Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 6596 km. Denna vecka: 73 km. Idag: 5 km

2020-05-09 - Solna erövrat

Stora Frösunda herrgård (ovan) ligger undanskymt i ett litet skogsområde nära E4:an och Hagaparken. Konstigt nog har jag missat denna 1700-talsgård som också har en runsten på tomten.

Det behövdes bara en vecka för att erövra Solna. Men så är kommunen Sveriges tredje minsta till ytan.

Liksom under tidigare erövringar (Kungsholmen, Södermalm och Bromma stadsdelsområde) förvånas jag över hur lite jag tidigare sett av dessa områden. Men när du försöker springa på varenda gata, ja då upptäcker man ständigt nya saker.

Det är kanske lite orättvist att jämföra områdena men Solna tycker jag nog tillhör de tristaste av de jag hittills betat av. Västra Skogen, Huvudsta och Bagartorp med sina miljonprogram ger rysningar av obehag. Jungfrudansen och Johan Enbergs väg, båda med paradutsikt över Ulvsundasjön i Mälaren, skulle kunna ha blivit fantastiska bostadsområden om man byggt annorlunda och mera småskaligt.

Det finns naturligtvis också fina områden i Solna. Karlberg, Hagaparken och området runt Ulriksdals slott är juvelerna i kronan.

Hur kunde det bli så här fult? Västra Skogen är ingen skönhetsupplevelse men det kunde ha blivit vackert här med en fantastisk utsikt över Stockholm och Mälaren.

Solna ska ha 292 gator och jag lär ha sprungit på de flesta men inte riktigt alla upptäcker jag när jag kollar löparklockan. Eftersom Solna är lilleputten bland kommunerna och dessutom ligger nära där jag bor behövde jag bara springa cirka 15 mil under sex halvdagar och en heldag.

I nya Järvastaden har Solna vuxit ihop med Sundbyberg. Husen till vänster i korsningen Brotorpsvägen/Fridenborgsvägen ligger i Sundbyberg och husen till höger i Solna. Det skiljer nästan två kronor i kommunalskatt till Solnas favör. Borde avspegla sig i huspriserna?

Krigslyckan har hittills varit god varför jag fortsätter med erövringarna av stadsdelsoråden och grannkommuner. Stockholm har 14 stadsdelsområden och närmast på tur står Hägersten-Lijeholmens stadsdelsområde. Det här kommer att ta tid men något "trettioåriga kriget" ska det inte bli.

Oliver Heusinger skickade mig denna selfie han tog av oss  i höstas utanför Kungsängen när jag var på väg hem efter att ha sprungit ett park run. Tråkigt att alla park run-lopp ställts in världen över. I Kungsängen är vi sällan över tio personer varför ett så litet lopp borde kunna köras.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:26:49

Läs / skriv kommentar (11)


2020-05-03 - Nytt distansrekord: 90 km

Efter nio löpta mil (Stockholm-Storvreta) fortsatte resan med Upptåget till Gävle där min bror Jan mötte och kunde ta emot 1 liter whiskey. Själv fortsatte jag med vändande tåg hem till Stockholm och kalasade på 1 liter påskmust. Observera de nya fina tågvagnarna. Foto: Jan Suneson

Från min löparklubb fick jag i 70-årspresenten en whiskeyflaska på en liter. Två år senare kom jag på ett sätt att bli av med flaskan- min bror Jan skulle få den, dessutom var det hans favoritmärke.

På Facebook hade Jan, som är i "riskgruppen", skrivit att han och frun börjat handla mat på nätet, något som utfallit till största belåtenhet  Men när han kontaktade Systembolaget för att fylla på förrådet av starkvaror fick han veta att man i Gävle inte har den servicen.

Det var då idén kläcktes att springa till Gävle, kanske att göra de 18 milen på två dagar och slå mitt gamla mängdrekord från 1997 på 84 km en enskild dag. Samtidigt hade jag gått och funderat på att som Pernilla Otto springa Mälaren runt (345 km) på tre dagar.

I efterhand är jag glad att jag valde Gävlealternativet och dessutom kortade ner till en dag. Jag var visserligen långt ifrån slut men i ärlighetens namn var det inte särskilt roligt. Tre dagar runt Mälaren är tveksamt om jag klarat. Pernillas löp är i mina ögon en bragd.

Uppriktigt sagt har jag aldrig riktigt insett tjusningen i ultralöpning, i alla fall inte att ta ut sig till bristningsgränsen, något jag knappt ens kan göra i ett maratonlopp. Många säger ändå att jag är en ultralöpare vilket jag förnekar. Har bara sprungit två ultratävlingar (6-timmarslopp) och lockas inte av att springa t ex 50 eller 100 miles, 8 resp 16 mil.

Påfyllning av energi på Lidl i Märsta.

