Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 3122 km. Denna vecka: 53 km. Idag: 26 km

2017-06-26 - LIvsfarligt område står vidöppet!

Hela Tomteboda spårområde står vidöppet för allmänheten. Grindarna hålls inte låsta trots att det är livsfarligt att vara här inne. Här tog jag en försiktig löptur bland lok, vagnar, spår, växlar, skrot och gifter. Allt är dokumenterat och rapporterat till berörd myndighet och två statliga företag med verksamhet härinne.

Hagalunds spårområde i Solna, strax norr om Karlbergs station, är eller rättar sagt var en stor rangerbangård. Under en löptur i helgen upptäckte jag stora säkerhetsbrister. Hela detta jättelika område står vidöppet för allmänheten. Inte en förbudsskylt så långt ögat når.

Jag är ute på en löptur i Huvudsta och runt Solna Centrum. När jag sprungit förbi Säpos nya högkvarter högt upp på berget ovanför Tomteboda spårområde och över en nyanlagd gångbro viker jag höger ner på Hedviksdalsvägen. Vägen leder ner till spåren där bl a det statliga bolaget InfraNord håller till. Bolaget har totalt 1 900 anställda i Sverige och sysslar med järnvägsunderhåll och spårdragning.

Grinden står öppen. Märkligt eftersom den södra grinden närmast nedlagda Tomtepoda postterminal alltid är låst, även grinden för fotgängare.

Denna grind har säkerligen stått öppen det senaste året. Observera björkbusken!

Jag joggar in på området, ser inte en människa eller örbudsskylt. Uppenbarligen är det helt ok att jag är här inne. Men så kan det väl inte vara?

Det första jag möter är InfraNords verkstadsbyggnad och vagnhall. Helt klart pågår verksamhet här. Några parkerade personbilar, en husvgan står undamskymda bakom byggnaden och framför ligger en masa reservdelar och annat utspritt på marken.

InfraNord. Finns det kanske stöldbegärlig koppar här?

Lite kusligt att vara här. När ska någon storma ut från byggnaderna och köra bort mig? Men ingen kommer, jag kan ostörd gå/jogga, kika i alla skrymslen och vrår och fotografera.

Hela området andas förfall. Trafikverket gjorde en utredning för 5-6 år sedan där Tomteboda förutspåddes en lysande framtid som en viktig omlastningsplats för gods, posttågen skulle också öka i antal. Det sker fortfarande godshantering men i liten skala- nu står några vagnar från Älvsbyhus och väntar på vidare transport. Spårområdet verkar mest användas som en uppställningsplats för lok och vagnar. Jag ser gamla RC-lok tillhörande SJ och också lok från statliga godsbolaget Green Cargo samt nerklottrade pendeeltåg.  

Till vänster: nerklottrade och utrangerade (?) pendeltåg, godståg i bruk av Green Cargo och ålderdomlig lövsop (?), InfraNord.

Till höger: Green Cargos Tomtebodakontor var obemannat under helgen, nedanför på parkeringen stod några bilar och på huset satt en skylt om utlagt råttgift.

Den som tar sig in på området utsätter sig för stor fara; inte bara risk för att bli påkörd, här förvaras också farliga ämnen. Det mesta är inlåst men jag såg också kärl med farliga oljor med mera och hela området luktade kreosot från nya och kasserade slipers.

Det lyser i taket inne i rangertornet, ett fönster står öppet men ingen människa i arbete. Används det här tornet fortfarande eller är det bara en spökbyggnad?

Kort efter att jag sprungit ut från området stöter jag på en av vakterna som patrullerar runt Säpos byggnad. Jag frågar om han sett till några vakter nere på spårområdet.

-Nä, men det finns säkert en hel del att stjäla där nere, inte minst koppar, säger han och fortsätter rundan runt den stora byggnaden och rycker i en och annan dörr.

Gratis motion på arbestid, tänker jag och joggar hemåt. Nu väntar jag på svar från Tomteboda.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:02:14

Läs / skriv kommentar (2)


2017-06-23 - Vajervägar stoppar mitt Vänern runt

Europavägarna E18 och E45 (grönmarkerade på kartan) bildar barriärer och stänger ute mig från Vänern. För att undvika dessa livsfarliga vajervägar tvingas jag springa långt in i landet och kommer inte att se så mycket av Vänern. Klicka på kartan för större bild!

