Följ via RSS
Avverkad sträcka: 5421 km / 5421 km (100%)

Björn befinner sig nu i: Stockholm

2018-09-22 - Efterhängsen typ i Kistaloppet

En stor banan satt fint efter dagens Kistalopp, 10 km. 

Det kändes som ett kliande plåster bak på ryggen. Hur fort eller långsamt jag än sprang ville den efterhängsna typen aldrig släppa.

Idag sprang jag för första gången Kistaloppet 10 km. Och för första gången var jag loppets äldsta deltagare. När jag efteråt beklagade mig för hustrun fick jag höra ett sanningens ord:

-Du är ingen ungdom längre!

Det blåste småspik och det var kanske inte så konstigt att löparna tog skydd för vinden. Så i början stördes jag inte av att ha någon fastklistrad bakom mig. Men när backarna kom och det gick långsammare var typen fortfarande kvar. Det gick inte att skaka av hen. Aldrig varit med om något liknande.

Egentligen ett riktigt trevligt lopp. Och inte en krona behövde vi betala. Vi sprang genom KIsta Galleria där man rullat ut en matta, vi sprang på små vackra slingrande grusvägar ut mot Akalla, inte en bil i sikte och vi fick en härlig spurtraka ner mot målet vid Jan Stenbecks Torg.

Jag hade omklädning på F&S ett stenkast därifrån. Före start kunde jag värma upp på löpbanden därinne. Personalen kände igen mig från en bild i senaste numret av Friskispressen och önskade mig lycka till. Och speakern kände också igen mig och tjoade: "Här kommer Björn Suneson som sprungit tvärsöver Amerika". Någon ur publiken skrek mitt namn liksom några medtävlare. Har jag blivit en kändis?

Men typen bakom mig höll tyst. Märkligast av allt var att denna katt- och råttalek fortsatte ända in i omklädningsrummet. När jag dragit av mig det svettiga tävlingslinnet och stod framför spegeln tryckte jag till odjuret. Ingen reaktion.

Först hemma blev jag kvitt min antagonist. Dottern tog fram en en pincett och avlägsnade odjuret- en fästing från gårdagens lingonplock.

Nå, hur gick själva tävlandet? Sådär- 47.34 vilket var sex minuter snabbare än i testloppet på Lidingöloppsbanan. Men ska jag ha med tätstriden att göra i M70 i de sugande backarna på Sista Milen räcker det inte att ha avlägsnat varenda liten blodsugare. Jag måste springa minst tre minuter fortare. Tyvärr, jag är chanslös.

Veckans distans 127 km

Hittills i år: 7 900 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:15:41

Läs / skriv kommentar (2)


2018-09-21 - Är artros en kronisk sjukdom?

Friska eller sjuka knän? På pappret sjuka men i praktiken friska. Trots att jag numera inte har några problem med artrosen fortsätter jag att stryketräna. På gymmet kör jag sittande benpress, bensträck och lårcurl, alltid med tunga vikter.

För sex år sedan fick jag diagnosen artros i vänster knä. De senaste fem åren har jag sprungit utan några som helst problem. Expertisen hävdar att artros är en kronisk sjukdom men stämmer det verkligen in på alla?

Jag vände mig till Sveriges främsta expert på området, professsor Ewa M Roos, idag verksam på universitetet i Odense, Danmark. Jag frågade också varför man så sällan ger ger träningsrådet löpning utan istället rekkomenderar cykling och gång.

Så här svarade hon:

- Jo, artros är en kronisk sjukdom såtillvida att när man väl har förlust av kollagen i brosket så återbildas det inte. De senaste 20 årens forskning har dock lärt oss att sambandet mellan broskförlust och symptom i befolkningen är som att kasta krona och klave, det vill säga ytterst dåligt. Sjukvårdspersonal tror ofta att sambandet är starkare eftersom man i sjukvården bara ser dom som har symptom, men aldrig dem som inte har symptom men som alltså kan ha likadana broskförändringar.

