Notera den breda cykel- och gångbanan på höger sida av bron. Självklart sprang jag över bron, som mäter 2 109 meter inklusive anslutningar och 1 420 meter mellan landfästena.

Tack Trafikverket och Sundsvalls kommun för att ni såg till att Sundsvallsbron också är öppen för cyklister och gångare. Det är varken Ölandsbron eller Öresundsbron, något av en skandal.

Det har hänt mycket i Sundsvall de senaste åren. 2014 stod Sundsvallsbron klar, Sveriges tredje längsta vägbro. Bron spänner över Sundsvallsfjärden och är en del av E4:an. Genomfartstrafiken inne i stan har avlastats, industrimark har tagits i bruk och kajerna längst in i fjärden har kunnat bebyggas. Såväl bron som den nya bebyggelsen är riktigt läckra skapelser, tycker jag.

Stenstaden Sundsvall växer längs vattnet och flera av de nya husen är byggda i trä. Den anskrämeliga hotellbåten tillhörande Good Morning Hotels har tidigare legat i Göteborg.

I och med dagens löptur över Sundsvallsbron har jag nu sprungit på de fyra längsta vägbroarna i Sverige. Öresundssbron är längst följt av Ölandsbron, Sundsvallsbron och Höga Kustenbron. Öresundsbron har aldrig varit tillåten for fotfolket men öpnnades i samband med invigningen och löpartävlingen Broloppet 2000. Ölandsbron sprang jag över på 70-talet men sedan 1995 råder cykel- och gångförbud. Egentligen en skandal eftersom Öland är ett cykeleldorado men trafikriskerna är stora. Däremot är det konstigt att det är tillåtet att cykla och promenera över Höga Kustenbron som saknar vägren och där hastigheten är 110 km/tim.

Dagens löpning blev relativt kort, 40 km. Imorgon blir det en tuff etapp till Härnösand.

Keep on running!

Jag springer mätt och nöjd på Harmångersvägen efter att ha sluppit äta en pizza utan istället kunnat välja en pastarätt. Sjön heter Norrsjön och en bit framför mig såg jag barn bada under en bro.

Vad är det som håller den svenska landsbygden vid liv? Jo, alla pizzerior.

Jag funderar på detta när jag nu springer i Sverige. Just pizzeriorna, som tycks finnas i nästan varenda tätort, är räddningen för mig. I städerna är matfrågan aldrig några problem men ute på landet kan det vara svårt att hitta något ställe att stanna till för lunch.

När jag drar upp en rutt gäller det att hitta matstopp på lämpliga avstånd. Idealet är 20-30 km från startpunkten. Och då blir det ofta just pizzerior. Bilisten eller cyklisten kan åka några mil till och har mycket större valfrihet.

Strömsbruks Pizzeria. 108 kronor kostade pastarätten och en Cola.

Idag var Strömsbruks pizzeria räddningen. Denna ort i Nordanstigs kommun har ca 300 invånare, inte mycket men en pizzeria har man. När jag anlände dit hade jag sprungit drygt tre mil. Perfekt med andra ord.

Nu hör det till saken att jag inte är någon större pizzaälskare. Så serverar man något annat tar jag det. Tyvärr verkar många pizzerior ha slutat med att servera pastarätter men har hur många olika sorters pizzor som helst och också kebab (äter inte den rätten).

Hur många pizzerior har Sverige egentligen. Ja, enligt Wikipedia handlade det om ca 3 500 år 2015. Knappar man in ordet ”pizzeria” i Eniros sökfält blir det 5 341 träffar på företag, stämmer nog bättre men Eniro är ett trubbigt instrument. Fast i Ratsit får jag bara 1 680 träffar. Enligt SCB finns det i Sverige ca 2 000 tätorter i Sverige och med tätort menas samhällen med minst 200 invånare. Hur som helst, det finns tusentals pizzerior i landet.