Nästan inget kan stoppa en löpare. Tornados, floder som svämmar över och nerfallna träd- det mesta går att forcera. Men svenska vajervägar är bland det värsta en löpare kan råka ut för.

Ja, jag ryser när jag tänker på dessa så kallade 2+1-vägar. Även om det är tillåtet för gångare och cyklister att färdas på sådana vägar ska vi absolut inte vara där. Dessa vajervägar är helt enkelt livsfarliga. Vägrenarna är mycket smala och där körbanorna går ihop till ett körfält är det inte roligt att befinna sig om man springer med en baby jogger eller cyklar.

Jag har som mål att försöka springa runt Sveriges tio största sjöar. Mälaren, Vättern och Siljan/Orsasjön är avklarade även om den sistnämnda kanske inte platsar i gruppen. Nu i sommar var det tänkt att jag skulle springa runt Vänern, Sveriges klart största sjö, en runda på 45-50 mil. Men det projektet har jag hastigt fått skrinlägga.

Varför? Jo, det är vajervägarna som stoppar mig. Under mer än halva rutten, från Kristinehamn-Karlstad-Vänersborg, skulle jag få problem. Det finns inte så många alternativ till E18 och E45 och de mindre vägarna skulle föra mig långt bort från sjön, dessutom skulle jag få problem med att hitta matställen och hotell/vandrarhem.  Jag försökte och försökte men logistiken blev för svår. Eftersom jag vill se Vänern och inte ta hiskeliga omvägar eller göra Stevar blir det inget Vänern runt för mig (i alla fall inte i sommar).

När jag planerar mina rutter använder jag googlemaps och använder då gång- eler cykelfunktion. Normalt fungerar det bra men just vajervägarna kan ställa till det. Eftersom du får gå och cykla på en 2+1-väg får du ofta det förslaget. Det är alltså inte bara ute på vägarna du måste se upp, det gäller även hemma vid datorn.

I veckan passerade jag 300 mil räknat från årsskiftet. Det blir inget rekordår som ifjol men minst 500 mil skall det säkert bli innan året är slut. MInst 500 mil har jag nu sprungit 15 år i obruten följd.

Äntligen ett nytt PB! På midsommardagen sprang jag mitt tionde Haga parkrun och putsade tiden med tio sekunder till 22.12. Tacka duggregnet för det, jag kände mig inte i toppform. Åldersomräknat blev jag trea och ligger nu totalt tia efter totalt 40 arrangerade  Haga parkruns sedan starten för cirka ett år sedan.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:08:34

Läs / skriv kommentar (7)


2017-06-15 - Simtur under löprundan

-Sommarlov, skrek ungdomarna och kastade sig ner i Ösbysjöns svalkande vatten. Som pensionär är jag alltid ledig och eftersom dagen var varm och löpturen skulle bli lång (26 km) passade jag på att ta ett dopp. Jag är en usel simmare men simmade cirka 50 meter vilket är ovanligt långt för mig. Dagen avslutades på F&S i Näsby Park där man har en trappmaskin. Jag gick "30 våningar och fick upp pulsen till 134.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:24:26

Läs / skriv kommentar (5)


2017-06-10 - Dag 9: I mål!

Torsten Olsson (till höger) sprang med oss sista milen in till Wien. På kvällen avnjöt vi wienerschnitzel tillsammans med Torstens fru Alexandra.

Löparäventyret är över. Efter nio dagar och 33 mil nådde vi slutmålet Wien.

Vi har haft en behaglig färd från Passau i Tyskland till Wien i Österrike; sol mest hela tiden, en härlig medvind samt en osynlig nedförsbacke eftersom vi följt Donau. Att kalla detta för ett äventyr är nog att ta i, snarare har det varit en lyxig semesterjogg,

Vi har ätit gott, bott bra och bara sprungit/rullat 33 km i snitt per dag. Allt har gått enligt plan. De enda incidenterna har varit Jans vurpa, en borttappad hjälm och att vi började med att sätta oss på fel tåg från Wien till Passau, egentligen bagateller.

Funderar du också på att göra ett flerdagarslöp på kontinenten kan ett råd vara att springa medströms en större flod. Lätt nerför och att det ofta finns gott om hotell är fördelarna. Handlar det om högst en vecka kan du säkert klara dig med en löparryggsäck, vid längre löp är det bäst att springa med en löparvagn. Nackdelen med ryggsäck, förutom att du inte kan bära med dig så mycket, är att du garanterat förr eller senare får skavsår. Det är i alla fall min erfarenhet.