- Träning ger bra smärtlindring och funktionsförbättring, precis som du har upptäckt. Anledningen till att jag ofta rekommenderar cykling är att det är säkert för de flesta i befolkningen. Så klart kan också löpning fungera, som för dig, men det är inte något för alla som vill komma igång med träning. Många väger för mycket och många är för svaga för att hantera den stöt som uppkommer från marken när man springer.

Hur tycker du jag bör träna?

-Jag vill på det starkaste uppmana dig att fortsätta med styrketräning, inte minst av bål och höftmuskler, det ökar sannolikheten att du kan fortsätta med att göra det du gillar, nämligen springa. En varierad träning, där du kompletterar löpningen med styrketräng och yoga eller annan rörlighetsträning, kan också vara positivt. Inte bara för att undgå knäsmärta, utan också för att förbättra din prestation. Nu vill jag dock tillägga att jag inte talar som artrosforskare utan från egen och andras erfarenheter. Jag gillar själv att springa:)

Ibland förekommer uppgifter om att brosket faktiskt kan återbildas. Fel?

-Nja, det både stämmer och inte. Brosk består av proteoglykaner som står för kvaliteten och kollagen som står för volymen. Proteoglykanhalten kan öka vid träning, men kollagenhalten kan inte påverkas av någon behandling.

Det verkar inte som om jag kan ropa faran över. Men hur länge jag kan fortsätta att vara symptomfri kan naturlitvis ingen svara på. Så styrketräningen på gym fortsätter,. Efter diagnosen för sex årr sedan har jag genomfört två coast to coast utan några känningar. Gymträningen har då varit väldigt eftersatt och avbrott på några månader verkar uppenbarligen inte spela någon roll.

Dåligt formbesked inför Lidingöloppet 10 km. Jag testlöpte Sista Milen på 53.35. Segraren i M70 brukar ha 43-44 minuter. Springer Kistaloppet 10 km på lördag.

Keep on running!

 

 

 

Postad av Björn kl 12:58:05

Läs / skriv kommentar (6)


2018-09-18 - Målgång för Bernt

Bernt är snart i mål på sitt livs längsta löp; Bergen-Stockholm. Målgång på onsdag (19/9) kl 16.30 vid Gustav III statyn nedanför slottet. Kom och träffa honom och få lite tips på hur du själv kan lägga upp ett äventyrslöp! Bilden tagen idag med Mälaren och Mariefred i bakgrunden.

Det är hans Altra skor som är slitna. Bäraren själv är dock inte det minsta sliten efter dryga hundra mils löpning från Bergen till Stockholm.

Krutgubbe, seg gubbe, evighetsmaskin . . . Ja, hur beskriver man egentligen Bernt Hedlund, 65, en kändis i Stockholms löparvärld men en man med låg profil? Jag träffade Bernt för många år sedan på något  av de många sociala löp han varit ledare för. För mig är han sinnebilden för den sanna friluftsmänniskan. Han åker långfärdsskridskor, fjällvandrar, besöker varenda nationalpark (dom är många), springer på Sörmlandsleden och andra leder (dom är också många). Och så springer han maraton, ultramaraton, är med i Fotrally och "intar" olika stadsdelar i Stockholm. Skull tro att han är ensam om att på en dag ha sprungit på varenda gata på Södermalm! Bernt sprang några dagar med mig i Amerika under mitt senaste coast to coast men att själv göra ett coast to coast i USA, det är han inte intresserad av.

-Nej, det är för mycket trafik och stora vägar. Jag gillar grusvägarna, dom små vägarna, stigarna, naturen, säger han när jag idag gör följe på näst sista dagen på hans eget Coast to Coast Scandinavia.