Nu fick jag ändå till en inofficiell tid på 50 miles; 12 timmar och 22 minuter brutto och räknar man bor inköpet på Lidl och lunchen på Max i Märsta gjordes dessa åtta mil på ca 11 timmar. Jag gick in för att springa i ett komfortabelt tempo, gick i uppförsbackar, De 1-2 sista milen varvade jag med att gå kortare sträckor och hela tiden knuffade jag en baby jogger. Är lite nyfiken på vad jag skulle kunna göra 50 miles på under en tävling men har inte kollat upp vad folk i min ålder springer på.

Stämmer bra. Min gps visade 42 km men jag bor ca 3 km från slottet i Stockholm.

Jag är glad att jag vid 72-års ålder relativt enkelt kunnat slå mitt personliga mängdrekord från 2007 då jag var 59 år. Nu blev min långtur exakt 90 km. Kniper det vet jag att jag på ett coast to coast någon enstaka dag kan klara riktigt långa distanser. Synd bara att jag inte får nytta av all mängdträning (131 km/vecka i snitt sedan årsskiftet). Knappast troligt att det blir ett åttonde coast to coast i år..

Tillbaka till naturen. På vägen mellan Märsta och Uppsala finns flera naturreservat och det var fullt på parkeringarna.

Keep on running!

Postad av Björn kl 12:27:01

Läs / skriv kommentar (10)


2020-04-29 - Stockholms okända ingemansland

Ett orört område, stort som två fotbollsplaner, inte nedskräpat men inringat av stora trafikleder och järnvägar. Att ta sig hit är mycket svårt, I bakgrunden Huvudsta och tidigare Arbetarskydsstyrelsens lokaler.

Ett totalt okänt ”grönområde” mellan Stockholm och Solna. Finns det? Ja, jag har hittat detta ingenmansland som knappt någon stockholmare satt sin fot på men som tusentals bilister ser varje dag från bilfönstret utan att reflektera.

Vi löpare är lyckligt lottade. Världen ligger under våra fötter och vi får se det som de flesta aldrig får se, inte ens cyklister eller gångare. Under mina ”erövringar” av olika stadsdelar har jag upptäckt flera intressanta områden, byggnader med mera bara genom att springa på varenda gata. Finmaskiga nät ger god fångst!

Idag under min erövring av Solna fick jag ett jättenapp. Jag kände mig som en upptäcktsresare när jag fann detta ingenmansland bara drygt en kilometer från min bostad. Området, stort som 2-3 fotbollsplaner, låg inklämt mellan Essingeleden, Pampaslänken, Eugeniavägen, Karlberg och järnvägsspåren i Hagalund.

.

Ett gammalt pilträd på den orörda ängen. Bilden tagen i sydostlig riktning mot Karlberg.

Området i mitten är triangelformat där basen är ca 200 meter och sidorna 300 meter. I vänstra hörnet Pamapas Marina. Flygfoto: Google Maps

Det var inte precis lättåtkomligt. Jag fick nästan med livet som insats korsa några trafikleder innan jag nådde denna oas. Lite karg, inte det minsta nedskräpad, violer blommade i gräset, vackra små träd och en kanske 100-årigt pil med hängen. Här är ju riktigt vackert trots trafikhelvetet runtomkring, tänkte jag. Märkligt att inte ens romerna eller andra hemlösa hittat denna boplats.

Tänk vad mycket mark trafiklederna stjäl. Mitt i allt detta uppstår orörda markplättar. Det skulle vara intressant att studera fauna och flora här. På Pepparholmen, den konstgjorda ön i Öresund, har den svarthuvade måsen och sällsynta växter som strandvedel och blodklöver upptäckts.

Snickarglädje. Olle Olsson-huset i Hagalund.

Innanför moderna och ganska ful bebyggelse längs Solnavägen döljs denna pärla, ett hus byggt 1930. Jag har säkert sprungit förbi här hundratlas gånger men aldrig sett det.

Ett annat fint gammalt hus i närheten av fd Råsunda fotbollssstadion. Bilden tagen från Trappgränd. Staden rymmer många pärlor som de flesta missar, även de närboende.

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:17:13

Läs / skriv kommentar (2)


2020-04-25 - Nästa Solna

Solna har 82 000 invånare, 8 stadsdelar och 292 gator. Under min rundtur i denna till ytan tredje minsta kommun i Sverige (Solna kallar sig för "stad") är ambitionen att springa på i stort sett samtliga gator i Solna.

Björnstigen, Järvstigen, Mårdstigen . . . Jag springer i Bergshamra, en stadsdel i Solna som jag tidigare kände till ganska dåligt. Men efter att idag ha satt min fot på samtliga gator i stadsdelen vågar jag påstå att här var det ju riktigt vackert.