I Amerika är det inte alls så. Där är det hamburgarna som dominerar. Där kan jag bl ilika trött på burgare som pizzan här hemma. Pizzeriorna är ett tämligen nytt feomen i Sverige, nåja ca 40 år. Det glädjande är, förutom att just så många små samhällen har en egen restaurang och träffpunkt, också att de skapat jobb för många invadrare.

Jag befinner mig nu i Sundsvall och där ska jag stanna i två dagar på ett mycket bra hotell. I priset ingick ett kvällsmål och en Wallenbergare satt ju fint. Dessutom kunde man backa hur många gånger som helst . . .  

Även idag "råkade" jag nämna i receptionen hur långt jag sprungit. Reaktion? Noll. Knäppskallar är man van vid.

Klockan är 18.30 och Systembolaget i Sundsvall har öppet till 19 dagen före midsommarafton. En vakt i dörren får hålla ordning på kön. Bra service eller bara beklämmande?

Dagens distans: 57 km

Keep on running!

Vacker trähusbebyggelse i Söderhamn. Huset i mittenraden  till höger ser ut som ett stenhus men är byggt helt i trä. Nedre bilden rådhuset.

Kort rapport på grund av tidsbrist. Allt väl,  frånsett en blåsa på foten. Jag som "aldrig" får skavsår . . .

Totalt blev det 62 km (från Ljusne till Iggesund. Jag övernattar dock på  hotell i Hudiksvall och tar bussen tillbaka till Iggesund för att där påbörja morgondaens löpning mot Sundsvall.

Keep on running!

"När de sågo människor, som skyndade att konma undan regnet förmanade de dem och sade: »Vad har ni så bråttom för? Ser ni inte, att det regnar surlimpor och spettkakor, surlimpor och spettkakor?" (Ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige).

Om jag inte upplevt ett sådant skyfall tidigare, hade jag aldrig lämnat hotellet. Rena USA-vädret.

Tre dagar med stekande sol och idag värsta åsk-och regnovädret. Riktigt dramatiskt när himlen öppnade sig och stora vattenmassor forsade utmed vägarna, billarm som gick igång och åskknallar kusligt nära.

I Amerika brukar bilisterna stanna och fråga om jag behöver hjälp. En ensam löpare med barnvagn på en öde landsväg ser ynklig ut. Men i Sverige stannar man inte, lika bra det den här gången för jag var inte rädd och vädertypen kändes bekant.

Suftletten och överdarget på kärran höll packningen torr och det kändes nästan ombonat under regnjackans kapuschong. Jag lyssnade på radio och njöt. Fast sladdar och hörlurar i öronen ska man kanske inte ha under under åskoväder?

"Victoriasjön" kallar ortsborna sjön som bildats i ett stenbrott mellan Björke och Trödje norr om Gävle. Här sägs bygdens son prins Daniel och kronprinsessan och några vänner badat en gång. Historien är nästan sann men prinsen och prinsessan badade inte.

Imorgon Hälsingland!

Dagens distans: 59 km

Keep on running!

Blommande lingonris mellan Tierp och Mehedeby.

Det ser ut att bli ett bra lingonår i år. Blommningen är enorm. Och det artar sig också till att bli ett bra blåbärsår.

Under dagens löpning från Tierp till Gävle var jag ute på kalhyggena och inspekterade ”mina” bärmarker. Det ser mycket lovande ut, kan jag rapportera. Ifjol plockade jag stora mängder bär, främst lingon, och av lingonen gör jag lingondricka, den bästa måltids- och sportdrycken jag vet.

Dagens lunch intogs  på Kungsådran i Älvkarleby, en restaurang  från militärepoken och som ligger på Laxön mitt i Dalälven. Här har jag varit många gånger och det är en av de vackraste platser jag känner till. Gästerna serveras ”lingondricka” till maten men den drycken är rena skämtet, smakar sliskig jordgubbssaft, ungefärlika lika usel som Ikeas lingondricka. Man kanske skulle bli dryckesleverantör till Kungsådran?