Jag kommer med tåget från Stockholm och hakar på vid Läggesta station. Bernt har då varit igång i cirka två timmar. Vårt slutmål är Östertälje, dryga tre mil bort. Trots att jag sprungit i dom här trakterna bir det en helt ny uplevelse- Bernt för mig in på underbara små grusvägar längs Mälaren och en smalspårig järnväg. Själv är jag inte i någon vidare form så jag är tacksam för att tempot är relativt måttligt. Bernt berättar att han under detta löp hållit runt 8 km/tim vilket är något långsammare än vad jag höll på mitt senaste USA-löp. Men Bernt löper effektivt, han mal på och gör sällan några småstopp varför jag ibland blir efter. 

Vi tar lunchpaus på Mångfaldens Hus i Turinge.

HÄR kan du se hur det såg ut när Bernt nådde Skeppsbron efter 23 dagar och 113 mils löpning.

Dagens distans: 39 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:05:57

Läs / skriv kommentar (1)


2018-09-16 - Han springer coast to coast Scandinavia

Bernt Hedlund springer Nordsjön-Östersjön (Bergen-Stockholm) med sin babyjogger. Bilden från Kristinehamn och fotograf är Sandra Lundqvist.

Ett coast to coast behöver inte nödvändigtvis ske i Amerika.Det kan lika gärna göras på hemmaplan.

Min löparkompis Bernt Hedlund, 65, har tidigare sprungit tvärsöver Sverige (Göteborg-Gotland) och just nu är han ute på ett mer än dubbelt så långt löp; Bergen-Stockholm. Totalt handlar det om cirka 100 mil. Målgång väntas ske nu på onsdag utanför Stockholms slott och då har han varitpå väg i 23 dagar.

Allt har gått perfekt men det har varit ganska tuffa förhållanden; regn, backar, bitvis mycket trafik, ibland camping och en hel del löpning på grusvägar. Och att springa på den här tiden av året då det är kallt och mycket är stängt gör inte saken lättare. Men Bernt gillar alltid läget och det är inte mannen som klagar.

Själv har jag försökt göra något liknande- sprang för många år sedan mellan Stockholm och Oslo. Fast jag kom aldrig till Oslo, regnet stoppade mig i Charlottenberg. Det hade aldrig hänt Bernt, han hade fortsatt.

Min egen löpning går ganska tungt just nu trots att jag minskat milantalet väsentligt. Känns som jag har träningsvärk hela tiden och vet inte vad det kan bero på. Det lovar inte gott inför stundande 10 km Lidingöloppet. Där är den fyra år äldre Anders Hansson storfavorit. Anders sprang i helgen Stockholm Halvmarathon på 1.32 och höll 4-minuterstempo på slutet.

Söndagen ägnades åt löpning och lingonplockning i Skyttorp norr om Uppsala. Jag hade långbyxorna på för undvika fästingar. Ganska dåligt med lingon längs skidspåret i skogen så jag fortsatte med Upptåget till Mehedeby och fick till sist ihop 7 kg lingon.

Veckans distans: 92 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:10:50

Läs / skriv kommentar (8)


2018-09-08 - Fick stryk av en hund

Husse Björn med Stella efter löpturen på 5 km. Jycken ser inte mycket ut för världen men är en snabbfotad liten rackare som utklassade de flesta i dagens Skatås parkrun.

Jag får stryk av många i löpartävlingar. Men att bli utklassad av en liten jycke har nog aldrig hänt.

I projektet "springa alla parkrun i Sverige och försöka slå åldersrekorden i M70" var det idag dags för Skatås parkrun. Göteborgarna är att gratulera- vilken underbar och vacker bana ni har i Skatås. Den 5 km långa slingan runt Härlanda Tjärn är bitvis ganska tuff- inte så snabb som banorna i Uppsala, Örebro och Hagaparken i Stockholm men mer lättsprungen än terrängslingan i Huddinge. Närmast kommer väl Kungsängen parkrun.

Vi var ett 30-tal löpare, en ganska brokig samling, unga som gamla som samlats på gräsplanen framför Motionscentrum i Skatås. Där fanns en med joggingvagn med ett litet barn i och så han med hunden; Björn Elfström från Lerum Friidrott.

-Har jycken streckkod? skämtade jag före start.

