Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 8775 km. Denna vecka: 7 km. Idag: 7 km

2019-03-19 - Dag 32: Tucumcari- en spökstad

Tucumcari i New Mexico med knappt 5 000 invånare är största staden mellan Albuquerqe och Amarillo i Texas. Sällan har jag skådat något hemskare- en stad som håller på att tyna bort.

Det är måndag, sen eftermiddag, och jag springer in i ”storstan” Tucumcari. Innan har en vägskylt upplyst mig om att här finns 34 motell och 24 restauranger. Men allt verkar stendött, de flesta butiker och restauranger har bommat igen för många år sedan. Den överdimensionerade huvudgatan är fem kilometer lång. Nästan det enda som är öppet är fattigmansbutikerna Dollar General och Family Dollar. De ruffiga motellen verkar dock var igång men jag ser knappt några bilar utanför. Vem vill stanna här?

Infarten till Tucumcari.

Bilmärke?

Mitt motell ligger i ena änden av huvudgatan, ute vid motorvägen. Här finns en handfull stora kedjemotell så här borde det finnas några restauranger. Nä, även här allt nerlagt. Turligt nog råkade mitt motell ha en matservering.

När jag checkar in frågar jag vad som hänt, stan är ju rena spökstan.

-Ja, vi dör sotdöden. Befolkningen minskar varje år. Men det var länge sedan något större företag klappade igen, svarar receptionisten på stora Quality Inn, som för dagen bara hyser några gäster.

Jag läser senare att Tucumcari är en mycket fattig stad. En femtedel av familjerna lever under fattigdomsstrecket. Men stan marknadsför sig som rena paradiset; ”low cost of living” och ”high quality of life”.  Skönt att jag drar vidare imorgon. Detta var nog en av de hemskaste städer jag sett i Amerika; ett levande lik!

Stor kråkfågel med bo längs Interstate 40.

Dagens distans: 57 km. Nu en tredjedel av sträckan avklarad! Här min rutt upp till Gothenburg ( ej exakt)

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:01:18

Läs / skriv kommentar (7)


2019-03-18 - Dag 31: The Blue Hole

Inbjudande men det blev ändå inget dopp för mig i The Blue Hole i Santa Rosa.

I Santa Rosa är det blått som gäller. Stadens stolthet och stora turistattraktion är The Blue Hole, en springkälla med klarblått vatten.

Något sådant vill man ju inte missa så jag sprang dit. Det är inte ofta man hinner turista men idag fanns tiden.

-Svalka av dig och ta ett dopp, tyckte personalen på turistinformationen intill.

-Jovisst ska jag göra det, svarade jag kaxigt.

Men det var något överilat. När det gick upp för mig att 62 Farenheit motsvarar 17 grader minskade badintresset. Det hela slutade med ett fotbad, skönt även det.

The Blue Hole är alltså ingen varm källa utan en så kallad artesisk källa. Temperturen håller sig konstant på 16 grader året runt, nog så uppskattat sommartid i dessa ökentrakter. Vattnet byts ut var sjätte timma, är kristallklart och gör detta geologiska fenomen till ett dykarparadis. Källan är 25 meter djup och häromåret omkom en dykare som utforskade de underjordiska tillflödena.

En lat och härlig dag med andra ord. Och jag hann även med att besöka ett gym.

Dagens distans: 46 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:58:00

Läs / skriv kommentar (7)


2019-03-17 - Dag 31: Oändliga raksträckor

Hur långt tror du det är bort till horisonten?

Nära sju mils motorvägslöpning, oändliga raksträckor och ett intetsägande landskap; dessutom inte en enda restaurang att stanna till vid. Trist? Nej, en ganska bra dag på jobbet.

Löpformen är mycket god just nu. Kan det vara en effekt av höghöjdsträningen? Den goda formen i kombination med att det gick svagt nerför gjorde att dagens långa etapp till staden Santa Rosa (2 700 invånare) ändå inte blev så besvärlig. Väl framme beställde jag McDonalds mest kalorika mål, en Quarter Pounder med ost och extra mycket pommes frites och massor av cola. Låter inte så hälsosamt men jag behövde skrovmålet. Får väl försvara mig med att det till luch blev en medhavd kyclingsallad.

Dagens distans: 67 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:57:14

Läs / skriv kommentar (15)


2019-03-15 - Dag 30: "Lokaltidningar har en framtid i USA"

Leota Harriman, ägare och chefredaktör på The Independent i Edgewood, en stad i New Mexico med 4 000 invånare.

Jag söker ingen publicitet, ligger mycket lågt med kontakterna med tidningar och tv. Men idag besökte jag en liten lokaltidning i staden Edgewood.

