Dagens färd mellan Mellerud och Bengtsfors (46 km) blev den hittills vackraste. Jag passerade flera små forsar och sjöar samt  Dalslands kanal med sina små slussar. Övre bilden strax öster om Hallersbyn och nedre bilden sjön Erve.

Keep on running!

Europaväg 45 är Sveriges längsta väg, 169 mil, och går mellan Göteborg-Karusuando. I Värmland saknas ofta vögren vilket gör den livsfarlig för gångare och cyklister. Vid varje möte tvingades jag därför gå av vägen.

Hur kan man ha en Europaväg som saknar vägren? E45 i Värmland är en mardröm för fotfolket.

Jag försöker undvika hårt trafikerade vägar, bl a Europavägar och vajervägar (2+1). Dagens etapp Vänersborg-Mellerud gick största delen på E45. Alternativvägar hade blivit mycket längre och efter noga kartstudier bestämde jag mig för att välja E45:an. Första halvan inga problem men de två milen Brålanda-Mellerud mycket besvärliga eftersom det saknades vägren.

Trafikverket utredde för några år sedan sträckan och konstaterade att den har "varierad standard", "brister i framkomlighet" och att drygt vart tionde fordon utgörs av tung trafik och att fotgänagre är särskilt utsatta. Men inget har hänt.

Nu tog jag inga risker. Gick av vägen vid varenda möte, dom var många. Det tog därför en evig tid. Imorgon, då jag fortsätter till Bengtsfors, undviker jag E45:an.

Godstrafik på järnväg har varit en förlustaffär under flera decennier. "Alla" är för gröna transporter men tåg och lastbil konkurrerar inte på lika villkor. Bilden från Frändefors där ett Green Cargo-tåg passerar- detta statligt ägda bolag har egentligen aldrig visat vinst.

Regnet plågade mig hela dagen och även imorgon väntas en del regn. Jag har verkligen haft otur med vädret. Idag var det dock medvind, visst en fördel, men nackdelen var att jag blev dyblöt eftersom kärran inte skyddade mig , frös som en hund på Rasta i Brålanda.

Kornet har kommit långt.

Dagens distans: 50 km

Keep on running!

Vackra vägslänter med sedum rupestre längs väg 44 mellan Lidköping och Grästorp. Har nu kommit halvvägs och bor på fina Quality i Vänersborg. Slapp regnet med sedan brakade det loss med översvämningar. Totalt 49 km.

Keep on running!

Rådhuset på  Nya stadens torg i Lidköping är från sent 1600-tal. Byggnaden brann ner 1960 men återuppfördes och inrymmer idag turistbyrå och ett kafé.

På min löptur runt Vänern kom jag idag till vackra Lidköping. Som ung tidningsman skrev jag här ett av mina sämsta reportage någonsin. När jag idag läser artikeln skäms jag.

Året var 1971, jag arbetade som volontär på Värnamo Tidningen i Värnamo. Jag hade sänts ut för att skriva om en bussresa som Hushålningssällskapet och LRF:s lokalavdelning gjorde till Lidköping med besök på Rörstrand och en gård med tjurar utanför Skara. Snacka om returinformation och ett fullständigt ointressant ämne.

På tidningen arbetade en hårdför krimnalreporter som tyckte att det mjäkiga reportaget behövde spetsas till med en vass rubrik. Tjurar och kvinnor, det kunde man göra anspelningar på, tyckte han. Dom frireligiösa i Värnamo gillade sådant, menade han. Och så satte han rubriken " 20 Kärdadamer imponerade av avelstjurarna i Skara".

Äntligen upphörde regnet och solen kom tillbaka idag, dessutom medvind men ganska kallt. Löpningen gick mestadels på smala, slingriga och vackra vägar ute på landsbygden, nästan het utan trafik. Perfekt med andra ord. Imorgon Vänersborg.

Dagens distans: 47 km

Keep on running!

Är du ute i regn en hel dag tänker du knappt på att det regnar. Men skulle solen titta fram, ja då ser du dom-smultronen!

Finns det någon vackrare syn för en löpare, som timma efter timma stirrar ner i asfalten, än en vägslänt full av smultron? Idag sprang jag på min egen Smultronvägen utanför Mariestad. Så mycket smultron har jag aldrig sett, små men fantastiskt goda.

