick lätt, samma med det andra och jag kunde dra på en liten spurt. 

Sista 10 kilometrarna gick några sekunder fortare än de första 10. Sluttiden blev 1.38.05. Men eftersom det var drygt 1 minut snabbare än halvmaratontiden från Koblentz i Tyskland var jag nöjd. Synd bara att den inte räckte för att klättra på den svenska årsbästalistan i M65 där jag för närvarande ligger sjua. Så det blir nog ett nytt försök i höst, kanske i Tyskland.

Vilken kämpe! 77-årige Sven-Erik Fredricsson från Solvikingarna har gått i mål på halvmaran. För tre år sedan slutade han springa maror.

Nästa år blir det 40-årsjubileum för Bromölla Marathon, som arrangeras av Ryssbergets IK. Själv föredrar jag lopp i den lilla skalan framför t ex Stockholm Halvmarathon och Göteborgsvarvet. Inget skrik och ståhej, ingen trängsel men omklädningsrum, gratis fika och massage efteråt samt en resultatservice fullt i klass med det stora loppen talar för Bromölla. Dessutom är startavgiften bara en tredjedel och på köpet får man en trevlig weekendresa.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-08-22 - Expedition Hjortron

Naturreservatet Grundsjömossarna utanför Hallstavik är svårtillgängligt, dock inte värre än att vagnen tog sig fram.

Bärplockning är roligt. Och i kombinationen med löpning blir det en helt fantastiskt upplevelse. Idag var jag på jakt efter det ädlaste bäret av alla- hjortron.

Nog växer det väl hjortron i Stockholms län? Jodå, i en rapport från länsstyrelsen läste jag att det skulle växa hjortron uppe i Hallstavik, i naturreservatet Grundsjömossarna åtta kilometer väster om samhället. Sagt och gjort, jag tog bussen till Hallstavik och sprang sista biten.

Mitt på skogsbilvägen låg en huggorm och solade. Kort efteråt stötte jag på ytterligare en.

Grundsjömossorna ligger otillgängligt och är dåligt skyltat. Jag hade problem att hitta fram till själva mossen, tveksamt om jag ens såg den för alla träd som skymde. Eftersom jag aldrig lyckades komma ut på riktiga myrmarker blev det heller inga hjortron. Däremot blev det fem liter lingon på mindre än en timma. Lingon är ett av de roligare bären att plocka och i år är det mycket lingon i markerna. Blåbären börjar snart sjunga på sista versen och om någon eller några veckor ska lingonen vara helt mogna. Jag fick nu med en hel del omoget i plockaren och fick rensa hårt hemma.

Sylten blev mycket god. Och vilken härlig doft som spreds i köket! Den lingonsylt jag brukar köpa i plastkorvar (BOB refill, "mer bär & mindre socker") innehåller 42 gram lingon per 100 gram sylt. Min sylt innehåller 59 gram lingon men inget konserverings- och förtjockningsmedel. Återstår dock att att se hur länge burkarna håller sig i kylen. Jag kunde ha fryst in sylten men frysen är redan sprängfylld av andra bär.

Kanske beger jag mig ut på en ny hjortronexpedition. Jag har aldrig plockat hjortron och skulle jag inte hitta några här i Stockholm får jag bege mig till andra län. Världen ligger öppen för löparen!

Sällan har en Cola smakat så gott. Bilden från Gulfmacken utanför Hallstavik- kul att mackkedjan återuppstått.

Det här blev en bra mängdvecka, nära 17 mil.När jag springer så här långt brukar jag lura kroppen genom att springa flera dubbelpass. Att springa 7x24 km skulle knäcka mig, nu delade jag upp det genom att springa två gånger per dag under sex av veckans sju dagar.

Varför denna mängd? Jo, jag har anmält mig till Bromölla halvmaraton den 29 augusti och försöker mig på en formtoppning. Kommande vecka blir därför en vilovecka med några lättare intervallpass.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-08-16 - Efterhngsna typer p halvmara

Löparna skulle få en tung dag; varmt och blåsigt. De flesta presterade under sin förmåga och 20-talet bröt halvmaran, däribland jag.

Veberödsrundan blev Vedermödsrundan. Jag bröt. Två synnerligen otrevliga motståndare tog rygg på mig, ville aldrig släppa och sög musten ur mig.