Det som gör Bergshamra charmigt är närheten till vattnet och naturen samt att området är kuperat och bebyggelsen blandad, Här bor många studenter (1 400 studentlägenheter) och den ungdomliga touchen märks när jag springer runt i området.

Studentbostäderna längs Ilerstigen i Bergshamra är fulsnygga- råa betongelementhus i 2-3 våningar men med färgglada fönsterramar.

Det är mycket folk i rörelse denna gråkalla lördag. Vid Slottsträdgården Ulriksdal råder trafikstockning- alla är ute för att köpa något till trädgården och vakter i röda tröjor med texten "Håll avstånd" försöker ordna köerna. Skönt att jag glömt pengarna hemma, tänker jag. Nu "slipper" jag transportera hem planetringsjord i kärran. Löpningen går tungt nog ändå.

I backen på cykelbanan upp till Överjärva gård börjar jag gå. Då blir jag omsprungen av en liten man med ryggsäck och klapprande löparskor. Efter ett tag kommer jag ikapp honom och vi gör sällskap in till Norrtull. Han är också ute på en långrunda, en 3-milare runt Edsviken och Brunnsviken. Min löpning och troligen också hans går nu lite lättare. Vi pratar om andra löpare, han nämner Kristina Paltén som sprang genom Iran och så berättar han att han lyssnat på en pod om någon som sprungit en massa gånger över USA men han kommer inte på namnet.

-Det är jag, Björn Suneson.

-Oj, jag är hedrad av att kunna springa här vid din sida, säger han och plötsligt går löpningen ännu lättare. . .    

 

Lennart Möllerström gjorde mig sällskap i drygt en halvmil. Han är 68 år och började sent med att springa. För sent tycker han själv men gläds åt att löpningen gett honom så många vänner och att han mår så bra av att springa sina 6-7 mil i veckan, aldrig under milen på ett löppass.

Kungsholmen, Södermalm, Bromma stadsdelsområde och nu Solna. Jag tror det kommer att ta 4-5 dagar att klara av hela Solna men jag har inga brådska.

Keep on running!

 

 

 

Postad av Björn kl 21:39:19

Läs / skriv kommentar (11)


2020-04-24 - Stel som en 100-åring

Grubbens trappor består av 100 steg. Dagens program bestod av jogg & rörlighet, löpskolning, trappträning, korta intervaller och Borsovhopp.

Jag som trodde jag var någorlunda vig. . . Idag fick jag veta sanningen: jag kan inte hoppa jämfota uppför en trappa, jag kan inte hoppa på ett ben och jag kan inte balansera på ett ben och samtidigt ta tag i det andra.

Jag kände mig som en 100-åring när jag idag tränade tillsammans med ett gäng medelålders motionärer under ledning av Mattias Sunnerborn, en av Sveriges bästa friidrottsveteraner. Det var ”08Fri Masters” som hade gratis utomhusträning vid Grubbens trappor på Kungsholmen. Vi var ett gäng på tio personer som hoppade och sprang uppför dessa 100 trappor, vi hade rörlighetsövningar nere vid dammen och vi sprang intervaller i backarna i parken.

Att jag är så osmidig kom som en total överraskning. När andra klarade två trappor i jämfotahopp klarade jag inte ens en trappa. Och vänster ben klarade inte enbenshopp på plan mark. Jag blev alltid klart sist i ruscherna uppför trapporna, var rädd för att snubbla. Det var bara på intervallöpningen jag kunde hänga med någorlunda.

Knäckt? Nej det här måste jag göra om nästa fredag. Efteråt kändes det jätteskönt; äntligen hade jag tagit i och inte bara lufsat en massa mil. Jag rekommenderar den här träningen som sker varje fredag 12-12-30. HÄR kan du läsa mera om upplägget. I maj startar man träning på Stadion och där ska jag också försöka vara med.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:30:34

Läs / skriv kommentar (6)


2020-04-23 - Bromma intagit

Klart! Nu har jag sprungit på praktiskt taget varenda gata inom Bromma stadsdelsområde. Efter 13 hel- eller halvdagar, 40 mil på ca 500 gator var "fienden" nerkämpad. I bakgrunden Ulvsunda kvarn intill Bromma flygfält.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:52:38

Läs / skriv kommentar (4)


2020-04-22 - Bromma vackrare och större än väntat

Vid Kyrksjön i Norra Ängby, Bromma har jag aldrig varit. Kanske inte så konstigt eftersom denna oas ligger lite undanskymd.

Nu återstår bara Södra Ängby. Sedan har jag sprungit cirka 40 mil på 500 gator inom Bromma stadsdelsområde.

Oj, oj, Bromma var mycket större- och vackrare- än jag trodde. Idag var jag inne på Dag 12 i denna "erövring" av ett helt stadsdelsområde. Bromma har 535 gator, 24 stadsdelar och här bor drygt 60 000 människor, alltså ungefär som på Östermalm och Norrmalm men betydligt mer utspritt.