Det fanns en baktanke med besöket; genom att ge en intervju skulle jag kanske få hjälp med att ordna en steve inför morgonens löpning på över sex mil. Det fick jag, dock inte för morgondagen utan lite längre fram. Men det intressanta med besöket på redaktionen var att jag fick en liten inblick i hur småtidningar på mindre orter fungerar och hur man ser på framtiden för lokaltidningar.

Jag träffar Leota Harriman, editor & publisher på The Independent. Hon äger tidningen som funnits sedan 1999 och kommer ut en gång i veckan. Det är ingen gratistidning, kostar 50 cent och har några hundra prenumeranter men ett par tusen läsare på nätet.

Är tidningen lönsam? frågar jag.

-Ja, men det är inga jättevister. Och för ett par år sedan övervägde jag att lägga ner.

Hur många jobbar här?

-Vi är runt åtta personer.

Jag blickar runt i lokalen men ser inte en kotte. Det visar sig att Leota gör det mesta av jobbet och att hon har en fast stab av frilansare. Att ha anställda skulle knäcka ekonomin. Redaktionen ligger en bit utanför stan, ja en bra bit bortanför Walmart, troligen av kostnadsskäl.

Har den här typen av tidningar någon framtid?

-Ja absolut. Men det gäller att vara så lokal som möjligt. Vi skriver om det som de stora tidningarna inte tar upp. Och vi är opolitiska, har ingen agenda.

För mig som gammal journalist och som började tidningbanan på småtidningar är det naturligtvis ljuv musik. Men jag undrar ändå om inte tidningsdöden fortsätter i USA, även för de superlokala tidningarna. Illavarslande eftersom minskad insyn och brist på vederhäftig information är fördummande och ökar risken för korruption. President Donald Trumps ständiga attacker mot media och uttalanden om ”fake news” har inte underlättat för varken stora eller små tidningar.

Tidningsdöden i USA är skrämmande:

  • Under de senaste 20 åren har pressens upplagor halverats och värst har det varit för småtidningarna.
  • Vinsterna inom pressen är bara en tredjedel mot för 20 år sedan.

När vi skiljs tar Leota en bild på mig. Hon har ingen ”vanlig” kamera utan fotar med mobilen.Ett tecken i tiden, man tvingas snåla in på allt.

Vad var det då hon var intresserad av av att höra från mig? Det var inte så mycket frågor om löpnigen, mera om hur jag såg på Amerika och amerikaner i största allmänhet. Det om något är man intresserad av att veta. I botten ligger nog en oro för att Europa inte längre ser upp till Amerika som tidigare, gissar jag.

--

Eftersom jag fått antydningar här på bloggen om att ha "fuskat" genom åka bil vill jag bara klargöra att dessa stevar varit helt nödvändiga. När det är mer än sex sju mil mellan motellen måste jag lifta för att slippa camping. Bilåkandet har dock inte kortar den totala löpdistansen, bara jämnat ut dagsdistanserna. Jag springer varenda meter över Amerika. Hedersord.

Dagens distans: 55 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:51:15

Läs / skriv kommentar (8)


2019-03-15 - Dag 29: Mera snö!

Vem påstod att Arizona och New Mexico skulle ha behagliga temperaturer vid den här tiden på året? Det är ju rena vintern jag fått uppleva!

Nattens och morgonens snöfall var ingen tillfällighet. Jag slapp visserligen snön under större delen av dagen. Men de sista 15 km till Moriarty (1 900 invånare) var tuffa. Det började snöa igen men jag hade då satt på allt i klädesväg så jag slapp att frysa. En del bilister stannade och erbjöd mig en ”ride” men jag tackade ståndaktigt nej. Jag mötte en cyklist som troligen var hemlös och denne stackare tröstade mig med orden:

-Det är mest nerför nu. Du ser stark ut!

Det låter konstigt men det kan vara ganska skönt att springa i sådant där ruskväder när kroppen är med på noterna. Löpformen är bra men inte hade jag tänkt mig att jag ständigt skulle behöva vara i rörelse för att slippa frysa.

I lokaltidningen läser jag att denne cyklist blev påkörd på Route 66 6 juni 2014 och dog åtta dagar senare. Bilföraren smet men greps och dömdes till tre års fängelse.

Jag bor nu två nätter här i Moritary. Morgonen får förutom löpning ägnas åt att fixa en steve till lördagen. Annars var det planerat en uteövernattning men det går ju inte nu är det är minusgrader tidiga mornar och nattetid. Brr!

Dagens distans: 47 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:14:00

Läs / skriv kommentar (19)


2019-03-14 - Dag 29: Snö!

Bild från mitt motellrum kl 06.30. Snö var det jag minst önskade. Enligt prognosen utlovas ett par plusgrader under dagen men ingen mer snö. Får bita ihop, ta på mig tjocka vantar och dubbla byxor och se fram emot ett varmt McDonalds längs vägen.

