Det bästa med Nils Holgerssonlöpet- hjortronplockningen ute på myrarna.

Hur mycket mer krävande är ett coast to coast jämfört med ett Nils Holgerssonlöp? Egentligen inte alls, snarare tvärtom!

Svaret förvånar säkert många. USA-löpen är runt 500 mil och 100 dagar. Mitt nu på fredag avslutade Holgerssonlöp blir knappt 350 mil och 63 dagar. Hur ska man jämföra de här två typerna av äventyrslöpningar, som har många likheter men också några stora skillnader.

Så här resonerar jag:

* Rent fysiskt är ett coast to coast något jobbigare; först fler dagar och längre men också bevärligare yttre förutsättningar (värme, kyla, blåst, tornados, hagelstormar, backar, höga höjder och lite syre etc).
* Det är dock inte, som dom flesta tror, enbart en fysisk utmaning. Den sk mentala biten är minst lika viktig, ja viktigare, tror jag. Det gäller att alltid gilla läget och det har inte så mycket med om du är en duktig löpare eller inte. Aldrig gnälla, bara mala på och hålla sig till uppgjord plan.
* Det är just det mentala som kan bli besvärligare på hemmaplan, i alla fall för mig. Det har sin förklaring i följande:
A) På ett coast to coast är det så påtagligt att du springer från punkt A till B, oftast från västkusten till östkusten. Det känns i kroppen att du rör dig över en kontinent och det blir ännu mer påtagligt när du tittar på en karta. På Holgerssonlöpet går det lite hit och dit; norr, söder, väster, öster och det kan ibland kännas som att du står still.
B) Märkligt nog kan hemlängtan vara större när du är nära hemmet än när du är på andra sidan Atlanten. Du kan ju inte bara avbryta vilket jag skulle kunna göra när jag springer i Sverige. Dessbättre har jag aldrig drabbats av hemlängtan, varken i Amerika eller i Sverige även om den nu under de sista dagarna kommit smygande.
C) Sverige är inte alls lika "spännande" som Amerika. Det gör att löpningen blir lite tråkigare, det mesta är föutsägbart och skulle något hända finns hjälpen nära.
D) På hemmaplan är jag mindre mottaglig för intryck, är inte lika nyfiken, pratar inte alls med så många människor som i Amerika och får i princip ingen uppbackning eftersom ingen vet vad jag håller på med. Att under två månader springa annonymt kan vara tufft även för en ensamvarg.

---

Sammanfattningsvis: Att hålla på två månader i Sverige är för lång tid. Risk finns att det blir tråkigt även om de flesta dagar varit roliga. De svenska hotellen håller högre klass än de amerikanska, våra vägar är aningen bättre, vägnätet inte alls så glest som i Amerika, vi har cykelbanor vilket knappt existerar i Amerika och vi har persontåg och bussar även i små städer och på landsbygden (jag har ju haft en och annan tåg/bussteve som hjälpt mig mycket). Så egentligen skulle jag inte klaga Sverige är fantastiskt - men tråkigare.

Största behållningen under detta löp har varit vildmarkslöpningen i Norrland (ja även i Värmland och Dalsland) och bäst av allt- hjortronplockningen ute på myrarna.

Dagens löpta distans: 42 km.

Keep on running! 

Örebro slott och Skeppargränd i Arboga. Dagens löpning gick mellan dessa två vackra gamla städer. Vid framkomsten till Arboga var jag trött och nästan lika vimsig som kungen 1985.

Efter 60 dagar ute på vägarna börjar jag få svårt att hålla rätt på var jag befann mig dagen innan. Ja, nästan som kungen 1985 med den fatala felsägning på torget i Arboga då han hälsade Arbogaborna välkomna med frasen "Kära Örebroare".

60 dagar är mycket även om USA-löpen brukar handla om uppemot 100 dagar. Ärligt talat tycker jag att det kan räcka. Hemlängtan har kommit sakta smygande. Så målgången på fredag kommer lite som en befrielse. Så har jag bara känt en enda gång under ett USA-löp då såväl löpare som utrustning sjöng på sista versen.

SMHI utfärdade idag en klass 1 varning i Västmanland för stora regnmängder. Det regnade kraftigt under  nästan hela löpningen mellan Örebro-Arboga. Besvärligt? Faktiskt inte så farligt- har man en bra regnjacka med kapuschong som går att dra åt blir det varmt och ombonat. Jag frös inte det minsta och packningen höll sig torr under kapellet. Fast visst var det ren viljelöpning. Inte roligt. Och i morgon onsdag lär det bli ungefär samma väder då jag tvingas ta igen den överhoppade sträckan Arboga-Västerås, som nu skedde med tåg.

Andra gången jag serveras bruna bönor, nu med stekt fläsk. Vägkrogen hette Göthlunda Wärdshus.