Nej, det var inte min dag i lördags. Lättsprungna Veberödsrundan utanför Lund blev en pärs. Tre varv blev för mig bara ett varv. För första gången bröt jag en halvmara efter cirka 100 genomföra halvmaror. Jag hade åkt ner till Skåne enkom för att putsa en tid på 1.39 och ta några placeringar på tiobästalistan i M65.

På pappret var förutsättningarna bra; banan var relativt flack, jag var vältränad och hade sprungit några veckor tidigare på just 1.39 men då som halvtidsnotering på en mara. Till detta kan läggas att konkurrensen i klassen var god, jag skulle bl a tampas med den gamle storlöparen Magnus Bergh med ett personbästa på maraton på 2.17.

Men så var det det här med motståndarna. Jag tänker då inte på jovialiske Bergh utan de där otrevliga tysta typerna, de som kletar sig fast på en, åker snålskjuts och aldrig vill släppa taget. Jag besvärades av två sådana klistriga typer idag. Upptäckte dem redan före start men kunde inte få grepp om dem. Helst hade jag velat slå ihjäl dem på fläcken men jag saknade nödvändiga mordredskap, en pincett till exempel.

En fästing på ryggen och en fästing på baklåret, det var min barlast under loppet. Gästerna hade jag fått under flitigt blåbärsplockande i Stockholmsskogarna. Men nu ska fiaskot inte skylls på dessa blodsugare, de spelade antagligen ingen som helst roll. Det gjorde däremot värmen men att jag skulle krokna så snabbt överraskade ändå. Bara efter några kilometrar hade jag mjölksyrakänning i ena låret trots att det inte gick fort. Och strax innan vändpunkt började jag tappa tempo, tiden då mulitplicerat med tre skulle inte räcka för att gå under 1.39. Det var till och med tveksamt om jag skulle orka jogga runt de återstående två varven. Hur kan man bli så här trött?

Jag har tidigare brutit 2-3 lopp och då maror och ångrat mig efteråt. "Man bryter bara då man är skadad". Den här gången ångrar jag inte beslutet. Hörde jag inte något om en snabb halvmara i Landskrona nästa helg? Revansch kanske?

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-08-09 - Billigare och bttre n bilen

Det är blåbärstider och idag fick jag ihop 5,5 liter på två timmar. Totalt har det blivit över 20 liter på mina joggingturer runt om i länet. Med joggingvagnen tar jag mig fram i ur och skur och precis över allt men . . .

 . . .med en Volvo S60 Cross Country för 400 000 kronor skulle jag få problem trots att det i reklamen utlovas "tillräcklig markfrigång för att klara alla slags vägar i alla slags väder".

Senast jag ägde en bil var för drygt 30 år sedan. Det känns som om jag inte försakat något. Att välja bort bilen och satsa på apostlahästar och joggingvagn blev miljonvinsten.

Oj, jag har slutat med vanliga joggingrundor. Så tänkte jag idag när jag som vanligt stack ut med joggingvagnen, nu för att plocka blåbär Det där med att bara ge sig ut på en vanlig joggingtur och komma hem efter en timma eller två har jag nästan slutat med. Nej, nu är det nyttolöpningar, expeditioner, upptäcksresor, äventyr- kalla det vad du vill- för hela slanten.

Med åren har det blivit allt mer naturligt att uträtta de flesta förflyttningar på springande fot. Ja, i alla fall om det bara handlar om någon mil. Jag springer i princip till allt. Eftersom jag är på gymmet varje dag så springer jag naturligtvis dit (och också på deras på löpband). Och eftersom det ska handlas mat några gånger i veckan springer jag också till matbutiken och väljer gärna en som ligger någon mil hemifrån så får jag motionen på köpet.

Och allt sker med joggingvagn. I den får jag plats med ombyteskläder,  matkassar, en back med dricka, julgran- det finns inga gränser för vad  packåsnan klarar. När andra tar bilen till stormarknaden för att storhandla tar jag  joggingvagnen.