"Nu flög örnen med pojken över hela Uppland och stannade inte förrän han kom till det stora vattenfallet vid Älvkarleby. Han slog ner på en sten, som låg mitt i älven strax nedanför det brusande fallet, och släppte på nytt lös fången". (Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige)

Det kunde även idag ha blvit ett helvete med flugorna. Men nu låg inte den amerikanska dundersprayen på hotellrummet varför det räckte med några duschar på kroppen och på vagnens sufflett för att hålla flugorna borta. Däremot bet inte preparatet på bromsarna men dom var lätta att slå ihjäl.

En näve smultron plockade på vägbank utanför Älvkarleby.

Smultronen har också börjat komma, kan jag rapportera. Finns det något godare och mer somrigt än just smultron?

Det rullar på bra och idag kände jag mig så stark att det efter ankomsten till Gävle blev några extra kilometrar på det fina hotellets löpband. Egentligen rena galenskapen. I Gävle träffade jag min bror Jan, ariktekten bakom flera rutter under mina USA-löp. Under middagen kom han med ett lysande förslag:

-Stanna två nätter på det här hotellet och avboka hotellet i Söderhamn. Du kan göra busstevar och få ihop logistiken.

Sagt och gjort. Rutten roddas nu om lite men det innebär inte att jag hoppas över någon sträcka.

Uppland klart och nu Gästrikland.

Dagens distans (exklusive bandlöpningen) 58 km.

Keep on running!

Det fick räcka med halva pizzan, andra verkade mer hungriga. Hur många flugor ser du?

Vilken är flugornas favoritmat? Jo pizza och svetten från en löpare!

Myggplågan längs Dalälven känner alla till. Men fluginvasionen längs vägarna i Uppland är nog obekant för de flesta. Aldrig har jag sett så mycket flugor som idag.

Det började med en pizza på macken Din X i Björklinge. Inte en enda människa satt inne och åt, coronasäkert med andra ord. Dumt nog valde jag borden utomhus  trots att de inte såg så aptitliga ut med utplacerade vattenfyllda glasburkar där fimpar låg och flöt.

Pizzan hade inte mer än burits ut förrän första flugan var på den. Viftade vilt med kniv och gaffel men tvingades ge upp. Snart satt ett tiotal flugor på den, visserligen vackra djur med bakkroppar som lyste metallgrönt.

-Håll till godo, pizzan är er, skulle djurvännen Tummetott ha sagt.

Jag hade inte mer än rullat ut från Björklinge förrän flugorna var tillbaka, nu i betydligt större skaror. Det var inte vännerna från Din X utan mer vanliga flugor, gråa trista. De bildade små moln framför mig, satte sig på händer och armar, ja de var överallt och joggingbyxorna var favoritlandningsplats. Egentligen gjorde det inget men lite irriterande skulle nog även Tummetott tycka. Så färden fortsatte med björkris i näven och ett vilt viftande under löpningen. Skulle bilister ringa polisen och stoppa galningen?

Så plötsligt var de borta. Märkligt. Nå,  den amerikanska insektssprayen jag nämnde igår, varför använde jag inte den? Jo, den hade jag naturligtvis glömt kvar på hotellrummet.

Bertil Palmqvist med sin ålderdomliga men helt fungerande gps på armen. I år ska han försöka slå åldersrekordet för 75-åringar i 6-dagarslöpning.

Ja, det här var en dag jag fick känna mig omsvärmad. Betydligt trevligare än flugorna var ett annat oväntat besök. Mellan Uppsala och Björklinge, på motsatt sida av vägen,kom en löpare springande. Jag kände igen honom direkt; ultralöparen Bertil Palmqvist från Bälinge. Han slog följe med mig och berättade att jag snart kanske skulle få se något högintressant.

-Det är en tamgås som rymt från en gård härintill och nu blivit vildgås och håller till i ån därborta.

Vi spanade bägge från bron men tyvärr var gåsen borta. Nästa gång jag springer förbi här (jo, jag har gjort det några gånger tidigare) ska jag hålla ögonen öppna.

En tågsteve på gång.

Dagens distans till Tierp: 61 km. Imorgon blir det Gävle och upptåget tillbaka till Tierp.