Postad av Björn kl 14:06:35

Läs / skriv kommentar (5)


2019-03-13 - Dag 28: Veteranen mot veganen

Robbie Balenger från Denver, Colorado börjar på lördag springa från LA till NYC. HÄR  kan du följa hans löpning. Han är en duktig löpare men självklart fick han några goda råd på vägen från veteranen.

Chansen att två coast to coastto coast-löpare möts är en på miljonen. Men idag hände det - utanför Albuquerque träffade jag den 35-årige veganen och ultralöparen Robbie Balenger.

En liten husbil tutar, ut springer en viftande skäggig man och en kvinna med en banan och ett matpaket i handen. Galningar eller beundrare?

Beundrare och kollegor i samma branch skulle man kanske kunna säga. Mannen ska om några dagar börja sitt första löp över Amerika, från Huntington Beach, Kalifornien till New York. Han presenterar sig som Robert Balenger, ultralöpare och vegan. Kvinnan heter Jackie Howard, också löpare och hans dietist och en av fyra i suportteamet.

Dietisten Jackie och veganen Robert.

Jag bjuds in i husbilen och slukar glupskt ännu en banan. Robert har läst min blogg och verkar känna till mig ganska väl. ”Impressive” säger han flera gånger och syftar då på att detta är mitt sjunde coast to coast och att jag är 71 år. Men något blåbär är inte heller han; nyligen sprang han ett 50 miles lopp och han har flera års erfarenhet av att springa långt.

-Men förivra dig inte, det är lätt att bli skadad. Håll dig till din plan, spring inte längre än du planerat, även om du känner dig urstark, säger jag lite förnumstigt.

Jag vet att många ultralöpare överskattar sin förmåga. Att någon gång springa 50 eller 100 miles är en sak. En helt annan sak är att springa ultradistanser dag ut och dag in. Men Robert verkar vara en duktig löpare. Hans plan är att snitta på 43  miles per dag, alltså ungefär 10 miles (16 km) km längre än vad jag gör. Håller planen betyder det 75 dagar, relativt snabbt jämfört med andra ”crossers”.

Hans löpning över Amerika blir lite av en propagandaresa för vegankost. Han har varit vegetarian under några år och vegan det senaste året. Själv är jag dock rätt skeptisk till sådan kost i ultrasammanhang. Av Rune Larsson, Sveriges mest erfarne inom gebitet, har jag fått lära mig att fet mat är bra. Mina hamburgare på McDonalds är alltså inte fel.

Vi sitter och pratar länge i husbilen där han inrett en liten brits för att sova och där två cyklar förvaras samt all vegankost. Jag avundas honom inte. En king bed på Comfort Suites, Quality Inn & Suites eller Best Western och en och annan burgare på McDonalds, Burger King, DQ eller Wendys är min melodi.

Albuquerque.

Det fortsätter att vara kallt och blåsigt (medvind). Idag anlände jag till Albuquerque (550 000invånare. Jag trodde stan var huvudstad i New Mexico men det är Santa Fe. Tyvärr hanns inget turistande med, däremot fick jag handbrosen justerad men däck och framförallt slängar gick jag bet på att köpa. Med alla punkteringar börjar det bli lite kritiskt på slangfronten. Dagens flopp var att jag råkat beställa ett rum för rökare. Det luktar pyton och svider lätt i ögonen.

Dagens distans: 50 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:32:16

Läs / skriv kommentar (7)


2019-03-13 - Dag 27: Strängare straff hjälper inte

 

Bilden talar sitt tydliga språk: hårda straff hjälper inte mot nedskräpning. Observera skylten i bakgrunden om att inga cyklister och fotgängare får vara på motorvägen. Jag hade dock fått dispens.

Straffen är hårdare i USA för rattfylleri och nedskräpning. Men vad hjälper det? I jämförelse framstår Sverige som ett föredöme.

Så nedskräpade vägrenar som jag ser här i New Mexico har jag nog aldrig sett. Riktigt äckligt! Annars tycker jag nog det blivit lite bättre i många delstater under senare år. Systemet  Adopt a highway där föreningar, kyrkor, familjer m fl åtar sig att hålla en vägsträcka ren är ju utmärkt, något vi själva borde ta efter.

Det är fortsatt kallt och regnigt. Inte alls angenämt. Jag har faktiskt inte haft en enda riktigt varm dag. Arizona och New Mexico som skulle vara så varma delstater har visat sig vara motsatsen. Uppenbarligen startade jag detta löp för tidigt.

Historic Route 66 går här vid sidan av Interstate 40.

Idag premiär med att springa på motorväg (I 40). Vägarbeten, mycket trafik, backigt, blåsigt, regnigt och ingen restaurang gjorde att löpningen blev besvärlig. Jag bor på ett casino och tänkte pröva lyckan ikväll på rouletten men återvände till hotellrummet, mycket trevligare där.

Dagens distans: 43 km

Postad av Björn kl 04:33:14

Läs / skriv kommentar (5)