Och vilken vagn sedan! Kvaliteten på mina joggingvagnar (äger fyra stycken) håller mer än Volvoklass. Min senaste, den på bilden här ovan, är en Baby Jogger performance 25th anniversary edition. Kvaliteten är otroligt hög och vagnen är i princip outslitlig. Jag vill minnas att man på tidigare modeller gav livstidsgaranti på ramen. Vagnen verkar helt enkelt för bra- generalagenten i Sverige har i alla fall slutat att sälja den.

Vagnen är i gott skick trots att den rullat två gånger över amerikanska kontinenten med full packning samt hundratals mil i Sverige och ute på kontinenten. Vilken vanlig barnvagn skulle klara långt över tusen mil utan att säcka ihop? Jag gissar att det inte finns någon vagn i Sverige, undantaget möjligtvis Rune Larssons trotjänare, som rullat längre. I matchen mot bilen vinner Baby Jogger på knock. Något däckbyte, det är allt jag behövt göra.

Skulle jag istället satsat på bilen är i alla fall en sak säker: privatekonomin hade försämrats. Samma gäller förmodligen konditionen. Enligt Motormännens senaste bilkostnadskalkyl är totalkostnaden för en bensinbil ("allt inräknat") 35-65 kr/milen. Med mitt blygsamma körande, förlåt springande, handlar det ändå om miljonbelopp i besparingar.

Keep on running!

PS

Jag är inte sponsrad av Baby Jogger

Läs / skriv kommentar

...2015-08-04 - 96 km p tv dagar

Andra och sista dagen sprang jag 53 km. Bilden från Ljusnefors kraftverk byggt 1977, det sista kraftverket innan Ljusnan rinner ut i havet. Annars var det mest skog vi såg. Bruksorten Ljusne har en stolt industrihistoria men för nu en tynande tillvaro.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

...2015-08-03 - Vi drog till Hlsingland

 Vad det är vackert i Hälsingland! I bakgrunden Ljusnan.

Jan kämpar på sina rullskridskor i uppförsbackarna.

Att springa längs floder har sina fördelar; vackert och lättsprunget. Följer du dessutom floden medströms, ja då kan det inte bli mycket bättre. Fast så blev det inte riktigt idag.

Jan och jag är ute på ett litet äventyr igen- brorsan åker som vanligt på sina rullskridskor och jag springer med joggingvagn och packning. Denna gång är sträckan Bollnäs-Söderhamn-Bergby, ett litet samhälle några mil norr om Gävle. Vi gör 9-10 mil på två dagar med en hotellövernattning.

Vi tog tåget till Bollnäs för att sedan springa/rulla Ljusnan medströms halva vägen ner till Söderhamn. Lättsprunget med andra ord, trodde vi. Men det gick upp och ner hela tiden, tvärt emot hur det brukar vara att springa längs floder. Vi var dock båda i rätt skaplig form  och idag var vi dessutom lika "snabba"- jag sprang om i uppförsbackarna medan Jan flög förbi i nerförsbackarna. Annars brukar Jan få vänta in mig men idag var vi jämspelta.

Oj, vad vackert det är här i Hälsingland. Men var finns turisterna? Vi har knappt sett några längs vägarna, inte ens i Segersta, samhället som blivit berömt efter inspelningen av amerikanska versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”. Söderhamn är också en pärla med sin vackra bebyggelse från sent 1800-tal. Tråkigt däremot att stan har så stora problem med narkotika och att det krävs vakter på Lidl för att hålla koll på kunderna. Onormalt var också övervakningskamerorna vid bankernas uttagsautomater.

Här söder om Segersta dras en ny järnväg som ska avlasta godstrafiken på Ostkustbanan mellan Söderhamn och Gävle.

Vi ser fram emot morgondagens lunchstopp på fiskrestaturangen i Axmar. Och så blåbärsplockningen. Självklart tog jag med bärplockaren!

Keep on running!

 

 

 

Läs / skriv kommentar

...2015-07-27 - Frsta veteranstatistiken klar!

 Inge Sixtensson, Söderåsens FK och Sten Olof Mäki, Högby IF tog sig i år in på tiobästalistan i 60-årsklassen. Bilden från VSM i Kristianopel där Sven-Olof sprang maran på 3.20 vilket är den sjunde snbbaste tiden i år i åldersklassen.