Dagens distans 48 km.

Keep on running!

Hoppfullt trots regnandet. Örebro ingår i landskapet Närke och nu återstår bara Västmanland och Gotland innan alla 25 landskap är avklarade. Dagens distans till Örebro blev 60 km. Imorgon tisdag Arboga och med en tågsteve till Västerås.

Keep on running!

Kan du namnen på växterna? Övre stora bilden: Fackelblomster (Lythrum salicaria)

Underst: Såpnejlika (Saponaria officinalis) och Bitterfibbla (Picris hieracioides)

Som son till en botanist, zoolog, biologilärare och floraförfattare borde jag vara bra på svenska växter och fåglar. Det är jag inte men några fiffiga appar ska kanske göra mig bättre.

När jag springer längs landsvägarna undrar jag ibland vad det är för växter jag ser och vad det är för fåglar jag hör. Kan en del men mina nya fantastiska appar i telefonen kan nu bli en hjälp.

Det var min bror Ragnar som tipsade om "Planta". Appen fungerar som så att du fotograferar växten och efter några sekunder får du veta det svenska och latinska namnet plus en del annat. Fågelappen "BirdNET", där du spelar in ljudet, har jag ännu inte testat.

På Planta är man prenumerant, 50 kr/månaden kostar det men man har en gratisvecka. Säger man inte upp tjänsten rullar det på och man debiteras varje månad, lite läskigt om man glömmer bort. När jag installerade appen var jag inte medveten om villkoren.

Så nu plockar luffaren både burkar och petflaskor samt fotograferar växter. Många korta stopp blir det. Det sinkar lite men just nu är formen inte på topp så pauserna behövs.

Hur tillförlitlig är "Planta"? Vet inte men den verkar funka. Jag tänker tillbaka på barndomen då jag var med pappa på mängder av exkursioner på Skaftö i Bohuslän. Väl hemma satt han och examinerade växterna och verktygen var lupp och Carl Fries flora. Mycket hamnade i hans växtpress. Tänk om han haft "Planta" istället. Fast jag tror att pappas artbestämningar var säkrare . . .

Göta kanal och Norsholms sluss med sjön Roxen i bakgrunden. "Gässen hade lämnat Ombergstrakten och foro mot öster utefter Göta kanal. De höll också på att göra sig i ordning för sommaren. Arbetare gingo och lagade kanalbankarna och tjärbetesströko de stora slussportarna". Ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf.

Igår 48 km, idag 43. Veckans distans: 338 km. Imorgon bär det av till Örebro. Och på fredag flyger jag från Bromma till Visby.

Keep on running!

Nu lyser solen igen- alla administrativa problem är lösta (tror jag) och jag har koll på läget. Solrosor är inte så vanliga i Sverige men en vanlig syn i Amerika där fälten kan vara enorma.

Logistiken kring det här löpet är besvärlig. Att få ihop hotellpusslet, vägval, stevar, luncher etc är knepigt. Därför var det skönt att få ägna en hel kväll åt att räta ut en massa frågetecken.

Jag har t ex köpt ”klippkort” på Nordic Choise (totalt 20 hotellnätter). Hur många har jag egentligen förbrukat? Till min förskräckelse fick jag beskedet här på Quality i Linköping att jag skulle ha en massa hotellnätter kvar. Eftersom de ska utnyttjas senast sista augusti och att Holgerssonlöpet snart är över riskerade jag att flera tusen kronor skulle bränna inne.

Kallsvettig försökte jag reda ut allt och kan nu pusta ut- det var ett felaktigt besked, hotellnätterna går precis jämnt ut. Och där jag tidigare tvingats boka till oskäliga priser, inte 750 kr/natten som det kostar med klippkortet, kan jag nu plötsligt bokas för just 750 kr. Ekvationen gick ihop och jag har ordning igen i mitt excelark!

Dagens distans: 55 km. Imorgon Norrköping.

Keep on running!

Min bror Ragnar i Tranås mötte upp med segelbåt och gav mig och kärran lift över sjön Sommen, dvs jag gjorde en båtsteve. Min första sådan var under ett USA-löp 2016 då jag tog en snabbfärja över Lake Michigan.

Cirka en vecka återstår innan gässen och jag flugit i Sveriges alla 25 landskap. Idag passerade vi 300 mil vilket innebär ett ett snitt på 55 km per dag.

Bättre och bättre dag för dag, vågar vi nästan utropa. Ja, det går väldigt bra- vi har luft under vingarna ock turen att ingen blivit uppäten av Smirre räv.

Många dagar är lika men idag var det lite speciellt för Tumme Tott, som besökte brordern Ragnar med fru Linnéa i Tranås. Fågelinfluensan har gjort att vi inte setts på två år så vi hade mycket att kackla om. Skönt att för en gång skull kunna äta hemlagad mat.