Imorgon torsdag tar jag sista biten, Södra Ängby. Det är nästan omöjligt att ta alla gator men jag gissar att jag sprungit på cirka 500 och då ofta hela gatans längd och ibland flera gånger på samma gata. Jag har haft en gps med mig, skrivit upp alla gator jag varit på (omöjligt att komma ihåg annars) och också gjort grovresearch hemma vid datorn.

Eftersom jag startat och avslutat från bostaden har det blivit mycket "dölöpning" ut och hem från Bromma. Skulle man mäta alla gator på google maps tror jag inte det skulle bli 40 mil. 

Jag trodde jag kände till Bromma hyfsat väl. Pyttsan!

Hugleiksvägen mellan Beckomberga och Blackeberg. Vem  mer än en galen joggare springer på sådana här undanskymda smågator? De flesta av villorna i Norra Ängby är från 30-talet, ganska enkla och små. Villorna med en övervåning på ca 60 kvm och en lika stor inredd källare brukar gå för 6-7 miljoner kronor.

Längs Bällstavägen inte så långt från Beckomberga och Bromma kyrka ligger fem runda hus.

Nya vackra tvåvåningsvillor och radhus i tegel på Martebogtan i närheten av Beckomberga.

Blackeberg var en positiv överraskning, vackert område men mindre än jag räknat med. Det som gör området så charmigt är den blandade bebyggelsen, att terrängen är kuperad, ett slingrigt gatunät och att man sparat mycket av naturen. Påminner lite om Högsbotorp i Göteborg.

Ljunglöfska slottet i Blackeberg. Detta var sommarnöje för snusfabrikör Knut Ljunglöf. I bakgrunden Mälaren.

Dagens utflykt i Bromma mätte totalt 40 km. Syndade med att ta tunnelbanan hem.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:30:42

Läs / skriv kommentar (0)


2020-04-20 - Med vilja kommer man långt

Pernilla Otto i mål efter 37 mil och bara några timmars orolig sömn under tre nätter. Foto: Fredrik Forsström.

Spännade läsning om en ultralöpares vedermödor- och glädjeämnen.

Nej, det räcker inte bara med vilja. Men med järnvilja kommer man långt. Pernilla Otto kom 37 mil på 3 dagar, Scott Jurek kom tio gånger längre men på 46 dagar. Och båda slog rekord.

Går det att jämföra en av världens bästa ultralöpare med en glad svensk motionär inom samma gebit? Ja, det tycker jag. Likheterna mellan Scott Jurek och Pernilla Otto finns där även om Pernilla aldrig skulle drömma om att bli jämförd med denne ikon inom ultralöpning.

Samtidigt som Pernilla sprang Mälaren runt och ville slå sitt personliga mängdrekord på 100 miles läste jag boken om Scott Jureks försök att slå hastighetsrekordet på Appalacherleden.  Boken gavs ut ifjol och är väldigt spännande. Man får veta det mesta om vad som driver en ultralöpare till att nära ta kål på sig själv, något som  för de flesta (även mig) är obegripligt.

Jag följde Pernillas rekordförsök på Facebook där hon och coachen/följebilschauffören Fredrik Forsström la ut videosnuttar och rapporterade hur det gick. I mina ögon har Pernilla utfört en bragd. Hon gav sig sjutton på att springa minst 200 miles (32 mil). Hon klarade det på 61 timmar och 37 minuter. När hon vid midnatt i söndags knäppte av klockan på Gullmarsplan hade den stannat på 66 timmar och 31 minuter. Hennes tur runt Mälaren inklusive några felspringningar blev ca 37 mil. Hennes distansrekord på 20 mil och 30 timmar var slaget.

En golgatavandring? Nej, men inte problemfritt. Pernilla har rapporterat om magproblem, lite sömn, svettningar under natten, en felspringning men annars varit vid gott mod. Mycket vad hon beskriver känns igen från Scott Jureks resa som dock var i en annan division, Han hade t ex inga asfaltvägar utan fick ta sig fram i eländig terräng, upp och ner i det ena bergsmassivet efter det andra. Denne magre löpare, tillika vegan tappade hela åtta kilo. Måste vara mer än 10 procent av kroppsvikten, låter farligt.

Jag tror Pernilla fått en och annan långlöpare att fundera; skulle inte jag kunna göra något liknande? Själv har jag blivit sugen på att springa Mälaren runt (jag gjorde det 2013 på sex dagar och utan suport). Skulle jag också kunna göra det på tre dagar? Tveksamt, har aldrig sprungit längre än drygt åtta mil på en dag. Men så är det det där med viljan . . . 

HÄR kan du läsa hennes racerapport.

Keep on running!    

Postad av Björn kl 22:14:00

Läs / skriv kommentar (14)