Regnet fortsatte att ösa ner men konstigt nog vänjer man sig. Så länge temperaturen är över tio grader är det uthärdligt. Med regnjacka blir man svettig ändå och så länge du är i rörelse är det inga problem. Värst är regn och bara någon plusgrad, i Oregon och Montana har jag frusit förfärligt. Det var på en mack i Montana jag blev bekant med produkten handwarmers, här behövs inga (Clas Ohlsons värmepåsar är annars perfekta).

Smultron ja, en annan läckerhet idag blev kokt potatis. Finns det något bättre än svensk husmanskost? I Mariestad tog jag in på vägkrogen Rasta, utmärkt mat och boende. Lite gammaldags och hederligt stuk, uppskattat av en pensionär som tröttnat på alla pizzerior.

Smultron är inte den enda lockelsen utmed vägarna. Jag ser, trots regnet, också alla burkar och petflaskor. Idag fick jag in en ansenlig summa och var tvungen att stanna till och panta på två ställen. Eftersom jag har så lite packning på kärran har jag gott om plats och panten har gjort mig självförsörjade på dryck och frukt.

Resrutten har modifierats. Jo, jag springer runt Vänern men följer inte hela tiden Vänerleden. Tycker att denna cykelled gör en massa onödiga krokar, ibland kan det handla om "omvägar" på över en mil, ofta backiga och på grusvägar. Men som idag, när leden bitvis  gick längs Göta kanal, var vägvalet lätt. Inte en båt i kanalen, turistsäsongen drar igång om 1-2 veckor, fick jag höra från B&B-värden i Lyresta. Vilket underbart rum jag hade där under takåsarna i den gamla folkskolan från 1849! Och jag blev serverad havregrynsgröt.

Mitt rum på Lyresta B&B.

Gamla stan i Mariestad anses som en av landets bäst bevarade stadskärnor med hus från 1600. och 1700-talet och med sin domkyrka som påbörjades redan i slutet av 1500-talet.

Dagens distans: 37 km 

Keep on running!

Jag hade glömt att köpa frukostmat och fick ta vad jag hade över. Misstänker att det var chokladpuddingen til höger och trötthet som knockade mig.

Idag riskerade Vänerlöpet att vara över. Kanske drabbades jag av en akut förgiftning.

När jag vaknade kände jag mig helt frisk. 30 minuter senare då den frugala frukosten intogs blev jag plötsligt dålig. Hade en fruktansvärd smärta i mellangärdet, var yr och mådde illa. Första tanken var hjärtinfarkt och att kalla på ambulans. Men symptomen stämde dåligt.

Efter ett par timmars vila kunde jag på darriga ben resa mig upp och börja springa i mycket långsamt tempo. Det regnade hela tiden, ibland kom hagel och motvinden var stark. Ändå gick det bättre än väntat, tog mig till dagens etappmål, Lyresta. Men det hela var en hemsk upplevelse.

Nu mår jag mycket bättre och har ätit riktig mat. Men vad var det som hände egentligen? Kanske var det en övergiven burk chokladpudding i ett kylskåp som var boven (sista förbrukningsdag hade dock inte passerats). Detta i kombination med trötthet och en energidryck från Lidl verkade bli en farlig mix.

Dagens distans: 41 km

Keep on running!

Anslagstavlan är nyhetsnavet i Nybble. Nästa vecka har Kalle Moraeus konsert i kyrkan. Den som är intresserad av meditation erbjuds att gratis lyssna på kristallskålar som vibrerar. Backluckeloppis, prova på körsång och boule är andra aktiviteter som annonseras ut.

Har du hört talas om Nybble? Inte jag heller men du har kanske inte missat så mycket.

Nybble har 108 invånare och ligger i Kristinehamns kommun. Här tog jag in på vandrarhemmet Svedjegården, ett nerlagt ålderdomshem från 50-talet. Det har också tjänat som flyktingförläggning och kan hysa 150 gäster. Förutom jag bor här två andra personer och det ekar ödsligt i korridorerna. Vi tre har alltså tillfälligt höjt befolkningstalet i Nybble ganska rejält.

På vägen utanför vandrarhemmet ser jag en fransk långfärdscyklist. Det ösregnar men det verkar inte bekymra honom trots de bara benen. Han söker nattlogi och jag tipsar om Svedjegården. För dyrt, tycker han, och pekar på tältet bak på cykeln. Stackars man, tänker jag.