Hur snabbt måste jag springa maran eller halvmaran för att tillhöra de tio främsta i Sverige i min ålderklass? Min veteranstatistik ger svaret!

Första versionen av veteranstatistiken ligger nu ute på bloggen.  Du hittar siffrorna till höger i menyn under "Statistik". Siffrorna är preliminära och uppdateras hela tiden. Hittar du felaktigheter eller saknar resultat vill jag att du mejlar mig så ska jag komplettera.

Tidigare år har jag efter bildgranskning rensat bort många "nummerlappsfuskare" (personer som övertar en annan löpares nummerlapp, t ex att maken springer med hustruns nummerlapp). Göteborgs Varvet har haft mycket dålig kontroll på det här men har blivit bättre.

Fortfarande saknas födelseår i resultatlistorna från flera stora lopp. Detta medför att det finns löpare som säkert  platsar i mina tabeller men som nu missas. Här tycker jag löpararrangörerna borde bli bättre och begära uppgift om födelseår även när man inte tävlar i åldersklasser. Det borde bli roligare för alla när resultaten kan jämföras.

Keep on running!

 

Läs / skriv kommentar

...2015-07-19 - Tre vningar mot knartros

Tre redskap på gymmet som stabiliserar musklerna runt knät och som gjort att jag kan springa igen. Övre bilden: bensträck (klarar 80-85 kg, nästan maxvikt), nedre t v lårcurl (klarar inga tunga vikter) och t h benpress (klarar maxvikt på över 200 kg).

Diagnosen artros i knä behöver inte betyda slutet på en löparkarriär. Stenhård träning på gymmet gjorde mig "frisk".

Från närmast invalid till att ifjol springa tvärs över USA och i år vinna VeteranSM på maraton. Ja, själv tycker jag att ett mirakel inträffat.

För 2,5 år sedan fick jag diagnosen artros. Jag kunde knappt springa, hade svår värk nattetid och även värk när jag satt stilla. Efter ett år av lidande är jag numera helt frisk även om artros klassas som en kronisk sjukdom.

Artros innebär att ledbrosket luckrats upp, leden glider inte lika lätt och sjukdomen drabbar många äldre, inte minst kvinnor. Enligt läkaren och sjukgymnasten hade min artros troligen inget samband med löpningen utan var mera åldersbetingat. Den allmänna rekomendationen är att motion i största allmänhet är bra och då inte minst skonsam träning som cykling, gång och skidor. Men också styrketräning.

Jag hade tur att komma till en bra sjukgymnast som gav mig några enkla övningar  jag kunde göra på gymmet. Övningarna gick ut på att stärka musklerna runt knät så att knäleden stabiliserades. Dundersuccé men inte omedelbart.

Jag gick stenhårt in inför träningen- efter artrosbeskedet har jag varit på gymmet i stort sett varje dag. Själv tycker jag att jag blivit urstark. Metoden har varit den samma som vanlig maratonträning- att sakta, sakta öka doserna och bygga upp styrka (och kondition). Gymträningen ser jag inte som något särskilt betungande, den är snabbt avklarad och ofta har jag sprungit till gymmet innan jag börjar benövningarna. Från att aldrig ha sprungit på band springer jag numera också en del på band.

Så till dig som också har artros:; håll ut, det finns bot. Träna hårt på gymmet. Själv är jag lite förvånad att det budskapet inte basuneras ut mera.

Nå, glukosamin? Jo, jag äter en tablett varje dag men är tveksam om effekten. Något stöd i läkarvetenskapen finns inte. Men eftersom "sockerpillren" är harmlösa fortsätter jag.

Söndagens träning tillsammans med min son Nils skedde på Lidingöloppsbanan. Vi sprang totalt 22 km i ett tempo av 5.33 min/km. Bilden från Abborrbacken, som vi inte gick i.

Förresten vilken vecka det har varit, över 15 mils löpning. I lördags sprang jag på lätta ben till Södertälje (39 km). Nu får jag lugna ner mig.

Keep on running!

Läs / skriv kommentar

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 Next
 

In english in english

Prenumerera - rss rss



Startsidan

Om Björn

Länkar

Gästbok


Arkiv:


Antal km sprungna i år:
3819

Antal km sprungna förra veckan:
46

Get Firefox!

RSS-feed
[Valid RSS]