Keep on running!

"Pojken hade sett ut över staden. Den var tämligen stor och låg präktig mittpå en vid, odlad slätt. Den ägde många hus, som sågo ansenliga och förnäma ut, och på en ås låg ett fast uppmurat slott med två grova torn. Det är kanske kungen och hans män som bor här, hade han sagt". (Ur Nils Holgerssons underbara resa över Sverige, sid 197).

I Amerika blev det ett glädjehopp vid varje ny delstatsgräns. Nu blir det hopp vid landskapsgränserna (länsgränserna).

I Hagaparken möter jag några kanadasgäss och brister ut:

-Gomorgon mina vänner, jag är är på väg till Lappland. Vill ni göra mig sällskap?

-Vi stannar här. Lycka till! nu Tummetott på din långa färd genom Sverige.

Ja, så där gick det (nästan) till när Nils Holgerssonlöpet startade idag. Eftersom jag till skillnad från Nils (Tummetott) inte förstår djurens språk fick jag använda min fantasi. Och nog pratade dom där gässen med mig. . .?

Tidig start och en solig, varm morgon. Resan skulle bli lång och senare övergå till en stekhet dag där jag drack uppemot sex liter och ibland körde torrt. I Amerika brukar jag säga att vätska sällan är några problem, man behöver inte ha med sig så mycket och det finns alltid McDonalds, mackar och bilister som stannar till och erbjuder kallt vatten. Men Uppland är inte Amerika.

Doften från nyponblommorna var underbar, samma med den gula Ryssgubben med sin kryddaktiga lukt. Och vad mycket humlor som surrade överallt. Surrade gjorde också bromsarna. Finns det några mer korkade insekter än just bromsar? Man ser dom på långt håll och före attacken brukar de slå sig ner på joggingvagnens kapell och blir då ett lätt byte. Slog ihjäl några stycken idag, effektivt eftersom dom inte brukar vara så många. Mer irriterande med flugorna. Men myggen brukar man kunna springa ifrån.

-Glöm inte insektssprejen, påminde hustrun strax före start. Nejdå, den amerikanska sprejen är med, säkert med ett innnehåll som länge varit förbjudet i Sverige.

Dofter ja. Det luktade också gott från fälten med nyslaget hö. Tänk, allt det där missar bilisten och kanske också cyklisten. Men vi löpare får insupa allt.

Vad som däremot inte insöps idag i tillräcklig mängd var vätska. Ville inte knacka på i stugorna men en ryttartävling strax utanför Knivsta blev räddningen. Kusarna behövde vatten och även jag fick påfyllning och klarade mig med knapp nöd till Uppsala.

Min dag blev onödigt lång, 75 km, under en av årets varmaste dagar. Lätt medvind gjorde det ännu hetare. Gick visserligen några kortare sträckor men pojken var stark idag. Så här långa dagsdistanser ska jag inte ha- planen var annars att göra en sk bussteve på drygt en mil, dvs ta lokalbuss sista biten till hotellet och imorgon åka tillbaka med bussen där jag slutade.

-Sprungit 75 km idag, skröt jag vid ankomsten till det fina hotellet i Uppsala. Allt arbete upphörde i receptionen, personalen bara gapade. Men hörde jag inte en uppmuntrande kommentar från en av gästerna när jag åkte upp i hissen?

Roddar nu om lite i rutten. Imorgon blir det nog Tierp och inte Tobo samt Upptåget tillbaka och natt nummer två på  fina hotellet där ett stort lagat kvällsmål ingår. Idag var apiten dålig men förhoppningsvis bättre imorgon med kortare distans.

Keep on running!

Tummetott hade träskor men jag väljer joggingskor till min 300-350 mil långa Sverigetur. Ett par Lidlskor, ett par Brooks Adrenaline och ett par lätta Brooks maratonskor ska nu slitas ut. Att ha tre helt olika typer av joggingskor och byta skor minst en gång om dagen, tror jag är ett vinnande koncept.

Keep on running!