Sista dagen ägnades åt sightseeing. Wien upplevde jag som en större stad än Stockholm, också välmående och med ovanligt många pampiga byggnader.

Vi satte oss på en sightseeingbuss, pluggade in lurarna och insöp på engelska kuriosa blandat med fakta om Österrikes huvudstad. Efter en kvart lät det "Kalle Anka" i våra lurar, det måste ha uppstått något tekniskt fel. Ingen reagerade varför jag frågade chauffören om han kunde åtgärda felet. Det visade sig att han inte förstod min dåliga tyska. Det är förståeligt. Men att han inte kunde ett ord engelska är obegripligt. Det var ju ändå en turistbuss!

Imorgon söndag flyger vi hem. Snart dags att planera nästa långlöp. I pipeline ligger en tur i sommar runt Vänern. Och tänk om man någon gång kunde springa längs hela Donau eller Rhen. Jag drömmer också om ett sjätte coast to coast.

Dagens distans: 16 km (plus en mils promenerande i Wien)

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 22:15:13

Läs / skriv kommentar (6)


2017-06-09 - Dag 8: Badrum för löpare?

Löpartröjan sköljs upp. Notera vad som står i vänstra hörnet på handfatet!

Varje gång jag besöker badrummen på hotellen här i Österrike blir jag glad. Handfaten och toalettstolarna är märkta med texten "Laufen". Varför?

Hur skulle man klara sig utan Google? Laufen visar sig vara namnet på ett stort före detta schweiziskt företag, som sedan 1892 tillverkat sanitetsproblem och som numera ingår i spanska Rocha-koncernen.  Laufen har sitt namn från staden med samma namn i Schweiz nära Basel. Fabrikerna finns i flera europeiska länder, bl a några fabriker i Österrike.

Avklädning av en inlineåkare pågår. Med var är hjälmen?

Häromdagen skrev jag att inlines är en materialsport. Utövar man en sådan gäller det också att hålla reda på alla prylar. Jan hade problem med en handledsrem och idag blev han av med hjälmen.

-Måste ha glömt den när jag stod och väntade på dig. Orkar inte åka tillbaka och leta, dessutom var den ful.

Imorgon gör vi "sista resan" in till Wien, Jan utan hjälm, och på söndag flyger vi hem. Imorgon får vi också sällskap av Torsten Olsson, en löparkompis från Solvikingarna i Göteborg. Vilken härlig avslutning!

Dagens distans till Klosterneuburg blev 25 km.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:32:23

Läs / skriv kommentar (0)


2017-06-08 - Dag 7: Kärnkraftverket som aldrig fick starta

Portarna till det nerlagda kärnkraftverket stod vidöppna så jag parkerade kärran utanför och promenerade in på den ödsliga anläggningen.

Det är inte var dag man kan smyga in på ett nerlagt kärnkraftverk. Men idag hände det och det dröjde en kvart innan jag var utkastad.

Hört talas om kärnkraftverket i Zwentendorf? Detta skulle bli Österrikes första reaktor av planerade tre. Det började byggas 1972 och 1978 skulle man trycka på startknappen men en folkomröstning samma år om kärnkraften kom emellan. Med röstsiffrorna 49,5 procent ja och 50,5 nej sa österrikarna nej till en lag om fredlig användning av atomkraft. Zwentendorf hann aldrig startas och står nu kvar som ett skräckmonument över allt som har med kärnkraft att göra.

Jan och jag passerade idag den gråa, fula och mäktiga byggnaden, som har en 110 meter hög skorsten och omgärdas av dubbla taggtrådsstängsel. Komplexet ligger alldeles intill Donau och några mil från Wien.

-Kärnkraftverk? undrade Jan och rullade vidare.

-Nä, det ser ut som ett kraftvärmeverk, tyckte jag men blev nyfiken och smög närmare med kärran.

Det var då jag upptäckte att grindarna stod vidöppna och att dörren till den stora kontorsbyggnaden också var öppen. Inte en människa i sikte, bara en ensam målare utanför. Så jag smög in på det totalt öde kontoret, såg ingen skylt om att jag var på förbjudet område. Lite kusligt därinne, stora vidöppna ytor, välstädat, en stor konferenslokal, någon modell över reaktorn och storslagna fotografier över anläggningen. Smög upp kameran och plåtade i bästa James Bond-stil.

Öde, välstädat och en modell över tryckvattenreaktorn som aldrig startades. Fick vibbar om att befinna mig i en öststat.