Imorgon bär det av till Linköping, sedan Norrköping, därefter Örebro, Västerås, Enköping och Gotland. Går allt i lås är flygturen med Akka och de andra vildgässen över den 19 augusti.

Dagens flygtur: 43 km.

Keep on flying! 

Jag har knappt alls förekommit i media men när jag var i Oskarshamn hade någon tipsat Oskarsshamns Tidningen, som ryckte ut med reporter och fotograf. Klicka på bilden så kan du läsa artikeln.

Nils Holgerssonlöpet har inte alls marknadsförts. Att jag skulle vara löpningens Greta Garbo är kanske lite överdrivet men jämfört med andra löpare som gör liknande saker har jag legat synnerligen lågt.

Under USA-löpen har det varit lite annorlunda. Då har jag haft en skylt fram på kärran med texten Coast to Coast. Ingen bilist kan ha missat den. Intresset från lokaltidningar och regional tv i Amerika har varit mycket stort. Ibland har jag också tipsat pressen men ofta har det inte behövts.Under senare löp blev det lite tröttsamt med alla intervjuer, de tog tid och störde löpningen.

Under detta löp är det helt annorlunda; inga kontakter med media har tagits, jag har bara lagt ut någon kort text på Facebook, däremot har jag bloggat varje dag. Det har nästan varit en sport att se hur länge jag kunnat vara anonym.

Varför denna "blygsamt"? Jag har inte varit särskilt intresserad, tycker inte det jag gör är så märkvärdigt och har allmänt intresse. Egentligen är det lite fånigt att en lokaltidning intervjuar mig bara för att jag råkar springa i tidningens spridningsområde. Skulle däremot en löpartidning eller podd om löpning höra av sig, ja då nappar jag direkt.

Ändå är det tre tidningar som intervjuat mig; Tidningen Härjedalen, Nya Wermlands Tidningen och nu senast Oskarshamns Tidningen.

Jag vet andra löpare och cyklister som lyckats skapa maximal publicitet kring sina "äventyr" trots att de kanske inte är så märkvärdiga och intressanta. Jag har kanske varit med för länge för att vara jättesugen på publicitet.

Ingatorps höga och smäckra kyrktorn sticker ut. År 1997 kårade Året Runt kyrkan till Sveriges vackraste kyrka.

Östergötland, ännu ett landskap besegrat.

Dagens löpning  på 55 km blev tuff. Backarna på den ödsliga vägen mellan Ingatorp och Österbymo, där jag nu befinner mig, var många och väldigt branta. Men idag var jag stark och allt gick bra. Morgondagen till Tranås blir spektakulär; då ska jag för första gången göra en "båtsteve" på sjön Sommen.

Keep on running!

Ute piskade regnet mot restaurangens fönter medan jag satt inomhus och åt bruna bönor med bacon. Att denna maträtt serveras som Dagens rätt har jag aldrig varit med om men  i Kristdala är det inga märkvärdigheter.

Jag har kommit till Hultsfred, orten där jag arbetade som lokalredaktör för 50 år sedan. Att leta upp platsen för den nedlagda redaktionen var lättare sagt än gjort.

Det var på socialdemokratiska Oskarshamns Nyheterna jag arbetade. Karriären blev kort, bara några månader stod jag ut innan jag på eget bevåg sa upp mig. Det var hundår; dåligt betalt, dåliga arbetsförhållanden och i Hultsfred hände inte mycket. Man brukar skoja om att smålänningar är snåla (myten stämmer dock inte) men i Hultsfred fick jag vatten på min kvarn. Jag var inackoderad och när hyresvärden såg att jag hade en bärbar tv ville han lägga på en extra avgift på hyran för all ström apparaten skulle sluka. Med det blev det inget.

Var det i det här på Oskarsgatan lokalredaktionen för Oskarshamns Nyhetrena låg på 70-talet och kanske ända fram till ifjol? Det är svårt att minnas efter 50 år. Kan någon bloggläsare hjälpa mig? På övre våningen vill jag minnas låg ABF.

Idag fick jag lite USA-feeling när jag gick runt på gatorna i lilla Hultsfred för att försöka spåra upp var redaktonen legat. Östra Småland med avläggare las neri fjol så de flesta borde väl ha i färskt minne var redaktionen legat. Jag började på hotell Hulingen där receptionisten, som bott hela sitt liv i Hultsfred, inte hade en aning. Samma med flera äldre Hultsfredsbor ute på gatan. Så där är det också i amerikanska småstäder- noll lokalkännedom.

Lingonen är på gång i Småland.

Dagens distans Oskarshamn-Hultsfred 59 km. Imorgon Österbymo och därefter Tranås, Linköping och Norrköping.

Keep on running!