Jag tog för givet att hundekipaget skulle jag nog slå, tveksamt om jag skulle klara joggingvagnen. Det såg bra ut i början, ledde över båda men snart var jycken förbi. Stella var yster, förstod kanske inte vad som var på gång. Björn höll hennes stramt i kopplet för hon vill till skillnad från oss andra nosa på alla mötande. Dom orkar inte när backarna kommer, tänkte jag. Men dom orkade och efter 3 km försvann ekipaget ur min åsyn. Björn och Stella sprang in på 22.16 och jag på 23.56. Suck, nytt åldersrekord i alla fall i M70. Och barnvagnen höll jag stången.

Efteråt föreslog jag för Björn att han borde fixa en streckkod till Stella så att hon nästa gång får en officiell tid. I parkrun åldersomräknar man tiderna och Stellas ålder skulle då mulitpliceras med ett hundår, sju år alltså. Kanske kan hon då klättra lite i resultatlistan.

Nu återstår bara att springa parkrun i Malmö. Det kommer att ske den 27 oktober. Och så fick jag en galen idé: jag ska springa alla parkrun i Skandinavien, det vill säga i Danmark, Norge och Finland.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 21:45:26

Läs / skriv kommentar (8)


2018-09-01 - Ett blåbär i skogen

Brottbyrundan är en tuffare terrängbana än sista milen på Lidingöloppet. MIna två varv på den mycket kuperade 10 km-slingan gick på 1:50:50 och gav mig en tolfte plats bland 21 män och kvinnor.

Jag underpresterar på terrängloppen. Dagens Brottbyrunda 20 km är ett bevis på det. Inget bra formebesked inför Lidingöloppet.

Att jag är kass i skogen är ingen nyhet. Men att jag är så dålig överraskar.. Problemet är underlaget- jag tittar i backen hela tiden för att inte stupa på en sten eller rot. Uppförsbackarna går någorlunda men i branta nerförsbackar har jag problem; vågar inte släppa loss utan går/springer och förlorar massor av tid.

Annars tycker jag nog formkurvan pekat uppåt efter hemkomsten från USA. Parkrunloppen har gått skapligt och i nästa vecka är det dags för ett nytt; 5 km i Skatås, Göteborg. Asfalt och grusvägar är mina element, inte terräng. Därför är det nog kört på Lidingöloppet 10 km om en månad. Jag springer där för första gången den korta banan och hade hoppats kunna bjuda Anders Hansson, Kjell Björk m fl i 70-årsklassen lite motstånd.

Brottby blev alltså en klar besvikelse, dessutom råkade jag springa vilse och tappade lite tid på det. Men själva loppet är toppen och riktigt roligt att Brottby SK i år lyckades locka så många löpare till de olika klasserna. Senast jag sprang här var för 17 år sedan (10 km på 41.41 som gav mig som 53-åring en 12:e plats bland 23 män). Den tiden hade räckt till en fjärdeplats idag.

Veckans distans: 97 km

Keep on running!.

Postad av Björn kl 19:29:19

Läs / skriv kommentar (15)


2018-08-25 - Siktar på åldersrekorden i alla Parkrun

Veterankraft. Tillsammans med löparkompisen Bertil Palmqvist, Bälinge IF framför Pelle Svanslös-statyn. Vi var de äldsta i loppet inklusive Anna-Lena Hällgren, Bälinge (ej med på bild). I den åldersomräknade resultatlistan hamnade Anna-Lena och jag högst upp.

Vi äldre veteraner kan knappast räkna med några personbästa. Men på dagens Parkrun i Uppsala var siktet inställt på ett PB. Perfekt väder och en perfekt bana längs Fyrisån skulle bädda för det.

I Stockholm kan du på tre platser (Hagaparken, Huddinge och Kungsängen) varje lördag klockan 09.30 springa dessa 5 km gratislopp. ”It´s a run, not a race”, brukar arrangören säga. Jag älskar parkrun- ett mellanting mellan tävling och ett hårt snabbdistanspass. Parkrun är bland det bästa som hänt Löparsverige under senare år.