Visslande gick jag ut igen och nu in genom grindarna. Tänk om jag ändå kunde få se hela härligheten, reaktorn alltså. Då kom en man cyklande och undrade vad jag gjorde där.

-Do you speak english?

Nä, det gjorde han naturligtvis inte. Och själv låtsades jag inte förstå hans tyska. Men även den som inte kan ett ord tyska hade fattat att jag inte hade något därinne att göra.  Så jag lommade ut, gick bort till kärran utanför staketet och började springa. Dessbättre hörde jag inga polissirener. . .  Först vid utpasseringen såg jag förbudsskylten på grinden.

Vaktkuren stod öde- troligen länge sedan någon kollade besökarna.

Nåja, det var nog inget större brott jag begick. Zwentendorf är varken hemligt eller farligt. Detta mångmilardfiasko, som höll på att kosta förbundskansler Bruno Kreiskys politiska karriär, är mest bara ett sorgligt kapitel i Österrikes industrihistoria. Under några år användes komplexet som övningsobjekt för tyska kärnkrafttekniker, sedan började man plocka bort delar och sälja dem som reservdelar till tyska kärnkraftverk (Tyskland har som bekant beslutat att avveckla sin kärnkraft).

Vad ska hända med Zwentendorf? Ett tag talades det om museum. Sedan var det solkraft som gällde och man har satt upp en del solpaneler på och runt byggnaden. Den energi som idag produceras är dock bara en droppe i havet jämfört med vad detta storstilade projekt skulle ha gett. Zwentendorf  hade samma effekt som en reaktor i svenska Ringhals och något mindre än en reaktor i nerlagda Barsebäck.

--

Nu återstår bara två korta löpdagar innan vi når slutmålet på vår resa, Wien. Allt har hittills gått bra, frånsett Jans vurpa. Idag stöp han också, troligen var det en liten sten som smugit in bland alla hjulen. Dessbättre inga nya skador och den gamla läker bra.

Dagens distans till den vackra och gamla staden Tulln (15 000 invånare) vid Donau blev 52 km.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:23:03

Läs / skriv kommentar (2)


2017-06-07 - Dag 6; Was ist ein Treppelweg?

Att cykla är tillåtet men inte att åka  inlines på en Treppelweg. Varför?

En stor del av de fantastiskt fina cykelbanorna längs Donau i Österrike är märkta Treppelweg. Man vad är en Treppelweg och vad får man och vad får man inte göra på dessa vägar?

Vi blir inte kloka på dessa Treppelwegs. Redan första dagen i Österrike såg vi skyltarna men fattade inget. Det som förbryllade mest var förbudsskylten mot inlines. Vi frågade folk men fick inga bra svar. Och efterson vår tyska inte är den bästa blev vi inte så mycket klokare efter en snabb googling. Så därför frågar jag dig som läser denna blogg: vad är en Treppelweg idag? Och är Jan en lagbrytare? Vi har inte sett någon som tagit  av sig skridskorna på en Treppelweg.

Vi har förstått att förr i tiden var det vägar där oxar och hästar drog pråmar och båtar uppför Donau. Idag är det möjligen frågan om vägavsnitt för räddningsfordon och för att serva skyddsvallar med mera. En Treppelweg ser ut som vilken cykelbana som helst och det märks ingen skillnad när en Treppelweg övergår i en vanlig cykelbana (Radweg).

Dagens distans 34 km till Rossatz.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:54:57

Läs / skriv kommentar (5)


2017-06-06 - Dag 5: Imse vimse spindel klättra upp igen

/kcfinder/upload/images/DSCN4308.JPG

Glad igen efter bandageringen. Men sedan hände nya incidenter.

För sin ålder är Jan en av Sveriges bästa utförsåkare.  Men sätter du ett par inlines under hans fötter blir han i minsta backe Bambi på is.

Idag hände det som inte får hända; han stöp i en ganska brant nerförsbacke, gjorde en volt i ett litet gupp i gatan, landade på rumpan och skrapade upp underarmen så att det började blöda

-Skönare att landa på snö, konstaterade han när han snabbt reste sig och rullade vidare. Då ska du veta att min bror varje år ligger månader i franska Alperna och att han i princip aldrig ramlar.