Ett samhälle med runt 100 invånare måste väl vara stendött? Nja, märkligt nog finns här en liten ICA-butik. Och ute vid riksvägen ligger restaurangen Diners26. Här finns ockå en vårdcentral, en vävstuga och en tennis- och boulebana. De kyrkliga aktiviteterna verkar vara många. Så gud har inte tagit sin hand från Nybble.

I Amerika har jag passerat hundratals orter typ Nybble. Då upfattar jag småsamhällena som charmiga. Ju mer förfallna, nästan intressantare. Men i Sverige har jag svårt att se charmen trots att alt verkar så välordnat. När jag läser lapparna på anslagstavlan fastnar jag särskilt för en. Ett privat fastighetsbolag i Kristinehamn har massor av lediga hyreslägenheter. Skilda världar!

Lunch i en busskur medan regnet strilar. Jag slapp i alla fall myggen . . .

Löpningen gick ganska tungt idag trots den relativt korta distansen. Sevärt var Picassostatyn invid Vänerns strand. Förutom Kristinehamn har konstnären donerat en liknande jättestaty i betong till Halmstad.

Dagens distans: 38 km

Keep on running!

Här sitter jag inlåst i en cell i sällskap med en förhärdad brottsling.

I mångas ögon betraktas jag nog som en rätt knepig typ, ja en löparidiot. Men för den skull ska jag väl inte straffas? Just nu sitter jag inlåst i en cell i Karlstad.

Jag försäkrar, jag är helt oskyldig. Har inte begått några trafikbrott, urinerat på offentlig plats eller gjort andra dumheter. Ändå slutade min första dag under Vänern runt i en cell. Min cellfånge, en 49-åring vid namn Hans Peter D, har också gjort sin "första resa", det vill säga blivit dömd för stöld. Men jag skall väl inte klaga. Här serveras god mat, fick idag kycklingfilé. Och i cellen har jag wifi.

Alla som läst så här långt förstår säkert att min cell är ett hotellrum- Clarion Collection Bilan i Karlstad var från 1800-talet Värmlands gamla länsfängelse och består nu av ett 70-tal hotellrum. Spännade miljö med ett fängelsemuséum i källaren. På mitt rum finns en bild och ett förbrytarregister över skoarbetaren Hans Peter som satt inspärrad här sex månader 1879. Han beskrivs ha "stark" kroppsbyggnad, "ordinär" mun, "vanlig" hy, "rak" näsa, "blå" ögon, "mörkbrunt" hår och en längd på "5,6 fot". Kort sagt, med sitt skägg ser han ut som folk mest idag.

Idag såg jag ganska mycket av Vänern. Bilden tagen ca 5 km öster om Karlstad.

Första dagen blev solig men blåsig och kall. Och ganska besvärlig eftersom mycket gick på grus och också en hel del backar, dessbättre lite trafik. Jag följde inte Vänerleden slaviskt, den tar ibland stora omvägar, ofta på små slingriga grusvägar. Babyjogger och grovt grus är ingen bra kombination. Dessbättre verkar denna cykelled bra skyltad men jag hade ändå problem att hitta rätt. Kanske skulle jag ha köpt den tryckta kartan och inte helt förlita mig på kartan i telefonen och i min handhållna gps. Tur att jag ändå gjort rekognoseringar på hemmaplan.

Besvärlig grusväg vid sidan av livsfarliga E18 (vajerväg) innan Ölme.

Planen är att på tio dagar springa runt Vänern (cirka 60 mil). Starten skedde av logistiska skäl i Kristinehamn där jag steg av Stockholmståget. I väntsalen fick jag många nyfikna blickar då kärran monterades ihop. Dagens löptur blev till Karlstad och imorgon bitti tar jag tåget tillbaka till Kristinehamn och fortsätter färden medsols.

Det jag såg fram emot var lunchstoppet på Rävens Bistro (vilket namn!) i Väse. Just lunchen, helst mitt på sträckan, är viktig. Rävens visade sig hålla högre klass än väntat, riktigt stor restaurang där det serverades buffé med fläskfilé som nog var fläskkarré. 119 kr för härligheten, dessutom gjorde personalen vågen för den hungrige löparen.

Trevligt inslag med alla gamla milstenar längs vägen men jag litar mera på min elektroniska utrustning.

Dagens distans: 50 km

Keep on running!