Banorna i Stockholm är inte helt platta; Hagaparken är den mest lättsprungna och Huddinge den klart tuffaste. Därför vädrade jag morgonluft i Uppsala. Det enda negativa med den banan skulle vara att det är grusväg och att en kortare bit går på gräs. Men ändå i mitt tycke en nästan perfekt bana för snabba tider.

För oss Stockholmare är det inga problem att ta sig till Uppsala; pendel ca 50 minuter och tio minuters jogg från Uppsala Centralstation till Stadsträdgården där starten sker framför Pelle Svanslös-statyn. Miljön är dessutom sagolik och jag rekommenderar varmt Uppsala. Smolket i bägaren är dock att du med enbart SL-kort och reskassa måste betala en tilläggsbiljett på 161 kr t/r. Rena rövarpriset!

Jag har nu sprungit totalt 30 Parkrun-lopp, 29 i Sverige och ett i England. Manchester har varit mitt snabbaste på 21.31 och i Hagaparken har jag gjort 21.38. Det var alltså dom tiderna som idag skulle slås på premiären i Uppsala.

Nå hur gick det? Tja, sådär, märkte direkt eftervstarten att det inte var min dag. På trötta ben sprang jag in på 22.16, blev tia i ett startfält på 48 löpare. Gubben får glädja sig åt att detta var min snabbaste tid som 70-åring och att det gällande åldersrekordet i M70 i Uppsala putsades med 5 minuter. Vad gick snett? Inget, men intervallträning tre dagar i följd före loppet var nog inte optimalt. Annars märker jag att farten sakta är på väg tillbaka efter 542 mil i makligt tempo på de amerikanska landsvägarna.

Plötsligt fick jag en idé. Målet nu är att inneha åldersrekorden i M70 på samtliga platser i Sverige där det ordnas Parkrun. Göteborg och Malmö, där jag ännu inte sprungit, kan därför snart vänta besök.

Veckans distans: 102 km

Årets distans:7 527 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:06:02

Läs / skriv kommentar (7)


2018-08-16 - Hoppet står nu till lingonen

Ändå något.En liter blåbär och några ynka hallon var allt jag fick ihop.

Visst finns det lite blåbär i markerna trots torkan. Men tillgången är nog den sämsta jag upplevt varför hoppet nu står till lingonen.

Sensommar och höst ger jag mig alltid ut med kärran och plockar blåbär och lingon. Jag sveper runt i stora delar av länet och gör avstickare till Uppland och Gävleborg (dit tar jag dock Upptåget). Den här typen av långlöp är bland de bästa jag vet. Men i år blir det nog inga fler blåbärslöp. Häromdagen var jag på normalt säkra bärmarker uppåt Brottby (längs Bromesbyvägen) men fick slita hårt för att få ihop en liter. Lingonen har kommit långt, är nu halvmogna och kanske kan det bli någorlunda skörd om några veckor.

När jag är ute i bärmarker har jag alltid med mig kärran. Den tar sig fram över allt och det är omöjligt att snubbla. Snubbla ja, jag är livrädd för det och har bestänt mig för att ALDRIG mer springa på skogsstigar med rötter och stenar. Jag är värdelös på trail. Det som fick mig att fatta det beslutet var när en löparkompis i veckan stöp i backen och vrickade foten  illa:

 

 

Nu på lördag springer jag Parkrun i Huddinge, som firar ettårsjubileum och bjuder löparna på tårta.Banan är ett terrängspår men snubbelrisken är inte särskilt stor.

Spurtar i mål i Huddinge på 24.10 (7:a totalt och nytt åldersgrupprekord i M70). Kanske var det tårtorna som gav lite extra fart på benen idag. Nästa lördag springer jag troligen Park run i Uppsala.

Veckans distans: 139 km

Distans hittills i år: 7 425 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:43:39

Läs / skriv kommentar (13)