Nu hade vi tur- olyckan inträffade i ett litet sömning samhälle med ett apotek vid torget. Och precis utanför fanns en vattenpost där han kunde rengöra såret. In på apoteket och apotekaren vädrade morgonluft- här skulle det säljas sjukvårssartiklar en masse till utlänning i nöd. Upp på disken åkte den ena kompressen efter den andra, gasbindor, plåster med mera. Hörde vi inte också decivon nämnas?  

Jan mörknade allt mer under den redan kraftiga solbrännan. Han var inte bara skadeskjuten, snart också ruinerad. Han muttrade något till mig om att han hade ett stort plåster i väskan utanför. Det borde räcka, menade han. Mina sjukvårdskunskaper jämfört med apotekarens var blygsamma men allt han föreslagit kunde väl inte vara fel? Det slutade med att vi köpte två stora ”plåster” med någon slags kompress på, allt för 1,5 euro.

På torget väcktes intresset bland några pensionärer som sökt skugga under träden. Det är inte var dag det utspelas sådan dramatik. Jag plåstrade om Jan efter bästa förmåga. Han insisterade på att såret måste vara helt torrt innan plåstret kunde sättas på. In på apoteket igen men nu var dörren låst, man hade tagit lunchstängt och skulle öppna först 2,5 timmar senare. Vad göra? Någon form av servett behövdes för att torka såret och på ett serveringsbord utanför låg en använd runt resterna av en glasstrut. Nöden har ingen lag så det fick bli den kanske infekterade servetten.

Allt frid och fröjd när plåstret väl var på?  Nej, nu började den riktiga cirkusen. Som du kanske vet är inlines en materialsport. Stavar, handskar, hjälm, kullager, knäledsskydd, armbågsskydd, ryggskydd- you name it! Plötsligt upptäckte Jan under den omständliga påklädningsproceduren att det fattades en liten detalj; en speciell handledsrem till ena staven. Ett febrilt sökande startades och pensionärerna under träden hade nu blivit ännu fler.

-Jag måste ha tappat den inne på apoteket!

Ett febrilt bankande på den låsta dörren sattes nu igång. Vi ryckte i dörrar intill men vad hjälpte det, apoteket var och skulle förbli stängt timtals. Det var bara att ge upp och rulla vidare till ett närbeläget Gasthof för att för att få i sig lite mat. En ny omständlig process inleddes, nu avklädning av en inlineåkare.

-Jag har hittat remmen! skriker Jan plötsligt.

Ny uppståndelse, nu bland matgästerna vid grannbordet. Vad sysslar die dummen Schweden med? Jan drar av sig den tunna innerhandsken och vad finns där- handledsremmen!

Nu måste väl ändå Cirkus Jan vara över? Nej då. Väl framme på hotellet är plötsligt hans plånbok borta. Hotellvärdinnan engageras också i sökandet. Vi rotar alla igenom hela utrustningen igen men plånboken är borta. Jag försöker lugna honom med att han ändå hade den när han betalade rummet. Från övervåningen hör jag hur stolar dras ut och det är ett enda rumstrerande. Jag kikar in på hans rum och vad liggerpå bordet- plånboken naturligtvis!

Nu kanske du tror att Jan är en virrkuse och att jag har stenkoll på allt. Det vore en förhastad slutsats. Nej, sanningen är nog att jag är minst lika virrig. Men i sällskap med min bror lyckas jag skärpa mig något. Frågar du min fru så får du höra sanningen. Och frågor du mina träningskamrater i Vallentuna får du höra att jag är världsmästare på att glömma kvar grejer efter träningen.

Minsta hinder kan bli ett stort problem för den som är "rund under fötterna", d v s åker inlines.

Nåväl, dagens löpning förlöpte för övrigt utan andra missöden. Fast ska sanningen fram så kom vi ifrån varandra och det har inte hänt tidigare. Jan, som inte studerat kartan så noga, insisterade på att följa den skyltade cykelvägen längs Donaus alla krumbukter, säkrare och bättre underlag. På min gps såg jag dock att den vägen skulle bli flera kilometrar längre varför vi skildes åt. Tillsist korsades dessbättre våra vägar.

Utsikt från mitt hotellrum. Hade ingen större lust att promenera runt på byn.

Vi har kommit till närmast en spökstad (Pöchlarn), delad i två delar av Donau. Enda matställe var en slafsig kebab-”restaurang”. Det blev ingen middag idag. Tur jag hade en stor Coke och en macka jag knyckt från frukostbordet på morgonen. Jan gick till en öde mack och tröstköpte en chokladkaka.

Dagen löpning 39 km.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:24:31

Läs / skriv kommentar (7)